Interpellationssvar - Israel och den internationella rätten i libanon - 2024-10-18

Fru talman! Ola Möller har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta mot Israel för att landet ska följa folkrätten.

Sverige, liksom övriga EU, står bakom Israels rätt att försvara sig mot Hizbollahs attacker, men den rätten måste utövas i enlighet med folkrätten och den internationella humanitära rätten.

Regeringen är alltid tydlig i sitt budskap att civila måste skyddas. Det gäller Hizbollah, som placerar militära installationer i direkt anslutning till hem och platser där civila befinner sig. Det gäller också det sätt som Israel genomför sina attacker på.

Internationella domstolen har tidigare slagit fast att Israel måste göra mer för att skydda civila i Gaza, och den har också beslutat om ett antal provisoriska åtgärder. Sverige ger sitt fulla stöd till Internationella domstolen. Alla inblandade parter måste ta sitt ansvar och efterleva sina skyldigheter.

Sverige står också bakom EU:s uttalande från den 26 september, i vilket alla berörda aktörer uppmanades att vidta åtgärder för nedtrappning av situationen och att omedelbart genomföra en vapenvila utmed den så kallade blå linjen samt att arbeta för att till fullo genomföra FN:s säkerhetsrådsresolution 1701 för att säkerställa att civilbefolkningen på båda sidor kan återvända säkert.

Fru talman! Jag vill inleda debatten med att vara väldigt tydlig. Jag har haft många och väldigt hårda debatter med utrikesministern i hennes tidigare roll som migrationsminister. Vi är verkligen inte de bästa vänner på något sätt.

Men ministern är min kollega och en representant för den demokrati som jag håller allra högst i vårt land. Att angripa meningsmotståndare genom att kasta saker på dem är förkastligt oavsett var det sker, men det är extra allvarligt när det sker här inne i riksdagen. Det är förkastligt och rent ut sagt för jävligt. Utrikesministern har min fulla uppbackning mot den här typen av attacker. En attack på en representant för demokratin är en attack på hela demokratin. Det ska helt enkelt inte förekomma, hur illa vi än tycker om varandras åsikter.

Fru talman! Vi ser 2 300 civila dödade, 11 000 skadade, 6 sjukhus attackerade, skyddsrum som bombas, 1,2 miljoner människor på flykt och 500 000 som har flytt från Libanon in i Syrien. Det säger en del om hur illa det är i Libanon att man väljer att fly till Syrien. Byar långt ifrån södra Libanon attackeras, och broar, hjälpkonvojer och räddningsarbetare anfalls. Humanitära korridorer attackeras, Libanons armé attackeras och FN attackeras - allt på en månad.

Det är en månad som inleddes med en terrorattack där kommunikationsutrustning sprängdes. Försåtsminering, i strid med den 70:e paragrafen i den internationella sedvanerätten, exploderar i mataffärer, bland civila, bland sjukvårdspersonal, i hem och bland lekande barn. Det är ett agerande som Belgiens vice statsminister De Sutter modigt kallade för vad det är: ett terrordåd. Att då kalla staten som utför ett sådant terrordåd för en terrorstat ligger väldigt nära till hands.

Fru talman! Låt mig vara tydlig igen. Hizbollahs attacker på Israel strider mot folkrätten. De ska fördömas. Hizbollah har lika lite rätt att angripa Israel som Israel har att angripa Libanon.

Det finns inget rättfärdigt i att skicka raketer mot andra länder, och Irans ansvar i detta är mycket stort. Redan långt före attacken från Hamas den avskyvärda 7 oktober ville vi socialdemokrater att det iranska revolutionsgardet skulle terrorklassas. Dåvarande utrikesminister menade att det inte var något som behövdes. Hans chef tyckte samma sak, eftersom det var regeringens ståndpunkt.

I dag vet vi att såväl dåvarande utrikesminister som statsminister gjorde helt fel bedömning. Ett starkare agerande mot revolutionsgardet hade försvagat Hizbollah, Hamas och huthirebellerna. Att regeringen inte har sett det förrän nu är beklagligt och svagt, men det är givetvis välkommet att den gör det nu.

Jag ställde interpellationen vid en tidpunkt då Israels mördarmaskin ännu inte rullat in i Libanon med full kraft. Den terrorhandling som utfördes mot tusentals libaneser genom den urskillningslösa attack som skedde för en månad sedan ligger till grund för min fråga.

Israel spottar på folkrätten och internationell humanitär rätt. Landet angriper FN på ett sätt som har lett till att FN:s generalsekreterare förklaras persona non grata och FN-trupp anfalls. För oss svenskar med minnet av den israeliska terrorgruppen Sternligans mord på Folke Bernadotte borde extra varningsklockor ringa när Israel beter sig så här mot FN. Men framför allt förintar Israel Libanon och Palestina. Israeliska ministrar har såväl före som under det nuvarande anfallet mot Libanon sagt att man ska ta Libanon tillbaka till stenåldern. Vi vet från Gaza att israelerna menar allvar med sådana uttalanden.

