Arbetsplenum - Processrättsliga frågor - 2024-04-18

Fru talman! I nästan hela mitt politiska liv har jag varit i opposition. Det är enkelt att vara i opposition, enkelt att klaga på det den styrande regeringen gör, enkelt att komma med egna förslag och enkelt att konstatera att om bara vi fick styra skulle vi styra upp det här landet.

Jag ska inte påstå att det har varit enkelt, men vi har fått mycket gjort inom processrätten på kort tid. Insatser som borde ha gjorts för snart 14 år sedan när Sverigedemokraterna för första gången lade fram dessa förslag i Sveriges riksdag blir nu med Sverigedemokraterna vid rodret äntligen verklighet.

I juli förra året sänktes gränsen för obligatorisk häktning till ett och ett halvt år. Det innebär att exempelvis rånare automatiskt blir häktade. Denna gräns ska ned till ett år före mandatperiodens slut.

Sedan oktober kan polisen använda sig av hemlig avlyssning och hemlig dataavläsning i preventivt syfte. På bara ett halvår har över 30 personer gripits tack vare den nya lagstiftningen.

I år får polisen tillgång till ytterligare 2 500 kameror - en femdubbling. De får använda sig av ansiktsigenkänning, automatisk avläsning av registreringsskyltar och ökad möjlighet att använda både drönare och Trafikverkets kameror.

Vi kommer under mandatperiodens gång att göra det möjligt att vittna anonymt för att komma åt ännu fler av de gängkriminella.

Fru talman! Detta är bara början inom området för de processrättsliga frågorna. Paradigmskiftet fortsätter.

I dag debatterar vi, som sagt, just de processrättsliga frågorna. Justitieutskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, framför allt med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete. Motionsyrkandena handlar bland annat om kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, häktning och själva domstolsprocessen.

De processrättsliga frågorna är och kommer att vara viktiga i den kommande kampen för att steg för steg stävja den ökade kriminaliteten i Sverige. Därför är det min uppfattning, fru talman, att vi under denna mandatperiods gång kommer att komma långt med att just skärpa straffen för de kriminella men att mycket av diskussionen därefter kommer att handla om på vilket sätt vi lyckas lagföra de personer som gör sig skyldiga till brott.

"Vad gör ni här?" Ja, man kan verkligen förstå frustrationen från de anhöriga i Skärholmen efter oppositionsledarens besök i torsdags. Ett pressmeddelande skickas ut om att man ska besöka brottsplatsen för det fruktansvärda mordet på Mikael framför hans tolvåriga son. Men när man sedan konfronteras ber man journalisterna att stänga av sina kameror. Jag förstår frustrationen.

Vi har haft en växande kriminalitet i Sverige. Dessa problem började inte 2022 efter åtta år av socialdemokratiskt styre och en peak i antalet dödsskjutningar i Sverige. Problemen började inte heller 2015. Den som inte har varit naiv har kunnat se problemen växa under en betydligt längre tid än så.

Samma dag som mordet på Mikael inträffade röstade Socialdemokraterna nej till att införa visitationszoner. De kommer att rösta nej till möjligheten att vittna anonymt. De vill inte ha dubbla straff för gängkriminella. Deras regeringsalternativ var inte överens om våra åtgärder om att kunna använda hemlig avlyssning i preventivt syfte, om att vi ska ha ungdomsfängelser, om att vi ska ha en skärpt migrationspolitik med mera.

I stället ser vi personer på vänstersidan åter gapa efter fler fritidsgårdar, och Socialdemokraterna vill åter ha blocköverskridande samtal. Men, ärligt talat, vad är det för mening med blocköverskridande samtal med en opposition som vägrar att ta i med hårdhandskarna mot gängen, som hellre poserar framför kameror än att rösta för ordentliga åtgärder, som från och till vill låta tuff i retoriken, men som springer och gömmer sig från de debatter där man ska rösta nej till de förslag som kommer att innebära tuffa åtgärder mot just gängen?

Fru talman! Det är de kriminella som ska vara rädda, inte folket.

Fru talman! Vi ska i dag debattera processrättsliga frågor. Ibland är det lite svårt att veta var ärendena hamnar, och det blir en allmän kriminalpolitisk diskussion. Och jag tror att det behövs.

