Interpellationssvar - Nya varsel på arbetsförmedlingen - 2024-09-26

Herr talman! Serkan Köse har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att Arbetsförmedlingen kan uppfylla sitt uppdrag trots de aktuella nedskärningarna, hur jag och regeringen avser att säkerställa att stödet till arbetssökande inte påverkas negativt av dessa varsel samt om jag anser att Arbetsförmedlingen har de resurser som krävs för att möta den ökande arbetslösheten och, om inte, om jag avser att verka för att mer resurser skjuts till.

Arbetsförmedlingen behöver bli mer effektiv med ett tydligt fokus på dess kärnverksamhet. Myndighetens förvaltningsmedel behöver användas mer effektivt utifrån dess uppdrag när det gäller bland annat bedömning och planering av stöd och insatser för arbetssökande, kontroll av de arbetslösas sökaktivitet och stöd i arbetsgivares rekryteringsarbete.

Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att analysera och bedöma effektiviteten i Arbetsförmedlingens användning av förvaltningsmedlen. Analyser och bedömningar ska ta sin utgångspunkt i hur användningen av förvaltningsmedlen stöder myndighetens uppgifter och uppdrag, med särskilt fokus på myndighetens arbete med arbetssökande och arbetsgivare. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 januari 2025.

Alla som kan arbeta ska arbeta. Det är en förutsättning för det svenska välfärdssamhället. Sysselsättningsgraden är hög i Sverige. De främsta utmaningarna på arbetsmarknaden kan kopplas till den höga arbetslösheten. Regeringens strategi för att få fler i arbete och en välfungerande arbetsmarknad är inriktad på att återupprätta arbetslinjen, aktivera arbetslösa samt prioritera kostnadseffektiva åtgärder och utbildningar som gynnar kompetensförsörjningen. Arbetsmarknadspolitiken behöver bli mer effektiv. Arbetslösa har varierande kunskap, kompetens och förutsättningar i övrigt, och många klarar av att söka jobb på egen hand.

Arbetslösheten är dock till stor del strukturell. En stor andel av de arbetslösa har begränsade färdigheter och står långt ifrån arbetsmarknaden. För dessa finns det ett större behov av stöd och åtgärder som bör vara kostnadseffektiva och anpassas till de arbetslösas olika förutsättningar och behov. För att underlätta inträdet på arbetsmarknaden behövs bland annat insatser som ger goda kunskaper i svenska språket eller arbetsplatsnära erfarenhet.

Herr talman! För att ge förstärkt stöd till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden föreslås i budgetpropositionen för 2025 att Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag ökas med 79 miljoner kronor 2025. Anslaget beräknas öka med 158 miljoner kronor 2026 och med 238 miljoner kronor från och med 2027 för att Arbetsförmedlingen i högre utsträckning ska tillhandahålla förstärkt stöd med egen personal till arbetssökande med stora stödbehov, som ett komplement till matchningstjänster. Det är en viktig åtgärd bland annat för att stärka möjligheterna till arbete för utrikes födda, och därmed förbättra integrationen, och för personer med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Samtidigt minskas medlen för matchningstjänster.

Regeringen utgår ifrån att myndigheten på ett ansvarsfullt och långsiktigt hållbart sätt anpassar sin verksamhet efter de av riksdagen beslutade medlen.

Regeringen följer noga utvecklingen på arbetsmarknaden och Arbetsförmedlingens arbete.

Herr talman! Jag tackar statsrådet Mats Persson för svaret.

Sverige befinner sig fortfarande i en lågkonjunktur, och arbetslösheten är nu den högsta på tio år om vi bortser från pandemin. Det här är inte mina ord, herr talman, utan det är regeringens egna uppgifter.

Vi har i dag över 360 000 människor som står utan jobb i Sverige, vilket placerar Sverige bland de länder med högst arbetslöshet i Europa. Endast Spanien och Grekland har högre siffror, enligt Eurostat.

