Interpellationssvar - Industrins behov av kalk - 2024-09-24

Herr talman! Isak From har frågat energi- och näringsministern vad hon och regeringen avser att göra för att möta industrins behov av kalk och vilka initiativ hon och regeringen avser att ta för att nya kalkbrott ska kunna öppna så att inte kalkbristen ska leda till en ny industrikris.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Industrin spelar en central roll för Sveriges ekonomi och bidrar med såväl exportintäkter och arbetstillfällen som hållbara lösningar för klimatomställningen och samhällets robusthet. Kalk är en insatsvara som är nödvändig för sjökalkning, bostadsbyggande, infrastrukturprojekt, vindkraftsutbyggnad och drift av underjordsgruvor. Flera samhällssektorer behöver kalk för att kunna bedriva sin verksamhet och produktion men även för underhåll och reparationer. Därför är det viktigt att industrins behov tillgodoses, samtidigt som miljökraven upprätthålls.

Sverige ska nå nettonollutsläpp till år 2045. Genom snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser påskyndas näringslivets klimatomställning, och Sveriges konkurrenskraft stärks. För att uppnå en modernare och mer effektiv miljöprövning har regeringen tagit flera steg. Propositionen Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning behandlas i riksdagen nu. Jag ser även fram emot Miljötillståndsutredningens slutsatser senare i år. Utredningen ska lämna förslag på hur tillståndsprövningen enligt miljöbalken kan förenklas och förkortas genom att göra prövningen mer flexibel, effektiv och förutsebar. Regeringen har även föreslagit att förvaltningsanslagen för Sveriges domstolar, Naturvårdsverket och länsstyrelserna förstärks för att ge bättre förutsättningar att arbeta effektivt med olika tillståndsprocesser och miljötillsyn.

En effektiv tillståndsprocess och tillsyn behövs för att öka takten öka i företagens klimatomställning.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Nu ska vi prata om kalk igen. Jag och Romina Pourmokhtari hade en debatt här den 14 maj på nästan samma underlag. Nu ställde jag min interpellation till energi- och näringsministern utifrån industrins stora behov av kalk och de kostnadsökningar som industrin råkar ut för på grund av att kalkbristen blivit påtaglig, inte minst till följd av den process som har varit på Gotland, som statsrådet mycket väl känner till.

I statsrådets svar saknas att SGU har tagit ett nytt initiativ när det gäller Gotland: att utöka riksintresset för kalkbrytning. Det är positivt. Samtidigt signalerar det att regeringen ser Gotland som Sveriges kalkproducent och att man fortsätter att avslå nya ansökningar i resten av landet. Det är väl så, statsrådet, att vi egentligen skulle behöva öka underlaget.

Statsrådet hänvisar till de processer som pågår i riksdagen. Näringsutskottet yttrar sig just nu om den proposition regeringen har lagt på riksdagens bord och som behandlas i miljö- och jordbruksutskottet. Regeringen anser där att man kan avskriva de tillkännagivanden om tillståndsprocesser som riksdagen har riktat till regeringen.

Samtidigt har det startat en ny pingpongrörelse där regeringen återförvisar ärenden till beredande myndigheter och där beredande myndigheter sedan tar beslut som sedan överklagas och återförvisas till regeringen. Detta gör väldigt lite nytta och hotar i stället att förlänga tillståndsprocesserna.

Det vi kan se är att kalkbristen också tydligt påverkar den gröna industriella omställningen eftersom kalk är en grundläggande insatsvara i den metallurgiska industrin och kommer att vara enormt viktig vid framställningen av fossilfritt stål.

Med en skenande prisutveckling på kalk behöver något hända, så min fråga till energi- och näringsministern hade varit: Vad ska regeringen göra under tiden? Är det näringslivets eget bekymmer att hantera sin kalkbrist? Som det nu verkar kommer regeringens nya lag, om den går igenom, att ligga något år framåt i tiden. Vad ska industrin göra i mellantiden?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Isak From, som ju flitigt diskuterar denna fråga i kammaren med mig eftersom det är mitt ansvarsområde. Frågor som ställs till Ebba Busch får inga svar i dag eftersom det är jag som står här och svarar på frågorna som ställs.

Herr talman! Om ledamotens grundfråga är hur det kommer sig att industrin måste stå med dessa stora frågor nu och invänta regeringens arbete med utredningar om tillståndsprocesser blir min fråga hur det kommer sig att det inte hände något med tillsatta utredningar under tidigare mandatperioder så att man hade kunnat undvika den stora problematik som nu uppstått. Vi arbetar så snabbt vi bara kan för att åtgärda de problem som uppstår, inte minst med de ineffektiva tillståndsprocesser som gör att det drar ut på tiden och skapar en sådan pingpongsituation som ledamoten själv tar upp.

