Fru talman! Jag tackar för svaret även om jag inte tycker att jag fick svar på min fråga. Men jag fortsätter i alla fall.
Än en gång står vi här och debatterar avarterna av marknadsskolan, det vill säga skolor som drivs i aktiebolagsform. Det är en driftsform som inte hör hemma inom svensk skola, oavsett vilken skolform det rör. Det är skolor vars ägare inte är intresserade av att eleverna ska klara av sin skolgång utan drivs av att maximera så mycket vinst som möjligt, vilket egentligen inte är så konstigt eftersom de följer aktiebolagslagen. Vi är inte emot friskolor, utan det är driftsformen vi är emot. Jag har full förståelse för att den som satsar pengar i en verksamhet vill ha pengarna tillbaka och gärna lite till, men då finns det många andra verksamheter som är lämpliga att investera i.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag går tillbaka till det debatten handlar om, nämligen återkrav av skolpeng. Det är svårt att undvika att prata om återkrav av skolpeng och inte nämna bidrag på lika villkor, vilket innebär att den fristående verksamheten ska ha samma ersättning som den kommunala skolpengen. I förskolan är det barnpeng vi pratar om.
Skolpengen för kommande år fastställs i regel före årsskiftet, och därmed uppstår ett underskott i budgeten när man får ta emot elever med väldigt kort varsel eller då elevunderlaget minskar. När kommunen går in och skjuter till pengar för att täcka underskottet ska även de fristående aktörerna ersättas, helt utan att de har behövt göra någonting och även om en fristående verksamhet är på väg att avvecklas på grund av kvalitetsbrister.
Det kan även hända att en fristående skola avvecklar sin verksamhet då den inte har varit tillräckligt lönsam, vilket vi har råkat ut för i Malmö vid ett tillfälle. Kommunen får då fixa fram nya skolplatser till eleverna. I efterhand visar det sig dessutom att eleverna inte har fått den utbildning de har rätt till. Kommunen har alltså en skyldighet att ordna fram dessa platser med väldigt kort varsel, och sedan visar det sig att det har uppstått en utbildningsskuld hos eleverna.
Utöver de pengar som huvudmannen har fått ge till berörda skolor och som har fördelats på samma sätt får kommunen alltså sätta in extra resurser och får därmed extra kostnader en gång till. Dels har man betalat ut ersättning till den egna verksamheten, dels betalar man till de fristående. Sedan tänker de att detta inte är lönsamt, eller också har de andra kvalitetsbrister, och så får kommunen betala två gånger: först när man betalar skolpengen och sedan när man får gå in och ersätta den undermåliga utbildningen. Med "ersätta" menar jag då den tappade kunskapen som man får extrakostnader för, exempelvis för specialpedagogiskt stöd och så vidare.
Det finns även en utredning om skolpengsnormen, som vi har pratat om tidigare. Den ska se över och lämna förslag på en modell för kommunala och enskilda huvudmän som tar hänsyn till olika huvudmäns strukturella förutsättningar och behov, det vill säga en differentiering av ersättningen eftersom kommunen har ett ansvar som den fristående aktören inte har. Den fristående aktören kan ju med väldigt kort varsel avveckla sin verksamhet utan någon som helst hänsyn till eleverna.
Min fråga till ministern blir därför: Hur tänker ministern säkerställa att utredningen om skolpengsnormen tar hänsyn till det jag har beskrivit, det vill säga att kommunen får betala två gånger?