Inledningsvis yrkar jag bifall till vår reservation 1. Den handlar om kameraövervakning. Polisen och åklagarna har under de gångna åren fått allt fler och betydligt skarpare verktyg för att kunna bekämpa till exempel gängkriminalitet men även övrig brottslighet. Vi anser, föga överraskande, att polisen och övrig rättskedja ska ha de skarpaste redskap som man kan få för att förebygga och inte minst förhindra och lösa brott.

Vi vet att kameror på vissa platser har en stor betydelse. Det visar forskning till exempel när det gäller parkeringshus, men även när det gäller kampen mot och arbetet för att få bort de öppna drogscenerna som jag pratade om tidigare. Men på andra platser visar sig kameraövervakning inte vara lika effektiv.

Vår take här är att vi anser att vi behöver titta lite extra på om det finns ytterligare hinder för att använda dessa redskap på ett mer effektivt sätt. Det handlar bland annat om tillgången till trafikkameror och kameror som används för trängselskatt och liknande, men även kameror som används i realtidsövervakning och den respons som det kan innebära. Jag tror att denna del är underutnyttjad i vårt land och att det finns en stor potential här. En del säger att lösningen alltid finns i Storbritannien eller i Holland där man har ganska väl utbyggda sådana system, även om de börjar blir ålderstigna.

Vi har kunnat se detta länge i den brottsuppklarande delen, inte minst vid det spektakulära fallet med terroristdådet på Drottninggatan. Där fick man med kameraövervakning som grund för bevisning tag i terroristen som blev dömd. Men det är hundratals fall som har kunnat lösas med hjälp av kameraövervakning. Nu är det dags att ta nästa steg för att förebygga och kanske förhindra pågående brottslighet. Det är detta som vår reservation i grunden handlar om.

Vi har nog varit lite frustrerade i största allmänhet här i kammaren kopplat till att vi tycker att det går för långsamt. Det är ganska många år sedan som vi förändrade reglerna som gjorde det lättare att sätta upp övervakningskameror. Det har varit tekniska problem, problem med datalagringskapacitet och problem med upphandlingar. Det har varit trögt, som det så ofta är.

Jag tror att medborgarna och vi från politiken förväntar oss att dessa kameror rullas ut i högre takt. Med detta sagt är det fortfarande en avvägning mellan den personliga integriteten och kameraövervakningen. Den ska vara på rätt ställen och under de förutsättningar som finns för att störa ut till exempel drogförsäljning och liknande.

Processrätt handlar i grund och botten om att de straffrättsliga beslut som vi fattar här också ska få genomslag i praktiken. Den är en central del i rättskedjan. Och vi har kunnat se att vi inte får slarva med att se till att alla länkar i kedjan får de resurser som behövs för att den ska hänga ihop. Det är århundradets floskel detta med att rättskedjan ska hänga ihop.

Men åklagare, polismyndighet och domstolar måste få resurser i proportion till vilket uppdrag de har och som vi ger dem. Det gäller inte minst nutidens stora utmaning, kriminalvårdens verksamhet, som vi ska debattera här i kammaren på måndag. Det är helt uppenbart att det finns en missmatchning mellan de förväntningar som vi i politiken har, beroende på vilka lagar vi stiftar, och den verklighet som finns när det gäller utbyggnaden av platser inom kriminalvården. Det kommer att leda till enormt stora kvalitetsproblem på sikt.

Vi har helt enkelt ett stort ansvar att inte lämpa över detta på enskilda myndigheter och säga att det är deras ansvar att se till att rättskedjan håller ihop. Detta ansvar har alltid i grunden regeringen och i sista ändan riksdagen. Vi måste tillsammans se till att det hänger ihop. Jag vet tyvärr inte om vi i dag riktigt lever upp till det.

Allmänt när det gäller processrätten kan jag säga att vi tänker tillföra de resurser som krävs i budgeten. Det tror jag att vi är överens om över blockgränserna. Det är ingenting som vi gör med lätt hjärta. Vi vill såklart hellre lägga pengarna på de äldre och ta hand om dem på ett mer värdigt och fint sätt än att bygga fängelser. Vi vill såklart hellre lägga pengarna på grön omställning än på att köpa stridsflygplan för att klara säkerhetspolitiken. Men samtiden kräver dessvärre att vi gör detta, och det tänker vi göra. Vi måste göra det som krävs här och nu, men också påminna oss alla om att detta inte är ett naturtillstånd. Vi måste komma tillbaka till en tid då vi inte byggde fängelser och anställde fler poliser av princip utan kunde lägga resurserna på något vettigare. Därför är perspektivet att få ned brottsligheten centralt i rättspolitiken.

