Interpellationssvar - Kön som ny grund för straffskärpning vid hatbrott - 2024-10-15

Fru talman! Märta Stenevi har frågat mig när regeringen kommer att gå vidare med förslagen i betänkandet Ett starkare straffrättsligt skydd - mot sexuella kränkningar, bedrägerier i vissa fall och brott med hatmotiv avseende kön (SOU 2023:80) och införa kön som grund för straffskärpning i 29 kap. 2 § brottsbalken.

Låt mig referera till den debatt vi just har haft, där vi dessvärre inte fick utredningsförslag som var möjliga att gå vidare med därför att de inte gjorde jobbet, kort sagt. I det här fallet är det precis tvärtom. Här har vi fått ett utredningsunderlag som gör jobbet. Det kan vara värt att nämna att den utredare som arbetade med den utredningen är samma utredare som arbetar med den breda Påföljdsutredningen som ska läggas fram till våren. I det ljuset har vi gott hopp om att vi ska få bra underlag på bordet även i vår.

Regeringen är fast besluten att bekämpa hat, hot och våld mot kvinnor med samma kraft som vi bekämpar gängen. Som Märta Stenevi redogör för mottog jag i november förra året det nämnda betänkandet om ett starkare straffrättsligt skydd i de fall vi nu talar om. Utredningen menar att det finns anledning att se särskilt allvarligt på brott där ett motiv har varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av kön. Den ökade förekomsten av sexualiserad hatretorik som i synnerhet kvinnor utsätts för är ett hot mot det demokratiska samtalet och samhället i stort. Därför föreslår utredningen att kön ska läggas till som ny grund i brottsbalkens bestämmelse om straffskärpning vid hatbrottsmotiv.

Jag välkomnar utredningens förslag. De utgör ett viktigt led i arbetet med att stärka det straffrättsliga skyddet för utsatta kvinnor. Betänkandet har remissbehandlats, och arbete pågår nu med att ta fram en lagrådsremiss. Betänkandet har också tagits emot väl av remissinstanserna, och det gör det kommande arbetet ännu enklare.

Låt mig i detta sammanhang nämna andra viktiga åtgärder som regeringen har vidtagit och planerar att vidta för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och barn samt våld i andra nära relationer.

En viktig del av detta är att reformera lagstiftningen om kontaktförbud. För närvarande bereds förslag i Regeringskansliet som syftar till att fler kontaktförbud ska kunna meddelas och att den brottsförebyggande funktionen i förbuden ska stärkas. Bland annat arbetar vi med förslag som innebär att kontaktförbud ska kunna omfatta större geografiska områden och att det ska införas en presumtion för ett kontaktförbud när förbudspersonen - den som är föremål för kontaktförbudet - har dömts för viss typ av brottslighet.

Utöver detta genomför regeringen dessutom en historisk omläggning av hela kriminalpolitiken där fokus flyttas från gärningsmannen till brottsoffret. Sommaren 2023 gav regeringen en utredare i uppdrag att se över straffskalorna för bland annat grova vålds- och sexualbrott samt att reformera systemet för påföljderna (dir. 2023:115 och 2023:181). Utredningen ska också föreslå ändringar som innebär att den som döms för mycket allvarliga fall av upprepade vålds- och sexualbrott ska kunna dömas till livstids fängelse, även om inget av de enskilda brotten har livstids fängelse i straffskalan.

Till detta kommer att regeringen också har remitterat betänkandet Ett ändamålsenligt samhällsskydd - Vissa reformer av straff- och straffverkställighetslagstiftningen (SOU 2024:48). Bakom den intrikata rubriken återfinns ett stort antal förslag som, särskilt vad gäller allvarlig och upprepad brottslighet, stärker samhällsskyddet, minskar risken för återfall i brott, ökar tryggheten för brottsoffer samt skärper synen vid återfall i brott. Förslagen bedöms inte minst kunna ge ett ökat skydd för den som utsätts för våld i en nära relation eller hedersrelaterat våld och förtryck.