I ljuset av detta vill jag fråga utrikesministern vad hon och regeringen konkret - inte via deklarationer, fördömanden och snack - tänker göra för att stoppa Israels övergrepp på sina grannländer. Vilka åtgärder, som inte bara är varmluft i svala parlamentssalar, tänker utrikesministern och regeringen vidta mot Israel för att det ska hända något faktiskt på marken?

Fru talman! Jag skulle också vilja uttrycka mitt djupa beklagande av det som hände i den här kammaren för två veckor sedan. Vi kan vara oense om många saker, men vi tar inte till våldshandlingar för att få igenom det vi vill eller för att hindra andra människor från att uttrycka vad de tycker. Det gör vi genom ord, och det gör vi genom att föra en hederlig debatt. Det gör vi till exempel här.

Det finns tusentals människor i det här landet som varje dag kämpar för att vi ska få uppleva en varaktig fred, framför allt i Mellanöstern och särskilt i spåren av det som Israel just nu genomför i Gaza och i Libanon. Men den här regeringen har valt att sluta upp bakom den israeliska regimen, som kallar palestinier för djur, som bedriver en apartheidpolitik i sin egen stat och som aktivt mördar barn och kvinnor. Regeringen sluter upp bakom detta i och med att man inte vidtar tillräckliga åtgärder för att stoppa de vidrigheter som Israel gör sig skyldig till.

Och det är kanske inte så konstigt, när man tänker efter, eftersom vi har en utrikesminister och en statsminister som samtidigt uttrycker att man gör olika värderingar av människor. Eller hur ska man annars tolka det när statsministern till exempel säger att det finns olika värderingar i olika typer av hat som hyses gentemot människor och att det skulle vara värre med antisemitism än med islamofobi? Det går inte att göra skillnad på de två sakerna. Alla former av rasism är avskyvärda och måste fördömas lika hårt.

Vänsterpartiet har varit en konsekvent röst för fred mellan Israel och Palestina. Vi föreslår också ett omedelbart och permanent eldupphör. Man ska tillåta obehindrad humanitär hjälp till Gaza, stoppa vapenexporten till Israel och avbryta alla militära kontakter.

Nu har Israel också valt att gå in i Libanon och bedriva krigföring. Man har visserligen rätt att försvara sig, men man har inte rätt att mörda civila. Man har även valt att angripa FN-styrkor. Regeringen har visserligen sagt att det inte är bra, men vilka andra åtgärder har utrikesministern vidtagit? Har man till exempel kallat upp Israels ambassadör till Utrikesdepartementet för att ställa dem till svars? Det skulle jag vilja veta.

Fru talman! Det krig som just nu pågår på de palestinska områdena och i Libanon är den värsta humanitära krisen i vår tid. Över 40 000 människor har dött, de flesta civila. 80 procent av Gaza ligger i ruiner. Miljontals människor är traumatiserade för generationer framåt.

Jag ville ansluta mig till den här interpellationsdebatten med en förhoppning om att vi skulle kunna få klara besked om vad Sverige som land, som medlem i EU och som medlem i FN rent konkret kommer att göra för att tillsammans med det övriga världssamfundet försöka få till stånd först en deeskalering och sedan en vapenvila i kriget. Det utrikesministern säger i sitt interpellationssvar ger dock tyvärr ingen vägledning, snarare tvärtom. Där finns inga besked om några konkreta åtgärder från svensk sida.

Det är tyvärr detta som blivit bilden av den svenska regeringens agerande under det här året: tystnad och passivitet. Det senaste exemplet var när Sverige lade ned sin röst i FN när generalförsamlingen röstade om en resolution för att stödja Internationella domstolens utslag i somras om konflikten, ett utslag som klart och tydligt säger att Israels bosättningar på Västbanken är illegala och måste utrymmas. 142 länder röstade för resolutionen, 14 länder röstade emot och 43 länder lade ned sin röst, däribland Sverige.

Ett av de länder som röstade för var vårt grannland Finland, som ju också styrs av en högerregering. De röstade för resolutionen med en väldigt tydlig röstförklaring. De hänvisade till sin egen historia och sa: Vårt land, Finland, är ett land som självt har erfarenhet av angrepp och ockupation. Just därför, sa man, är det särskilt viktigt att stå upp för folkrätt och internationell lag i alla lägen och i alla sammanhang.

Detta gjorde alltså Finland. Man stod upp för folkrätten. Men det gjorde inte Sverige. Skälet Sverige angav var att det var ett för högt ställt krav på Israel att de skulle avbryta ockupationen och dra sig tillbaka inom ett år. Det skulle alltså gå för fort, tyckte den svenska regeringen. För fort - ockupationen har alltså pågått i över 50 år. Israel borde ha avbrutit den och dragit sig tillbaka för länge sedan, så som man lovade i Osloavtalet för 30 år sedan.

Vi har en annan stor konflikt just nu, i Ukraina. Det är oerhört viktigt att världen signalerar att här gäller inga dubbla måttstockar. Folkrätten gäller överallt. På samma sätt som vi kräver att Ryssland lämnar Ukraina måste vi också kräva att Israel lämnar ockuperade områden och avbryter sin bosättarpolitik.

Andra länder agerar mycket aktivt - till exempel Frankrike, till exempel Spanien, till exempel Irland. Nu måste även Sverige agera för att lägga press på alla parter för att få till stånd en omedelbar vapenvila och förhandlingar som också kan leda fram till ett frisläppande av gisslan.

