Interpellationssvar - Säker och hållbar tillgång till mineral och metaller - 2024-10-01

Fru talman! Isak From har frågat mig om jag överväger några nya initiativ för att tydliggöra ansvariga myndigheters ansvar när det gäller gruv- och mineralnäringens tillståndsprocesser och om jag avser att i övrigt vidta nödvändiga åtgärder för att förenkla och förkorta tillståndsprocesserna för gruv- och mineralnäringen.

En ökad tillgång till mineral och metaller är nödvändig för att möjliggöra det gröna samhällsbygget, stärka konkurrenskraften, elektrifiera Sverige och stärka svensk försvarsförmåga. Sverige är i dag Europas ledande gruvnation, och det ska vi fortsätta att vara. Vi behöver fler gruvor för att minska Sveriges och EU:s beroende av råmaterial från tredjeland, och regeringen arbetar därför målmedvetet för att effektivisera tillståndsprocesserna samtidigt som vi fortsatt ska ha höga miljökrav.

Regeringen har till exempel beslutat om ändringar i miljöprövningsförordningen och terrängkörningsförordningen som innebär regelförenklingar för prospektörer. Regeringen har även ändrat i minerallagen, vilket innebär att ett Natura 2000-tillstånd inte längre ska vara en förutsättning för att en ansökan om bearbetningskoncession ska kunna beviljas. I mitten av december ska även utredningen om förkortade och förenklade tillståndsprocesser enligt miljöbalken redovisa sitt uppdrag. Jag ser fram emot att ta del av denna utredning som ska ta ett helhetsgrepp om den svenska miljöprövningen enligt miljöbalken.

I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen en rad satsningar som ska förbättra myndigheters förutsättningar att snabba på, förenkla och arbeta mer effektivt med tillstånds- och tillsynsprocesser, vilket även kommer att främja gruv- och mineralnäringen. Här ingår bland annat satsningar på Bergsstaten, Sveriges Domstolar, länsstyrelserna och Naturvårdsverket.

Fru talman! Regeringen arbetar även med att säkerställa ett lyckat genomförande av EU-förordningen om kritiska råmaterial, som syftar till att säkerställa EU:s tillgång till en säker och hållbar försörjning av kritiska råmaterial. Därför föreslår regeringen tillskott av medel för införandet av kontaktpunkter för tillståndsprocesser som ska bidra till förenklade och samordnade tillståndsprocesser inom exempelvis utvinning av kritiska råmaterial.

Den enskilt viktigaste åtgärden för gruv- och mineralnäringens förnyelse är faktiskt upptäckten av nya fyndigheter. Regeringen har därför med start 2024 gett SGU, den ansvariga myndigheten, en permanent förstärkning i arbetet med kartläggning av malmpotentiella områden. Detta uppdrag är den största satsningen på flera decennier för att kartlägga malmpotentiella områden i Sverige. Det visar att arbetet med att stärka och utveckla svensk mineralnäring är en prioriterad fråga för regeringen - inte bara i ord utan även i handling.

Avslutningsvis vill jag slå ett slag för det nyinrättade gröna accelerationskontoret. Kontoret leds av två industrisamordnare som ska öka tempot i Sveriges beslutsprocesser för att underlätta företagsinvesteringar som gör Sverige grönare och rikare, och det inkluderar även etableringar inom gruvklustret. Arbetet ska främja koordinering mellan offentliga och privata aktörer. Industrisamordnarna har som uppgift att samla alla berörda parter vid samma bord - till exempel myndigheter, kommuner och företag som behövs i en beslutsprocess - för att tillsammans ta projekt snabbt framåt.

Accelerationskontoret kommer även ta fram beslutsunderlag till regeringen för att komma åt potentiella hinder som identifieras. Den gröna omställningen och det gröna accelerationskontoret är en central del i arbetet för ett grönare och rikare Sverige.

Fru talman! Det är inte dåligt att vi får diskutera dessa viktiga framtidsfrågor. Jag tackar också för svaret, och jag återkommer till det.

