Interpellationssvar - Svenskt bistånd och arbetstagares rättigheter i ukraina - 2024-06-14

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve har ställt frågor till mig som handlar om svenskt bistånd och arbetstagares rättigheter i Ukraina samt hur jag inom ramen för Sveriges strategi för uppbyggnads- och reformsamarbete med Ukraina 2023-2027 ska arbeta för att stärka arbetstagares rättigheter och stärka möjligheterna till facklig organisering i Ukraina.

Regeringen har ställt om den svenska biståndspolitiken och gjort Ukraina till största mottagare av svenskt bilateralt bistånd. Ekonomisk utveckling och uppbyggnad kräver investeringar och hållbara företag, och det förutsätter goda arbetsvillkor. I Sveriges strategi för uppbyggnads- och reformsamarbete med Ukraina 2023-2027 står det därför uttryckligen att verksamheten ska bidra till produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor. Särskild vikt läggs vid utsatta gruppers ekonomiska deltagande; detta gäller kvinnor, unga och internflyktingar. Därtill ska nämnas de olika program och jobbskapande initiativ som Sida utvecklar för att stärka dessa gruppers möjlighet att försörja sig.

Genom Sida stöds också det fackliga utvecklingssamarbetet hos Union to Union, som i sin tur samarbetar med de fyra största fackliga centralorganisationerna i Ukraina. Genom stödet bidrar man till att upprätthålla grundläggande funktioner såsom att stödja förhandlingar och verka för en säker arbetsmiljö.

Strategin verkar också övergripande för att stärka Ukrainas förutsättningar att anpassa sin lagstiftning till EU:s regelverk. Genom att hjälpa Ukraina att leva upp till de krav som ett framtida EU-medlemskap ställer stöder Sverige arbetstagares rättigheter.

Jag vill avsluta med att understryka den stora vikt som regeringen fäster vid Ukraina, försvaret av landets territoriella integritet mot rysk aggression och landets möjlighet till utveckling, uppbyggnad och EU-närmande. Ukrainarna ska få sin frihet tillbaka.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation.

Självklart tar Vänsterpartiet kraftfullt avstånd från Rysslands folkrättsvidriga anfallskrig mot Ukraina. Det är ett krig som har orsakat omfattande förödelse. Familjer har splittrats, och tiotusentals civila har dödats eller skadats. Miljontals ukrainare befinner sig på flykt. Ukraina måste få allt stöd som behövs - humanitärt, politiskt och militärt - till dess att landet återigen kontrollerar hela sitt territorium och kan börja bygga fred.

I regeringens reformagenda koncentreras fokus i biståndet till Europa och framför allt Ukraina. Situationen är akut, och Ukraina behöver självklart internationellt stöd. Vänsterpartiet menar dock att detta bör ske i form av additionella medel utöver den befintliga biståndsbudgeten mot bakgrund av de enorma behoven i Ukraina och mot bakgrund av att kriserna och behoven i resten av världen ökat. Gaza, Sydsudan, Kambodja, Myanmar, Jemen, Afghanistan och Västsahara är några allvarliga kriser som kan nämnas.

Förutsättningarna för organisering och för civilsamhället att verka har försämrats drastiskt i Ukraina, främst som ett resultat av kriget. Ukrainska fackförbund har spelat en viktig roll under kriget, bland annat genom initiativet Trade Union Lifeline, som samlat in och fördelat förnödenheter, hjälpt medlemmar att få ut sina löner samt dokumenterat och berättat om krigets förödelse för omvärlden.

Sverige har alla möjligheter att spela en viktig roll när det gäller humanitärt stöd och stöd till återuppbyggnaden. I det arbetet är stödet till den fria fackföreningsrörelsen en viktig del. Att säkerställa löntagarnas rättigheter på arbetsmarknaden är centralt för att lägga grunden för en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling.

Enligt Världsbanken kommer kostnaderna för att bygga upp Ukraina efter kriget att uppgå till hundratals miljarder dollar. Hur mycket som kommer att krävas är svårt att säga, men helt säkert är att det kommer att krävas enorma investeringar. Då krävs fria fackföreningar som garanterar att den ekonomiska tillväxten kommer fler till del, att arbetskraften inte exploateras och att företagens vinster fördelas på ett mer rättvist sätt. Detta är särskilt viktigt när trenden är den motsatta och arbetstagares rättigheter kränks världen över.

Ministern sa i sitt svar att det när det gäller stödet till Ukraina uttryckligen står i reformagendan att verksamheten ska bidra till produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor och att särskild vikt ska läggas vid utsatta gruppers ekonomiska deltagande. Detta är naturligtvis bra, men jag saknar tydliga skrivningar om det viktiga fackliga arbetet och arbetstagares rättigheter i reformagendan för biståndet. Kan man lita på att regeringen verkligen anser att det fackliga arbetet är av stor vikt? Vilken strategi har regeringen för att stärka detta viktiga arbete?