Kort sagt, herr talman, har vi en arbetslöshetskris i Sverige. Vi har också en regering som inte verkar ta detta på allvar. Jag har också lyssnat på tidigare debatter. Jag kan konstatera att fallet är så att regeringen inte inser att vi har en kris på svensk arbetsmarknad i dag.

Herr talman! Bara på ett år har arbetslösheten ökat med 29 000 personer, och det är ungdomar som drabbas allra hårdast. I dag är 46 000 unga människor arbetslösa, vilket är en tydlig och oroande ökning jämfört med förra året.

Men detta är bara toppen på isberget. Varslen ökar överallt. Senast gick Northvolt ut och meddelade att man varslar 1 600 personer. Vi ser en liknande utveckling inom byggbranschen, handeln, transport och flera andra sektorer. Vad gör då regeringen i denna arbetslöshetskris? Det korta svaret är, herr talman: ingenting.

Det är oroande att vi har en regering som helt saknar en plan för att hantera den växande arbetslösheten. Situationen blir bara värre, arbetsmarknadsministern.

Som om inte detta vore nog varslar nu den myndighet som ska jobba med dessa frågor om uppsägningar - igen. Det är inte första gången Arbetsförmedlingen tvingas varsla eller säga upp personal. Det har hänt flera gånger under resans gång, de senaste åren. Det är en konsekvens av regeringens nedskärningspolitik inom arbetsmarknadspolitiken.

Det är inte bara en omstrukturering. Det är en försvagning av en myndighet som redan är under press, i en tid när arbetsmarknaden står inför stora utmaningar att hantera.

Herr talman! Det är en mycket oroande utveckling på svensk arbetsmarknad. Allt fler människor behöver hjälp av Arbetsförmedlingen, och Arbetsförmedlingen varslar och anser inte att man har tillräckligt med kapacitet för att klara av detta.

Men, herr talman, detta är inte en isolerad händelse. Varslen ökar inte bara inom industrin och byggsektorn utan även inom offentlig sektor och i våra regioner. På våra sjukhus tvingar stora underskott nu fram både anställningsstopp och uppsägningar. Samtidigt som arbetslösheten stiger levererar denna regering inga lösningar. Man drar tvärtom resurser från den myndighet som, som sagt, har i uppgift att hjälpa människor tillbaka in på arbetsmarknaden. Detta är en politik som slår hårdast mot de mest utsatta - ungdomar, långtidsarbetslösa och de som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Herr talman! Varje gång högern har haft möjlighet har man slaktat arbetsmarknadspolitiken. I budgeten 2019, när M, KD och SD gick ihop, fick man igenom drastiska nedskärningar på arbetsmarknadsprogram och insatser men också på förvaltningsanslag.

Mats Persson säger i sitt svar att man ökar förvaltningsanslaget med 79 miljoner kronor nästa år. Men låt oss vara ärliga mot varandra, statsrådet. Det är inga nya pengar. Det är en omfördelning från andra viktiga program. Regeringen flyttar bara runt medel, vilket också står i budgeten, från arbetsmarknadspolitiska program och insatser till förvaltningsanslaget.

Med tanke på läget vill jag gärna fråga statsrådet: Hur ska Arbetsförmedlingen klara sitt uppdrag att hjälpa människor tillbaka till arbete när regeringen och Sverigedemokraterna systematiskt har dragit ned på resurserna de senaste åren?

Herr talman! Tack, Serkan Köse, för din interpellation och för ditt engagemang i dessa frågor! Jag vet att det är djupt och brett. Jag välkomnar det.

Jag tror att man ska vara ärlig och säga att Socialdemokraterna och den borgerliga regeringen har olika syn på arbetsmarknadspolitiken, precis som ledamoten Serkan Köse lyfter fram. Det finns ideologiska skillnader när det gäller vad vi tror har effekt och hur vi tycker att politiken ska vara utformad.

Vi tror att det är viktigt att ha fokus på att människor ska få stöd men att det stödet ska innebära att man kan få ett riktigt arbete och att utbildningarna ska ske nära arbetsgivarna och näringslivets behov. Det är viktigt att se till att ha höga förväntningar på människor, att de söker arbete, att de flyttar dit där jobben finns och att de lär sig det svenska språket. Det tycker regeringen är en viktig utgångspunkt för detta arbete.

