Interpellationssvar - Åtgärder med anledning av händelser på länsstyrelsen stockholm - 2024-11-07

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit under våren och sommaren 2024 med anledning av det som framkommit kring anställningar och arbetsmiljön på Länsstyrelsen i Stockholms län. Hon har också frågat om regeringen avser att vidta ytterligare åtgärder med anledning av att Justitieombudsmannen riktat allvarlig kritik mot landshövdingen i Stockholms län.

Det är viktigt att komma ihåg att myndighetsledningen enligt myndighetsförordningen (2007:515) ansvarar för myndighetens verksamhet inför regeringen. Det är myndighetschefen som ytterst är ansvarig för att myndigheten följer gällande rätt.

Jag och företrädare för Regeringskansliet har fört kontinuerliga samtal med den nu tidigare landshövdingen för att noga understryka vikten av att myndighetschefen och hela myndigheten följer gällande rätt. Regeringskansliet har även haft kontinuerlig kontakt med länsöverdirektören för att få information om de åtgärder som myndigheten har vidtagit internt. Dessa åtgärder har framför allt handlat om att förtydliga tillämpningen av interna rutiner i myndigheten. När det gäller arbetsmiljön har Länsstyrelsen i Stockholms län beslutat att inleda en arbetsmiljöundersökning.

I april inledde JO granskning av vissa rekryteringar vid länsstyrelsen. Regeringen inväntade utfallet av JO:s granskning innan beslut om ingripande åtgärder fattades.

När JO-beslutet kom tog regeringen skyndsamt beslutet att avsluta anställningen som landshövding och chef för Länsstyrelsen i Stockholms län. Detta är en direkt följd av den kritik som JO uttalat, och det visar att regeringen tagit kritiken på allvar.

JO har behörighet att både göra en anmälan till Statens ansvarsnämnd och väcka åtal. JO har valt att inte vidta någon av dessa åtgärder.

Framöver kommer jag och regeringen att följa utvecklingen på Länsstyrelsen i Stockholms län. Jag kommer att fortsätta ha en löpande kontakt med myndighetsledningen. Regeringen har förordnat en vikarierande landshövding. Regeringen har också inlett en process för att kunna utse en ny ordinarie landshövding.

Fru talman! Den fråga som jag har ställt till ansvarigt statsråd Erik Slottner kanske kräver en liten tillbakablick.

Jag ska börja med: Vad är länsstyrelsens roll? Länsstyrelsen är regeringens förlängda arm. Den ska främja länets utveckling, följa läget i länet och underrätta regeringen om hur det ser ut. Man har också ansvar för tillsyn förutom allt annat som man har i uppgift att göra.

Länsstyrelsen har alltså en väldigt viktig roll i statsförvaltningen och i samhället i stort. Då är länsstyrelsen verkligen beroende av att ha ett starkt förtroende från människor i länet. Förtroendet handlar om att man ska ha tillit till att länsstyrelsen och dess chef, landshövdingen, verkligen tar sitt uppdrag på allvar. Det handlar också om att man kan känna tillit till att det som görs på länsstyrelsen sker rättssäkert.

Då väcker det som har hänt just när det gäller Anna Kinberg Batra lite frågor. Hon är inte längre landshövding i Stockholm, men hon var det när detta hände.

Det började med att en ny tjänst som planeringschef skulle tillsättas. Då valde man att rekrytera genom att sätta upp en lapp i receptionen. Det var en person som sökte jobbet. Det var också den personen som fick jobbet. Den personen var en kompis till landshövdingen Anna Kinberg Batra. Därefter fortsatte det med en tillfällig tjänst, någon som skulle jobba med ledarskap. Även den tjänsten tillsattes med en kompis till landshövdingen.

Det har också rekryterats en beredskapschef. Först hade man några krav. Sedan förändrades de kraven. Man kan ändå anta att de skulle passa väl in på den som anställdes, som har en tidigare koppling till Moderaterna och som har fått en ny titel och höjd lön.

Detta är inte roande på något sätt. Det är faktiskt otroligt illa hanterat. Man blir upprörd. Detta påverkar naturligtvis inte bara tilliten till landshövdingen utan också tilliten till länsstyrelsen i stort.

Förutom detta har representationen på länsstyrelsen varit ifrågasatt - hur den sker, på vilka grunder den sker, vad som betalas och inte betalas och av vem. Och facket har larmat om dålig arbetsmiljö. Det har alltså varit flera saker som inte har fungerat på Länsstyrelsen i Stockholm.

Utredning har tillsatts, och kritiken har varit mycket hård. En professor säger: Det här är inget annat än ren och skär korruption. Man har också brutit mot grundlagen. Det är därför som jag nu frågar statsrådet inte bara vad som har gjorts utan också vad man nu drar för slutsatser av detta.