Press måste läggas på Iran, som agerar i bakgrunden med sitt stöd till Hamas och Hizbollah. Vi kräver att Islamiska revolutionsgardet terrorlistas och att sanktionerna mot Iran utökas.

Men press måste också läggas på Israel. En enig opposition kräver att EU:s handelsavtal med Israel fryses tills Israel efterlever internationell rätt. Från socialdemokratisk sida kräver vi också att sanktionerna mot de militanta bosättarna på Västbanken kraftigt utökas. De kan inte få fortsätta att trakassera, döda och fördriva palestinier. Vi kräver att bosättarnas varor som produceras på ockuperad mark omedelbart stoppas från EU:s inre marknad.

Här finns alltså konkreta förslag som utrikesministern kan gå vidare med om hon bara vill. Min fråga är: Är hon beredd att göra det?

Fru talman! Interpellanten Ola Möller från Socialdemokraterna har ställt frågor till utrikesministern om huruvida internationell humanitär rätt efterföljs i Libanon. Ledamoten har valt att ensidigt fokusera på Israels handlingar, men frågan kräver enligt mig ett bredare perspektiv.

En avgörande aspekt som helt utelämnas i interpellationen är Hizbollahs militära närvaro i södra Libanon, där Hizbollah, som är terrorlistat av EU, ständigt attackerar Israel.

Hizbollah har avfyrat över 12 000 raketer in i Israel sedan den 8 oktober förra året, alltså redan från första dagen efter Hamas terrorattack. Detta överhängande hot mot civila har inneburit att det fortfarande är minst 60 000 israeler som har evakuerats från norra delarna av landet. Det är väl dokumenterat att Hizbollah är en proxy till Iran och får stöd från det revolutionära gardet, IRGC, i form av vapen och ammunition.

Det är omöjligt att bortse från att dessa handlingar bryter mot FN:s resolution 1701 från 2006, som syftade till att avsluta fientligheterna mellan Israel och Hizbollah i södra Libanon. Resolutionen kräver att Hizbollah avväpnas och att området söder om Litanifloden ska vara fritt från vapen, utöver de vapen som innehas av Libanons egna väpnade styrkor och FN:s fredsbevarande styrkor, Unifil. Den uppmanar också till att blockera vapenleveranser till Hizbollah och till att respektera Libanons suveränitet och territoriella integritet.

Fru talman! FN-resolutionen har haft som mål att skapa säkerhet och stabilitet i södra Libanon. Men i verkligheten har Hizbollah opererat obehindrat där under lång tid. De har lagrat vapen samt byggt raketavfyrningsplatser och ett omfattande tunnelsystem längs gränsen mot Israel, ibland även inom synhåll från FN-posteringar. Att inte tala om dessa överträdelser innebär att vi ignorerar en av de mest betydande faktorer som driver konflikten.

De rapporter om civila döda som följer av de exploderande personsökarna och av kriget mot Hizbollah måste tas på allvar. Att påstå att detta är entydiga fall av brott mot folkrätten, som Belgiens vice premiärminister gör, är dock mycket långtgående och något som motsägs av vissa folkrättsexperter.

Det är mycket viktigt och positivt att Israel nu utreder de incidenter där Unifilstyrkor har blivit drabbade. Det är nödvändigt att ställa ansvariga till svars.

Fru talman! Om Sverige ska vara en konstruktiv aktör i regionen måste vi hålla alla parter ansvariga och främja en långsiktig lösning utan Iranstyrda aktörer som terrororganisationerna Hizbollah, huthierna och Hamas. I och med Hamasledaren Yahya Sinwars död i går hoppas jag att vi nu ser slutet på kriget i Gaza samt att Hamas för alltid slutat sin terrorisering av israeler och palestinier. Ett utplånat Hamas öppnar vägen mot en framtida tvåstatslösning. På samma sätt kommer ett kraftigt försvagat Hizbollah att leda till ett Libanon utan förödande iransk inblandning.

Fru talman! Jag tycker att det är avskyvärt att människor blir offer i krig, att barn blir offer i krig. Jag tycker också att det är fel att använda konflikter som pågår runt om i världen för att plocka politiska poäng här i Sverige. Jag vill att ledamöterna från oppositionen här ska rannsaka sig själva. Vilka möten har de gått på? Vilka har de träffat? Hur har man uppviglat till demonstrationer mot regeringen? När man sitter här och uttrycker sin sympati med utrikesministern borde man också tänka på vilken roll ens eget parti har i den stämning som har byggts upp.

Fru talman! Jag undrar om interpellanten Ola Möller minns hur kriget startade. Det startade den 7 oktober när terrorsekten Hamas attackerade de mest fredliga israelerna, de som mest av alla ville ha fred mellan Israel och Palestina. Man mördade unga som gamla, våldtog, lemlästade och stympade. Man brände levande spädbarn inför föräldrarnas ögon. Budskapet var att alla israeler skulle utplånas, oavsett hur mycket de önskade fred med sina grannar. Hamas proklamerade att det bara var början.