Fru talman och åhörare! Jag har ställt interpellationen utifrån att det har framstått som att regeringen på något sätt är i hamn eftersom man vill avskriva tillkännagivanden som riksdagen har lagt fram om att regeringen måste komma till riksdagen och redovisa hur man tänker gå till väga med att korta tillståndsprocesserna och minska konflikterna.

Men nu är det på riktigt så att det är fler ansökningar som hamnar på regeringens bord. Det blir ett pingpongförfarande som ingen tjänar på. Det är ingen som tycker att en process är bra där myndigheter och regeringen skickar ärenden mellan varandra. Enligt LTU, Luleå tekniska universitet, finns ett växande motstånd mot gruvnäringen. LTU har kartlagt 16 pågående konflikter, som tyvärr på intet sätt kommer att lösas med det svar som Ebba Busch har lämnat på den här interpellationen.

Fru talman! Just nu fastnar stora och viktiga projekt som har att göra med tillgången till Sveriges och Europas strategiska jordartsmetaller. Då är frågan om det är det investeringsklimatet som ska leda oss framåt. Är det det som gör att fler företag ska våga satsa? Är det det som ska göra att Sverige och Europa blir mindre beroende av Kina?

Vi kan konstatera att en gruvfyndighet oftast skapar oro på orten där gruvan ska ligga. Det gäller oavsett om man befinner sig i Ortviken i Jämtland, där företaget vill bryta vanadin, eller om det är fråga om grafit i Vittangi eller fluorit i Storuman. Det finns fler exempel. På varje ställe som man vill bryta en metall, ett mineral eller en särskilt sällsynt jordartsmetall uppkommer konflikter. Det är konflikter som kommer att överklagas någonstans, och då hamnar de på regeringens bord. Men kommer regeringen att fortsätta att skicka tillbaka ärenden till Bergsstaten? Det som behövs är mer vägledning, och jag hoppas att regeringen är tydlig i skrivningarna i regleringsbreven och i samtalen med Bergsstaten. Bergsstaten har själv identifierat att kommunerna behöver högre kompetens för att handlägga ärendena, och det behöver regeringen och ansvarig minister säkerställa.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Isak From för att han har tagit upp ämnet. Det ligger mig varmt om hjärtat, och jag vet att det även ligger varmt om hjärtat hos Isak From och många andra i kammaren. Vi behöver få upp farten och samarbeta så gott det går. Det här är verkligen en Sverige AB-fråga. Gruvpolitik är på många sätt verkligen geopolitik, och jag uppfattar att det är vad Isak From var inne på i sitt anförande.

Senast i helgen kunde vi i Sveriges Radio ta del av att Kina har stoppat export av just grafit till Sverige. Grafit är ju en viktig komponent i elbilsbatterier och är en råvara som Kina dominerar. Bedömningen är att de kontrollerar runt 85-90 procent av värdekedjan för batteri-grafit-noder.

Talga är ett företag som vill bryta grafit. Enligt företaget självt är ambitionen att utvinna 16,2 procent av efterfrågan på naturlig grafit i EU till 2030. Företaget planerar också att producera drygt 10 procent av EU:s efterfrågan på anodmaterial under samma tidsperiod. Det skulle kunna öka hela Europas självständighet i ett säkerhetspolitiskt svårt läge. Vi är båda överens om att det vore positivt om brytning av grafit kan ske så fort som möjligt i Sverige.

Men om ledamoten From önskar säkerställa möjligheten till utvinning av dessa viktiga mineral skyndsamt hade det varit behjälpligt med lite stöd från ledamoten From i samtal med partikamrater i Kiruna. Enligt uppgift påbörjade bolaget tillsammans med Kiruna kommun att ta fram en detaljplan för gruvverksamheten redan i början av 2021 med tidsplanen att den skulle vara klar första kvartalet 2022. I början av 2024, alltså i år, blev det uppenbart för regeringen att någon detaljplan inte var upprättad, och bolaget lämnade in ett så kallat planföreläggande till regeringen. Den S-styrda kommunen gav sedan tydligt besked och sa nej till detaljplanen.

