Fru talman! Ministerns svar på interpellationen bekräftar min oro över att det finns stora utmaningar för dem som är arbetslösa, framför allt för individer med funktionsnedsättning och brist på arbetslivserfarenhet.
Ministerns svar inleds med regeringens mantra om att den viktigaste åtgärden har varit att prioritera bekämpningen av inflationen genom en återhållsam finanspolitik och därigenom bekämpa arbetslösheten. Det är ungefär som att bromsa i uppförsbacke i stället för att trampa.
Sedan fortsätter ministern i sitt svar med regeringens strategi för att få fler i arbete, som är inriktad på att återupprätta arbetslinjen. Det som ska upprättas har aldrig behövts återupprättas förutom när vårt land har haft en borgerlig regering. Nu är väl behovet ännu större, när vi har en högerkonservativ sådan.
Jag kan återigen konstatera att den konservativa synen på arbetslöshet, där de arbetslösa får skylla sig själva och arbetslöshet är något som den enskilde har att lösa, blir tydlig i ministerns svar. Det framgår även att samhället enligt ministerns svar inte bör engagera sig i frågan.
Fru talman! För några veckor sedan träffade jag Jocke och hans föräldrar, som beskrev att han inte fick den hjälp han behöver från Arbetsförmedlingen. Jocke kände inte att jobbcoachen förstod hans handikapp och inte gav honom det stöd han behöver för att komma ut på arbetsmarknaden.
Har man som Jocke både adhd och dyslexi kan vägen in i arbetslivet bli lång och svår. Sedan han tog studenten för fem år sedan känner han, trots upprepade försök att få stöd från Arbetsförmedlingen, att hans möjligheter till arbete inte har ökat.
Han har sökt jobb och letat praktikplatser på egen hand men alltid stött på hinder från förmedlingens sida som gjort att hans självkänsla har sjunkit. Detta har i sin tur lett till en känsla av hopplöshet som har gjort att Jocke upplever sin tillvaro som meningslös.
Under samtalet framkom att Arbetsförmedlingen har misslyckats med att erbjuda sådant anpassat stöd som unga med funktionsnedsättning har rätt till. Detta har resulterat i flera års onödig arbetslöshet och frustration för både Jocke och hans familj.
Detta är en del av ett större problem där unga människor med funktionsnedsättningar riskerar att hamna utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
Jag lovade Jocke och hans föräldrar att lyfta denna fråga - det är därför vi står här i dag - för att säkerställa att regeringen tar sitt ansvar och agerar för att hjälpa dessa ungdomar. Vi kan inte tillåta att fler som Jocke lämnas utan den hjälp de behöver för att bygga en meningsfull framtid i en tid då Sveriges företag saknar arbetskraft.
Fru talman! Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern: Hur avser regeringen att förbättra stödet för unga med funktionsnedsättning, och vilka konkreta åtgärder planerar regeringen för att säkerställa att dessa ungdomar ska få en rättvis chans att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden?