Interpellationssvar - Förslag för att beivra buskörningar i malmö - 2024-09-24

Herr talman! Låt mig inleda med att säga att något jag har uppskattat mycket i utbytet med riksdagsledamoten Rasmus Ling är att vi inom ramen för i princip en och samma debatt svingar oss mellan Lagrådets ställning och buskörningarna i Malmö. Det är frågor som är mycket angelägna, om än möjligtvis på lite olika meriter.

I det här konkreta fallet har Rasmus Ling frågat mig om jag kommer att ta vidare Malmöpolisens förslag om lagändringar för att kunna omhänderta bilar som låter för högt. Vidare har Rasmus Ling frågat om jag kommer att utreda och lägga fram förslag motsvarande den danska lagstiftningen om vansinneskörning.

Jag känner igen den bild som tecknas av att fordon används på ett sätt som stör eller medför fara för boende i städerna. Det är ett problem som finns i Malmö men också på andra platser i landet och som kan innebära stora påfrestningar för de boende i området. Naturligtvis är detta frågor som ska tas på största allvar.

Den reglering som finns i dag ger polisen möjlighet att hantera problemet på flera sätt.

Den som stör andra människor genom att föra oljud på allmän plats kan göra sig skyldig till förargelseväckande beteende. Om en polis anser att en person gjort sig skyldig till det, kan polisen direkt utfärda ordningsbot på 1 000 kronor eller inleda en förundersökning som kan leda till åtal. Vidare kan den som vansinneskör göra sig skyldig till vårdslöshet i trafik. Fordon som använts vid sådant brott kan tas i beslag och förverkas om det inte är uppenbart oskäligt.

Dessutom får polismän, enligt polislagen, under vissa förutsättningar avvisa eller avlägsna en person som stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling ska kunna förhindras. Är avvisning eller avlägsnande inte tillräckligt får personen tillfälligt omhändertas.

Sammanfattningsvis finns det alltså redan i dag olika verktyg som i och för sig skulle kunna aktualiseras om fordon används på ett sätt som stör eller innebär fara för personer i fordonets närhet. Samtidigt har även jag noterat att aktörer inom polisen uppger att det befintliga regelverket inte utgör ett tillräckligt stöd i det avseendet. Därför har jag instruerat Justitiedepartementet att se närmare på förslaget om utökade möjligheter att omhänderta ett fordon i de situationer som interpellanten nämner.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, inte minst den sista delen av svaret som jag naturligtvis blev glad av att höra. Jag tyckte mig höra "har jag instruerat", och det vore intressant att få höra närmare hur instruktionen ser ut.

För ganska precis ett år sedan stod Gunnar Strömmer och jag i samma kammare som i dag och diskuterade trafikkameror och användandet av dem i högre utsträckning för att bekämpa brott. Jag tyckte den gången, herr talman, att samspelet fungerade väl. Justitieministern och regeringen beslutade om ett tilläggsdirektiv till en pågående utredning om kameror kort därefter, och jag noterade förrförra veckan att statsministern nämnde den typen av åtgärder i regeringsförklaringen vid riksmötets öppnande. Det var positivt, men man måste naturligtvis också komma igång och börja använda detta.

Vi har kvar problemet runt om i landet med buskörningar eller vansinneskörningar eller vad vi ska kalla dem. Det är dessvärre inte löst, utan det är något som plågar medborgare på alltför många platser i landet.

Jag har skrivit den här interpellationen utifrån situationen i Malmö, som har varit väldigt omtalad, omdiskuterad och omskriven. Jag vet att detta inte är ett problem enbart i Malmö, men vi i justitieutskottet har fått hundratals mejl. Det finns namninsamlingar med flera tusen underskrifter. Malmöpolisen har också varit ute och sagt att man behöver lagändringar, vilket har uppmärksammats i Sydsvenskan.

Därför är det naturligtvis positivt att Justitiedepartementet ska titta närmare på förslagen som har lagts fram i Danmark. Jag vet, herr talman, att Gunnar Strömmer har besökt Danmark vid ett flertal tillfällen. Det är naturligtvis bra att göra det överlag. På det här området har man skärpt lagstiftningen mot det man kallar vanvidskørsel eller något liknande; min danska är inte perfekt, men det kan översättas till vansinneskörning. Sedan den nya lagen antogs för tre år sedan har man beslagtagit nära 3 000 bilar. Är det mycket eller lite? Det är i vart fall en stor ökning jämfört med tidigare. Jag vet att Gunnar Strömmer har tät kontakt med sin kollega, Peter Hummelgaard Thomsen. Jag hoppas att det här kan vara något som ni kan samtala om framöver.