Herr talman! Ledamoten nämnde även att man skickar frågan fram och tillbaka. Det är inte så att regeringen sitter med detta domstolsärende. Ledamoten är väl medveten om att jag inte kan kommentera pågående processer i domstol, och såvitt regeringen vet är ärendet om Gåsgruvan inte slutligt avgjort. Domen från mark- och miljödomstolen är överklagad till Mark- och miljööverdomstolen, och där hanteras frågan. Detta gör att jag inte på samma sätt kan resonera kring var regeringen ser intressen för denna typ av verksamhet. Det är som sagt ett pågående domstolsärende och en pågående process. Det är alltså domstolen och inte regeringen som hanterar denna fråga just nu. Detta är viktigt att påpeka, inte minst eftersom det i stor utsträckning begränsar den möjlighet jag har att resonera kring dessa frågor.

Herr talman! Ledamoten tog också upp att SGU i september beslutade att utöka det riksintressanta kalkstensområdet i Slite. Man hade också kunnat nämna de mer generella saker som har gjorts. I budgeten för 2024 beslutade regeringen om ett tillskott på 70 miljoner kronor till just SGU för att myndigheten ska utveckla sitt arbete med att främja mineralutvinning i Sverige. SGU arbetar också löpande med att peka ut nya och se över befintliga riksintresseanspråk för värdefulla ämnen och material. Det pågår alltså ett mer generellt arbete. Att som ledamoten endast ta upp det beslut som kom från SGU i september blir lite taget ur sin kontext om man inte också nämner allt det andra som görs. Det pågår nämligen ett väldigt aktivt arbete med den kapacitet Sverige har att arbeta med mineralutvinning.

Inte minst är pingpongsituationen - en mycket lämplig benämning på det som uppstår - ett av de grundläggande problemen. När man söker tillstånd för många typer av verksamheter i vårt land är processen inte ändamålsenlig utan krånglar till det för arbetstillfällen, konkurrenskraft och svenska företag. Detta kommer regeringen att åtgärda, inte minst genom den stora utredning som nu pågår och där direktiven tar ett mycket bredare grepp än i det arbete som hittills har gjorts av olika regeringar som har suttit vid makten.

Herr talman! Jag tror att statsrådet är mycket väl medveten om att lagstiftningen som gällt har den här kammaren oftast fattat beslut om i bred enighet. Sedan har olika rättsprocesser i domstolar inneburit prejudikat som förskjutit frågan. Vi har också en situation där olika myndigheter har haft motsägelsefull styrning, och jag är den första att skriva under på att det behöver bli bättre.

Statsrådet säger i sitt svar att man tillför pengar till Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Det är ju vällovligt, men samtidigt tar man bort stora anslag från samma myndigheter vilket gör att de landar på minus. Det leder förstås till frågeställningen hur myndigheterna ska prioritera sin kärnuppgift. Det är klart att när det blir ett nej är ansökan oftast undermålig och återförvisas till sökande för komplettering. En del i att det drar ut på tiden är att sökande då inte kommer in med kompletteringar. Det kan ju inte läggas vare sig domstolar eller myndigheter till last. Det behöver tydliggöras.

Jag håller med statsrådet om att processen med Gåsgruvan är pågående, och den kan statsrådet därför inte kommentera. Däremot har andra projekt landat på regeringens bord som regeringen faktiskt har avslagit.

Med den situation vi har i dag är det helt nödvändigt att SGU utökar riksintresset på Gotland om det över huvud taget ska bli möjligt att bryta mer kalk i Slite på området som avses. Om det kommer att vara möjligt vet vi inte än. Vi vet inte heller när det eventuellt kan levereras kalk från det området till industrin.

Det som industrin, inte minst stål- och mineralindustrin i norra Sverige, efterfrågar är tillgång på kalk och att man ska möta de ökade priserna. Kan man inte köpa sin kalk i närområdet blir ju import och längre och dyrare transporter den lösning man får titta på. Jag tror att varken den här regeringen eller den tidigare ansåg att den bästa lösningen för att uppnå klimatmålen vore längre och dyrare transporter med större utsläpp för att förse vår industri med nödvändig insatsvara.

Herr talman! Tack till ledamoten! Jag delar mycket av det som framförs om att detta är ineffektivt och improduktivt. Man kanske till och med kan säga att det är osvenskt att krångla till detta i den utsträckning vi gör för alla de verksamheter som vill verka inom Sveriges gränser och bidra till produktion av saker och ting, inte minst mineral och metall, som behövs till omställningen som sker i Sverige.

Vi vill att de råvaror av olika slag som vi är i behov av i Sverige ska vara hållbart producerade och gärna också producerade i Sverige, där vi har en hög miljöstandard och höga krav för både miljö och hälsa i processerna. Vi vet ju att den svenska gruvnäringen har en väldigt hög standard, är väldigt miljövänlig och väldigt säker och att det är bra att undvika stora importer från andra länder. Det är just därför vi måste förändra sättet vi arbetar på.