Och den dödligaste attacken på judar efter förintelsen firades på gator och torg. Det är mycket sorgligt att det också skedde i Sverige. Det är också mycket sorgligt att det även firades i en förening som Ola Möller har varit och talat inför, trots att de upprepade gånger har gjort sig skyldiga till väldigt grov antisemitism.

Det som interpellanten, Samuel Gonzalez Westling och Morgan Johansson inte uppmärksammade i sina anföranden är att kriget som pågår i Mellanöstern handlar om Israels överlevnad. Israel hotas från alla håll, från Hamas, från Hizbollah och från huthierna i Jemen. Bakom detta står Iran, som är den värsta, människofientligaste diktaturen i världen. Där behandlas kvinnor värre än djur. Där kan kvinnor bli mördade och fängslade för att de bär slöjan på ett icke korrekt sätt, vilket hände Mahsa Amini.

Israel har rätt att försvara sin existens. Vreden måste riktas mot dem som inte bara vill utplåna Israel utan också vill utplåna demokratin. Folket i både Palestina och Libanon vill precis som folket i Israel ha demokrati och behöver demokrati.

Fru talman! Jag vill tacka för en viktig interpellationsdebatt hittills och ett mycket bra svar från utrikesministern.

Jag kan börja med att konstatera att vi i Sveriges riksdag egentligen är ense över alla partigränser om många saker. Till exempel är vi alla ense om att man ska följa folkrätten. Det finns ingen politisk konflikt kring det i svensk politik. Vi sörjer alla när det blir civila dödsoffer i krig. Oavsett var det sker och oavsett vem som dör sörjer vi alla över partigränserna. Vi säger alla att vi är emot när man attackerar FN-styrkor, oavsett var i världen det sker.

Vi är alla - det kanske kan förvåna en och annan som lyssnar - sionister. Även Vänsterpartiet är sionister eftersom man ansluter sig till idén om en tvåstatslösning. Den förutsätter ju att det finns två stater. Grunden i sionismen är att judar ska ha ett eget land där Israel ligger som tillflyktsort. Det är en viktig komponent i detta. I den meningen är alltså också Vänsterpartiet sionister.

Vi är alla emot islamofobi. Det har vi också gemensamt. Man kan ifrågasätta om alla partier tar sitt arbete mot antisemitismen i sina egna partier på tillräckligt stort allvar. Vi har sett flera exempel på antisemitism i till exempel Vänsterpartiet. Men vi är i alla fall alla emot islamofobi.

Något som vi tydligen inte är helt överens om är Israels rätt att försvara sig. I sitt anförande alldeles nyss ifrågasatte ledamoten Möller Israels rätt att försvara sig genom att bekämpa militära mål i Libanon. Det är klart att man när man blir beskjuten från en terrororganisation i Libanon, i det här fallet Hizbollah, har rätt att försvara sig genom att slå på de målen. Det skulle vara bra om ledamoten Möller förtydligade att också Socialdemokraterna anser att Israel har rätt att försvara sig genom att slå på militära mål i Libanon, fru talman.

Det är konstigt att vara för en tvåstatslösning utan att samtidigt tycka att två stater ska kunna existera. För att en stat ska kunna existera måste den kunna försvara sig.

Det är också märkligt att, som Möller gjorde, jämföra Israels försvarskrig med Hizbollahs attacker. Det ena, Hizbollah, är en terrororganisation som angriper civila. Det andra är en demokratisk stat som försvarar sina civila genom att angripa militära mål.

Fru talman! Jag tror att vi är många i Sverige som har firat hur Israel har slagit ut Hizbollahs ledarskap. Jag tror att många i Sverige i går firade hur Israel slog ut en av Hamas högsta ledare och hjärnan bakom den fruktansvärda terrorattacken den 7 oktober, Sinwar.

Fru talman! Om vi ska ha en tvåstatslösning behöver såväl Hamas som Hizbollah och alla andra Iranproxyer elimineras. Det går inte att ha en tvåstatslösning, en hållbar fred, om de terrororganisationerna får fortsätta existera.

En annan sak som behövs är att FN har förtroendet att spela en medlande roll. Jag och andra i den här kammaren har länge påpekat att FN har varit relativt mycket hårdare mot Israel än mot många andra länder i världen. Det är också ett återkommande problem att FN:s generalsekreterare Guterres uttryckt sig på ett obalanserat, orimligt och oproportionerligt sätt när det kommer till Israel. Det är även ett problem att det ett stenkast från FN:s fredsbevarande styrkor har funnits infrastruktur som tillhör Hizbollah.

De här sakerna undergräver förtroendet för FN och den viktiga roll som de skulle kunna spela. Jag vill därför fråga utrikesministern vad vi ska göra för att återupprätta förtroendet för FN, trots alla deras grova felsteg.

Fru talman! Regeringen ser, som jag sa i mitt förra anförande, med bestörtning på den militära upptrappningen i Mellanöstern de senaste veckorna. Eskaleringen har resulterat i ett stort antal civila dödade och skadade, däribland barn.

Sverige uppmanar alla parter till återhållsamhet och ger fullt stöd åt de diplomatiska ansträngningar som görs, även om det just nu är väldigt svårt.