Naturligtvis, herr talman, finns det brottslighet som är värre än trafikbrottslighet i samhället, inget tvivel om det. Men det går heller inte att komma runt att den som upprepat och på ett aggressivt och högljutt sätt framför ett fordon i höga hastigheter i stadsmiljö inte sällan är mindre nogräknad även när det gäller annan brottslighet. Av den anledningen, herr talman, är också det här något som är viktigt att komma till rätta med.

Herr talman! Som tidigare boende både i anslutning till Bergsgatan i Malmö och i anslutning till Amiralsgatan i Malmö där de här problemen varit stora - det är dock inte de enda ställena i Malmö där vi haft problem med detta - kunde jag inte låta bli att delta i den här debatten. Jag får tacka Rasmus Ling, som skrev interpellationen. Jag får också tacka statsrådet för det positiva svaret.

Det är ju så att de här problemen har accentuerats under senare år, och de gäller inte bara äldre fordon med bristfälliga avgas- och ljuddämpningssystem utan också moderna fordon som modifierats på ett sätt som inte är förenligt med gällande bestämmelser. Problemen har ökat även med övriga trafikbrott, till exempel att ej använda bilbälte, använda mobiltelefon vid färd och köra olovligt. Det upplevs såklart som ett problem. Man kan väl också säga att problematiken till viss del är säsongsbetonad och eskalerar under sommaren.

Jag kan som Malmöpolitiker också glädjas över det samarbete som finns mellan staden och polisen. Gemensamt tog man beslut om ett medborgarlöfte kopplat till just detta. Polisen förband sig att arbeta brottsförebyggande genom att till exempel utföra hastighetskontroller i citymiljö, utföra nykterhetskontroller i citymiljö och utföra kontroller av cykeltrafik för att öka regelefterlevnad. Samtidigt gör Malmö stad ett arbete på den brottsförebyggande sidan kopplat till detta med att införa 30 kilometer i timmen i centrala Malmö och förbjuda U-svängar i vissa korsningar i centrala Malmö.

Det pågår alltså ett arbete. Men precis som Rasmus Ling tidigare tog upp påpekar polisen tyvärr att dessa åtgärder inte kommer att räcka. Enligt nuvarande lagstiftning har polisen, precis som statsrådet sa, möjligheter att utfärda böter eller rapportera fordon som inte uppfyller de tekniska krav som ställs. Men polisen menar att dessa åtgärder ofta är otillräckliga för att på ett effektivt sätt minska problematiken med de bullrande fordonen. Att utfärda böter är inte heller alltid avskräckande nog, särskilt om det är återfallsförbrytare. Vidare är de nuvarande reglerna för omhändertagande av fordon oklara och komplicerade, vilket polisen menar gör det svårt att agera snabbt och effektivt när det behövs.

Jag ser fram emot att följa regeringens arbete. Man kan ju också glädja sig åt att det efter rapporteringen i Sydsvenskan verkar råda samstämmighet mellan de partier som intervjuades i artikeln kopplad till detta problem. Jag hoppas att vi kan se ett lagarbete och att vi gemensamt kan komma till rätta med problemet.

Herr talman! Först vill jag naturligtvis instämma i att det finns allvarligare brottslighet i vårt samhälle - den organiserade brottsligheten, de systemhotande inslagen, det grova våldet, den kriminella ekonomin och rekryteringen av barn och unga. Det är allt detta som i hög grad motiverar den stora mobilisering som sker runt rättsväsendet både resursmässigt och i form av nya verktyg och annan förändring av strafflagstiftningen och mycket mer.

Men med det sagt är det oerhört viktigt att understryka vikten av att vårt rättsväsen både ser och har rätt resurser och rätt verktyg för att ingripa mot den mer så att säga medborgarnära brottsligheten, den som drabbar medborgarna och gör medborgarna otryggare eller ofriare i vardagen. Den typ av vansinneskörningar som tas upp i den här interpellationen är ett exempel på detta, på brottslig aktivitet som är ämnad att skapa stor otrygghet och ofrihet och stora störningar för medborgarna. Det är väldigt viktigt att rättsväsendet har det som krävs för att kunna ingripa mot detta.

Låt mig också säga att de rekordstora resurser som vi nu tillför rättsväsendet - det är ju en höjning av anslagen i rättsväsendet på över 75 procent under de år som vi nu överblickar - i hög grad motiveras av kampen mot den organiserade brottsligheten. Men det görs också i akt och mening att säkerställa att rättsväsendet, inklusive och inte minst polisen, har de resurser som krävs för att kunna upprätthålla hela bredden i sitt uppdrag. Det vill säga att kampen mot den organiserade brottsligheten inte får tränga ut all annan angelägen verksamhet, både brottsförebyggande och brottsbekämpande, som bara polisen kan ägna sig åt. Jag tycker att det som tas upp i den här interpellationen är ett utmärkt exempel på det.

Därför är det också enkelt att möta riksdagsledamöterna från Malmö i den här frågan. Ja, jag har tagit del av uppgifterna som också förmedlats av er, nämligen Malmöpolisens analys av läget att befintliga verktyg inte räcker till. Mot den bakgrunden har vi som sagt dragit igång ett arbete på departementet för att i alla fall göra någon sorts första analys av det här.

Vad inbegriper då det? För att svara på Rasmus Lings fråga inbegriper det att ta del av och försöka analysera och förstå de synpunkter som förts fram bland annat av polisen i Malmö men eventuellt också andra aktörer.

Det andra är att se på lagstiftningen i andra länder och då inte minst de länder som nämns i interpellationen och även av polisen i Malmö, det vill säga Storbritannien och Danmark. Men det är klart att det även kan vara intressant att se på andra länder och deras erfarenheter.

Sedan avser vi att, ska vi säga, trycktesta våra iakttagelser och slutsatser mot Polismyndigheten och se vad de har att säga som myndighet. Därefter har vi nog en bra bild av läget och kan fatta beslut gällande om och i så fall hur vi ska gå vidare för att hantera denna fråga.

Återigen: Stort tack för att ni lyfter denna viktiga fråga i dag! Det är en mycket medborgarnära fråga, men inte minst därför ska den behandlas med den respekt som den förtjänar.

Herr talman! Jag får nog erkänna att det kommit fler reaktioner på denna interpellation än på den som handlade om Lagrådet - det ska jag inte sticka under stol med. Det är väl inte heller så konstigt. Är man i en situation där man i månader inte har kunnat sova på nätterna och även upplever en otrygghet som gör att man inte vågar röra sig utomhus på kvällar och helger är detta naturligtvis något man vill ha åtgärdat. Vi ska inte ha det så vare sig i Malmö eller på andra håll i Sverige. Oavsett var man bor förtjänar man att ha det tryggt i sitt närområde och inte behöva vara rädd när man går utomhus, vare sig för trafiken eller för något annat.

Det är precis som Joakim Sandell sa: Det har anförts att gällande lagstiftning inte är tillräcklig och att en ordningsbot på 1 000 kronor inte är särskilt avskräckande för många i den här gruppen. Jag tycker att det är väldigt positivt att det initieras ett sådant här arbete - att man ska se på hur det arbetas med detta i andra länder och ta del av det som Malmöpolisen har fört fram. Jag ser fram emot att man tar tag i detta och sedan också kan utreda och lägga fram förslag.

Jag noterade också att vi som blev tillfrågade var rörande överens. Förutom undertecknad och Joakim Sandell var det även Louise Meijer från det moderata partiet som ville se detta. Har vi en sådan uppslutning torde det inte föreligga några politiska hinder, utan då handlar det om att ta fram regelverk och ta hänsyn till Lagrådet i den mån det behövs så att vi kan få till de beslut som krävs för att polisen runt om i landet ska kunna agera mot denna problematik.

Herr talman! Hade det handlat om ett val för några år sedan hade man väl delat med sig av de papper man hade. Det var ju ganska populärt att dela med sig av olika utredningar och sådant. Men jag tänkte passa på att ge ytterligare några tips på åtgärder man skulle kunna tänka sig när man gör den här översynen - jag har fått med mig dem från Malmö.

Ett är att till exempel titta på möjligheten att bötfälla fordonsägare i stället för förare. Detta skulle underlätta en automatisering av bötesutdelning vid hastighetsöverträdelser och bullerstörningar samt ge utrymme för ett mer effektivt agerande mot fordon som systematiskt bryter mot trafikreglerna.