Med de orden avslutar jag mitt lilla anförande här.

Fru talman! Jag kan konstatera att vi egentligen är överens om ganska mycket när det gäller synen på kameraövervakning och sådana saker. Jag undrar lite över det nymornade intresset från Socialdemokraternas sida. Ni satt ju i regeringsställning i åtta år. Detta kan inte ha kommit som en blixt från klar himmel utan är en utveckling som har pågått väldigt länge. Vad var det som hindrade Socialdemokraterna och regeringen från att ta tag i dessa frågor redan då, när ni satt i regeringsställning?

Fru talman! Ledamoten Elofsson ställer en väldigt berättigad fråga, som jag ska svara på. Vi satt inte stilla i båten under de åtta åren. Vi genomförde ett antal lagändringar som gjorde att det blev lättare för både kommuner och Polismyndigheten att själva sätta upp kameror. Vi förändrade tillståndsgivningen och förenklade processerna.

Jag beskrev i mitt anförande att det finns mängder av olika anledningar. Jag tror att mycket handlar om tröghet i systemet när det gäller upphandlingar och annat, som lagring av bilder och material. Det var snarare där flaskhalsarna fanns. När det gäller möjligheten att sätta upp kameror i brottsutsatta områden genomförde vi de lagändringarna under vår regeringsperiod.

Jag tror att vi är tämligen överens. Vi har nu en utredning och förhoppningsvis lagförslag på gång för att ytterligare förändra dessa regler. Där tror jag att vi är överens. Vi har kunnat se att detta har gett resultat.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Jag har en kompletterande fråga. Ledamoten var inne på problemet med kameror för trängselavgifter och sådana saker - det är sekretesshinder och liknande. Det handlar inte bara om upphandling, utan även när det gäller sekretesslagstiftningen har man haft lång tid på sig att förändra och ge myndigheterna möjlighet att utbyta information och inhämta den på andra sätt. Frågan kvarstår: Varför hände det ingenting på åtta år när det gäller detta?

Fru talman! Vår reservation handlar om att vi ska ta ett bredare grepp om detta. Titta till exempel på hur många polisfordon som har inbyggda skanningsystem som gör att man på ett helt annat sätt kan övervaka exempelvis nummerplåtar för att se om fordon ägs av personer som är brottsmisstänkta och om fordonen är avställda eller inte besiktigade och så vidare. Det har skett en enorm utveckling under vår vakt.

Jag tror att vi helt enkelt är överens om att vi nu behöver ta nästa steg. När är Polismyndigheten mogen för detta? Det beror på om det finns tekniska förutsättningar och om man har hela detta system på plats. Först och främst är det dock viktigt att använda de regelsystem som vi har haft på plats under lång tid. Inte ens där har man riktigt orkat eller hunnit, av mängder av olika skäl.

Man ska veta att Polismyndigheten inte har saknat utmaningar under det senaste decenniet. De har haft fullt upp med att hantera inte minst skjutningar och sprängningar och kanske inte hunnit prioritera det brottspreventiva redskap som kameraövervakning är.

Jag tror att man nu i större omfattning har fått dessa saker på plats, och vi hoppas att vi kan ha en bredare palett av redskap framöver.

Fru talman! Processrätten rör en mängd olika områden där förändringar behövs. Med respekt för att detta måste ske varsamt och genomtänkt och utredas noggrant måste det också ske med något högre hastighet, av flera skäl. Ett skäl är behovet av att förbättra möjligheterna att bekämpa den grova organiserade brottsligheten.

Ett gott exempel på när man behövde ha högre hastighet som visar att det går att göra skillnad rätt snabbt är den lagändring som gjordes den 1 oktober 2023. Det var då ett antal lagändringar trädde i kraft som innebar utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel, vilket gjorde det tillåtet att avlyssna utan konkret brottsmisstanke.

I slutet av februari gick det att läsa i medierna att sedan lagen ändrades den 1 oktober hade domstolar givit polisen tillstånd för så kallade hemliga tvångsmedel 200 gånger. Polisen hade förhindrat en rad grova brott och gripit över 30 personer med hjälp av den nya lagen. Det rörde sig om förberedelse till mord, grova vapenbrott och annan grov brottslighet.

