Interpellationssvar - Etablering av utrikes födda kvinnor på arbetsmarknaden - 2024-09-26

Herr talman! Sofia Amloh har frågat mig om jag tänker ta några initiativ med anledning av de förslag som har framkommit i delbetänkandet Etablering för fler - jämställda möjligheter till integration (SOU 2023:24).

I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen flera satsningar för att förstärka integrationen.

Utrikes födda kvinnor har svårare att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden än utrikes födda män. I delbetänkandet Etablering för fler konstateras att det är vanligare att kvinnor avbryter etableringsprogrammet för att vara föräldralediga. De som får barn före eller under sin tid i etableringsprogrammet riskerar att förlora tid i programmet eftersom nyanlända i dag enbart har möjlighet att delta i 24 månader under de första tre åren efter folkbokföring.

För att stärka integrationen behöver förutsättningarna för nyanlända att slutföra etableringsprogrammet förbättras. I syfte att öka möjligheterna för nyanlända som är föräldrar med små barn att snabbare etablera sig på arbetsmarknaden avser regeringen därför att införa en möjlighet att vara frånvarande från etableringsprogrammet under föräldraledighet med barn upp till tolv månader utan att förlora tid med etableringsinsatser. Detta bedöms främst ha en positiv påverkan på nyanlända kvinnors förutsättningar att få stöd till egen försörjning.

Utredningen konstaterar också att eftersom många utrikes födda kvinnor får barn under de första åren i Sverige finns ett behov av riktade insatser. Regeringen föreslår därför dessutom en förstärkning med 31 miljoner kronor 2025 och 28 miljoner kronor från och med 2026 till insatser som språkträning, läsfrämjande insatser och studie- och yrkesvägledning för utrikes födda som är hemma med barn. Utöver ökade möjligheter till etablering i arbets- och samhällslivet, särskilt för utrikes födda kvinnor, kan satsningen bidra till ett ökat deltagande i förskolan för barn till utrikes födda, vilket ger förbättrade möjligheter till lyckad integration även för barnen.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret och för möjligheten till denna debatt.

Vi socialdemokrater välkomnar verkligen att regeringen har tagit dessa förslag till sig på det sätt som beskrivs här.

Låt mig ta bakgrunden. Den utredning vars delbetänkande vi här pratar om tillsattes av den förra socialdemokratiska regeringen. I slutet av vår mandatperiod, 2022, såg vi att utrikes födda kvinnors arbetslöshet minskade men att det gick för långsamt. Därför tillsatte vi denna utredning för att se hur vi skulle kunna få fler kvinnor att etablera sig snabbare på arbetsmarknaden. Utredningen lämnade en rad förslag som den här regeringen har skickat på remiss och som nu kommer tillbaka i budgeten, så som statsrådet har beskrivit. Det tycker vi socialdemokrater är bra.

Vi socialdemokrater tycker att alla förslagen i utredningen är värda att sjösätta, att ta till sig och göra verklighet av. Ett av de kanske lite större förslagen i utredningen handlar om att utvidga målgruppen för etableringsprogrammet och att man behöver individanpassa det. Alla remissinstanser säger att det skulle gynna alla i målgruppen för etableringsprogrammet. Alla skulle verkligen välkomna just individanpassningen eftersom det skulle bli ännu mer träffsäkert. En fråga jag har till statsrådet är alltså hur man ställer sig till de förslagen och varför de inte finns med i den här budgeten.

Vi behöver kanske prata lite mer om just integration. Det är nämligen det som det handlar om. Vad är bättre integrationspolitik än arbetsmarknadspolitik? Det är också en av anledningarna till att utskottet i riksdagen och statsrådet ansvarar för både integrations- och arbetsmarknadsområdena. Det är på arbetsmarknaden det händer. Det är där man integreras. Det är där man får komma in i samhället.

När människor får gå till en arbetsplats känner man att man gör nytta och är behövd. Det är jättebra att lära sig svenska i klassrummet på sfi, men det absolut bästa är när man är på en arbetsplats och får sitta i fikarummet eller stå i köket och baka bröd på morgonen till de äldre som vaknar upp och ska ha frukost. Det är där den riktiga integrationen sker.

Många är långtidsarbetslösa och behöver någon form av insats för att kunna göra det där inträdet på arbetsmarknaden. Men den här regeringen skär ned på resurserna till arbetsmarknadsinsatser i sin helhet. Det är nästan en halvering av resurserna sedan 2018. Min fråga till statsrådet blir: Varför skär ni ned på alla resurserna till arbetsmarknadsinsatser när vi ser att det är det som ger den skjuts som krävs?