Jag hoppas även att det viktiga stöd som kanaliseras via civilsamhällets organisationer till den fackliga rörelsen i Ukraina kommer att få fortsätta. Det är ett stöd som i vissa fall startades långt före kriget och som har fortsatt att vara oerhört betydelsefullt.

Jag träffade nyligen en representant för Fackförbundet ST:s motsvarighet i Ukraina. Han underströk vikten av att stärka det fackliga arbetet som ett led i demokratibygget. Han sa bland annat att fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter och att det finns ett stort behov av att stärka förståelsen för och kunskapen i dessa frågor.

Herr talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för interpellationen.

Regeringen har lagt om den svenska biståndspolitiken. En av de absolut viktigaste förändringarna är att vi har gjort Ukraina till den största mottagaren av svenskt bilateralt bistånd. Det är en utveckling jag är stolt över, och jag kan garantera att det är en utveckling som kommer att fortsätta så länge jag har något att säga till om i biståndspolitiken. Men det räcker inte.

I måndags och tisdags var jag på den stora Ukrainakonferensen i Tyskland. Där träffade jag president Zelenskyj och lyssnade på hans tal där han lyfte upp flera saker.

Låt oss dock komma ihåg att det viktigaste är att Ukraina vinner kriget. Annars kommer det inte att finnas några fackliga rättigheter över huvud taget i Ukraina - eller så mycket annat heller för den delen. Det är värt att rekapitulera att det är högsta prioritet att vi fortsätter att stödja Ukraina med de vapen som behövs för att man ska kunna försvara inte bara sin egen territoriella integritet och frihet utan ytterst också den regelbaserade världsordning vi känner så starkt för.

Därtill ligger Sverige också långt fram i uppbyggnadsarbetet, något som understryker vikten av att inte se bistånd och handel som två separata sidor. Också detta är en viktig förändring regeringen har gjort. Vi arbetat väldigt målmedvetet med att hitta synergier mellan biståndspolitiken och handelspolitiken. Även detta var något president Zelenskyj explicit lyfte fram i sitt tal: Få era företag att komma till Ukraina! Ge oss mer av handel och investeringar! Hjälp oss att utvecklas! Jag har inte tidigare hört president Zelenskyj peka på det så tydligt som han nu gjorde i Berlin.

Vi arbetar mycket med detta. Vi har till exempel infört Ukrainagarantier för att svenska företag ska kunna investera och öppnat ett svenskt handelskontor på plats för att hjälpa till med investeringar. Det är givetvis inte enkelt, men vi gör vårt bästa för att detta ska komma på plats.

I vår strategi för Ukraina, vilket är den största bilaterala biståndsstrategin i Sveriges historia, står också uttryckligen att verksamheten ska bidra till en produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor. Sida har också ett samarbete med Union to Union, som i sin tur samarbetar med de fyra största fackliga centralorganisationerna i Ukraina. Det är ett fint arbete som har pågått i många år, ända sedan 90-talet, tror jag. Jag ser fram emot att detta arbete ska fortsätta, och jag delar Lotta Johnsson Fornarves uppfattning att det är viktigt att det finns fackliga rättigheter och en god arbetsmarknad med anständiga arbetsvillkor, vilket vi också skriver i vår strategi.

Vi är också tydliga förespråkare av ett ukrainskt EU-närmande. Också detta får Sverige mycket uppskattning för när vi möter ukrainska ministrar. Vi vill att Ukraina så snart som möjligt blir medlem i Europeiska unionen. I detta arbete ingår att anpassa lagstiftningen till EU:s regelverk, och i det ingår i sin tur också arbetstagares rättigheter.

För att summera arbetar vi brett och målmedvetet för att Ukraina ska få en arbetsmarknad med anständiga arbetsvillkor och fler svenska företag - men först och främst för att Ukraina ska vinna kriget.

Herr talman! Jag tackar ministern för ytterligare svar.

Självfallet instämmer jag i att det viktigaste är att Ukraina vinner kriget; det ska inte råda någon som helst tvekan om det. Motsatsen är givetvis helt otänkbar.

Det är givetvis viktigt att Sverige utvecklar sin handel med Ukraina, men ministern gör ett misstag när han blandar ihop bistånd och handel i alltför stor utsträckning. I reformagendan för biståndet finns en tydlig inriktning mot handel och företag. Jag har inget emot handel, men det är inte detsamma som bistånd. Biståndet ska i första hand gynna fattighetsbekämpning och mottagarens intressen och inte i första hand gynna svenska företag. Det är väldigt viktigt att komma ihåg.