Visst finns det de som varit betänksamma över lagen och undrat hur man skulle kunna få en samlad bild när det gäller den personliga integriteten. Men jag håller med rikspolischefen, som uttryckt att vi får väga integritetsintressena mot effektiviteten; när vi har en sådan samhällsutveckling måste vi pröva allt som går.

Ja, vi måste lägga många bitar på plats i detta spel. Och kom ihåg: Detta gjorde skillnad väldigt snabbt.

Vårt fria och öppna samhälle är hotat, och då får man tänka nytt och flytta tyngdpunkten något mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet - på grund av den utveckling som pågår.

För en effektiv brottsbekämpning är det helt klart nödvändigt att myndigheterna i vissa fall har tillgång till hemliga tvångsmedel. Visst, användningen av hemliga tvångsmedel kan medföra inskränkningar i grundläggande rättigheter som skyddas av regeringsformen. Därför ska det alltid göras en noggrann avvägning mellan intrånget i den enskildes integritet och det intresse som lagstiftningen har till syfte att värna.

Det pågår ett omfattande arbete på tvångsmedelsområdet. Regeringen har nyligen överlämnat två propositioner till riksdagen - en om preventiva tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarliga brott och en om bättre möjlighet att verkställa frihetsberövanden. Vidare bereds också förslagen i betänkandet Hemlig dataavläsning - utvärdering och permanent lagstiftning. Jag ska inte föregripa debatten om dessa här och nu.

Vi har i betänkandet att behandla ett antal motioner om frågor som redan är omhändertagna i propositioner och i utredningar som både pågår och alldeles nyss har presenterats.

Kamerabevakningsutredningen presenterades i måndags, den 15 april. När jag som ungdomspolitiker stod i Skara kommunfullmäktige och viftade med George Orwells bok 1984 trodde jag aldrig att jag en dag skulle stå här som riksdagsledamot och hylla en kamerabevakningsutredning. Men det gör jag.

Kamerabevakning är ett centralt verktyg för att förebygga och utreda brott, och samhällsutvecklingen gör att vi måste flytta fram positionerna rejält. Regeringen drog tidigt igång arbetet med att få fram offensiva reformer, och nu har vi fått de första skarpa förslagen.

Utredningen presenterar förslag på lättnader och möjlighet till mer kamerabevakning i offentlig verksamhet. Tillståndskravet slopas. Kommuner, regioner och myndigheter ska inte längre behöva söka tillstånd för att använda sig av kameraövervakning. Detta är en avsevärd förenkling som gör att den så kallade startsträckan för att sätta upp kameror förkortas och byråkratin minskar.

Det ska också bli lättare för polisen att ta till kameraövervakning. Polisen och andra som bekämpar brott föreslås få kamerabevaka inte bara platser där brott redan begåtts utan också platser där det finns risk för framtida brott eller som är strategiskt viktiga för kriminella. Detta ger helt andra möjligheter att förebygga och förhindra brott.

Civila polisfordon föreslås få ha kamerabevakning igång även när poliserna lämnar polisbilen, något som alltså inte är tillåtet i dag. Det ska också bli enklare för polisen att använda drönare.

Inriktningen i utredningen är en välkommen utveckling såväl för polisens brottsbekämpning som för kommunernas brottsförebyggande arbete i syfte att öka tryggheten på gator och torg. I sommar får regeringen dessutom fler utredda förslag för att ge polisen bland annat bättre tillgång till automatisk igenkänning av registreringsnummer och rätt att följa trafikkameror i realtid.

Regeringen har startat kameraoffensiven och kommer nu att se till att förslagen blir verklighet så snart som möjligt. Steg för steg gör vi det som krävs för att återupprätta tryggheten och friheten i vårt land.

Fru talman! Många motioners innehåll omhändertas, och arbetet pågår för fullt. Jag är glad att vi snart kan se förslagen här i kammaren och då får debattera dem mer i detalj. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag att riksdagen ska avslå samtliga motionsyrkanden om processrättsliga frågor.

Fru talman! Jag har tänkt fråga lite om sekretess, som Charlotte Nordström tog upp. Vi har sekretesslagstiftning på många områden, och som Charlotte Nordström sa i sitt anförande behöver den ibland ses över. I många fall är det viktigt att värna, men ibland behöver myndigheter kunna dela information lättare, inte minst i takt med att verkligheten förändrar sig på olika sätt.

