Interpellationssvar - Rättviseaspekter på karensavdraget - 2024-10-22

Fru talman! har frågat mig vad jag avser att göra för att hantera rättviseaspekter på karensavdraget.

Den 1 januari 2023 beslutade regeringen att ersätta Karensutredningen med en arbetsgrupp i Regeringskansliet. Arbetsgruppen gavs i uppdrag att analysera karensavdragets ändamålsenlighet och bedöma om det fanns behov av förändringar av karensavdraget.

Den 1 december 2023 slutredovisade arbetsgruppen sitt uppdrag. Redovisningen är ett omfattande kunskapsunderlag om karensavdragets konsekvenser och ändamålsenlighet.

Arbetsgruppen bedömer att karensavdraget innebär en mer rättvis och försäkringsmässig självrisk jämfört med tidigare karensdag. Arbetsgruppen bedömer också att karensavdraget motverkar överutnyttjande men kan vara belastande för individer med återkommande sjukfrånvaro och för individer med små ekonomiska marginaler.

Vidare bedömer arbetsgruppen att det inte är lämpligt att införa ett differentierat karensavdrag baserat på yrke, då det inte finns något enkelt och heltäckande sätt att avgränsa inom vilka yrkesgrupper arbetstagare bör omfattas. Denna avgränsningsproblematik lyftes till arbetsgruppen under samtal med arbetsmarknadens parter.

Arbetsgruppen lämnar förslag som innebär ett enhetligt karensavdrag samt ett utökat skydd mot inkomstbortfall till följd av karensavdrag för grupper med återkommande sjukfrånvaro. Det lämnas också förslag på åtgärder som ska göra administrationen av högriskskydd enklare och mer effektiv.

Arbetsgruppens förslag har remissbehandlats under våren 2024. Förslagen bereds nu vidare i Regeringskansliet.

Vad gäller karensregler för egenföretagare föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2025 att den övre gränsen, 55 år, för att egenföretagare ska kunna välja kortare karenstid i sjukförsäkringen tas bort. Att starta och bedriva näringsverksamhet högre upp i åldrarna bör uppmuntras.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är inte första gången vi debatterar karensavdraget och kanske inte den sista heller.

Fru talman! Jag blir faktiskt inte klok på vad Anna Tenje och Moderaterna vill med sjukförsäkringen och karensen, och jag är nog inte den enda. Vi minns att statsrådet har svajat lite hit och dit vad gäller uppföljningen av förändringarna i sjukförsäkringen och att man ändrade utredningens direktiv och utredare och nu, enligt tidigare debatt i dag, helt har skrotat alla förslagen. När det gäller karensen, som är temat för denna debatt, är tystnaden i det närmaste total sedan arbetsgruppens förslag kom.

Ska det bli ytterligare en karensdag, som Moderaterna gick till val på? Eller ska det bli differentierade karensavdrag för olika yrkesgrupper, vilket Sverigedemokraterna har föreslagit? Det verkar ju vara de som styr sjukförsäkringspolitiken nu för tiden. Vad tänker statsrådet om den uppenbara orättvisan med karensavdraget, vilket hon själv var inne på i svaret, nämligen att människor med låga löner inte har råd att vara hemma sjuka. Tänker statsrådet agera över huvud taget eller gömma arbetsgruppens förslag längst bak i bokhyllan? Att frågan bereds i Regeringskansliet betyder som vi alla vet att förslagen ligger och samlar damm någonstans. Statsrådet och regeringen har med förslag om karensreglerna för egenföretagare i budgetpropositionen. Varför tog man då inte även med förslagen från arbetsgruppen gällande karensregelverket för anställda?

Det finns alternativ. Vi socialdemokrater står alltid upp för en trygg och rättvis sjukförsäkring som är värd namnet, och vi tycker att det är helt orimligt att människor med låg lön tvingas gå till jobbet när de är sjuka för att de inte har råd att stanna hemma. Detta vill vi ändra på.