Det är anmärkningsvärt att regeringen har ett så stort fokus på företag och handel men i reformagendan inte alls nämner det fackliga arbetets betydelse. Det står inget om det. Om regeringen tycker att arbetares rättigheter och fackligt arbete är viktigt, hur vill regeringen stärka det viktiga fackliga arbetet i Ukraina? Jag vill höra ministern utveckla det.

Många ukrainare går till jobbet trots att bomberna faller, och facket har en viktig roll i att skydda arbetare och stödja deras krigsdrabbade familjer. För att återuppbygga Ukraina kommer det att krävas starka fackliga organisationer och inte minst att de arbeten som skapas har bra villkor.

Ministern nämner även det viktiga stöd som ges genom det fackliga utvecklingssamarbetet hos Union to Union, som i sin tur samarbetar med fyra stora fackliga centralorganisationer i Ukraina. Ett exempel på ett sådant samarbete är det som stöds av Fackförbundet ST. Det är ett projekt som går ut på att inkludera unga fackligt aktiva. Syftet med projektet är att stödja nätverket för unga fackligt aktiva i deras arbete för att stärka de ungas röst i den fackliga rörelsen.

Jag vill fortfarande veta om ministern har någon plan för hur han vill arbeta för att stärka möjligheterna till facklig organisering i Ukraina.

Nu sa ministern det, men jag hoppas verkligen att stödet till civilsamhället när det gäller fackligt arbete i världen och i Ukraina i synnerhet inte kommer att minska nu när det sker en översyn av det bistånd som kanaliseras genom civilsamhället. Denna översyn har skapat stor oro bland samtliga organisationer inom civilsamhället på grund av otydlighet. Det finns all anledning att rikta kritik mot översynen, främst för att ingångna avtal har sagts upp innan avtalstiden har löpt ut.

I en artikel i Svenska Dagbladet skriver ministern tillsammans med Kristdemokraternas Gudrun Brunegård att den nya modellen självklart kommer att tas fram med ambitionen att undvika skadlig ovisshet och möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i det viktiga arbete som civilsamhället utför.

Betyder det att ingångna avtal inte kommer att äventyras och att ingångna avtal kommer att få löpa avtalstiden ut? Fleråriga avtal har nu sagts upp som ett resultat av översynen.

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve efterlyser ord i olika strategier. Givetvis kan man alltid diskutera om man ska skriva kortfattade och mer fokuserade strategier eller om man ska breda ut sig, vilket kanske tidigare har varit vanligt.

Jag har roat mig med att räkna antalet mål i biståndspolitiken som den rödgröna regeringen lämnade efter sig. Det var ett ganska gediget arbete, och det landade i två olika siffror: nästan 400 mål alternativt nästan 700 mål. Låt mig vara ödmjuk med att jag fortfarande inte vet vilken av dessa uppgifter som är korrekt, men jag kan ändå konstatera att det var väldigt många mål. I ett läge där allt är prioriterat kan man fråga sig vad prioritet egentligen är. Detta var kanske urtypen för den rödgröna biståndspolitiken, men nu har vi lämnat den och bryter ny mark när vi i stället fokuserar vårt arbete.

Låt mig svara så här: Jag låter resultaten talar för sig själva. Vi ger stöd till de fyra största fackliga centralorganisationerna i Ukraina, och vi har tagit fram den största bilaterala biståndsstrategin i Sveriges historia till förmån för Ukraina. Men vi inser att detta inte kommer att räcka.

Det är anmärkningsvärt att Vänsterpartiet inte lyssnar mer på vad president Zelenskyj säger. Han säger ju hela tiden att Ukraina måste få fler utländskare investerare, mer handel, mer jobbskapande och mer entreprenörskap.

Jag har aldrig hört någon säga att mer socialism skulle bygga Ukraina, eller något annat land för den delen, starkt. Det är precis därför vi lägger om biståndspolitiken. Vi skapar ett modernare bistånd där vi gjuter ihop detta och använder biståndsmedel på ett mer effektivt sätt än tidigare. Väldigt mycket fortsätter att vara som det har varit, vårt humanitära stöd och vårt utvecklingssamarbete, men vi måste bryta ny mark. Vi kan inte bara göra som vi alltid har gjort.

Lotta Johnsson Fornarve är en erfaren biståndspolitisk riksdagsledamot och vet att många länder som har fått enorma summor i svenskt bistånd under flera decennier fortsätter att vara beroende av bistånd och i realiteten är lika fattiga i dag som de var för 30-40 år sedan. Det måste vi ta intryck av och tänka i nya banor, inte minst i Ukraina där det är så uppenbart att vi måste mobilisera mer privat kapital. Man kan inte bara säga det och sedan tro att jobbet är klart, utan man måste också vidta åtgärder för detta, vilket vi nu gör.