I den stora rättspolitiska motion som vi i Miljöpartiet har väckt och vars yrkanden till en del finns med i betänkandet finns ett förslag om att möjliggöra sekretess när det gäller häktningsbeslut, något som verksamma åklagare har föreslagit. Man ska kunna ha det när någon är häktad i sin frånvaro för att öka chanserna att lagföra den misstänkte.

Utskottet avstyrker detta utan någon särskild motivering, fru talman, och jag skulle vilja fråga: Är detta förslag något som Charlotte Nordström skulle vilja läsa in sig på mer, om så inte redan skett, och kan tänka sig att överväga? Kan hon i så fall, om hon tycker att det är en bra idé, försöka övertyga justitieministern om att lägga fram det för riksdagen?

Fru talman! Jag var inne mycket på integritetsfrågorna, ledamoten, men jag nämnde faktiskt aldrig sekretessen. Det är en avvägning, och i utskottet har vi kanske inte en fullödig text om just det avslagsyrkandet.

Arbetet är dock på gång och diskuteras, och jag kan nog lova att vår justitieminister granskar alla goda förslag. Sedan får vi se när detta ska diskuteras och när det ligger som ett förslag.

Vi vill göra skillnad på riktigt, och då måste man lyssna på alla.

Fru talman! Ska jag tolka detta som att det konkreta förslaget om att införa sekretess för häktningsbeslut är något som bereds i Regeringskansliet? I så fall tycker jag att det är väldigt positivt. Ligger det till på det sättet?

Fru talman! Jag vill meddela ledamoten att jag inte sitter i de rummen och inte har konkret information om vad som diskuteras på departementet i frågan, men jag förutsätter och vet att man tittar så vitt som möjligt på alla goda förslag. Vi får se vad som kommer att läggas på bordet här i riksdagens kammare.

Fru talman! I dag ska vi debattera processrättsliga frågor. I den kriminalpolitiska debatten lyfts numera ofta Danmark fram som ett gott exempel. Det har blivit lite av ett föregångsland inom lag och ordning, och det är därför inte så konstigt att Kristdemokraterna och regeringen har hämtat inspiration till flera lagförslag utifrån vad man har sett redan fungerar i Danmark. Där har man i stor utsträckning tryckt tillbaka gängkriminaliteten.

Det finns ytterligare en fråga där vi kanske borde hämta inspiration från Danmark, och det är ordningen i dansk domstol. Bristen på respekt i svensk domstol är i dag ett växande problem, fru talman. Exemplen är många där den tilltalade sitter och sover under förhandlingen, skriker könsord eller hånar personer i rättssalen. Detta är oacceptabelt.

När man som svensk besökare kommer till Danmark och dansk domstol slås man av vilken disciplin och ordning det är i domstolen. När straffen tillkännages reser sig till exempel alla upp för domaren, som är iklädd ämbetsdräkt.

Jag menar att detta är något som Sverige skulle kunna ta efter, för mig veterligen är det endast Sverige och Finland i världen som har domare som inte bär ämbetsdräkt. Detta kan i sig tyckas vara en marginell fråga, men ämbetsdräkt för domare har ett stort signalvärde. Ni har säkert sett från domstolar i andra länder att domaren alltid har ämbetsdräkt på sig. Detta ger en ökad värdighet åt förhandlingen samtidigt som det är en påminnelse för domaren och andra om ämbetet.

Däremot ger avsaknaden av ämbetsdräkt intrycket att det är "vanliga" tjänstemän som har den dömande rollen, men domarna är ämbetsmän satta att agera utifrån lagar och förordningar. De är administratörer av en funktion och satta att tolka landets lagar. De har sin legitimitet i kraft av sina befattningar, och detta bör tydliggöras som ett sätt att visa att den dömande makten är opersonlig. Med detta sagt vill jag verka för att domarna ska få ämbetsdräkt framöver.

Fru talman! I betänkandet lyfts flera åtgärder upp som regeringen vidtar kopplat till processrättsliga frågor, och där har regeringens kameraoffensiv nämnts. Inte heller jag kan komma runt detta ämne, för det är ett exempel på något som kommer att utöka möjligheterna till kamerabevakning.

Kameraövervakning har som sagt stor operativ betydelse. Det hjälper till att förebygga och förhindra brott. Om brott har begåtts hjälper det till att identifiera, gripa och lagföra skyldiga, då övervakningsfilmer ofta kan vara av avgörande betydelse för den efterföljande brottsutredningen.