Fru talman! Jag har vid flera tillfällen tidigare i kammaren sagt att vi socialdemokrater inte har några som helst problem med förslagen från arbetsgruppen. Om regeringen håller med finns det alltså en bred majoritet i riksdagen för dessa förslag, och de borde vara ganska enkla att genomföra i praktiken. Det är ingen långsiktig lösning på orättvisan med karensavdraget, men det skulle i alla fall förbättra lite grann för en grupp löntagare. Det är bra att den som är sjuk ofta får ett lägre tak på antal karensavdrag som kan göras liksom att den som har en sjukdomsproblematik får ett tydligare och enklare regelverk för högriskskyddet. Om regeringen till slut får tummen ur och lägger fram dessa förslag ser jag i dag ingen anledning till att vi socialdemokrater inte skulle ställa oss bakom dem. Men det räcker inte. Karensavdraget är orättvist, och det måste förändras.

Vad vill statsrådet Anna Tenje med karensavdraget? Kommer regeringen att lägga fram arbetsgruppens förslag, och varför valde regeringen att inte ta med dem i budgetpropositionen för 2025?

Fru talman! Det gläder mig att höra att ledamoten inte har något emot arbetsgruppens förslag och inte heller tvivlar på dess resultat. Jag har under debattens gång och tidigare och även i interpellationen reagerat på att ledamoten har tyckt att det var både olyckligt och oklokt att frågan hänsköts till en arbetsgrupp av experter på departementet. Jag har dock inte uppfattat någon direkt kritik mot vare sig kunskap, kompetens eller saklighet som arbetsgruppens slutprodukt innehåller. Såväl experter och parter som ledamöter i Sveriges riksdag har fått möjlighet att göra inspel och uttala sig under arbetsgruppens arbete. Det gläder mig därför att höra att det inte finns några tveksamheter där.

Bland annat var parterna själva rörande överens om att det inte var lämpligt att införa ett differentierat karensavdrag baserat på yrke, bland annat för att det inte finns något enkelt eller heltäckande sätt att avgränsa inom vilka yrkesgrupper arbetstagare bör omfattas. Om det finns behov av att göra undantag från karensavdrag för arbetstagare inom specifika yrken eller branscher har arbetsmarknadens parter att förhandla om sådana undantag genom kollektivavtal. Det finns flera exempel på detta, och flera remissinstanser har pekat på att ge specifika yrkesgrupper och arbetstagare sjuklön från och med första sjukdagen. Här finns alltså goda möjligheter för berörda och relevanta branscher att föra denna typ av diskussion i avtalsförhandlingarna.

Jag blir lite förvånad över att Socialdemokraterna, som har framfört en viss oro över den nya inriktningen, nu vill ta tag i detta i kammaren och inte vill att den svenska modellen och samförståndet mellan arbetsmarknadens parter ska gälla.

Jag uppfattar att Socialdemokraterna har backat från förslaget och inte längre är intresserade av differentiering av karensavdraget utan helhjärtat står bakom arbetsgruppens förslag. Det vore i så fall glädjande. Låt oss överlåta till arbetsmarknadens parter att göra upp om dessa frågor och komma överens när det gäller kollektivavtal.

Jag tolkar dock ledamotens ansiktsuttryck som att det inte alls var det hon sa utan att Socialdemokraterna faktiskt inte längre litar på att arbetsmarknadens parter kan ta hand om dessa frågor enligt den svenska modellen.

Fru talman! Det vore intressant om man menar att arbetsmarknadens parter ska lösa alla problem i samhället så att vi inte behöver lagstiftning. Det var en kraftig feltolkning av statsrådet.

Från januari 2023 när statsrådet Anna Tenje meddelade att regeringen lägger ned den utredning om orättvisorna i karensavdraget som vi socialdemokrater tillsatte har vi varit emot det och kritiserat det - precis som Anna Tenje säger. Det var en parlamentarisk utredning med uppdrag att ta fram förslag som tar bort orättvisorna i karensavdraget. Det är vad vi kämpar för och tillsatte. Statsrådet ville ha något annat, nämligen en liten bokstavsutredning på Regeringskansliet. Utredningen har kommit med förslag. Vi har inga problem med förslagen, men de löser inte problemen, vilket vi har varit tydliga med hela vägen. Vi ställer oss bakom dem, men de löser inte problemen.

