Interpellationssvar - Tillgång till grundläggande betaltjänster - 2024-10-15

Herr talman! Ingela Nylund Watz har frågat finansmarknadsministern om och i så fall när han och regeringen avser att återkomma med en proposition till riksdagen i syfte att leva upp till målet att alla ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga kostnader. Interpellationen har överlämnats till mig.

Regeringen arbetar aktivt för att efterleva målet att alla ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga kostnader. I mars 2023 tog regeringen emot utredningsbetänkandet Staten och betalningarna (SOU 2023:16). Några av de åtgärder som föreslås är att bredda, förstärka och utvärdera statens insatser på betalningsmarknaden för att nå det av riksdagen beslutade målet om allas tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga kostnader.

Målet föreslås ersättas med ett nytt mål om att alla i Sverige ska ha möjlighet att göra betalningar till rimliga kostnader, oavsett betalningssätt. Utredningen betonar att staten med fördel kan överlämna åt marknadens aktörer att utföra samhällsviktig betalningsverksamhet men att den bör ställa tydliga krav så att ansvar för utförandet inte kan väljas bort av enskilda aktörer.

I Staten och betalningarna lyfts det fram att många inte kan, eller på annat sätt är förhindrade att, göra digitala betalningar. Det finns också risk att kontantanvändningen blir så låg att kontantinfrastrukturen och tillgången till kontanttjänster hotas.

Som ett resultat har en utredning tillsatts i år, Utredningen om möjligheten att betala med kontanter för livsnödvändiga varor (Fi2024/00068), som bland annat har i uppdrag att analysera effekterna av redan genomförda lagstiftningsåtgärder inom kontantområdet och se hur dessa samverkar med den tekniska utvecklingen och förändrade betalmönster. En kartläggning ska också göras av vilka tjänster, produkter och geografiska områden där kontanter spelar en särskild roll, i såväl fredstida krissituationer som under höjd beredskap och ytterst krig.

Det är positivt att tillgången till kontanttjänster inte har försämrats, tack vare att kreditinstituten alltjämt uppfyller sina skyldigheter att tillhandhålla platser för kontanttjänster på nationell nivå. Länsstyrelsernas arbete med att administrera statligt stöd till marknadsaktörer fortgår, och PTS arbetar tillsammans med länsstyrelserna för att främja alla människors möjlighet att använda digitala betaltjänster.

I sammanhanget kan också nämnas att den nya riksbankslagen innebär att Riksbanken får ett tydligare ansvar för kontantkedjan och ska bidra till att det finns kontanter i betryggande utsträckning i hela Sverige, till exempel genom att se till att det finns minst fem kontantdepåer i Sverige och genom att övervaka kontanthanteringen.

Utredningen ska lämna sitt betänkande till regeringen senast den 31 december 2024.

Herr talman! När jag första gången läste det skriftliga interpellationssvaret från statsrådet Slottner blev jag aningen konfunderad. Efter att ha läst en gång till kom jag att tänka på en berättelse i Sörgården, den läsebok för den svenska småskolan som skrevs i början av 1900-talet.

I boken finns en skämtsaga om en döv gubbe som tillverkar ett yxskaft. Gubben ser en främling komma gående och funderar på vad han kan tänkas vilja. Han antar att främlingen ska fråga honom vad han tillverkar och sedan vill veta vägen till stan, och gubben tänker att han då ska säga vänster. Främlingen börjar med att säga god dag - och får naturligtvis svaret: yxskaft. Och så fortsätter skämtsagan med nya frågor och helt irrelevanta svar.

Idiomet "god dag yxskaft" är en kommentar som kan användas när ett svar inte hänger det minsta ihop med den fråga som ställs, och just så upplever jag statsrådets svar på min interpellation. Varför, undrar jag, kan jag inte få svar på ett vettigt sätt? Beror det på att statsrådet Slottners ansvar för det här frågekomplexet är väldigt smalt då det i själva verket är statsrådet Wykman som har ansvar för frågor som rör betalningsmarknaden? Eller beror det helt enkelt på att statsrådet och SD-regeringen inte har något svar på frågan, det vill säga att det inte finns någon plan?

Herr talman! År 2008 fastställde riksdagen målet att alla ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser för att kunna betala räkningar och ta ut kontanter, att föreningar ska kunna sätta in dagskassor på bankkonton och att företag ska kunna banka kassor. Det är länsstyrelsernas ansvar att följa upp det här, och därför tror jag att statsrådet vet att målet inte uppfylls. Rapporten för 2023 pekar nämligen i helt fel riktning.