Fru talman! Jag vet inte om jag får tacka ledamoten Lindh för denna historiska exposé och påminnelse om vad som har hänt i relativ närtid. Det är en beskrivning av ett antal olika anställningsförfaranden på en myndighet, som nu har granskats av JO. JO har kommit med sin slutrapport, och man hade så pass stark kritik att regeringen valde att avbryta nämnda myndighetschefs förordnande som landshövding i Stockholms län. Regeringen har därmed tagit sitt ansvar. Jag vet inte om jag kan svara så mycket mer än det.

Det var mest en historiebeskrivning i föregående inlägg. Jag tror inte att jag har mycket mer att tillföra än det jag sa i interpellationssvaret. Jag beskrev hur regeringen och jag som minister har agerat under denna tid och vilka slutsatser vi drog av JO:s rapport.

Det är ingen förändring. Framöver kommer vi naturligtvis att fortsätta ha en dialog med den nya landshövdingen och med myndigheten. Jag kommer att göra besök där. Den nya landshövdingen ska presenteras. Sedan kommer jag naturligtvis att träffa och prata med medarbetarna. Vi kommer naturligtvis i sedvanlig ordning att göra myndighetsbesök och ha myndighetsdialog, precis som vi jobbar med andra myndigheter.

Gör vi bedömningen att det behövs särskilda insatser på just denna myndighet kommer regeringen att göra dem. Men exakt vilka de skulle vara är väldigt svårt att svara på just nu eftersom vi ännu inte har någon ny permanent chef för myndigheten.

Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är ovärdigt av statsrådet att göra en sådan raljant kommentar över att jag skulle göra något slags historiebeskrivning. Jag tänker att det finns människor som lyssnar på denna debatt, och då behöver man kanske göra en tillbakablick först för att människor ska hänga med i vad som har hänt. Jag betackar mig för detta.

Mina frågor är helt allvarligt ställda. Det som har hänt har hänt. Mina frågor är: Vad gör man för uppföljande åtgärder? Det som har hänt har ju varit otroligt upprörande. Tycker statsrådet att det är okej att det pågår något som kallas för ren och skär korruption i statsförvaltningen? Nej, det tror jag inte att han tycker, för det har absolut vidtagits åtgärder, precis som statsrådet säger. Men vi kan väl inte tycka att det är okej att det faktiskt blev så. Finns det någon tillbakablick och någon framåtblick när det gäller vad som eventuellt behöver ändras för att detta inte ska hända igen?

Dessutom skadade detta agerande länsstyrelsens förtroende långt innan Justitieombudsmannen kom med sitt utlåtande. Därför är jag nyfiken på ett tillägg till den här historiebeskrivningen, som statsrådet säger. Vad hände före utlåtandet? Fanns det någon tanke redan då hos statsrådet om att inte ha kvar landshövdingen, eftersom det var ganska uppenbart att landshövdingen bröt mot grundlagen?

Anna Kinberg Batra tillsatte inte bara människor på ett högst tvivelaktigt sätt. Hon sparkade, alltså avskedade, också en person - länsöverdirektören. Jag undrar om statsrådet delar den tidigare landshövdingen Anna Kinberg Batras bedömning att det var nödvändigt. Tycker han att det var riktigt att hon gjorde det? Fanns det någon kontakt mellan statsrådet och landshövdingen innan detta gjordes? Detta är ju ifrågasatt - om det var möjligt för landshövdingen att göra det eller inte.

Vi kunde läsa om vad som hände. Min uppfattning är inte att landshövdingen har sagt emot detta. Detta har ju hänt. Vi vet att det som jag beskrev har hänt. Vad fanns det för funderingar då? Kan statsrådet dra lärdom av det som har hänt för att det inte ska kunna hända igen?

Fru talman! Det var absolut inte meningen att vara raljant i det förra inlägget. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på eftersom det var en historiebeskrivning och ingen ny fråga utöver vad jag svarade på inledningsvis i den här interpellationsdebatten. Det var alltså inte meningen att vara raljant.

Jag tror att den rapportering som har varit under hela våren och sommaren på ett sätt har varit välgörande för hur rekryteringsprocesser och annat ska gå till i staten. Jag föreställer mig mer eller mindre att varenda myndighetschef nu tänker efter både ett och två steg innan man gör anställningar och säkerställer att detta sker på ett korrekt sätt. Det gäller inte bara anställningsförfaranden utan även andra situationer där man kanske kan ställas inför om man gör rätt eller fel och om det sker enligt det regelverk och den praxis som finns så att man absolut inte kan anklagas för att utsätta myndigheten eller personer på myndigheten för risken för korruptionsbeteende och annat.

Det har den här granskningen ändå lett till, och på så sätt har det naturligtvis varit välgörande.

Vi har även ett delegerat arbetsgivaransvar i svensk statsförvaltning, vilket innebär att det är myndighetscheferna själva som ansvarar för personal, arbetsmiljö, personalomsorg och personalrekrytering på våra myndigheter. Jag som minister är alltså inte inne i enskilda personalrekryteringar, så i den meningen är det svårt att garantera att varenda personalrekrytering alltid går rätt till. Det är ett delegerat ansvar, och det är därmed väldigt svårt för mig att garantera.