I det här sammanhanget vill jag säga att i somras trädde också lagändringar i kraft som innebär ett stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor - det är den våldsamma mannen som ska flytta, inte den våldsutsatta kvinnan. I juni beslutade regeringen om ett åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Programmet innehåller bland annat flera åtgärder inom ramen för ett program för att lämna destruktiva relationer. Här kan nämnas ett uppdrag till Kriminalvården, Polismyndigheten, Socialstyrelsen och Åklagarmyndigheten att stärka samverkan för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive ärenden där barn är involverade. Och under hösten avser regeringen att tillsätta en utredning som bland annat tar sikte på ekonomiskt våld som förekommer i samband med bodelningar.

Sammanfattningsvis angriper regeringen mäns våld mot kvinnor från flera olika håll. Arbetet bedrivs målmedvetet och uthålligt, och vi kommer varken att sänka ambitionsnivån eller att slå av på takten. Som jag nämnde inledningsvis ska mäns våld mot kvinnor bekämpas med samma kraft som den organiserade brottsligheten. Det är precis det vi gör.

Fru talman! Jag ska återigen börja med att tacka statsrådet så mycket för svaret.

Det här betänkandet innehåller en rad viktiga förslag - hatbrottet men också en förstärkning av det rättsliga skyddet för barn mellan 15 och 17 år. Jag noterar dock att utredningen tyvärr inte såg något behov av att skärpa straffansvaret för sexuella brott mot barn i det här åldersspannet.

Att man inte gått vidare med vare sig ett strikt straffansvar eller pubertetsrekvisitet innebär i praktiken att vi fortfarande har en situation där barns straffrättsliga skydd är avhängigt av deras fysiska utveckling och inte deras juridiska ålder. En 12-åring som är fullt pubertetsutvecklad har alltså ett svagare skydd i lagstiftningen är en jämnårig som ännu inte kommit i puberteten.

Jag skulle vilja passa på när vi nu diskuterar betänkandet att fråga om statsrådet anser att detta är en rimlig ordning. Kommer statsrådet att gå vidare med en sådan skärpning, eller fortsätter pubertetsutvecklade barn att vara lovligt byte för förövare?

Utredningen har inte heller föreslagit en förändring av brottsbeteckningen barnpornografibrott men har däremot utrett ett förslag för att regeringen ska kunna ta det vidare om man ser behovet.

Det är och har länge varit stötande att grova övergrepp mot barn dokumenteras och sedan kallas pornografi, för ord spelar roll. Även om statsrådet tycker att retorik inte är så viktigt spelar ord roll, för de formar fortfarande vår värld. Och när ett barn inte har skydd av lagen som barn för att hon har fått bröst för tidigt eller när spridningen av grova övergrepp på småbarn kan kallas pornografi, ja, då är det inte konstigt att vi inte har lyckats stoppa mäns våld mot kvinnor eller för den delen vuxnas våld mot barn.

Jag skulle därför också vilja fråga statsrådet om man i beredningen av lagrådsremissen nu kommer att föreslå en förändring av brottsbeteckningen barnpornografibrott till det mer adekvata sexuell exploatering av barn i bild eller till och med, i de fall där det skulle vara tillämpligt, dokumenterade övergrepp på barn eftersom det ju ofta är det det handlar om.

Jag vill gärna fråga specifikt om dessa båda viktiga delar i utredningen, för utöver hatbrottet mot kvinnor är de efterlängtade förslag som är nödvändiga.

Det här blev många frågor. Jag är fullt medveten om det, fru talman, så för att sammanfatta undrar jag alltså: Kommer statsrådet att lägga fram en samlad proposition på alla utredningens förslag utöver det nya hatbrottet? Kommer statsrådet även att inkludera en förändring av brottsbeteckningen barnpornografi så att brottsbeteckningen speglar brottets allvar? Kommer statsrådet i den här propositionen också att stärka skyddet för barn som har genomgått pubertetsutveckling och låta barn vara barn även i svensk straffrätt?