Det finns en betydande risk att utvecklingen eskalerar ytterligare, vilket skulle få förödande konsekvenser inte bara för Libanon och regionen som helhet utan även för EU. Detta måste undvikas. Tillsammans med övriga EU uppmanar Sverige alla sidor, inklusive Iran och dess proxyer, att visa återhållsamhet.

Som jag har sagt tidigare står EU och Sverige bakom Israels rätt att försvara sig. Jag önskar att fler i den här kammaren var tydliga med det. Men som jag och regeringen hela tiden har sagt måste den rätten utövas i enlighet med folkrätten och den internationella humanitära rätten. Jag upplever inte heller att det finns några politiska skiljaktigheter här.

Båda Israel och Hizbollah har en skyldighet att efterleva den internationella humanitära rätten, som syftar till att lindra lidandet för civila i väpnade konflikter. Den internationella humanitära rätten gäller för alla parter i en konflikt, oavsett om en annan part inte följer den. Hur den väpnade konflikten uppstod påverkar inte heller tillämpligheten av den internationella humanitära rätten.

Jag fick en fråga om vad regeringen konkret har gjort. Regeringen har gjort mycket och löpande gör mycket, men låt mig nämna några exempel.

Regeringen har i alla sammanhang varit tydlig med kravet på att internationell rätt ska följas. Regeringen har krävt att Israel ska respektera den internationella domstolen inklusive kravet på provisoriska åtgärder. Regeringen har varit med om att inom EU:s sanktionsregim ta fram förslag på listningar av extremistiska bosättare. Regeringen har framfört tydliga budskap till den israeliska regeringen om krav på att den ska följa internationell rätt, och också gjort det direkt till utrikesministern.

Regeringen har gett stöd till den vägkarta som USA med flera har presenterat för vapenvila, en hållbar fred och på sikt också en tvåstatslösning. Vi har också skrivit under brev till stöd för FN:s generalsekreterare efter att Israel förklarat honom persona non grata.

Vi har ställt oss bakom ett EU-uttalande som fördömer attackerna på Unifil och som också kräver en förklaring av Israel. Men om uppgifterna stämmer - apropå Joar Forssells fråga - att Unifil har känt till att Hizbollah har skapat olika former av försvarsanläggningar och läger i nära anslutning till Unifils styrkor måste Unifil naturligtvis också förklara det.

Framför allt vill jag framhålla att vi har ökat det humanitära biståndet med betydande summor till Libanon - över 80 miljoner kronor - för att inte minst mildra lidandet för barnen där.

Morgan Johansson tar ofta upp den resolution som Sverige nyligen lade ned sin röst mot. Anledningen var att resolutionen baserades på ett utlåtande från den internationella domstolen. Vi står bakom den internationella domstolen; det har jag varit tydlig med i debatten och också i andra sammanhang. Problemet var att resolutionen gick längre. Det gjorde det svårt för oss, för vi vill stå bakom den internationella domstolens utlåtanden men inte göra tillägg till eller förändringar i utlåtandet. Därför valde vi tillsammans med Morgan Johanssons socialdemokratiska kollegor i Danmark att avstå i denna ganska svåra fråga. Men vi står alltså till fullo bakom den internationella domstolen.

Fru talman! Först vill jag uppmana Boriana Åberg att öppna en historiebok. Den här konflikten började knappast den 7 oktober. Ett årtal man skulle kunna börja diskutera är 1967. Ett annat är 1948, men man kan också gå ännu längre tillbaka. Det stämmer inte när man säger att konflikten mellan Israel och Palestina började den 7 oktober.

När det gäller frågan om att besöka föreningar har jag gått ifrån föreningar av just skälet att människor där har uttryckt sig på ett sätt som jag inte har stått bakom. Det har jag tydligt deklarerat för dem. Jag uppmanar Boriana Åberg att lyssna på debatten från i tisdags så får hon en tydlig deklaration av vad jag tycker om både antisemitism och all annan rasism.

Det är tråkigt att ledamoten Forssell står här och säger att han står upp för folkrätten när samma ledamot retweetade en personsökare som det stod "shalom" på direkt efter terrordådet med personsökare, då barn sprängdes i mataffärer och sjukhuspersonal skadades och dödades. Jag tror att man i så fall ska vara lite försiktig med att hänvisa till folkrättsliga principer.

När vi ändå är inne på folkrättsliga principer har ju alla rätt att inom ramen för folkrätten försvara sig - Israel, Palestina och Libanon. Inget snack om saken!

Samtidigt som vi har denna debatt fortsätter mördandet av oskyldiga människor i Gaza och på Västbanken. Jag tror att varken utrikesministern eller fru talmannen har undgått de filmer som visade hur människor brann inne på sjukhuset som bombades för några dagar sedan. Det var bilder på levande människor som sprattlade i lågorna tills deras liv släcktes.

Utrikesministern är snabb med att tala om mänskliga sköldar, vilket hon gör i sitt svar här. Men då vill jag gärna höra vad utrikesministern tycker om att IDF använder sig av mänskliga sköldar. Exempelvis berättar den israeliska organisationen Breaking the Silence med före detta soldater om hur IDF skickar ned palestinska fångar i tunnlar och hus, ibland med kroppskameror, för att sedan skjuta in granater då man märkt att motståndare, terrorister, finns där.