Samtidigt har det i medierna framkommit uppgifter om att kommunen skulle vara mer positivt inställd till gruvan om bolaget kunde ge något tillbaka till kommunen, exempelvis bygga bostäder eller betala för kommunala verksamheter. Jag ska inte specifikt kommentera den uppgiften, men det vore olyckligt om man hamnar i en situation där kommuner i Sverige använder sig av det kommunala planmonopolet för att sätta press på enskilda bolag att ägna sig åt andra verksamheter än utvinning. Det här håller jag såklart inte en riksdagsledamot i Sveriges riksdags kammare ansvarig för, men det är ett exempel på sådant vi behöver samarbeta om över blockgränsen samt mellan det statliga, det nationella och det regionala. Jag vill också vara tydlig med att jag såklart inte utesluter åtgärder som kan innebära att det lokala i högre utsträckning vill säga ja. Så arbetar vi nu till exempel med landbaserad vindkraft.

Regeringen har i budgetpropositionerna för 2023 och 2024 permanent förstärkt de generella statsbidragen, och vi jobbar på andra sätt med att stötta kommunerna. Jag vill verkligen trycka på här att gruvklustret enligt vissa uppskattningar står för 20 procent av bnp regionalt och 5 procent av jobben i Västerbotten och Norrbotten. Det här ska vi värna, och det kan bli mer. Men då måste vi hjälpas åt från höger till vänster, nationellt och regionalt, för att få loss detta.

Jag instämmer i analysen om behovet av en skyndsam ökning av självförsörjningen av grafit. Det vore bra för både Sverige och Europa.

Herr talman! Låt mig vara tydlig; vi har haft en dialog med partikamrater, och vi anser att det är fullständigt oacceptabelt att man utpressar bolaget. Däremot står vi helt bakom Kiruna kommun när man lyfter upp frågor om fler bostäder och fler insatser. Det är något som både riksdag och regering behöver ta på stort allvar. I dag saknas många bostäder och tillgång till byggbar mark.

Det tydliga besked om krav jag har gett till partikamraterna i Kiruna måste man också ställa på den nationella nivån. Det kan inte tas med i en utpressningssituation mot bolaget. Därför står jag helt bakom att bolaget har tillskrivit regeringen och begärt att regeringen fattar beslut om ett planförfarande, vilket regeringen kan göra. Jag är fullt medveten om att det är ett annat statsråd i regeringen som gör det. Men jag tänker att det är ett kollektivt beslutsfattande i regeringen, så det här borde kunna återställas.

Det här visar också på att det finns en okunskap. Precis som Bergsstaten lyfter fram är det många kommuner som nu känner ganska stor oro inför vad det här kommer att innebära: "Vad kommer det egentligen att innebära om vi ska bryta? Vad kommer det att innebära för vårt vatten?" Här behöver vi utan tvivel ha kunskapshöjande insatser.

Jag står också bakom Critical Raw Materials Act. Att vi står bakom den och är med där nu är viktigt, men det kommer också att innebära att man för att få de tillstånd som krävs måste ha med alla nivåer. Då måste även den lokala nivån känna att den är inkluderad, annars kommer man att hamna i det läge - det olyckliga läge, som jag säger - som nu har uppstått, där regeringen och Bergsstaten skickar tillbaka ärenden mellan sig och fluoritprojektet på Kyrkberget återigen ligger på regeringens bord att hantera.

Det här är olyckligt för investeringsviljan i Sverige, vill jag påtala. Här behövs det fler insatser än dem som regeringen nämner. Man har gjort vissa väldigt viktiga ändringar. En del av Natura 2000-ändringen som regeringen gjort bygger på utredningen som tillsattes av den S-ledda regeringen. Den var väldigt viktig, och det är också väldigt många som välkomnar ändringen och ser att det kommer att bli en förbättring.