Det är toppen att man via avtalsförhandlingar hittar lösningar som är bra för olika branscher och yrkesgrupper; det har vi inget som helst emot. Det är toppenbra med den svenska modellen och parter som gör upp på sina områden. Men de som har urusla arbetsvillkor, låg lön och låg organiseringsgrad, som handelsanställda och anställda inom hotell och restaurang, har aldrig styrka nog att både få upp sina löner och få bort karensavdraget och få till sjysta arbetsvillkor. De tvingas välja. Därför måste vi lagstiftningsvägen se till att få bort orättvisan med karensavdraget.

Det är vår förbaskade skyldighet som folkvalda politiker i Sveriges riksdag att se till att skapa socialförsäkringar som är rättvisa och som hjälper de svagaste i samhället och människor med låga löner. Vi kan inte säga att de får skylla sig själva om de förhandlar för dåligt. Det är moderat politik; det är inte socialdemokratisk politik.

Fru talman! Vi socialdemokrater har gått till val på att avskaffa det orättvisa karensavdraget, och det tänker vi försöka att göra med alla till buds stående medel. Vi prioriterar undersköterskor, förskollärare, busschaufförer, lagerarbetare och alla andra som måste gå till jobbet och som inte kan vara hemma när de är förkylda, vilket statsrådet och jag ofta kan och fortsätta att arbeta.

Vårt besked är tydligt: Det måste finnas en rättvisa i sjukförsäkringen. Jag tycker att det är en märklig människosyn statsrådet ger uttryck för.

Vi socialdemokrater har aldrig förordat en differentiering av karensavdraget. Här har arbetsmarknadens parter varit jättetydliga: Det går inte att genomföra. Det är bra att arbetsgruppen inte föreslår det; där är vi helt överens.

Vi har ingenting emot arbetsgruppens förslag, men det räcker inte. Återigen vill jag ställa frågan till statsrådet: Menar hon att busschaufförer, undersköterskor och barnskötare som inte har kollektivavtal där karensavdraget är bortförhandlat får skylla sig själva och fortsätta gå till jobbet fast de är sjuka för att de inte har råd att stanna hemma?

Sju av tio handelsanställda uppger att de under det senaste året har gått till jobbet vid minst ett tillfälle fast de varit sjuka eftersom de inte har råd att vara hemma när de är sjuka. Detta gäller nästan hälften av LO-medlemmarna. Varför kan Moderaterna och Anna Tenje inte inse hur orättvist detta är och göra någonting åt karensavdraget?

Fru talman! Det var ett lite förvirrat inlägg, men jag tror att jag ändå kan tolka in att ledamoten trots allt har förtroende för fack och arbetsgivare. Jag tror också att vi kan vara överens om att den svenska modellen har tjänat Sverige väl och att vi är många som gärna ser att den fortsätter göra det.

När det gäller frågan om karens kan jag respektera att ledamoten inte gillar arbetsgruppens bedömning att dagens karensavdrag innebär en mer rättvis och försäkringsmässig självrisk än den tidigare karensdagen och att det motverkar överutnyttjande. Men arbetsgruppen framhåller ju även att karensavdraget kan vara belastande för individer med återkommande sjukfrånvaro och individer med små ekonomiska marginaler.

Man är som sagt väldigt tydlig med att dagens karensavdrag motverkar överutnyttjande. Att det är bra tror jag att de flesta kan vara överens om. Därför lämnar man nu också förslag i riktningen att försöka åtgärda just överutnyttjande. Detta, föreslår man, löses i huvudsak genom två förslag som innebär ett utökat skydd mot inkomstbortfall till följd av karensavdrag för grupper med återkommande sjukfrånvaro. Dessa förslag bereds nu i Regeringskansliet.

