Interpellationssvar - Könsapartheid - 2024-09-20

Fru talman! Alexandra Völker har frågat min företrädare Tobias Billström om regeringen avser att ta några initiativ för att FN ska erkänna könsapartheid som ett brott mot mänskligheten samt om han avser att ta några initiativ för att det internationella samfundet ska klassa det som sker i Afghanistan som könsapartheid. Som utrikesminister kommer jag att besvara interpellationen.

Jag vill börja med att understryka att regeringen ser mycket allvarligt på situationen i Afghanistan. Sverige har konsekvent fördömt talibanernas ageranden. Situationen för kvinnor och flickor i Afghanistan är särskilt allvarlig. Precis som Alexandra Völker påpekar har kvinnor och flickor genom lagstiftning fråntagits en mängd mänskliga rättigheter.

Som Alexandra Völker lyfter fram är könsapartheid för närvarande inte erkänt som ett brott mot mänskligheten. Det finns inte heller en internationellt antagen definition av begreppet. Därför är det inte möjligt att klassa det som sker i Afghanistan som könsapartheid.

Till skillnad från det internationella brottet folkmord finns det inte heller någon mellanstatlig konvention om brott mot mänskligheten. Sverige arbetar aktivt för att en sådan konvention ska antas, och det pågår diskussioner i FN om att inleda förhandlingar om just detta. En konvention om brott mot mänskligheten skulle bland annat bidra till att harmonisera staters nationella lagstiftning och förbättra möjligheterna till mellanstatligt samarbete för att förhindra och bestraffa dessa fruktansvärda brott.

Däremot finns det redan i dag i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, ICC, en möjlighet att lagföra individer som begått brott mot mänskligheten genom förföljelse på grund av kön. ICC-åklagaren har i sammanhanget tagit fram en ny policy för att förbättra ansvarsutkrävande vad gäller könsrelaterade brott i Romstadgan. Det är ett arbete som Sverige har stött.

Fru talman! Även jag vill börja med att gratulera Maria Malmer Stenergard till att ha blivit ny utrikesminister. Det är en otroligt viktig roll, och vi socialdemokrater ser fram emot att följa ditt arbete noga.

Fru talman! För sin kamp mot förtrycket i Iran och för mänskliga rättigheter och frihet för alla tilldelades Narges Mohammadi förra året Nobels fredspris. Hennes kamp har haft ett oerhört högt pris, och hon sitter sedan flera år tillbaka fängslad i det ökända Evinfängelset i Iran.

I början av detta år skrev hon ett brev till FN om behovet av att erkänna könsapartheid som ett brott mot mänskligheten. I sitt brev lyfter hon i punkt efter punkt exempel på hur Iran via sin lagstiftning aktivt diskriminerar kvinnor - hur man tar ifrån dem deras rättigheter och tillåter att de utsätts för brott.

En kvinna behöver för att beviljas pass godkännande från sin pappa om hon är ogift och sin man om hon är gift. En mans vittnesmål räknas lika mycket som två kvinnors. Män i Iran tillåts ha upp till fyra fruar samtidigt, ännu fler om det handlar om tillfälliga sådana, medan straffet för en kvinna som har en relation med någon utanför äktenskapet är avrättning. Våldtäkt inom äktenskapet anses inte vara ett brott medan iranska män kan lämna in officiella klagomål om deras fruar är ovilliga att delta i sexuella aktiviteter.

Detta är bara några av de 24 exempel som Narges Mohammadi lyfter i sitt brev på hur man genom lagen, myndigheterna och regimens beteende har institutionaliserat förtrycket av kvinnor. Detta är fallet i Iran och även i Afghanistan.

Narges Mohammadi är inte ensam om att vädja om att könsapartheid ska erkännas av FN som ett brott mot mänskligheten. Flera experter inom FN har också vädjat om precis samma sak. De har vädjat om att FN:s medlemsländer ska agera.

Utrikesministern lyfter i sitt svar att Sverige agerar för att det ska antas en mellanstatlig konvention om brott mot mänskligheten. Det är bra. Men kan vi utgå från att regeringen också arbetar för att säkerställa att könsapartheid blir en del av den konventionen?

I oktober ska FN:s sjätte utskott återuppta sina diskussioner om just utkastet till en konvention. Detta ger oss en mycket tidskänslig möjlighet att uppmana utskottet att inkludera könsapartheid i utkastet. Är detta något Sverige kommer att göra?

Fru talman! Tack, ledamoten, för gratulationerna!

Begreppet könsapartheid användes under talibanernas tid vid makten på 90-talet för att beskriva situationen för kvinnor och flickor i Afghanistan. Sedan talibanernas återtagande av makten 2021 har bland annat FN:s arbetsgrupp för diskriminering av kvinnor och flickor och specialrapportören för MR-situationen i Afghanistan uppmanat det internationella samfundet att överväga om könsapartheid bör erkännas och kodifieras som ett internationellt brott.