En annan viktig del handlar om att se till att vi inte har för mycket byråkrati i den svenska staten. Det är ett problem att vi under för lång tid har haft en växande andel administratörer, kommunikatörer och byråkrater som inte direkt arbetar i välfärdens kärna. De delarna har vuxit, och den administrativa överbyggnaden behöver vi göra någonting åt.

Jag möter alldeles för ofta människor som arbetar i staten och i välfärdens kärna som upplever att det ständigt kommer nya pålagor uppifrån, nya chefer och nya administrativa så kallade stödfunktioner som mest gör att det blir merarbete på välfärdsarbetarnas och de statligt anställdas bekostnad.

De varsel som nu är lagda på Arbetsförmedlingen handlar om stab och stödfunktioner. Det handlar inte om arbetsförmedlare som arbetar med kärnverksamheten, utan det handlar om andra kompetenser på myndigheten. Det kommer att vara en minskad administrativ överbyggnad och mer fokus på kärnverksamheten - att få folk i arbete, att se till att de söker de jobb som finns och att se till att de tar det egna ansvar som vi som företrädare för Sveriges skattebetalare och svenska folket har rätt att förvänta oss.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag upplever utifrån statsrådets svar att statsrådet inte tar krisen på den svenska arbetsmarknaden på allvar. Jag upplevde inte riktigt att statsrådet sa någonting om detta. Detta framkom också tydligt i statsrådets första svar.

Jag nämnde att vi har den högsta arbetslösheten på tio år - det är inte mina ord utan regeringens ord - och att vi befinner oss i toppskiktet inom EU. Samtidigt nämnde jag att varslen och konkurserna ökar. Och den myndighet som ska hjälpa människor tillbaka i arbete säger upp personal. Även om det är andra kompetenser kommer det att ha betydelse för myndighetens verksamhet och prioriteringar. Väldigt mycket av de kompetenserna och de arbetsuppgifterna kanske kommer att ligga på arbetsförmedlare. Det vet vi inte. Det pågår en diskussion om hur man ska hantera det.

Men detta är inte något som har dykt upp nu, utan så har det varit sedan 2019. Varje gång högern har haft makten och möjligheten har man dragit ned på resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken och till Arbetsförmedlingen. Man har halverat de arbetsmarknadspolitiska insatserna från 2018 till i dag.

I detta läge, när krisen är så djup på svensk arbetsmarknad, hade jag förväntat mig tre saker av statsrådet: att regeringen visar krismedvetenhet, att det finns en tydlig handlingsplan och att regeringen presenterar reformer och insatser för att få fler i arbete.

Herr talman! Låt mig påminna om att både reformlistan och propositionslistan ekar tomma.

Sedan delar jag helt statsrådets uppfattning, som framkommer i svaret, att alla som kan arbeta ska arbeta. Det säger jag också på tal om tidigare diskussion om bidragslinjen. Men för att man ska lyckas arbeta krävs det en aktiv arbetsmarknadspolitik, och det krävs reformer. Det krävs också politiska idéer och förslag och en handlingsplan för hur man ska få fler människor i arbete.

Man kan konstatera att i stället för att statsrådet kommer till denna diskussion med konkreta förslag lyfter regeringen fram, vilket också lyftes tidigare, sänkta skatter och försämrad akassa. Skattesänkningar presenteras som en lösning på alla problem, men verkligheten visar något helt annat.

Låt mig också konstatera, herr talman, att Finanspolitiska rådet har varit tydligt i sin senaste rapport, som jag tror att statsrådet har tagit del av. Den handlar om regeringens strategi med skattesänkningar och ekonomiska incitament. Det har väldigt liten eller ingen påverkan på sysselsättningen. Det rådet lyfter och konstaterar är att vad som behövs är en förbättrad matchning mellan arbetsgivarnas behov och de arbetssökandes kompetens. Trots det kan vi se att regeringen helt ignorerar detta och inte kommer med några konkreta förslag på hur man ska rikta satsningar på utbildning, omställning och stöd till dem står långt ifrån arbetsmarknaden.