Med tanke på att det inte heller går att se den här lagrådsremissen eller propositionen i planeringen vill jag också fråga statsrådet: Kommer det här att läggas fram under det kommande riksdagsåret, eller hur ser tidsplaneringen ut?

Fru talman! Tack, Märta Stenevi, för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag!

Låt mig börja med slutet. Vår avsikt är att lägga fram det här under våren. Det gör vi dels därför att det är ett underlag som är oerhört väl genomarbetat med ett i grund och botten positivt gensvar från de olika aktörer som ska arbeta med de här frågorna och dels därför att vi tycker att de samhällsproblem som de här förslagen adresserar är så pass allvarliga och i flera fall också akuta att det är viktigt för oss att komma fram så snart det bara går. Vi bedömer att det kan ske under våren.

Låt mig säga att det det här förslaget gör som jag tycker är oerhört betydelsefullt är att det på ett adekvat sätt adresserar både principiella frågor och praktiskt betydelsefulla frågor på det här området. Frågan om att införa kön som grund för straffskärpning är ju ett uttryck för en insikt om att det vid en viss typ av brottslighet som riktar sig mot utsatta kvinnor utöver våldet, som är allvarligt i sig, kan finnas motiv och drivkrafter som lite förenklat kan beskrivas som ett slags hat mot kvinnor. Vi och jag menar att det är oerhört viktigt att ta sikte på och synliggöra den typen av motiv och även att säkerställa att det får konsekvenser när man så småningom ska bedöma brottets allvar och mäta ut ett straff som återspeglar allvaret i den brottsligheten. Det om det.

När det gäller hur vi konkret går vidare med utredningens förslag vill jag inte föregripa det. Jag vill att vi ska få presentera den helheten när vi är klara med det arbetet, och arbetet pågår här och nu. Men att det är ett samlat grepp det handlar om råder det inget tvivel om.

Vad gäller den konkreta frågan om barnpornografin kan man säga att den självklara utgångspunkten måste vara att även straffrättsligt se de fulla konsekvenserna av barns utsatthet, inte minst när det gäller övergrepp som sker i den digitala miljön. Jag håller helt med om retoriken. Det är tom retorik som jag är tveksam till, men det vi talar om nu är över huvud taget inte tomt. Det har utomordentligt viktig betydelse. Frågan är bara hur man bäst fångar det i den straffrättsliga regleringen för att den ska göra det jobb som vi är överens om måste göras här.

Detsamma gäller förstås barn och deras pubertetsutveckling. Det är alldeles självklart, menar jag, att straffrätten måste säkerställa att barn får vara barn och att de behandlas på det sättet när det gäller den konkreta användningen av våra straffrättsliga regler. Vad det sedan kommer att betyda i hur vi utformar de här förslagen är någonting som vi arbetar med just nu och som jag ber om att få återkomma till när helheten i det arbetet är klar.

Fru talman! Jag ska börja med att säga att det gläder mig att statsrådet tycker att remissinstansernas synpunkter är viktiga. Det tycker vi också. De är en viktig del av beredningsprocessen och kommer att vara en viktig del att titta på också inför kommande utredningar och lagrådsremisser och den kritik som eventuellt kommer fram i olika typer av remisser.

Jag tackar igen för svaret. Det här är en väldigt viktig utredning, och den kom till stånd därför att fem kvinnor dödades under bara tre veckor våren 2021 av män som de hade eller hade haft en relation med. Det var fasansfulla tragedier, som det är varje gång, och det väckte med rätta ett ramaskri i Sverige. Det innebar också en politisk öppning för förändring. Det är tragiskt och en mycket stor sorg för mig och många med mig att det krävdes fem döda kvinnor på tre veckor för att få till stånd det momentumet.

Det är en stor sorg att lilla Esmeralda behövde dö för att lex Lilla hjärtat skulle genomföras och att Tintin behövde dö för att samhället skulle lyssna på hans mamma Sanam och alla de andra kvinnor som i åratal skrikit om hjälp för att stoppa umgänget med våldsamma föräldrar. Jag har uppskattat samarbetet med regeringen kring den lagstiftningen, och jag vill upprepa mitt tack för att den nu blir verklighet.