Jag undrar alltså: Varför skär man ned så pass mycket, med så många miljarder som skulle kunna generera att människor får det stöd eller den möjlighet som behövs för att leva upp till kraven och komma in på arbetsmarknaden? Och varför har man inte med de andra förslagen från utredningen?

Herr talman! Tack för ditt stora engagemang i de här frågorna, Sofia Amloh! Det är en styrka att vi med bred politisk förankring kan arbeta tillsammans för att försöka förbättra för människor som kommer till vårt land och inte minst för att se till att utrikes födda kvinnor, som vi vet har svagare arbetsmarknadsposition än andra grupper, kan komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Jag vill verkligen understryka att jag välkomnar att vi kan göra detta i bred politisk enighet. Det var också bra att den tidigare regeringen tillsatte den här utredningen, som nu gör att vi gemensamt kan jobba vidare med den här typen av frågor.

När det gäller ledamotens konkreta frågor går vi nu fram med några av förslagen från utredningen, vilket aviseras i budgeten. Några av de andra frågorna bereds fortfarande i Regeringskansliet. Vi tittar naturligtvis noga på de remissynpunkter som har kommit in från remissinstanserna. Där finns olika uppfattningar. Vi tittar på för- och nackdelar med olika typer av förslag.

I dagsläget gör vi det som vi tycker är viktigast och mest brådskande. Det är situationen för föräldralediga. Man ska inte så att säga förlora sin plats i etableringen på grund av att man är hemma med barn.

När det gäller ledamotens andra fråga tror jag möjligen att det i grund och botten handlar om att vi har olika uppfattningar om hur politiken ska bedrivas. Vi har ett starkt fokus på utbildningspolitik och yrkesutbildningar. Det är det som vi har fokuserat på i det här läget.

Man ska också komma ihåg att Arbetsförmedlingen varje år under de senaste tio åren har så att säga skickat tillbaka väldigt mycket pengar till staten. Det betyder att man inte har kunnat använda alla de pengar som riksdagen har beslutat om att skjuta till. Det är naturligtvis ett problem och möjligen en fråga för en annan interpellationsdebatt än dagens övning.

Herr talman! Jag vill göra en liten utblick och exemplifiera. Jag har i många sammanhang mött utrikes födda kvinnor från många delar av världen. Hur många de än har varit på mötena där jag träffat dem har var och en sin egen berättelse och historia. Inte alla men många har en ganska diger utbildningsnivå. De har många olika typer av examen och har läst i olika länder. Och när jag träffar dem någonstans här i Sverige kan de faktiskt prata svenska väldigt bra och har lärt sig det på förvånansvärt kort tid. De är otroligt ambitiösa.

De kvinnor som jag har träffat de senaste gångerna har visat att de inte vill någonting annat. De gör allt som står i deras makt och talar om för mig hur viktigt det är att kunna integreras i samhället genom att ha ett jobb. Men de förstår inte vad mer de behöver göra för att faktiskt få den inträdesbiljetten till svensk arbetsmarknad. De får inte det stödet. Det är inte till Arbetsförmedlingen de går eftersom det oftast sker genom digitala verktyg. Men den där putten in på arbetsmarknaden för att kunna jobba sig vidare finns inte.

Den här regeringen har tagit bort flera insatser, bland annat extratjänsterna. De gav kvinnor möjlighet att komma ut på en arbetsplats i offentlig sektor, där det finns ett jättestort kompetensbehov, och bokstavligen etablera sig där och utveckla sitt språk ännu mer. Men den möjligheten har regeringen tagit bort utan att ersätta med något annat i närheten, framför allt inte med någon insats som har den profilen när det kommer till könsfördelning och hur insatserna har riktats. Det var faktiskt näst intill jämställt jämfört med andra insatser som övervägande kommer män till del.

Varför tar man då bort de insatser som innebär att de kan få in den där foten som de behöver för att sedan kunna ta sig vidare? Det handlar inte om att vi ska ställa krav på människor. Det är vi helt överens om. Det jag tvivlar på är vilka förutsättningar man skapar. Eller slår man undan benen för människor?

Vi tycker att man behöver ge människor en chans att leva upp till de höga kraven. Men den här regeringen tar bort insatser och gör det ännu svårare att leva upp till höga krav. Det tycker jag är sorgligt.

Frågan kvarstår: Varför skär man ned på resurserna till arbetsmarknadsinsatser? Varför har man tagit bort extratjänsterna? Varför finns det färre insatser samtidigt som man inte öppnar upp etableringsprogrammet och gör det mer individanpassat?

Herr talman! Tack, Sofia Amloh, för ditt engagemang i de här frågorna! Jag vet att ledamoten har haft flera interpellationsdebatter med tidigare ministrar och har ställt många skriftliga frågor. Det tyder på ett stort personligt engagemang hos ledamoten. Det välkomnar jag.