Statsrådet har tidigare sagt att man satsar väldigt mycket på yrkesvux och yrkeshögskoleutbildning. Det gör man visserligen, och det är viktigt, tycker även jag, för att möta specifika behov på arbetsmarknaden. Men samtidigt kan vi se att andra delar av vuxenutbildningen har drabbats av nedskärningar. Både 2022 och 2023 drog man ned på vuxenutbildningen med över 1 miljard. Sedan gjorde man en viss återställning i 2024 års budget, men det ligger fortfarande under behovet.

Här står vi i dag, och jag hoppas och förväntar mig att statsrådet kan säga något mer konkret om hur man ska hantera utvecklingen på svensk arbetsmarknad och få fler människor i arbete. Kommer vi att kunna se någon tydligare reform från regeringen?

Fru talman! Tack till Serkan Köse för interpellationen och frågorna!

Det är helt riktigt så att vi har ett tufft ekonomiskt läge både i Sverige och i Europa. Vi har en utdragen lågkonjunktur som har varit djupare i Sverige än i flera andra länder. Lågkonjunkturen har sin grund i en kostnadschock, en kostnadskris, som har drabbat hushållen i Sverige i form av en kraftigt höjd inflation som tvingat centralbanker runt om i världen, inklusive i Sverige, att chockhöja räntorna så att en låntagare som tidigare kunde ha ett bolån till 1,5 procents ränta har en ränta på 4,5 procent. Det är en dramatisk ökning för många hushåll, vilket i ett land där de flesta har rörlig ränta på sitt bolån naturligtvis påverkar konsumtionsutrymmet och därmed de branscher som är väldigt beroende av att konsumenterna kan konsumera. Handel, restaurang och byggbranschen är tre exempel där efterfrågan har strypts, inte på grund av den svenska regeringen, inte på grund av Socialdemokraterna utan ytterst på grund av omvärldsfaktorer som tog sin början i Putins invasion av Ukraina men som också har andra geopolitiska orsaker och som svenska beslutsfattare och politiker har att hantera.

Regeringens uppfattning har varit och är att inflationsbekämpningen därför är helt avgörande. Det är enbart genom att få ned inflationen som vi kan få ned räntorna och få de ekonomiska hjulen att rulla något snabbare. Hushållen märker skillnad, och det gör att de kan öka sin konsumtion och på det sättet få igång den svenska ekonomin.

Samtidigt räcker det naturligtvis inte att bekämpa inflationen. Vi behöver också se till att människor är rustade och förberedda och har förutsättningar att ta de lediga jobb som trots allt finns. Det finns nämligen branscher som skriker efter arbetskraft trots att det är lågkonjunktur, och därför gör regeringen historiska satsningar på yrkesutbildningar inom ramen för yrkeshögskolan, där nio av tio får jobb och där man i regel har ett yrke som väntar på en i andra ändan, men också inom det som heter yrkesvux där man kan utbilda sig till ett yrke som bussförare eller för att arbeta i kommunens äldreomsorg.

Detta är viktiga utbildningsinvesteringar både för den enskilde som får mer makt och möjligheter att växa men också för arbetsmarknaden, eftersom det gör att vi kan fylla de kompetensgap som finns på den svenska arbetsmarknaden. Utbildning hänger väldigt starkt ihop med en effektiv arbetsmarknadspolitik som gör skillnad.