Det här sammanfaller dessvärre. Jag har nu haft två debatter med statsrådets kollega Romina Pourmokhtari om kalkbrytning. Där visar det sig att vi har stor kalkbrist som nu drabbar våra företag. Inte minst gruv- och mineralföretagen och stålindustrin i norra Sverige har drabbats av både dyrare kalk och längre transporter. Samtidigt har vi en regering som avslår tillstånd. Det här blir ytterst motsägelsefullt.

Det kan ju vara så att just den fyndigheten var på fel plats, för det är rennäringens kärnbetesområde eller någonting annat. Men min fråga till Romina Pourmokhtari var då: Är det all kalk vi har tänkt bryta på Gotland? Vi har ju sett de senaste åren att det inte heller kommer att vara möjligt. Det krävs att vi får fler möjligheter, precis som statsrådet är inne på. Vi behöver hitta fler förekomster. Men vi behöver också ha en bättre dialog.

Jag hoppas att Accelerationskontoret, som jag tror är väldigt bra, kan göra ett viktigt bidragande jobb för att skapa förståelse för att vi faktiskt behöver de här mineralen här och nu.

Herr talman! Jag vill ta vid där ledamoten From slutade.

Jag tror faktiskt att det finns risk att EU:s beroende av rysk gas, alltså effekten av att vara så beroende av Ryssland och rysk gas som vi var, kommer att uppfattas som en västanfläkt i jämförelse med vårt beroende av Kina och andra tredjeländer när det gäller mineral och metaller för den gröna omställningen.

Litium är en nyckelkomponent i batterier, och där är EU alltså 100 procent importberoende.

Ett annat exempel är kobolt, där Demokratiska republiken Kongo i dag står för 59 procent av världsproduktionen. Efterfrågan på kobolt för tillverkning av batterier till elbilar spås öka med närmare 2 400 procent till 2030.

Vi i Sverige och EU behöver lära oss av det beroende som vi haft av rysk gas men inte applicera den läxan enbart på energiområdet. Lärdomarna behöver appliceras även på andra områden.

Därför behöver vi fler gruvor. Om detta är vi helt överens. Då är frågan som ställts i dag vad vi gör för att bana väg för det.

Det gröna Accelerationskontoret nämndes. Vi har en bred utredning om tillståndsprocesser som ska vara klar i december i år. Sedan den 1 juli i år är det lättare att öppna gruvor i Natura 2000-omården. Det är sedan förra året lättare att prospektera genom justeringarna i bland annat terrängkörningsförordningen. Vi har gjort den största satsningen på SGU på flera decennier - 70 miljoner till bättre kunskap om vår malmpotential, upprustning av Malåkontoret och införande av Mineraljakten, för att nämna bara några av många saker.

Jag tycker faktiskt att siffrorna talar sitt tydliga språk. Ansökningarna om nya undersökningstillstånd i Sverige har dubblerats sedan S satt i regeringen. Ett undersökningstillstånd är första steget på vägen mot en ny gruva, och under de sista två åren S hade regeringsmakten inkom bara 109 och 104 nya ansökningar om undersökningstillstånd. Förra året var den siffran 242 stycken. Det är högre än på mer än 15 år. Det är inte så konstigt, för det är ett faktum att gruvbranschen har haft det sämre tidigare och får det bättre nu.

Förut förbjöds brytning av uran, ett förbud som har försvårat nya gruvprojekt. Det har vi ändrat på nu.