Definitionen av apartheid i Romstadgan omfattar inte förtryck baserat på kön. Könsapartheid har därmed inte kodifierats som ett brott i den internationella straffrätten och saknar en formellt och internationellt antagen juridisk definition. Däremot finns det redan i dag i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, ICC, en möjlighet att lagföra individer som begått brott mot mänskligheten genom förföljelse på grund av kön.

Sverige har genom åren gett starkt stöd till åklagarkontorets arbete med att utveckla verktygen på detta område. Förespråkare för inkludering av könsapartheid som ett specifikt brott mot mänskligheten menar att det skulle bli lättare att ta sig an systematiskt förtryck, såsom det som talibanerna bedriver mot kvinnor och flickor i Afghanistan. Samtidigt menar kritiker att begreppet apartheid bör förbli begränsat till att handla om rasbaserat förtryck och att de gärningar som begås av talibanerna i Afghanistan i stället bör lagföras som förföljelse på grund av kön.

Debatten är viktig, och den är långt ifrån avslutad. Sverige följer denna utveckling mycket noggrant.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Precis som utrikesministern själv lyfter redovisade FN:s särskilda rapportör Richard Bennet i somras sin rapport där han lyfter denna fråga och behovet av att se detta som könsapartheid eftersom det inte finns någon mer träffande beskrivning. Han lyfter hur detta bör vara en del av en konvention om brott mot mänskligheten och även hur en definition skulle kunna lyda. Han lyfter även exempel på hur man skulle kunna förändra Romstadgan och påpekar att detta också skulle kunna vara aktuellt.

Hans rapport har tagits emot oerhört väl av organisationer och grupper som kämpar för kvinnors rättigheter i Afghanistan just eftersom den för många innebär ett erkännande av det de själva under lång tid har kämpat för och framhållit behovet av. Det är som sagt också en ganska lång rad både experter och framstående människorättsförsvarare samt tidigare utrikesministrar i USA och så vidare som har lyft behovet av att FN erkänner könsapartheid och tar med det i en konvention om brott mot mänskligheten.

I sitt svar på min interpellation lyfter utrikesministern frågan om Romstadgan. Jag kan inte annat än hålla med om att de internationella domstolarna spelar en otroligt viktig roll. Jag valde i denna interpellation att fokusera på FN, men som vi precis var inne på är det klart att Romstadgan absolut blir aktuell. Jag tänker att det kan finnas anledning för mig att återkomma till detta i fler interpellationer, men i dag valde jag att fokusera på FN.

Jag kan dock inte låta bli att förundras över att utrikesministern väljer att lyfta fram just Internationella brottsmålsdomstolen i sitt svar. Regeringens och utrikesministerns syn på de internationella domstolarna väcker nämligen en del frågor.

När utrikesministern tillträdde ville hon inte svara på om Israels agerande i Gaza är proportionerligt; det var en fråga för domstolarna. Men när FN:s generalförsamling i torsdags röstade om en resolution om att Israel ska följa utslaget från den internationella domstolen i Haag och upphöra med ockupationen av palestinsk mark väljer regeringen i stället, till skillnad från exempelvis Frankrike, Norge, Island, Finland, Estland och Lettland, att lägga ned sin röst. Det är ett väldigt beklagansvärt facit att det numera är regel snarare än undantag att Sverige lägger ned sin röst i FN när det gäller Israel och Palestina.

Gång på gång ser vi nu exempel på hur regeringen hänvisar till de internationella domstolarna men sedan inte agerar efter deras utfall. Så när ministern i sitt svar på min interpellation lyfter just Internationella brottmålsdomstolen kan jag inte låta bli att undra hur viktiga utrikesministern och regeringen egentligen anser att domsluten i de internationella domstolarna är, givet att ni i FN kontinuerligt lägger ned er röst i resolutioner som uppmanar till att de ska följas?

Fru talman! Brott mot mänskligheten genom förföljelse på grund av kön är ett av de minst uppmärksammade brotten i den internationella straffrätten. Romstadgan är den första internationella straffrättsliga stadga som erkänner förföljelse på grund av kön, och detta är resultatet av en framgångsrik ansträngning att inkludera olika former av sexuella och könsbaserade brott mot stadgan.

Internationellt har initiativ tagits i syfte att förbättra lagföringen när det gäller könsbaserad brottslighet, och Sverige har konsekvent stött dessa initiativ. Under 2022 och 2023 tog ICC:s åklagarkontor fram nya riktlinjer om förföljelse på grund av kön och andra könsbaserade brott, och detta är ett arbete som Sverige också har stött. Riktlinjerna understryker att i stort sett alla brott i Romstadgan kan innefatta olika former av sexuella eller könsbaserade övergrepp.

