Fru talman! Jag tror att statsrådet och jag fortfarande inte förstår varandra till hundra procent. Det kanske finns behov av att prata om detta ytterligare några gånger och kanske till och med träffas och diskutera.
Det jag talar om är när en fastighetsägare är så pass oseriös att den innan det blir dags för ett övertagande skriver över fastigheten på en familjemedlem. Då har kommunen och myndigheterna återigen ansvaret att börja om från början, som jag nämnde i mitt anförande.
Vi socialdemokrater hoppades, fru talman, att ett av verktygen skulle vara just utredningen om förköpslagen. Vi gav utredningen direktivet att kommunerna ska kunna ha förtur att köpa. I det direktiv som statsrådet lade fram tog man bort kommunernas möjlighet till förköp när en fastighet ska säljas. Därför är det viktigt för mig att fråga ministern varför man valde bort kommunernas förköpsrätt i det senaste förslag man lade fram. Vad var syftet med detta beslut?
Jag förstår att man utgår från organiserad brottslighet, men för små kommuner handlar det inte bara om organiserad brottslighet. Det handlar om att de inte kan ta hand om sina centrum. Hur förväntas våra kommuner kunna ta itu med oseriösa fastighetsägare när de berövas sådana verktyg?
Jag tror att ministern tror att marknaden kanske ska lösa denna problematik. Detta är något jag bara påstår nu, men jag tror det. Jag hör ofta från statsrådets partikamrater att marknaden ska lösa en del problem. Jag tror inte att marknaden i dessa fall kommer att lösa problemen. Marknaden bryr sig bara om hur mycket pengar man tjänar.
Därför finns politiken. Det är viktigt att politiker utformar regler som styr marknadskrafterna för att skydda våra medborgare och deras livsmiljöer. Vi behöver politiska åtgärder och lagstiftning som reflekterar våra samhällens behov och inte bara ekonomiska intressen.
Fru talman! Våra kommuner, särskilt de på landsbygden, står inför stora utmaningar när det gäller problematiken med övergivna fastigheter. Dessa kommuner kommer att bli dubbelt drabbade. De måste inte bara hantera den omedelbara problematiken utan förmodligen också bekosta saneringen och allt därefter när det gäller dessa fastigheter. Det kommer att ske på kommunernas skattebetalares bekostnad, utan ekonomisk hjälp från någon fastighetsägare.
Det är därför avgörande att regeringen agerar för att till exempel återinföra och öka bidragen och se till att dessa byggnader renoveras och återställs med ekonomiskt stöd av staten. Detta handlar inte bara om en investering i en fastighet; det är en investering i våra samhällen.
Utan statligt stöd kommer många av dessa projekt inte att bli verklighet. Fastighetsägare som har försummat sitt ansvar kommer sannolikt inte att stå för kostnaderna. Det har vi sett i många kommuner. Det är därför upp till oss politiker i denna kammare att fundera över om det behövs ett statligt stöd till dessa kommuner, vilket fanns en gång i tiden.
Vi kan fortsätta att ignorera problemen, eller så kan vi agera och tillsammans göra något åt dem. För mig är detta inte bara en kostnad utan en nödvändig investering, framför allt i våra småkommuner och i kommuner på landsbygden. Min fråga blir: Är regeringen också beredd att stötta småkommunerna både genom att hjälpa till att ta hand om dessa fastigheter och genom ekonomiskt stöd?