Den utredning som S tillsatte för att förenkla tillståndsprocesser var kringskuren med många begränsningar. Utredaren fick inte titta på materiella krav i miljöbalken även om de skulle visa sig vara ineffektiva. Utredaren kunde inte heller analysera vilka frågor som rör särskilda förutsättningar för en viss typ av industrier som är samhällsviktiga. Utredaren fick inte lämna förslag som i teorin skulle kunna innebära att miljöskyddet i någon del försämras, oavsett om eventuella försvagningar skulle kunna kompenseras på annat sätt. Därför kunde inte heller frågan om överimplementering av EU-rätten analyseras vidare. Slutligen fick inte heller mark- och miljödomstolarnas organisation och handläggning ingå i utredarens översyn, och detta är kanske kärnan i hela miljöprövningssystemet.

Jag menar alltså att det finns fog för att säga att vi gör det som har efterfrågats av riksdagen och att vi gör det väldigt mycket bättre än den rödgröna regeringen. Jag tycker att siffrorna backar upp detta.

Herr talman! Ja, vi behöver göra det här nu. Det är ju nu som Critical Raw Materials Act har börjat gälla.

Men vi har många gånger lyft upp den bostadsbrist som råder i Kiruna och Gällivare och alla de riksintressen som gör det i princip omöjligt att få fram byggbar mark.

Gällivare och Kiruna liksom Skellefteå, Norsjö, Malå, Lycksele och några kommuner till är gruvkommuner, väl vana att hantera motstående intressen. Många har också en koppling - de har jobbat i gruvan eller känner någon som har jobbat i gruvan. De motstående intressena är inte lika stora.

Men ska man öppna en ny gruva på en helt ny plats blir det nya motstående intressen. Då blir det en rädsla för att vattnet ska bli förstört - eller åkermarken, för att tala om de motstående intressen och konflikter som finns i de södra delarna av vårt land.

Det måste vi också vara medvetna om - de här mineralen finns i hela landet, inte bara i norra Sverige, och då behöver regeringen också ha en strategi för att möta det. Då behöver man skapa större förståelse för att vi behöver bryta det här.

Lokalsamhället behöver också känna att ingen kommer och kör över en, utan man får också någonting tillbaka. Känner man inte att man får det hamnar man i det läge som Kiruna befinner sig i. Man har under lång tid skrikit: "Vi behöver fler bostäder! Vi vill inte ha en ''fly in, fly out''-kultur! Vi behöver ha infrastruktur!" Men man har inte fått det. Till slut kanske man fattar ett felaktigt beslut.

Nu ska inte jag uppta statsrådets tid mer här, för statsrådet behöver faktiskt gå till departementet och fatta beslut.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att sammanfatta. Jag uppfattar att det i grunden finns stor samsyn här.

Jag är också glad över att kunna leda det departement som har samordningsansvar för det vi kallar Strategi Norr, som syftar till att peka på att om man vill få till tunga företagsinvesteringar framåt kan man inte bara tänka att det handlar om tillståndet för specifikt den gruvan eller det företaget och möjligheten som kommer med ett företags expansion eller nyetablering på orten. Man behöver också tänka infrastruktur.

Det är därför vi nu gör en historiskt stor prioritering av infrastruktur. Vi tillför ytterligare 200 miljarder, utöver det som redan ligger i grunden för infrastruktur.

Det är därför vi nu också har prioriterat att få loss mer medel för att sänka risken när det handlar om att bygga bostäder även i mer glesbefolkade områden, där bostäder behövs för att företagsinvesteringar ska bli av och i förlängningen säkra välfärden, för hela samhället måste funka.

Vi är båda överens om behovet av mineral och metaller. Jag har träffat några av mina företrädare på den här posten. Jag är glad över det initiativ som S tog när det gäller lagstiftningen om Natura 2000.

Jag hoppas att våra två partier kan bana väg för fler gruvor i Sverige oavsett om vi sitter i regering eller i opposition, för vi som rikspolitiker har ett ansvar för att se till hela Sveriges intressen samtidigt som vi säkerställer att den gröna omställningen gynnar hela landet och inte minst de kommuner där den samhällskritiska industrin finns. Vi har inte råd att försena processer i detta geopolitiska läge. Vi behöver känna framtidstro. Vi behöver släppa loss kraften i svensk gruvnäring.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.