Fru talman! När det gäller Arbetsförmedlingen ska man också komma ihåg att det är en myndighet som under många år, både under socialdemokratiska regeringar och nu under en borgerlig regering, har lämnat tillbaka väldigt mycket av de pengar man har fått från riksdagen. Man har inte kunnat använda alla de pengar som beslutsfattarna har velat att man ska använda, och det vittnar om systemfel som vi behöver hantera och lösa så att pengarna kommer till användning där de gör nytta och skillnad.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag delar helt uppfattningen att pengar som är avsatta för verksamhet inom Arbetsförmedlingen och den typen av ändamål ska användas. Jag kan också konstatera att från 2006 fram till i dag har Arbetsförmedlingen kontinuerligt skickat tillbaka medel, och det finns det förklaringar till, vilket även statsrådet vet. Det är inte så att man inte vill förbruka pengarna och därför skickar tillbaka medel, utan det är konjunkturella, strukturella och andra typer av orsaker som har bidragit till att alla destinerade medel till arbetsmarknadspolitiska insatser inte används. Förvaltningsanslaget kanske inte kan användas därför att man har haft mindre personal, vilket påverkar andra typer av åtgärder. Det finns alltså en historik, och det har statsrådet koll på.

Jag delar som sagt uppfattningen att pengarna ska användas, och där har regeringen möjlighet att tänka om. Finns det sätt att använda pengarna inne i systemet på ett annat sätt? Jag menar att regeringen borde komma tillbaka med någon typ av plan: Vad gör vi med de pengar som ändå blir över?

När vi ändå pratar om krismedvetenhet och så vidare tog ju regeringen bort investeringsstödet mitt under bostadskrisen. Var det riktigt smart av regeringen att ta bort investeringsstödet i stället för att stimulera bostadsbyggandet så att byggnadsarbetare kunde behålla sina jobb? I stället väljer man att sänka skatten med 27 miljarder. 45 procent av de 60 miljarderna har gått till skattesänkningar. Jag, Mats Persson, Jimmie Åkesson med flera får flera tusen kronor i skattesänkningar medan väldigt många svenskar och svenska hushåll inte får ta del av dessa skattesänkningar. Barnfamiljer och ensamstående förlorar också väldigt mycket på detta, inte minst när man tittar på hur regeringen har prioriterat när det gäller bostadsbidraget, där man tar bort tillägget.

Det finns alltså väldigt stora ideologiska skillnader när det gäller hur 60 miljarder ska fördelas. Men jag förväntar mig återigen, kopplat till diskussionen om arbetsmarknadspolitiken, att regeringen tar den här krisen på allvar. Jag förväntar mig också att statsrådet kommer tillbaka med en tydlig plan för hur Sverige ska sig ur krisen. 360 000 människor är för många, statsrådet!

Tack för debatten!

Fru talman! Tack, Serkan Köse, för ditt engagemang och för en utmärkt interpellationsdebatt!

Jag tror inte att jag har förutsättningar att övertyga Socialdemokraterna om vikten av arbetslinjen. Det tror jag dessvärre är kört. Under så många år har Socialdemokraterna och Serkan Köse i handling visat att ni inte går att övertyga. Ni kommer att rösta emot varje förslag som vi lägger fram om att göra det mer lönsamt att jobba.

Nu ser vi till att alla som arbetar i Sverige får en skattesänkning. Jag misstänker att Socialdemokraterna kommer att rösta emot, för det har ni gjort varje gång vi har lagt fram sådana förslag. Varje gång vi vill göra det mer lönsamt att jobba i stället för att leva på bidrag kommer Socialdemokraterna att möta det med att lägga förslag som höjer bidragen och som gör att det inte längre lönar sig att jobba. Här går en ideologisk skiljelinje mellan Liberalerna och Socialdemokraterna.

Jag tror inte heller att jag kommer att kunna övertyga Socialdemokraterna om vikten av att man inte bara har rättigheter utan även skyldigheter när man lever i Sverige. Man har en skyldighet att göra allt man kan för att ta de jobb som finns, att flytta till lediga jobb, att lära sig svenska för att få bättre förutsättningar att kunna jobba, att själv ta det ansvar som krävs för att kunna vara anställbar i det svenska samhället. Jag tror inte att jag kommer att kunna övertyga Socialdemokraterna om det heller.

Trots detta vill jag tacka ledamoten för en trevlig debatt och för en god ton. Jag hoppas att vi kan samarbeta kring de frågor där vi tycker någorlunda lika framöver. Det ser jag fram emot.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.