Som jag nämnde i ett tidigare anförande var jag på besök hos Malmöpolisen i veckan och fick då bland annat besöka ledningscentralen och de som jobbar med kamerabevakning eller kameraövervakning på plats. Man har poliser som sitter och övervakar det i realtid, och många gånger kan man följa händelser i realtid. Operatörerna kan leda patruller rätt, och gärningsmän kan gripas mer eller mindre på bar gärning.

Numera har man även utplacerade drönare i Malmö stad som lyfter när ett brott inträffar. Man kan övervaka en brottsplats eller brottsling innan patrull är på plats. Det är mycket effektivt. När jag var där inträffade faktiskt en händelse - en inrymning i en skola i Malmö, med en misstänkt gärningsman.

Innan patrull är på plats kan operatören se till att drönaren lyfter och flyger till platsen. Man kan då följa den misstänkte gärningsmannen på plats och hålla koll på personen innan patrullen hinner komma dit. Det är alltså ett mycket effektivt medel som kommer att byggas ut. Man kommer också att använda det nu under Eurovision Song Contest, med ytterligare ett antal drönare, så det har väl kommit för att stanna.

Regeringen utreder också utökad kameraövervakning i flera spår. Det är viktigt att få till en lagstiftning som bättre svarar mot de behov som finns i dag. Vi kristdemokrater vill att Sverige blir bättre på att ta vara på de möjligheter som finns med ny teknik, såsom ansiktsigenkänning. Därtill måste det till en bättre och utökad samverkan mellan polisen och andra myndigheter och aktörer.

Polisen bör få tillgång till mer material från andras kameror. I dag ägnar vi oss faktiskt åt ett stort resursslöseri. Ett lysande exempel på det är Öresundsbron, där tullen har satt upp kameror, polisen har satt upp kameror och Öresundskonsortiet har satt upp kameror. Man har alltså i princip tre kameror som bevakar samma händelser, så sammantaget har man på Öresundsbron nu trettiotalet kameror fördelade på tre olika aktörer. Det är ju rent slöseri. Vad är det då som hindrar att man delar? Jo, det är att tullen anser sig förhindrad att förmedla bilder till polisen på grund av den rådande sekretesslagstiftningen. Det är helt galet.

Fru talman! När vi debatterar processrätt vill jag också säga något om brottsuppklaring rent generellt. Vi måste bli bättre på att klara upp brott. Jag kan konstatera att vi har blivit bättre på det men att vi fortfarande har en bra bit att vandra innan vi är nöjda på den punkten. Regeringen har också påbörjat en omfattande omläggning av hela kriminalpolitiken, och flera lagändringar som kommer att få reell effekt är på väg.

En sådan sak är anonyma vittnen, som har utretts och som regeringen jobbar med. Personligen tror jag att anonyma vittnen kan vara ett viktigt verktyg i vissa väldigt specifika fall med hög hotbild och risk. Jag tror inte att det kommer att användas särskilt ofta, men det är bra om verktyget finns som en sista utväg när man har svårt att komma vidare i utredningen av grova brott.

En reform som vi kristdemokrater menar skulle få större effekt är en förändring av den så kallade omedelbarhetsprincipen, som innebär att det endast är det som sägs i domstol som har bäring och utgör bevis i ett brottmål - inte det som sägs under polisförhör och så vidare. Principen innebär alltså att domstolen endast kan döma utifrån det som sägs under själva rättegången. Detta är ett problem i dag eftersom vi kan se hur misstänkta sätter i system att tiga sig igenom hela förundersökningen för att sedan få allt "serverat" och kunna anpassa sin historia och sina svar.

Vi menar att rättskipningen måste vara mer proaktiv än så, och återigen tittar vi lite på Danmark. Man kan säga att en viss uppluckring av omedelbarhetsprincipen infördes den 1 januari 2022, då det infördes utökade möjligheter att i vissa fall ta upp tidiga förhör som bevisning. Detta är bra, men vi kristdemokrater anser att ytterligare steg bör tas. Ett konkret förslag för att förändra omedelbarhetsprincipen som vi driver på för är att införa så kallade grundlagsförhör, vilket man har i Danmark.

Det innebär att den misstänkte redan i ett tidigt skede i en förundersökning, inför en domare, hörs ingående om brottsmisstanken. Det som framkommer i de förhören får sedan användas som processmaterial, och det anses ha ett högre bevisvärde än uppgifter som lämnats i polisförhör. Den misstänktes försvarare får vara närvarande, och det ställs högre formkrav än vid ett vanligt förhör. Vi tycker att Sverige bör ha ett liknande system.