Det ligger också helt i linje med regeringens syn på detta. Utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden är en högt prioriterad fråga för regeringen. Vi vill se till att vi får ett samhälle där människor får möjlighet att komma in i samhället och möts av höga förväntningar men också många möjligheter. Man får många möjligheter när man kommer hit till Sverige, får uppehållstillstånd och till slut blir svensk medborgare. Det är en stor möjlighet.

Samtidigt var inte alla insatser som Socialdemokraterna genomförde när de satt vid makten perfekta. Det tror jag att också Socialdemokraterna måste erkänna. Det är viktigt att olika typer av insatser inte blir en sorts förvaring, utan det ska vara insatser som leder till att man kan få ett riktigt jobb.

De utvärderingar som finns av de så kallade extratjänsterna, som ofta var i kommunernas regi, visar att den absoluta merparten av de som gick den typen av program inte fick ett riktigt arbete därefter, utan det blev till stor del en sorts förvaring.

Regeringen har en helt annan syn på detta. Vi tror inte att Sverige ska ha en arbetsmarknadspolitik där man inte ger människor chansen att komma vidare till ett riktigt jobb eller till andra insatser. Därför satsar vi på andra insatser som leder till jobb. Det kan handla om yrkesutbildningar inom ramen för komvux verksamhet. Där kan man gå en utbildning för att få arbete inom omsorgen, bli busschaufför eller motsvarande. Det kan handla om utbildningar till bristyrken på den tekniska sidan eller inom yrken där det väntar ett arbete i andra änden.

Det är detta som är fokus i vår jobbpolitik, inte att ha insatser där människor passivt år efter år går en insats utan att därefter kunna gå vidare till ett jobb där de försörjer sig själva.

Herr talman! Till att börja med vill jag säga att allt såklart inte har varit perfekt. Men extratjänsterna är en ganska god start. Det går inte att förneka att dessa kvinnor gick till ett arbete på morgonen. De var på en avdelning på ett äldreboende där de gjorde nytta och var behövda. De plockade i och ur diskmaskinen mellan alla måltider i lunchrummet eller matsalen. De bakade bröd, vilket var otroligt uppskattat. Jag är inte beredd att gå så långt som att säga att detta inte spelade någon roll eller att kalla det förvaring.

Det har varit betydelsefullt för dem att ha en extratjänst och vara på en arbetsplats för att lära sig språket. Varför ta bort det helt i stället för att jobba vidare med det? Hur kan man komma vidare? Hur kan vi kompetensutveckla kvinnor, som det ofta har handlat om, i extratjänsterna på äldreboenden så att de kan bli undersköterskor? Varför har man inte gjort det?

Statsrådet tar dessutom upp att människor får etablera sig här. Jag måste ändå få ta tillfället i akt och fråga om det. Jag blir konfunderad, för regeringen säger ju sällan att människor är välkomna hit. Man säger tvärtom, det vill säga att människor inte är välkomna hit. Man är beredd att betala ganska mycket skattepengar för att få människor som redan är etablerade att lämna landet. Samtidigt har vi både stora behov av kompetens och kompetensbrist.

I stället säger man att människor inte är välkomna, och är de här ska de inte vara kvar här. Att statsrådet sedan står här och talar om integration låter väldigt märkligt.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för hennes engagemang i dessa frågor.

Det är viktigt för Sverige att vi fortsättningsvis bedriver en stram invandringspolitik. Vårt samhälle har tagit ett mycket stort ansvar för Europas flyktingpolitik under väldigt många år, så till den grad att vi har landat i slutsatsen att Sverige inte kan ta hela ansvaret eller ett lika stort ansvar för alla de människor som kommer till Europa som Sverige har gjort tidigare. Vi behöver därför ha en stram invandringspolitik så att vi har förutsättningar att integrera de människor som finns i Sverige.

Vi behöver samtidigt ha invandring av människor med hög kompetens, det vill säga högkvalificerad arbetskraft, som kommer hit och kan arbeta från dag ett. Sådan invandring behöver Sverige med all sannolikhet ha mer av. Men en stram invandringspolitik är viktig för att integrationspolitiken ska fungera.

Herr talman! Det är viktigt att ha en politik som har höga förväntningar på människor. När man kommer till Sverige får man många möjligheter. Man får tillgång till det svenska välfärdssamhället, men man har också förväntningar på sig att leva upp till sin skyldighet att lära sig språket, söka arbete och göra allt man kan för att försörja sig själv. Detta gäller inte minst utrikes födda kvinnor. För dem finns en palett av åtgärder så att de kan få hjälp, men de har också ett mycket stort personligt ansvar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.