STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack för svaret, ministern! Skolinspektionen har tillsyn över den kommunala verksamheten när det gäller förskola och enskild pedagogisk omsorg. Den erfarenhet jag har av Skolinspektionens tillsyn är att den till största delen sker på huvudmannanivå, det vill säga att man inte besöker verksamheten.
När det gäller den fristående verksamheten är det kommunen som ansvarar för tillsynen, och Skolinspektionen ska granska hur kommunen utövar sitt tillsynsansvar. Den kommunala tillsynens kvalitet och inriktning varierar över landet, inte minst beroende på kommunens storlek och erfarenhet av att göra en tillsyn.
Tillsynen gäller huruvida huvudmannen följer skollag, läroplan, kommunens riktlinjer för barnantal och så vidare. Finns det brister ska huvudmannen ges möjlighet att rätta till dessa, men det är alltid huvudmannen som ansvarar för sin verksamhet.
Min erfarenhet av tillsyn är att kommunen oftast besöker verksamheten, till skillnad från Skolinspektionen som oftast gör en tematisk tillsyn på huvudmannanivå.
Att kommunernas tillsynsansvar fungerar är en viktig del i arbetet med att kvalitetssäkra dessa verksamheter. Om kvaliteten brister kan det få mycket stora konsekvenser för de barn som är helt beroende av verksamheten.
I sitt svar säger ministern att Skolinspektionen har tagit fram ett stödmaterial som ska underlätta för kommunerna att utöva sitt tillsynsansvar. Det är väl bra. Jag hoppas att det är tillräckligt bra för att kunna användas av kommunerna.
När det gäller min fråga till ministern om hur ministern ska säkerställa att de kommunala huvudmännen utövar sitt tillsynsansvar på ett bra sätt blir jag dock både förvånad och lite beklämd då svaret är att ministern "förväntar sig" att både kommunerna och Skolinspektionen uppfyller sitt tillsynsansvar. För mig är det alldeles självklart att man ska göra det man ska.
Ministern säger också i svaret att om man inte längre uppfyller förutsättningarna ska godkännandet återkallas utan föreläggande. Om det hade varit så enkelt hade jag varit mer än glad och tacksam. Det är nämligen inte så enkelt att göra det. Det finns en sanktionstrappa, och man måste förelägga innan så att huvudmannen har möjlighet att rätta till sina brister - om det inte är uppenbar fara för barnets liv och hälsa. Då kan man återkalla godkännandet, och sedan finns det möjlighet för huvudmannen att överklaga till domstol.
Frågan jag ställde i interpellationen kvarstår fortfarande: Hur ska ministern säkerställa att kommunerna tar sitt ansvar och utövar sitt tillsynsansvar på ett bra sätt?