Ett skäl som Breaking the Silence-soldaterna har angett för att IDF gör så var att man tyckte att de israeliska hundpatrullerna tyckte att förlusterna av hundar var för stora. I stället började man använda palestinska fångar. Det här berättar alltså före detta israeliska soldater. Om utrikesministern inte tror på mig kan hon bjuda in Breaking the Silence till UD för att höra mer eller så kan hon slå upp New York Times där man tidigare i veckan också skrev om detta.

Jag fördömer Israel liksom Hizbollah, Hamas, Iran, huthirebellerna och andra organisationer som bryter mot folkrätten. Alla gör fel. Men jag hör inget fördömande av Israels brott mot folkrätten från utrikesministern eller från någon av de andra ledamöterna på utrikesministerns sida i denna fråga. Kunde vi inte få det i alla fall? Fördöm att Israel bränner barn på sjukhus! I så fall står vi jämnt i det här. Då blir det som Boriana Åberg säger, det vill säga att vi alla borde kunna stå på samma sida.

Regeringen gör dock inte det. Israels ambassadör struttade runt här i riksdagen i veckan. Tänk om Rysslands ambassadör hade kommit in här! Då hade det blivit stopp och tagit hus i helvete. Men nej, Israels ambassadör är fortfarande välkommen överallt, men inte Rysslands. Det är inte att spela lika utifrån folkrättsliga principer.

Allt det utrikesministern säger är ju bara varmluft - utom de 80 miljonerna till Libanon, som jag välkomnar. Men då har man också varit med om att förstöra UNRWA genom att dra ned på stödet till dem. Det är något som verkligen skadar både Libanon och Palestina.

Fru talman! Låt mig vara väldigt tydlig: Alla som bryter mot folkrätten bör fördömas. Det må vara Hamas, Hizbollah, huthirebeller, Iran eller Ryssland. Men det måste också vara Israel, när de bryter mot folkrätten. Med det sagt är Israels existens obestridlig, och den är också självklar. Låt det inte finnas några tvivel om det! Men på samma sätt som deras existens är obestridlig måste också Palestinas existens vara det.

Nu försöker Netanyahu rikta bort blicken från det som händer i Gaza och från det brutala folkmord som Israel bedriver mot den palestinska befolkningen som befinner sig där.

Låt oss blicka ett år tillbaka i tiden. För ett år sedan sa många på högersidan att israeliska bombningar av sjukhus eller skolor var något som aldrig skulle kunna inträffa eftersom det skulle strida mot folkrätten. Men häromdagen fick vi se bilder på brinnande barn i tält. Är det ett folkrättsligt sätt att bedriva krig på? Var är regeringens fördömanden av Israel?

Det måste vara tydligt att det här är oacceptabelt och att det måste få ett slut. Israel måste dra sig tillbaka, och de måste inleda en permanent vapenvila nu. Det enda sättet att uppnå en varaktig fred är genom att Israels ockupation av de palestinska områdena upphör.

Fru talman! Det finns bara en väg till långsiktig fred och stabilitet för både israeler och palestinier, och det är en tvåstatslösning. Det var man på väg mot för 30 år sedan genom Osloavtalet. Men mordet på Yitzhak Rabin liksom Israels bosättarpolitik under 25 år har undergrävt möjligheterna för det. Nu finns 700 000 bosättare på Västbanken. Detta har tillsammans med Irans stöd till Hizbollah, Hamas och andra terrororganisationer undergrävt den här möjligheten.

Min uppfattning är att vi måste försöka hitta en väg tillbaka till förhandlingsbordet. Det kan kännas som att det är väldigt långt dit just nu, när kriget rasar som värst. Det är också så att det inte kommer att hända av sig självt. Det krävs en internationell press utifrån för att detta ska ske. En sådan internationell press är precis det som vi efterfrågar.

Det är därför vi framför att man måste terrorlista det islamiska revolutionsgardet i Iran. Det är ett sätt att sätta press på Iran, vilket vi måste göra. Vi måste bygga ut sanktionerna mot Iran.

Det är också därför vi föreslår att EU ska frysa sitt handelsavtal med Israel så länge man inte lever upp till internationell rätt. Det handelsavtalet tillkom ju en gång just för att stimulera en fredlig uppgörelse. Nu finns förutsättningarna inte längre där. Då är det naturligt att säga: Nej, det här kan vi inte fortsätta med så länge ni inte lever upp till internationell rätt!

Det var 124 länder som röstade för den resolution som vi talar om. Till dem hörde Finland, Frankrike, Spanien, Portugal, Irland, Norge och Island. En överväldigande majoritet av medlemsländerna röstade för, men inte Sverige. Det var svagt, tycker jag. Man borde ha markerat att folkrätten gäller överallt.

Jag fick inget svar på min fråga till utrikesministern: Vilka konkreta åtgärder vill regeringen vidta för att sätta press på båda parter?

Fru talman! Jag har uppfattat att interpellationen handlar om Israel och den internationella rätten i Libanon. Nu har diskussionen blivit mycket bredare, och kanske har jag personligen varit med och hjälpt till att bredda den.