Givetvis får varje ny myndighetschef som förordnas mycket information kring vad det innebär att vara myndighetschef, den statliga värdegrunden, olika lagar, regler och förordningar på dessa områden, arbetsmiljöansvaret och olika typer av rättsliga ramar och praxis som finns kring statlig förvaltning.

Det här är en introduktionsutbildning som samtliga myndighetschefer får, och det är också någonting som är föremål för fortbildning och seminarier. Vi har också Arbetsgivarverket, en mycket viktig aktör som har väldigt mycket ansvar och uppdrag kring de här frågorna, antikorruptionsarbete och vad det innebär att vara en god myndighetschef etcetera.

Det pågår alltså väldigt mycket arbete. Jag tycker att det är bra att beteenden och handlingar upptäcks som bryter mot detta regelverk, som är i strid exempelvis med grundlagen eller som skulle kunna anas vara korruptionsbeteende. Vi har också institutioner som granskar detta, vilket nu har skett med JO.

Jag har hela tiden sagt att vi tar uppgifterna på stort allvar och att vi har en löpande dialog med landshövdingen, vilket vi också hade på olika nivåer. Ibland var jag med på dessa dialoger, ibland skedde det med min statssekreterare och ibland skedde det på opolitisk nivå. Det var en löpande dialog.

Avgångskrav väcktes tidigt, men jag sa då att vi skulle vänta och ha lite is i magen till dess att utredaren fått slutföra sitt arbete. Inte minst hänvisade jag länge till JO:s utlåtande, eftersom jag visste att JO hade inlett ett ärende och jag tyckte att det var klokt att invänta JO:s utlåtande innan vi tog några vidare steg.

JO:s utlåtande kom, och inom ett dygn agerade vi och avbröt landshövdingens förordnande.

Fru talman! Några klargöranden har ändå kommit från statsrådet; jag ska vänta lite med detta.

Jag vill bara säga att de felaktigheter som landshövdingen begick med kompisrekrytering och annat som gjorde att man bröt mot grundlagen är ganska tydliga. Jag tror att de flesta människor i Sverige inser att så här ska man inte göra när man rekryterar personal. Jag vet inte om det har varit någon informativ insats; i så fall var den till en ganska hög kostnad. Detta har ju skadat tilliten till länsstyrelsen, vilket verkligen är beklagligt eftersom den rollen är så viktig. Vi vet också att även om det här bara har förekommit på en länsstyrelse så påverkar det också alla andra. Detta vet vi som håller på med politik.

Jag noterar att statsrådet säger att man inte har vidtagit några uppföljande åtgärder med anledning av detta. Statsrådet menar också att det inte behöver vidtas några ytterligare åtgärder. Att ha is i magen, som han kallar det, tolkar jag som att han menar att det var rätt att vänta. Statsrådet får gärna säga om jag tolkar detta fel.

Jag uppfattar också att statsrådet inte hade några synpunkter på om det skulle vara nödvändigt att avskeda länsöverdirektören.

Det är min tolkning av de svar jag har fått. Statsrådet har två minuter kvar att svara på det.

Tack för svaren, statsrådet!

Fru talman! Jag tycker faktiskt att det ibland är lämpligt att ha lite is i magen. Jag vet att vi lever i en tid när man väldigt ofta kräver snabba beslut. Det väcks avgångskrav hit och dit, och journalister är ofta väldigt snabba och vill ha svar - ja eller nej. Ibland har man inte ett ja- eller nej-svar samma dag, avgå eller stanna kvar, utan ibland måste man kunna få ha lite is i magen. Framför allt när det handlar om personalpolitik tycker jag att man ska ha det. Vi får inte hamna i en situation där varje misstag hos en myndighetschef leder till att man hörsammar olika avgångskrav. Det går faktiskt inte.

Jag ville ha en större helhetsbild och inte helt på egen hand lägga det här pusslet. Jag visste att det hade påbörjats ett granskningsärende av JO som skulle komma i hyfsad närtid, så jag tyckte, och tycker fortfarande, att det var rätt beslut att invänta den rapporteringen innan regeringen fattade beslutet. Det var rätt för att JO har en juridisk kompetens som inte jag besitter och kan också göra en juridisk bedömning om det exempelvis har varit i enlighet med grundlag och annat. Jag har mycket juridisk kompetens på Finansdepartementet, men jag ville gärna invänta JO innan några sådana beslut togs.

Det kanske inte heller är regeringen som ska vidta åtgärder i det här fallet. Det är korrekt som Eva Lindh säger att regeringen just nu inte gör bedömningen att vi måste vidta en massa åtgärder med anledning av det här, men det kan vi komma att göra om behovet växer på myndigheten. Låt oss därför se vilka åtgärder en ny landshövding kan tänkas behöva på den nya myndigheten.

Vi har också, vill jag återigen betona, Arbetsgivarverket som säkert också kan komma med olika åtgärder för att stötta myndighetschefer. Men det finns också väldigt mycket arbete vad gäller detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.