Vi vet ju att det som industrierna framför som det största problemet är att det är för krångligt att ha sin verksamhet i Sverige. Man skickas fram och tillbaka i pingpongsituationer mellan myndigheter, domstolar, länsstyrelser och så vidare. Det är inte minst det som är skälet till att regeringen ser över hur tillståndsprocesserna går till i grunden. Det har inte gjorts hittills, utan man har tittat på olika metoder att "peta" i frågorna om tillståndsprocesser. Man har inte tagit ett brett grepp om hur processerna går till och vilka effekter det får när man arbetar på det sätt man hittills gjort.

Vi måste kunna se till att förbättra processerna utan att göra det på bekostnad av miljökvaliteten. När det finns ett sådant utrymme tycker jag att det är väldigt viktigt att arbeta så snabbt som möjligt. Regeringen har självklart gått vidare med mycket av det arbete som påbörjades under tidigare mandatperiod även om vi inte tycker att det är tillräckliga åtgärder. Delar av det arbetet hanteras just nu i riksdagen.

Det är alltså väldigt positivt att vi är många som är medvetna om problematiken, men jag tycker även att det kan vara värt att tänka på vad skälet är till att vi har hamnat här. Det är ju inte minst att man från regeringars sida inte har velat göra tuffa avvägningar mellan olika allmänintressen och inte velat ta tag i sådana svåra frågor. Det ser vi nu resultatet av.

Regeringen följer självklart alla pågående fall noga och är väldigt mån om att på olika sätt se till att Sverige ska ligga i framkant när det gäller produktion av alla råvaror som behövs. Att den potentialen finns är någonting positivt. I Sverige vet vi att dessa råvaror kan vara hållbart producerade och leva upp till höga miljökrav. Det är positivt. Självklart arbetar regeringen för att processerna ska gå bättre till och för att man inte ska fortsätta hamna i de situationer man i dag hamnar i, inte minst på grund av lagstiftningen och de grunder man behöver arbeta utifrån inom gruvnäringen i Sverige.

Herr talman! Det är ändå lite obegripligt att regeringen inte väljer att plocka de lågt hängande frukterna. Det fanns flera färdigutredda förslag som regeringen hade kunnat gå vidare med, men nu väljer de att göra om allting från början trots att processerna fungerar i stora delar. Om sökandens alla underlag är korrekta finns stora möjligheter att nå framgång. Sedan finns det motstående intressen, precis som statsrådet lite grann var inne på. Det finns kolliderande riksintressen där man anser sig ha samma rätt - eller större - som när det handlar om mineralutvinning.

Regeringen ska se över hela lagstiftningen, komma tillbaka och få en förändring. Under tiden står industrin med högre kostnader. Det är ganska tydligt vad politiska prioriteringar innebär. Den här regeringens politiska prioriteringar innebär att man subventionerar fossildiesel från Saudiarabien medan man straffbeskattar och ökar kostnaderna för insatsvaror till gruvindustrin och jordbruket och motverkar den gröna industriella omställningen. Det är också en politisk prioritering. Man lägger ut hinder för det här. Det vi diskuterar nu är när industrin i Sverige ska få tillgång till mer kalk som bryts i Sverige.

Herr talman! Låt mig vara väldigt tydlig gentemot bilden som framförs här av att regeringen står och stampar, har tillsatt en stor utredning och orsakar förseningar. Det finns ju en proposition som är ett steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning som just nu ligger på riksdagens bord för beslut. Vi har alltså levererat utredningens förslag till riksdagen att ta ställning till.

Det finns dessutom en regeringsprövningsutredning som har redovisat sina förslag. Man vill bland annat ge regeringen förändrad möjlighet att pröva frågor om tillstånd enligt miljöbalken om målet eller ärendet innefattar tydliga politiska avvägningar. Arbete pågår från regeringens sida med att analysera utredningens betänkande för att sedan remittera det.

Utredningen föreslår att dessa lagändringar ska träda i kraft den 1 juli 2025, så påståendet att regeringen står och stampar och inte gör något under tiden kan inte vara mer felaktigt. Vi i regeringen gör allt vi kan, med små steg och med stora.

Om man är så fruktansvärt bekymrad över att gruvorna inte kan verka är frågan varför Socialdemokraterna, som menar att det i stor utsträckning "fungerar", som ledamoten väljer att uttrycka sig, tillät formuleringar som att uran inte ska få hanteras på det sätt som Sverige har gjort traditionellt sett. Detta ändrade man på grund av att Miljöpartiet satt med i samarbetet.

Det är sådant som jag tycker att Socialdemokraterna kan fundera över framöver för det tillfälle att man får makten igen i framtiden. Kommer vi att återgå till en situation där gruvnäringen får tuffa villkor som är väldigt dyra att leva upp till, utöver den tillståndsproblematik som redan fanns med olika förbud mot olika typer av mineralutvinning? Detta tycker jag blir en intressant fråga framöver.

Till dess arbetar regeringen aktivt med att gå vidare med det som finns och fungerar men också att göra rätt från start.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.