De ursprungliga direktiven till utredningen vi pratar om i den här interpellationsdebatten förhandlades mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regering under hösten 2021. De kunde sedan läggas fram av den socialdemokratiska regeringen i början av 2022. De frågor jag har lyft upp nu var otroligt viktiga för mig som statsråd och som språkrör att få in i direktiven. Vi vet att motståndet mot att göra de här förändringarna under lång tid har varit stort, men det är hög tid att gå vidare. Jag gläder mig därför åt att betänkandet bereds på Regeringskansliet.

Jag kan ha förståelse för men noterar också att statsrådet inte vill lova vad som kommer att ingå i propositionen. Jag skulle därför vilja ställa en fråga till statsrådet. Ni kommer att ha Miljöpartiets stöd i att stärka skyddet för kvinnor och flickor i enlighet med den här utredningen. Är Sverigedemokraterna och regeringspartierna överens om inriktningen i den kommande propositionen, och kommer betänkandet i sin helhet att få klartecken av Sverigedemokraterna på Regeringskansliet?

Fru talman! Ja, det utgår jag från, men jag föregriper inte våra processer i lagstiftningsarbetet. Märta Stenevi, som också har ingått i en regering med flera partier, vet att allt följer en särskild ordning. Nu är vi inne i det viktiga arbetet på Justitiedepartementet, och sedan ska detta, som det heter, beredas gemensamt i Regeringskansliet och därefter samordnas.

Det finns inget i våra ingångsvärden för regeringssamarbetet som för mig leder till några tvivel om att det finns en stark gemensam uppfattning, som jag också uppfattar omfattar en stor majoritet i den här kammaren, om att vi ska flytta fram positionerna rejält när det gäller att angripa mäns våld mot kvinnor och söka en ordning som på ett bättre sätt än i dag ger upprättelse för våldsutsatta kvinnor och även stärker det omgivande samhällets skydd mot denna typ av allvarlig brottslighet. Jag ser därför fram emot den fortsatta processen och att komma till riksdagen med en lagstiftning som jag hoppas och tror kommer att kunna vinna brett gehör här i kammaren.

Jag vill säga något om remissinstansers betydelse eftersom vi några gånger mellan raderna återkommer till den frågan. Man ska självklart ta intryck av vad remissinstanser har att säga. Sedan betyder inte det att man alltid slaviskt följer remissinstanser, som också kan tycka olika saker.

Något som jag själv tittar väldigt noggrant efter i remissinstansernas synpunkter är vad de praktiker som ska använda reglerna har att säga. Kommer detta att fungera i praktiken? Kommer det att vara möjligt att använda detta på ett bra sätt? Kommer reformer att få de avsedda effekterna? Detta tycker jag är utomordentligt viktigt.

På detta liksom på väldigt många andra områden i politiken finns det förstås ett rejält mått av principer, moral och samhällssyn som i sig är oerhört betydelsefulla. Det är klart att vi vill att straffen och straffrätten, inte minst på det här området, ska återspegla hur vi ser på samhället - att vi vill vara ett fritt och öppet samhälle där var och en kan vara trygg och säker och leva sitt liv på det sätt man själv önskar utan att behöva vara rädd eller utsättas för våld från vare sig samhället i stort eller enskilda våldsverkare. Vi vill att de principerna och den synen - Märta Stenevi sa att barn ska få vara barn, och det är alldeles självklart - ska återspeglas när vi utformar våra straffrättsliga regler på detta område. Samtidigt är det naturligtvis, om vi tar brottsoffrens utgångspunkt, oerhört viktigt att reglerna också utformas på ett sådant sätt att de i det praktiska livet och det praktiska genomslaget får de effekter vi efterfrågar.