För att komma tillbaka till det som vi ska diskutera vill jag tydliggöra att en av de största säkerhetsriskerna i den här konflikten är Hizbollahs militära närvaro i södra Libanon. Som terrorlistad organisation har Hizbollah länge agerat som ett ombud för den iranska regimen och dess destabiliserande handlingar i hela regionen. De har som sagt under det senaste året avfyrat tusentals raketer mot civila områden i Israel. Detta är ett överhängande hot som tvingar tiotusentals människor att leva evakuerade eller under evakueringsorder och konstant osäkerhet.

Hizbollahs agerande utgör inte isolerade handlingar utan är en del av Irans större strategi att utöva makt och inflytande över regionen. Hizbollahs agerande är dessutom ett flagrant brott mot FN-resolution 1701, där det uttryckligen krävdes att Hizbollah skulle avväpnas och att områdena söder om floden al-Litani skulle vara fria från vapen. Hizbollah får dessutom sin finansiering och beväpning genom Irans revolutionära garde, IRGC, vilket ytterligare understryker Irans långsiktiga mål att destabilisera regionen.

Fru talman! Att inte uppmärksamma dessa brott innebär att ignorera ett av de största hoten mot stabiliteten i området. Det är vår skyldighet att tala klarspråk om Hizbollahs och Irans roll och inte låta deras agerande fortgå.

Fru talman! Jag tackar Ola Möller för härskartekniken. Han säger att jag behöver historielektioner. Jag är mycket väl medveten om när kriget började. Jag är också mycket väl medveten om vad som hände tidigare - både 1967 och 1973 försökte länderna i regionen utplåna den enda demokratin, Israel.

Genom att jämföra Israels ambassadör med Rysslands ambassadör gör sig Ola Möller skyldig till ett övertramp som inte är värdigt en riksdagsledamot.

Jag instämmer i Morgan Johanssons kloka inspel - parterna måste till förhandlingsbordet. Och förhandlingarna ska börja med att Hamas släpper de oskyldiga kvinnor, äldre, män och små barn som hålls som gisslan. Detta är oskyldiga människor som har varit kidnappade i mer än ett år. Det finns små barn som har levt längre i dessa mörka tunnlar än utanför, det vill säga större delen av sitt liv. Det är det här man måste börja med.

När man använder uttryck som "mördarmaskin" och anklagar Israel för att bedriva apartheidpolitik måste man komma ihåg hur många araber från närliggande länder som har tagit sin tillflykt till Israel med anledning av förföljelse på grund av sexuell läggning och annat.

Fru talman! Jag vill börja med att vända mig mot den märkliga och magstarka jämförelsen mellan Israels ambassadör och Rysslands ambassadör. Ryssland har angripit Ukraina. Ukraina försvarar sig. Hamas, Hizbollah och andra Iranstödda proxyer har angripit Israel. Israel försvarar sig. Det är väldigt magstarkt att göra en sådan jämförelse. Jag tycker att vi gemensamt i den här salen borde vända oss emot det.

Fru talman! Jag kan konstatera att jag håller med Samuel Gonzalez Westling om mycket. Det förvånar mig faktiskt. Ibland låter det inte så på debatten. Men både Vänsterpartiet och Liberalerna tycker att det krävs en tvåstatslösning. För att det ska vara två stater tycker både Vänsterpartiet och Liberalerna att det behövs en palestinsk stat - det säger sig självt - och även en israelisk stat. Det är därför både Vänsterpartiet och Liberalerna är sionister.

Fru talman! Ledamoten Möller bad min kollega ledamoten Åberg att öppna en historiebok för att se att den här konflikten inte började den 7 oktober. Det här kriget började den 7 oktober. Konflikten är längre än så. Man kan titta på den gamla filmen Prinsen av Egypten om man vill få en flertusenårig historieexposé över hur judar har förföljts i den här delen och andra delar av världen. Bara i det här området har pogromerna mot och förföljelsen av judar pågått i många hundra år. Ända sedan Israel grundades har man blivit angripen av grannländer och av terrorister i sexdagarskriget, jom kippur-kriget, den första intifadan och den andra intifadan. Nu står människor och demonstrerar i Sverige och andra länder och ropar efter en tredje intifada. Sedan kommer det säkert att ropas efter en fjärde intifada om vi inte får till en hållbar fred. Det är därför Morgan Johansson kanske måste ta Möller i örat och se till att även han ansluter sig till sionism och en tvåstatslösning.

Jag vill påminna om ämnet för debatten: Israel och den internationella rätten i Libanon. Det gäller alla debattörer.

Fru talman! Jag vill först nämna lite om det som Morgan Johansson var inne på gällande associeringsrådet mellan EU och Israel. Regeringen är av uppfattningen att EU bör försöka använda associeringsavtalet som en plattform för dialog. Då ingår det att framföra kritiska budskap och att understryka Israels skyldigheter i relation till folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten. Att i detta läge välja att pausa associeringsavtalet, som oppositionen föreslår, alltså egentligen ge upp, riskerar att minska möjligheten till dialog. I det här läget behövs det fler och inte färre breda samarbetsytor för dialog där Sverige och EU kan framföra sina åsikter till Israel. Regeringen ger inte upp. Jag räknade också upp åtta åtgärder som regeringen har vidtagit för att försöka deeskalera konflikten.