Skärpta straff är självklart viktigt, men om inte brott klaras upp och kriminella lagförs blir högre straffskalor ringa värt. Med den brutala brottsutveckling som vi ser måste vi göra flera saker parallellt. Det handlar inte bara om straffrätt utan också om processrätt och vilka verktyg som polis och åklagare ges. Även det brottsförebyggande arbetet är helt avgörande för att stoppa nyrekryteringarna av barn och unga in i kriminalitetens mörker.

Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Processrättsliga frågor kanske inte låter supersexigt för den som inte är jurist, men det är nog så viktigt.

Den kanske viktigaste förändringen som regeringen har planerat på det här området är något som vi sannolikt kommer att debattera i höst, beroende på om regeringen går vidare med förslaget om anonyma vittnen. Jag hoppas visserligen att man inte gör det, för det finns starka skäl emot och rimliga farhågor kring det.

Bland annat beskrivs det som något mönsterbrytande trots att det kommer att användas i maximalt ett fåtal fall, om ens alls. Detta väcker förhoppningar om att reformen kommer att leda till något väldigt stort, och det skapar förväntningar hos vittnen om att kunna vittna anonymt trots att man i de allra flesta fall inte kommer att kunna göra det, vilket kommer att leda till besvikelse och förtroendeskada. Här har regeringen ett stort ansvar, och vi kommer sannolikt att återkomma till diskussionen.

Fru talman! Kameraövervakning är också en processrättslig fråga som behandlas i betänkandet. I höstas efterlyste jag initiativ från justitieminister Gunnar Strömmer om att förändra regelverket kring kameraövervakning i trafiken för att lättare kunna ta in nummerplåtar från bilar för att se rörelsemönster, alltså hur bilar har rört sig, och lättare kunna föra över den informationen.

Det är inte varje dag jag ger kredd till Gunnar Strömmer - det är andra som har det jobbet - men i det här fallet vill jag ändå göra det. Man hörsammade detta snabbt och gav ett tilläggsdirektiv till en utredning för att lägga in frågan. Det tycker jag var väldigt bra, för det här är ett redskap som inte minst i trafiksituationen har använts alldeles för lite. Som föregående talare sa: Att tre olika aktörer har kameraövervakning på samma sträcka är naturligtvis orimligt.

Fru talman! Hemliga tvångsmedel är också en aktuell fråga. Just i dag går motionstiden ut för en proposition från regeringen om att ytterligare underlätta för polisen att använda hemliga tvångsmedel även i preventivt syfte, det vill säga när det inte finns någon konkret brottsmisstanke mot en enskild person. Det är alltså en framlagd proposition, och vi kommer att ha en debatt i kammaren om den under våren.

Jag kan dock avslöja redan nu att Miljöpartiet stöder den i vissa delar men kommer att avvisa den i vissa delar. Polisen har fått kraftfulla verktyg även i fler av de fall där det inte finns någon konkret brottsmisstanke, men här sker en utvidgning, och det kommer att behövas en balans.

Processrättsliga frågor

En viktig aspekt gällande hemliga tvångsmedel överlag - det handlar alltså om buggning, kameraövervakning, att gå in i mobiltelefoner och läsa av mejl och meddelanden och liknande - är att lagstiftningen är otroligt snårig i dag. Den måste göras mer lättbegriplig. Det kan inte vara så att det bara är åklagare och utbildade domare som förstår lagstiftningen; även vi andra, som inte är juristutbildade, måste kunna förstå hur regelverket faktiskt ser ut.

Slutligen, fru talman: Jag hade ett replikskifte tidigare om att Miljöpartiet vill göra det möjligt att införa sekretess på häktningsbeslut. Det är en fråga som vi ser faktiskt spelar roll. Vi kan inte ha ett regelverk som gör att någon som är häktad i sin frånvaro i alla lägen får ta del av beslutet. Det ligger lite i sakens natur att många som är häktade i sin frånvaro håller sig borta från polis och andra myndigheter. Att kunna sekretessbelägga beslutet så att den häktade inte känner till det är därför en viktig fråga, och jag hoppas att regeringen kommer att hörsamma detta och ta det vidare.

Med detta yrkar jag - även i detta betänkande, fru talman - bifall till reservation nummer 7.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)