Herr ålderspresident! Jag börjar med att som vänsterpartist och feminist yrka bifall till reservation 4.
Psykiskt våld och kontrollerande beteende ska kriminaliseras. Som talare här redan markerat lämnades sommaren 2022 ett förslag, en omfattande och gedigen departementspromemoria, in till departementet om straffansvar för psykiskt våld. Remissbehandlingen avslutades den 15 november 2022, alltså för ungefär ett och ett halvt år sedan.
Varför dröjer propositionen? Jag delar de synpunkter som framförts här tidigare i debatten - att det handlar om ett ointresse för frågor som främst berör kvinnor och barn. De har kommit allvarligt i skymundan för gängkriminaliteten, som om vi inte skulle se sambanden mellan de brotten. Jag ska återkomma till det.
Jag menar att det är grymt att reformer som skulle betyda mycket för att ge kvinnor och barn starkare skydd och möjlighet till upprättelse inte prioriteras av nuvarande regim. Man pratar om brottsoffer men glömmer kvinnor och barn.
Det handlar också om en viktig reform som skulle skapa ökad förståelse för vad våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor och barn verkligen betyder och vilka effekter det får.
Det är fortfarande så i Sverige att nästan varannan kvinna har upplevt detta våld någon gång. Många gör det upprepat och kontinuerligt i sin vardag.
Det är också så att vart tionde barn har upplevt våld i sitt hem. Vart tjugonde barn gör det ofta.
Här måste vi sätta in ytterligare krafter och öka förståelsen för utsattheten. Det handlar om mänskliga rättigheter men också om en mycket lång historia av motstånd.
Jag vill börja med att peka på något som jag tycker är en viktig byggkloss.
I Sverige pratar vi ofta om respekt för mänskliga rättigheter och särskilt om att andra länder ska visa detta. Men vad visar vi?
Istanbulkonventionen - den konvention som antogs av Europarådet redan 2011 och trädde i kraft 2014, alltså för tio år sedan - visar på en definition som ska gälla i de länder som har ratificerat konventionen, vilket Sverige har gjort. Man pratar om mäns våld mot kvinnor och barn, och man pratar framför allt om könsrelaterat våld.
Vad menar man då med det? Jo, det är fysiskt våld och sexuellt våld. Där tror jag att alla är överens om att vi i vart fall har lagstiftning - även om den inte följs. Men man markerar också psykiskt och ekonomiskt våld, alltså båda de sakerna. Där saknar vi lagstiftning i Sverige.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor
Det är intressant att Istanbulkonventionen inkluderar ekonomiskt våld i begreppet psykiskt våld. De är alltså kopplade på dubbla sätt.
Det är också så att konventionen kräver av medlemsstaterna att de ska lagstifta. Det är något som Sverige åtagit sig i och med att man ratificerat konventionen. Det är alltså hög tid att vi kommer till skott.
Att ekonomiskt våld inkluderas i detta är väldigt viktigt, för vi ser framför allt kvinnor som efter en relation upptäcker att de fortfarande dras med skulder som mannen orsakat eller som har blivit drabbade under relationen av att de inte kunnat arbeta eller att de förlorat ekonomiskt i uppgörelser som mannen har tvingat på dem.
Det är väldigt vanligt att denna typ av våld förekommer parallellt med fysiskt och sexuellt våld. Den är en dimension av det psykiska våldet. Där har vi redan fått kritik från Grevio, kontrollorganet för Istanbulkonventionen.
Det är värt att nämna att FN:s särskilda rapportör om mäns våld mot kvinnor har kritiserat Sverige sedan länge. Det började redan 2007. Man markerar att vi delvis har en bra lagstiftning men att det är för få fällande domar och att tillämpningen av lagstiftningen måste förbättras. Jag vill också markera att barnkonventionen väldigt tydligt inkluderar psykiskt våld. Vi har antagit den som svensk lag, men inte heller den följer vi upp med kriminalisering.
Vad menar vi med våld? Redan av det jag har sagt nu kan ni förstå att det finns många variationer av våld. Hur vi har uppfattat våldet har varierat kraftigt över tid. Jag ska ta bara några historiska exempel.
Det var en oerhörd diskussion i de tidigare två kamrarna inför att brottsbalken skulle träda i kraft 1965, eftersom det fanns ett förslag om att våldtäkt i äktenskapet skulle kriminaliseras. Det höll på att tippa hela den stora straffrättsreformen.
År 1979 fick vi ett förbud mot barnaga som fick världen att häpna. Där följer nu många efter.
Misshandel i hemmet kom inte under allmänt åtal förrän 1982. Det var en av kvinnojourrörelsens första framgångar i lagstiftningen. Nu skulle våld i hemmet uppfattas som lika allvarligt som våld på offentlig plats, där det ofta var man mot man, medan det i hemmet var män mot kvinnor.
År 1999 trädde fridskränkningsbrotten i kraft. För första gången insåg vi att det är allvarligare att bli utsatt för våld och övergrepp i hemmet än på offentliga platser - där kanske det är engångsföreteelser, medan det sker upprepat i hemmet.
Detta var ett enormt paradigmskifte. Betänkandet som det byggde på kom redan 1995. Där ville man framför allt komma åt situationer av det som man, inte obefogat, kallade psykisk terror. Gemensamt för det man ville bestraffa var förfaranden som var ägnade att varaktigt kränka kvinnans integritet och skada hennes självkänsla. Det var ett juridiskt uttryck för det som handlade om psykisk påverkan. Man menade att det psykiska våldet borde få stränga och långvariga påföljder, och det ingick i den paragraf som man föreslog. Precis som i den situation vi har nu blev det en enorm debatt. Hur skulle man tolka detta? Särskilt de mansdominerade remissorganen var oerhört kritiska till detta, så det kom inte med i reformförslaget.
Det psykiska våldet måste uppmärksammas ytterligare, och vi måste gå tillbaka till grundtankarna om kvinnofridsbrottet. I den aktuella utredningen markerar man ytterligare att det är ett kontinuum - det är nyansskillnader snarare än artskillnader mellan de olika typerna av våld. Det finns psykiskt våld, som ofta kommer först. Det finns fysiskt våld och sexuellt våld, och nu pratar vi också om former av digitalt våld, som man menar bör inkluderas i det psykiska våldet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor
Det handlar om vad de här gärningarna gör med offret. Om vi ska ha ett sant brottsofferperspektiv måste vi fylla ut vår strafflagstiftning och se till att alla olika sorters handlingar av våld som innebär otillbörlig kontroll och psykisk misshandel av ett offer inkluderas i lagstiftningen. Det handlar om makt och kontroll.
Det handlar också om att vi ska undvika att fler barn blir vittne till eller offer för kriminalitet och övergrepp i hemmet som leder till att de i sin tur använder våld och begår övergrepp i sina liv. Vi måste bromsa så tidigt vi kan. Detta är ett viktigt exempel.
Jag yrkar på bifall till reservation 4.