I 9 av 21 län har tillgången till betaltjänster försämrats för folk i allmänhet, och i praktiken i alla län har situationen försämrats för äldre och för funktionsnedsatta. Länsstyrelserna bedömer också att det saknas tillgång till dagskassehantering och att det inte finns tillräckligt med kontanttjänster i hela landet.

Staten lever alltså inte upp till det lagstadgade målet att alla ska ha rätt till grundläggande betaltjänster till rimliga kostnader. Därför är det högst rimligt att regeringen vidtar åtgärder, och därav min mycket enkla fråga: När kommer regeringen att göra sak av Betalningsutredningens förslag och se till att vi kan leva upp till målsättningen?

Herr talman! Jag gjorde också en annan reflektion när jag läste statsrådets skriftliga svar, och det var att regeringen förefaller ha en egen tolkning av vad det innebär att arbeta aktivt med en fråga. Statsrådet skriver i sitt svar att regeringen arbetar aktivt för att efterleva målet, och då undrar jag: Vad innebär det i regeringens värld att vara aktiv? Är det att på ett och ett halvt år ta emot en utredning och tillsätta en annan? Jag tycker inte att det tyder på någon större aktivitet. Men statsrådet kanske kan ge svar i dag: När kommer den proposition som gör att vi kan leva upp till målet om tillgång till grundläggande betaltjänster för alla i Sverige?

Herr talman! Jag börjar med att tacka ledamoten Nylund Watz för de litterära referenserna; det var ganska avkopplande att få lyssna på.

Så här är det: Det finns inga svar på den frågan, naturligtvis. Eftersom den inte finns uppsatt på propositionslistan finns det inget datum som jag kan ta fram ur rockärmen och ge i den här debatten, utan regeringen får återkomma när ett datum väl finns. Frågan när det kommer en proposition kan jag alltså inte svara på i dag, utan svaret är att utredningen fortfarande bereds. Den har varit ute på remiss och bereds nu i Regeringskansliet.

En sak har Betalningsutredningens arbete resulterat i, nämligen ytterligare en utredning. Det kan man ju skratta åt, men det beror på att vi tyckte att det fanns anledning att ytterligare fördjupa vissa delar av detta för att kunna säkerställa att det även ska gå att betala med kontanter framöver, inte minst för särskilda varor och tjänster som är särskilt viktiga för att ett samhälle ska fungera. Det är det en så kallad bokstavsutredning nu tittar på, och den ska återkomma senast på nyårsafton i år. Det är alltså inte jättelång tid kvar.

Sedan får vi i regeringen se om vi gör bedömningen att vi med dessa två utredningar har så pass mycket kött på benen att vi kan gå vidare med en proposition till riksdagen, men jag har i dag inget svar på när en sådan kommer.

Herr talman! Det var väl precis det jag misstänkte: Regeringen har ingen tanke om eller plan för hur man genom ny lagstiftning ska kunna se till att alla människor i Sverige kan genomföra sina betalningar på ett rimligt och något så när billigt - eller prisvärt - sätt.

Betalningsutredningen, som jag själv ingick i den parlamentariska referensgruppen till, och dessförinnan Riksbanksutredningen, som jag satt i, har diskuterat statens roll på betalningsmarknaden under många, många år. Finansutskottet har också gjort tydliga beställningar till regeringen om att det måste komma fram en lagstiftning om hur rollfördelningen på betalningsmarknaden ska se ut.

Vi ser nämligen att utvecklingen med digitaliserade lösningar och minskad kontantanvändning gör att stora grupper av människor i Sverige nu har stora problem att få vardagen att fungera. Det är till exempel väldigt svårt för en äldre människa eller en funktionsnedsatt person som är beroende av möjligheten av att använda kontanter och inte klarar digitala miljöer att bli helt beroende av närstående - att hamna i beroendeställning.

Det här är ingen liten grupp människor; digitaliseringsministern vet att ungefär 1 miljon människor i Sverige lever i digitalt utanförskap, och bland dem är det stora grupper som i nuläget har långt till ett ställe att ta ut kontanter på, svårt att betala räkningar samt svårt att ta emot lön och stipendier. Detta måste få en lösning, och det är bråttom. Utvecklingen på den här marknaden går nämligen extremt fort.