Lotta Johnsson Fornarve ställer en fråga om vårt civilsamhällesstöd. Regeringen har sagt att stödet till civilsamhällesorganisationerna ska öka som andel av biståndsbudgeten. Detta kommer att ske, och arbetet har redan påbörjats.

Men vi måste också ställa oss frågan hur dessa medel kanaliseras. Får vi störst effekt på att arbeta på det tidigare sättet? Kan vi öka transparensen i biståndet, som ju har sjunkit de senaste åren med rödgrön regering?

Det är i det ljuset detta arbete ska ses. Här pågår det ett arbete. Vi har varit väldigt transparenta från regeringens sida. Man kan enkelt googla upp de olika hållpunkter som finns i det här arbetet.

Jag noterar att Sida nu har inlett ett arbete med att screena organisationer. Vi hoppas att fler organisationer ska kunna få tillgång till biståndsmedel på det här sättet - det har ju varit ganska få tidigare - att man kan öppna upp det och göra det mer resultatinriktat och mer transparent. Vad gäller detaljerna är det något som Sida får svara för. Det är deras myndighetsarbete.

Herr talman! Självklart ska Ukraina fortsatt få vårt fulla stöd på olika sätt. Det finns ingen bortre gräns för det stödet. Självklart ska vi se till att det kommer in investeringar i Ukraina.

Man får dock inte blanda ihop det här med bistånd, handel och investeringar som ministern gör. Biståndet har andra mål än handel. Det är otroligt viktigt att komma ihåg. Det är också viktigt att stödja civilsamhället och bygget av demokrati i landet och förbereda inför den dag landet äntligen har kontroll över sitt territorium.

Jag saknar tydliga skrivningar om det viktiga fackliga arbetet och arbetstagares rättigheter i reformagendan för biståndet. Jag tycker inte att det är någon liten sak som man bara kan prata bort. Det finns inget om detta i reformagendan, och jag tycker att det är en stor brist.

Man kan undra om man verkligen kan lita på att regeringen anser att det fackliga arbetet är av stor vikt och betydelse. Jag skulle fortfarande vilja höra vilken strategi regeringen i sådana fall har tänkt sig när det gäller just Ukraina.

Jag hoppas även att det viktiga fackliga stödet som kanaliseras genom civilsamhällets organisationer till den fackliga rörelsen i Ukraina kommer att få fortsätta. Jag tycker att jag får indikationer på det, och det är positivt. Det är ett stöd som är oerhört viktigt och som startade långt före kriget och som fortsätter att vara oerhört viktigt.

Jag fick dock inget riktigt svar på frågan om avtalen för civilsamhällets organisationer. Om man nu inte vill göra någon skada och vill se till att det är kontinuitet och långsiktighet i det arbete som civilsamhället utför undrar jag fortfarande: Kommer de långsiktiga avtalen som har sagts upp att få fortsätta att löpa avtalstiden ut? Jag skulle vilja ha ett svar på det.

Herr talman! Jag vill upprepa vad jag har sagt: Den här regeringen har lagt om kursen för svensk biståndspolitik. Vi för in nya krav om kvalitet och effektivitet. Vi bryter ny mark när det gäller att hitta synergier med den viktiga handelspolitiken och när det gäller att bistånd och handel hänger ihop.

Detta är en utveckling som inte minst många utvecklingsländer ser väldigt positivt på. De ber i alla sammanhang om fler utländska direktinvesteringar och välkomnar det här. De ser det som en modern form av biståndspolitik och något oerhört positivt. Det gäller inte bara Ukraina utan även i sydöstra Asien och i Afrika. Jag är till exempel precis hemkommen från Zambia. Där ser man möjligheten med detta. Man vill få möjligheter att stå på egna ben. Då krävs det mer av handel, företagande och entreprenörskap.

Jag möter en väldigt stor uppskattning för det faktum att vi nu bryter ny mark från Sveriges sida, för vi är en stor och seriös aktör i de här biståndspolitiska sammanhangen. Jag kan bara beklaga att Vänsterpartiet fortfarande inte ser möjligheterna med att hitta synergierna mellan bistånd och handel.

När det gäller den interpellation som Lotta Johnsson Fornarve har ställt till mig och som alltså handlar om det fackliga utvecklingssamarbetet i Ukraina har vi redan i dag ett omfattande stöd, där de fyra största fackliga centralorganisationerna i Ukraina får svenska biståndsmedel.

Jag ser framför mig att detta viktiga arbete kommer att fortsätta och att vi ser till att Ukraina, när tiden är mogen och landet uppfyller de krav som finns kring bland annat arbetstagares arbetsvillkor, också ska kunna bli fullvärdig medlem av Europeiska unionen. Rätt mycket av det arbetet ligger naturligtvis i Ukrainas egna händer.

Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för den här interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.