Fru talman! Jag går över till att fokusera på Ola Möller, som också har möjlighet att replikera en ytterligare gång i egenskap av interpellant.

Jag måste säga att jag är lite bekymrad efter Ola Möllers senaste inlägg. När jag fick interpellationen konstaterade jag först och främst att den är anmärkningsvärt fri från en beskrivning av Hizbollahs och Hamas ansvar. Samtidigt tycks man också förringa det som faktiskt skedde den 7 oktober och som precis som mina kollegor har sagt utgjorde upptakten till det krig som vi nu ser där Israel försöker att försvara sig.

De övergrepp som begicks den 7 oktober är så allvarliga och vedervärdiga att jag inte återigen vill gå in på en beskrivning av dem. Men vi får aldrig glömma vad de faktiskt innebar.

Om man faktiskt ser till den attacken är det fullständigt obegripligt att jämföra Israels ambassadör med Rysslands ambassadör. Ryssland har helt oprovocerat gett sig på Ukraina. Israel har däremot attackerats på det mest vedervärdiga sätt. Det får Ola Möller väldigt gärna utveckla.

(Applåder)

Fru talman! Jag är av uppfattningen att det inte är någon folkrättslig skillnad mellan det agerande som Israel har mot Palestina där man ockuperar, och där Internationella domstolen har varit tydlig att den ockupationen är olaglig, och den ockupation som Ryssland gör av Ukraina. Ergo, alltså, är det lika mellan Israels ambassadör och Rysslands ambassadör. Det ska vara en tydlighet. Man ska vara lika hård i sanktioner mot Israel som man är mot Ryssland.

Jag för tillbaka diskussionen till Libanon. Den doktrin som Israel tillämpar heter Dahiyadoktrinen. Den bygger på att man bombar sönder all civil infrastruktur som finns för att motståndaren ska kunna fortsätta sin existens i de områdena. Det handlar om att utvidga zonen av säkerhet. Den har tillämpats i norra Gaza. Den har tillämpats i stora delar av Libanon tidigare, bland annat vid massakrerna i Sabra och Shatila under Ariel Sharon 1982.

Det här är ett sätt att förstöra möjligheterna för dem som man upplever som eller som är faktiska motståndare att kunna fortsätta sin verksamhet och över huvud taget sin existens. Det är alltså den brända jordens taktik. I kombination med zero casualties-doktrinen, där man använder palestinier som mänskliga sköldar och liknande, blir det den springande punkten i folkrättsfrågan i Libanon.

Menar utrikesministern att Dahiyadoktrinen är förenlig med folkrätten? Kan utrikesministern i så fall utveckla hur den typen av uttalade doktriner är det? Tala med Breaking the Silence, så får du alla fakta om detta. Är doktrinen förenlig med folkrätten? Den tillämpas i Gaza. Det som gäller i Gaza kommer att hända i Libanon, och det har hänt. Man har bombat sex sjukhus och man har dödat över 2 000 civila på en månad.

Apropå allt fördömande av Hizbollah tyckte jag att ledamoten Magnus Berntssons inlägg här var klokt. Det var mycket bra, och jag håller med. Det är därför vi måste agera. Det var därför som vi ville terrorklassa Islamiska revolutionsgardet långt innan den 7 oktober.

Är Dahiyadoktrinen förenlig med folkrätten, utrikesministern?

Fru talman! Jag vet inte hur många gånger jag här i talarstolen ska upprepa att regeringen står bakom Israels rätt att försvara sig.

Det bekymrar mig att det är någonting som inte framhålls av ledamoten Ola Möller. Det ska bli intressant att efterhöra om hans åsikt, att man bör likställa Ryssland och Israel, också är någonting som Socialdemokraterna står bakom. Det lär vi få all anledning att återkomma till.

Regeringen har varit tydlig med, både jag och andra företrädare, att den internationella rätten måste följas av alla parter. Det har jag också varit tydlig med i talarstolen flera gånger i dag.

Jag tänkte avsluta med att gå tillbaka till det som interpellationen i mångt och mycket handlar om, det vill säga den humanitära situationen i Libanon och hur civilbefolkningen drabbas av kriget. Över 2 000 personer har dödats och 9 000 skadats, inklusive många civila. Mer än en miljon människor är nu på flykt i landet.

Därför har Sverige också ökat det humanitära stödet till Libanon med totalt 83 ½ miljoner. Stödet fördelas mellan UNHCR, Röda korset, Rädda Barnen och FN:s humanitära landfond i Libanon. Totalt uppgår Sveriges humanitära stöd till Libanon för 2024 till över 158 miljoner.

För att hjälpen ska nå fram är det nu centralt att säkerställa fullt, säkert och obehindrat humanitärt tillträde. I alla sammanhang där regeringen har möjlighet kommer vi också att lyfta fram behovet av att säkerställa tillträde för humanitära aktörer både i Libanon och naturligtvis också i Gaza. Det som pågår nu drabbar civilbefolkningen på ett fruktansvärt sätt.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.