Sverige är en stark anhängare av ICC, och den pågående utredningen är en viktig möjlighet för att uppnå ansvarsutkrävande för talibanernas övergrepp i Afghanistan. De som gör anspråk på att företräda staten Afghanistan åtar sig därmed ansvaret att uppfylla de skyldigheter som följer av de internationella avtal som Afghanistan faktiskt har ratificerat, inte minst FN:s kvinnokonvention.

Regeringen har konsekvent fördömt talibanernas handlingar mot kvinnors och flickors utnyttjande av mänskliga rättigheter. Det är för regeringen av hög prioritet att bidra till ansvarsutkrävande av förövarna. Diskussionen om könsapartheid bidrar, tycker jag, till att uppmärksamma det övergripande behovet av att i större utsträckning lagföra könsbaserade brott.

För regeringen och för mig är de internationella domstolarna av högsta vikt. De är otroligt viktiga för att upprätthålla den regelbaserade världsordningen. När det gäller den resolution som Alexandra Völker frågar om är det snarare så att den inte följer ICJ:s utlåtande utan går utöver det. Detta var anledningen till att vi, tillsammans med bland annat den socialdemokratiskt ledda regeringen i Danmark och även Tyskland, Nederländerna, Österrike och Storbritannien, valde att lägga ned vår röst. Men domstolens dom är viktig.

Fru talman! Jag får börja med att tacka utrikesministern för denna första debatt. Frågan om det systematiska och institutionaliserade förtryck som inte minst kvinnor och barn utsätts för i Afghanistan och i Iran kommer vi att ha anledning att återkomma till. Vi kommer att få återkomma till frågan om könsapartheid och också allmänt till hur vi kan stötta kvinnorna i Afghanistan och i Iran.

Som utrikesministern är väl medveten om finns det också ett tillkännagivande från den här riksdagen om att terrorlista det islamiska revolutionsgardet i Iran. Det är definitivt någonting som vi kommer att få återkomma till.

Fru talman! När den socialdemokratiskt ledda regeringen vid regeringsskiftet 2014 inrättade en feministisk utrikespolitik startades en rörelse bland världens regeringar och utrikesministrar. Efter detta kom ett stort antal länder att följa i Sveriges spår. Detta har skapat ett nätverk av utrikesministrar runt om i världen där man just arbetar för feministisk utrikespolitik. Det är ett nätverk där man kan driva frågor framåt när det gäller just kvinnors rättigheter - ett nätverk som Sverige tyvärr numera inte ingår i, då vi ju har lämnat den feministiska utrikespolitiken bakom oss, vilket vi socialdemokrater beklagar.

Jag kan konstatera att just frågan om könsapartheid och möjligheterna att driva detta som en del av konventionen är något som Sverige skulle ha kunnat använda ett sådant nätverk till. Jag kan alltså bara än en gång beklaga att Sverige har valt att lämna den feministiska utrikespolitiken. Man har valt att inte längre vara en del av den familjen och därmed också avsagt sig en möjlighet att tillsammans med andra länder med en gemensam stark röst bedriva en stark utrikespolitik för kvinnors rättigheter.

(Applåder)

Fru talman! Jämställdhet är ett kärnvärde i svensk utrikespolitik. Alla ska ha lika rätt att åtnjuta de mänskliga rättigheterna, oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller religion.

Det pågår sedan länge en diskussion inom FN om att inleda förhandlingar om en mellanstatlig konvention om brott mot mänskligheten, något som i dag saknas. Sverige arbetar aktivt för att en konvention ska börja förhandlas och så småningom också antas. Att inkludera könsapartheid som ett specifikt brott i konventionen har väckt intresse hos vissa stater. Vilka brott som kommer att inkluderas i en framtida konvention kommer att bli föremål för förhandlingar. Vi arbetar alltså just nu för att konventionsförhandlingar över huvud taget ska inledas.

Den här debatten är viktig. För att fortsätta utvecklingen av det folkrättsliga regelverket krävs emellertid en bred samsyn mellan länder, och något majoritetsstöd bland FN:s medlemsstater för erkännande av könsapartheid som ett internationellt brott finns inte i nuläget. Skulle det framöver finnas förutsättningar inom den internationella straffrätten avser Sverige att vara en viktig del i diskussionen om detta.

Förutsättningarna för att bedriva en utrikespolitik som i varje läge framhåller vikten av att skydda kvinnors rättigheter minskar inte det minsta av att man plockar bort ett par ord. Snarare tror jag att begreppet "feministisk utrikespolitik" riskerar att skymma alla de viktiga värden som präglar vår utrikespolitik.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.