Hade det på riktigt varit så som ledamoten säger och skriver i sin interpellation - att karensavdraget är orättvist, att risken för överutnyttjande är försumbar och att facken och arbetsgivarna trots allt inte är rustade att hantera frågan själva - varför har man då inte föreslagit detta i sin budgetmotion, som presenterades för några veckor sedan? Varför har Socialdemokraterna inte med det i budgeten om detta är en så otroligt viktig fråga för dem?

Enligt arbetsgruppens beräkningar är den sammantagna effekten av ett avskaffat karensavdrag en ökning av arbetsgivarnas sjuklönekostnader med uppemot 24,1 miljarder. Vänsterpartiet, som ju är allmänt kända för att spendera andra människors pengar, är det enda parti som föreslår ett slopat karensavdrag, men inte ens de lyckas täcka vad det kostar utan har bara med en femtedel av detta i sin budget.

Det brukar heta att det inte handlar om vad man säger utan att det är vad man gör som räknas. Vi kan konstatera att Socialdemokraterna inte är beredda att backa upp sina stora ord i talarstolen i dag med en enda krona i den budgetmotion de lade fram för några veckor sedan. Det tycker jag är en väldigt viktig konsumentupplysning till åhörare och lyssnare.

Regeringen ägnar sig inte åt den typen av ganska skamlös populism. Vi gör det vi säger.

Fru talman! Statsrådet pratar om skamlös populism. Samtidigt läser hon arbetsgruppens texter som fan läser Bibeln. Karensavdraget som S-MP-regeringen lyckades få stöd för att få till under pandemin är bättre, eller mindre dåligt, än den karensdag som var förut. Det var ett steg i rätt riktning, och det var därför vi genomförde det. Men det betyder ju inte att det är bra.

Det är därför jag tjatar om den här frågan. Jag tror att detta är femte debatten på två år som Anna Tenje och jag har om karensavdraget och hur orättvist det är.

Vi har med det orättvisa karensavdraget i vår budgetmotion och vår kommittémotion för att vi vill ta bort det. Det är sant att vi inte har avsatt pengar till det. För att kunna göra en sådan genomgripande förändring måste det nämligen utredas hur det ska gå till. En sådan utredning tillsatte vi när vi var i regeringsställning, men den har Anna Tenje lagt ned. Det finns alltså ingen rejäl utredning om hur det skulle gå till att ta bort karensavdraget.

När vi är i regeringsställning igen kommer vi att utreda detta, och vi kommer att ta bort det. Det är beskedet från Socialdemokraterna. Men alla de LO-arbetare som fortsätter gå till jobbet när de är sjuka och dessutom riskerar att smitta ned kollegor, de brukare de är till för eller passagerarna på bussen för att de inte har råd att stanna hemma får inga besked från Moderaterna och regeringen. Statsrådet verkar fullt nöjd med det orättvisa karensavdrag vi har i dag.

Så än en gång: Vad tänker regeringen göra åt orättvisan i karensavdraget?

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker återigen att detta var en väldigt viktig konsumentupplysning till åhörarna och då inte minst de LO-anslutna. Det handlar, precis som jag sa tidigare, om vad man gör snarare än vad man säger. Man kan lyssna till de fina orden från Åsa Eriksson, men man kan också konstatera att det inte finns en enda krona i Socialdemokraternas budget som över huvud taget rör sig i närheten av de förslag som arbetsgruppen har presenterat.

All heder till Vänsterpartiet, för de har faktiskt med detta i sin budget. De har inte med helheten, och de finansierar det bara till en femtedel. Men de gör ändå vad de säger.

Jag kan konstatera att detta är en intressant debatt och en bra diskussion. Vi kommer säkert att återkomma till den ett flertal gånger framöver.

Dessa frågor bereds nu i Regeringskansliet. Jag får säkert anledning att återkomma till dem längre fram. I kväll gavs dock en viktig och tydlig signal till väljarna: Socialdemokraterna har inte med en enda krona i sin budget för någonting man uppenbarligen tycker är väldigt viktigt. Det talar sitt väldigt tydliga språk.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.