Det finns massvis med förslag i Betalningsutredningen som regeringen hade kunnat gå vidare med redan nu. Ett sådant handlar om tillgången till betalkonto. Alla vet att det för den som inte har tillgång till ett betalkonto i dag är i praktiken omöjligt att sköta vardagen i Sverige. Det är stora grupper av människor som inte har tillgång till betalkonto eller som till och med får sina betalkonton uppsagda.

Här finns en konfliktfråga som handlar om de krav som ställs på bankerna att hantera relationen till sina kunder och riskerna för penningtvätt. Det är en svår fråga. Men utredningen levererades i mars förra året, och remisstiden gick ut i oktober förra året. Jag undrar vad regeringen har gjort sedan dess. Har den suttit på händerna gällande de konkreta förslag som faktiskt hade kunnat läggas fram till riksdagen i syfte att få en bättre ordning?

Det finns till exempel ett förslag i utredningen som innebär att man skulle kunna införa krav på bankerna att införa betalkonton med grundläggande tjänsteutbud som skulle göra att människor skulle klara att göra in och utbetalningar. Jag undrar i mitt stilla sinne vad det är som gör att regeringen inte förmår att lösa någon av alla de svårigheter som finns på den svenska betalmarknaden. Handlar det om oro för konflikter med bankerna, eller vad är det som gör att regeringen är så passiv i en så här viktig fråga, som berör vardagen för många vanliga människor som inte klarar av den digitala verkligheten?

Herr talman! Det är förvisso inte helt ovanligt att man inte rycker ut delar ur en utredning och lägger fram flera olika propositioner inom området, utan man samlar förslagen och utreder nya saker, om man tycker att det behövs, innan man lägger fram en proposition. Det är inte särskilt ovanligt att man gör på det sättet.

Efter betalningsutredningen har det, precis som jag sa i mitt förra inlägg, tillsatts ytterligare en så kallad bokstavsutredning, som kommer i slutet av året. Regeringen ansåg att det behövdes. Sedan får vi se vilken samlad bedömning vi gör när båda dessa utredningar ligger på bordet.

Detta innebär ju inte per automatik att det inte finns några tankar eller planer, vilket sades här i inlägget - det kan det ju finnas i alla fall. Regeringen kommunicerar ju inte alla tankar och planer som finns utan kommunicerar när det finns något handfast att besluta om eller presentera. När regeringen exempelvis aviserar en ny proposition kommunicerar den detta. Det kan dock självklart finnas tankar och planer redan innan det kommuniceras.

Vi har också fått en ny riksbankslag. Där ställer man ökade krav, vilket kan vara intressant utifrån den här frågan. Den nya riksbankslagen ger Riksbanken ett tydligare ansvar för kontantkedjan. Detta ska exempelvis bidra till att kontanter finns tillgängliga i betryggande utsträckning i hela Sverige.

Riksbanken har också öppnat kontantdepåer, som nu finns i Stockholm, Jönköping, Falun och Umeå. Den 1 januari 2026 ska man öppna ytterligare två kontantdepåer. Det har alltså hänt en del saker under den här regeringens två år. Men just när det gäller betalningsutredningen, och hur vi avser att gå vidare med den, får vi hålla er på halster lite till och be att få återkomma om exakt tidsplan.

Herr talman! Jag blir nästan lite beklämd, måste jag säga, av statsrådet Slottners bristande förmåga att skilja på äpplen och päron.

Jag satt själv i riksbanksutredningen och är väl medveten om vilka beslut Sveriges riksdag har fattat om den nya lagstiftningen. Jag är också väl medveten om att kravet på att Riksbanken ska ta ett större ansvar för kontantkedjan innebär att staten måste ta ställning till hur relationen mellan det privata och det offentliga ska hanteras. Detta är en av delarna i betalningsutredningen. Kanske är det också en av de lite svårare, och jag kan ha viss respekt för att man väntar med den.

Statsrådet kan inte se att min interpellation handlar om en vardagsnära, enkel fråga. Det går att hitta lösningar redan nu; det hade gått att göra det redan i oktober förra året när remissbehandlingen var färdig. Det handlar om att se till att människor i Sverige, oavsett vilka förmågor de har och oavsett om de har möjlighet att delta i den digitala världen, har rätt att betala sina egna räkningar kontant utan att det ska kunna kosta 150 kronor per räkning. Människor ska inte behöva åka 24 mil till ett av de bara lite drygt 50 kontor i Sverige som ett privat företag har, där det går att betala räkningar.

Detta är en vardagsfråga av stor dignitet som jag förstår att statsrådet inte riktigt har grepp om.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.