Man kan också titta på möjligheten att ge kommuner rätt att installera och driva hastighetskameror för att få sådana på plats snabbare. Det skulle möjligtvis också kunna ge en effektivisering av det hela.

Man kan också titta på möjligheterna att anpassa kameraövervakningslagen. Det handlar, som ni har varit inne på tidigare, om ökad användning av kameror i trafikövervakningssyfte. Det finns de som säger att det för att möjliggöra installation av fler kameror på platser där farlig körning frekvent förekommer, särskilt i tätbebyggda områden, sannolikt krävs förändringar i kameraövervakningslagen.

Geofencing och elektronisk trafikstyrning är också något man skulle kunna titta på, liksom lagstiftningsbehov och personuppgiftsbehandling.

Till sist vill jag ändå säga att jag uppskattar att regeringen tar detta på allvar. Jag kan inte tala för Rasmus, men vi kommer att följa detta arbete och ser fram emot resultat.

Herr talman! Jag har i grund och botten sagt det jag har att säga. Jag är tacksam för att frågan lyfts här i kammaren. Jag tycker att det är utmärkt att vi, i en tid som i hög grad och på goda grunder präglas av kampen mot den organiserade brottsligheten, också diskuterar mer medborgarnära frågor, som i det här fallet vansinneskörningar som skapar otrygghet, minskad rörelsefrihet och störd nattsömn för hederliga medborgare i Malmö och på andra håll i Sverige. Jag tycker att det minsta vi kan göra är att ta dessa upplevelser på största allvar, ta fasta på de erfarenheter som uttrycks av poliser på fältet och göra en seriös analys av det som ligger på bordet för att sedan återkomma till frågan om och i så fall hur vi ska agera.

Jag tar med mig allt som har förts fram i denna debatt av både Rasmus Ling och Joakim Sandell och ser fram emot att fortsätta en dialog om dessa viktiga frågor.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, justitieministern! Jag tycker att vi har haft en bra diskussion om denna fråga. Även jag har sagt det mesta av det jag har velat få fram.

Vi väntar på att kameralagstiftningen ska träda i kraft så att man i större utsträckning ska kunna använda den i trafikmiljön, även i städernas gatumiljö och offentliga rum, men också på att man ska ge polisen större befogenheter att agera i de fall man får fatt i denna typ av vansinnesförare.

Detta har varit problematiskt under flera somrar. Jag hoppas att det inte kommer att vara så under nästa sommar utan att vi kan få bukt med detta. I och med att vi har en samsyn om både problematiken och vad vi behöver göra kan det förhoppningsvis bli så framöver.

Herr talman! Jag vill tacka Rasmus Ling, som har lyft denna fråga i dag, och Joakim Sandell, som har klivit in i debatten för att understryka frågans betydelse för medborgarna i Malmö, förstås, men också för medborgare på många andra håll i Sverige som upplever samma problem. Vi ska som sagt ta den oron och de upplevelserna på största allvar och ta fasta på vad Malmöpolisen, andra poliser och för den delen även andra aktörer på fältet har att säga om situationen och om vilka förändringar som eventuellt kan bli aktuella för att ytterligare förbättra möjligheten att stävja vansinneskörningar och andra liknande ordnings- och trafikstörningar och problem.

Jag vill även passa på att bekräfta något som också tas upp av interpellanten i debatten, nämligen vikten av att vi flyttar fram positionerna när det gäller kamerabevakningen. Detta har förstås en bredare betydelse i så måtto att det inte minst är ägnat att ge oss bättre verktyg att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten. Här är nu väldigt mycket på gång, såsom utökade möjligheter för kommuner, regioner och andra myndigheter än de brottsbekämpande att utan det krav på tillstånd som gäller i dag själva bedöma, göra avvägningar och sätta upp kameror där de behövs. Det finns också förslag som handlar om hur vi på ett bättre sätt än i dag kan använda den sammantagna kamerakapaciteten genom att ge brottsbekämparen access till andras kameror, exempelvis trafikkameror.

Sammantaget gör vi alltså mycket till gagn för Malmöbornas och andra medborgares trygghet, säkerhet och frihet. Jag ser fram emot ett fortsatt gott samarbete i dessa frågor framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.