Jag tycker därför att det är väldigt viktigt att veta att vi har praktikerna med oss när det gäller denna typ av förändringar. Sedan kan praktiker ändå för all del vara emot förändring, av andra skäl. Man arbetar på ett visst sätt. Man kanske är försiktig och återhållsam och tycker att förändringen innebär större risker än möjligheter och så vidare. Vi ska alltså inte slaviskt lyssna på vad de som i dag använder reglerna har att säga.

Men likafullt: Vi ska säkerställa att vi får en lagstiftning på detta område som i både moraliska termer och rättvisetermer signalerar den upprättelse vi vill se för brottsoffer och som understryker exempelvis att motiv spelar roll för brottens allvar. Hat är i sig något som ska få allvarliga konsekvenser när vi mäter ut straffen, men sedan ska vi också säkerställa att det vi vill uppnå får ett genomslag i det praktiska rättslivet. Det är med dessa ingångsvärden vi nu arbetar vidare med den här produkten.

Fru talman! Jag tycker mycket om att debattera med statsrådet Strömmer men kan ändå inte låta bli att skratta lite åt att det kanske finns en och annan praktiker som har haft en och annan synpunkt på ett och annat förslag på statsrådets område.

Men jag ska avsluta i lite allvarligare ton. År 2021 dog fem kvinnor under tre veckor, och det var vad som krävdes för att den här utredningen ens skulle komma till stånd. Den förhandlades fram av oss, lades fram av Socialdemokraterna och överlämnades till den nuvarande regeringen, och den innehåller otroligt viktiga förändringar.

Den handlar inte om gäng. Den har mycket lite med vapen att göra. Den handlar om flickors och kvinnors utsatthet, i alla åldrar. Den handlar om mäns syn på rätten till kvinnors kroppar och vårt samhälles sjuka syn på pornografi.

Jag har hört statsrådet och även statsministern och andra i regeringen prata om hur mäns våld mot kvinnor är lika högt prioriterat som gängkriminaliteten, så jag räknar med att vi snarast kommer att få se en proposition i planeringen som handlar om att skydda pubertetsutvecklade barn i lagen, kalla dokumenterade övergrepp vid deras rätt namn och införa kön som en ny straffskärpningsgrund vid hatbrott.

Fru talman! Om regeringen menar allvar med att prioritera mäns våld mot kvinnor måste man ta dessa förslag vidare. Ni har fått dem serverade. Ta dem i mål - för vår skull och för våra barns skull.

Fru talman! Tack, Märta Stenevi, för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag! Jag välkomnar verkligen initiativet, pådrivet av Miljöpartiet i den förra regeringen, att få till stånd en sådan här viktig utredning. Jag har hela tiden sagt att om det kommer förslag från andra partier, antingen här i kammaren eller i form av utredningsförslag, som är bra, som stärker brottsoffrets ställning och ger upprättelse till utsatta kvinnor och för den delen även andra i vårt samhälle och som kan stärka det omgivande samhällets skydd mot allvarlig brottslighet ska vi verkligen göra allt vi kan för att förverkliga de förslagen.

Jag tycker att den här utredningen är ett mycket gott exempel på detta, och det är i den andan vi nu arbetar vidare med dessa förslag. Som jag sa är det vår ambition att kunna lägga detta på riksdagens bord under våren, och jag tror att vi har goda förutsättningar att kunna leva upp till den ambitionen.

Jag tycker också att det är viktigt att i en tid då vi på goda grunder lägger väldigt mycket kraft på att motverka den organiserade brottsligheten, slå mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga in i de kriminella nätverken också ha bredd i vår uppmärksamhet så att vi ser andra stora, viktiga pågående misslyckanden och problem i vårt samhälle. Det råder ingen som helst tvekan om att mäns våld mot kvinnor och allt vad det innebär - de olika uttryck det tar sig och alla konsekvenser det får, både för enskilda och för samhället i stort - förtjänar en stor plats i debatten och i det lagstiftningsarbete som sker här i kammaren. Det här är ett utmärkt underlag för att komma vidare med detta, och jag ser fram emot att fortsatt arbeta tillsammans med dessa frågor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.