Fru talman! Det blir ännu intressantare att lyssna på finansministern när hon beskriver situationen. Det blir ganska uppenbart att det saknas viss krisinsikt om hur byggbranschen mår. Det är inte en normal konjunkturvariation vi ser i byggbranschen just nu. Vi ser den värsta situationen sedan 90-talskrisen. Tusentals byggnadsarbetare blir varslade och blir av med jobbet. Den sektor i ekonomin som har flest konkurser just nu är byggsektorn.
Byggsektorn påverkas mycket riktigt av inflation och räntor. Det blir självklart dyrare att bygga då räntan är hög. Men det innebär inte att finansministern står utan ansvar. Då är finansministerns ansvar ännu större.
När det gäller alla sektorer som drabbas av detta borde man ställa sig frågan: Vad är regeringens plan för att se till att det inte drabbar svensk ekonomi onödigt hårt? Konjunkturinstitutet säger nu att bnp påverkas med 1,2 procent i år och 0,7 procent nästa år. Det är enormt mycket. Det blir stora kostnader för samhället på grund av att man inte gör någonting för att försöka motarbeta situationen.
Nu blev svaret till byggnadsarbetarna: Vänta på låg inflation och lägre ränta, så kanske det vänder uppåt längre fram. Och Arbetsförmedlingen ska få mer pengar.
Det är ett ganska svagt resonemang. Det visar att regeringen inte har någon plan för hur man ska hantera en sektor som faller igenom på det här sättet. Detta kommer nämligen att leda till att det blir dyrare att bygga när det väl börjar byggas igen. Man slår ut kompetenser och resurser från sektorn, vilket gör att bristen kommer att bli ännu större när det väl vänder uppåt igen. Då bromsas industrietableringar och bostadsbyggande, mycket av det som ska bygga den framtida tillväxten, på grund av att man har misskött den här byggkrisen.
Eftersom regeringen på något sätt erkänner att man gör i stort sett samma bedömning som KI måste detta vara det man ville. Det var väl det här man planerade för när man lade fram sin budget och inte kom med några aktiva åtgärder för att hålla uppe efterfrågan på bostadsbyggande eller renoveringar i samhället igenom en byggkris.
Jag kan inte dra någon annan slutsats än att finansministern tycker att det här var en rimlig avvägning av politiken, att det var ett helt okej utfall. Den övergripande politiken handlade nämligen om att bekämpa inflation, och nu faller inflationen och det kan bli bättre på sikt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi skulle kunna ha en lång diskussion om inflation. Sverige har haft högre inflation än sina grannländer. Det är bra att den nu sjunker tillbaka i Sverige också jämfört med andra länder. Men det är ingen som tror på ett enormt uppsving i bostadsbyggandet på kort sikt tack vare att inflationen har sjunkit tillbaka och att räntorna kommer att bli lägre framöver. Det kommer att stabiliseras, och det kommer att gå uppåt något. Men det är ett enormt ras i bostadsbyggande som det kommer att ta tid att återhämta sig från, om man inte gör någonting här och nu.
Socialdemokraterna föreslog att man inte skulle ta bort investeringsstödet för hyreslägenheter just när vi var på väg in i en lågkonjunktur. Det var ett felaktigt val från regeringen, enligt min mening.
Vi föreslog också en rotreform där man faktiskt ökar rotavdraget för energieffektiviseringsinsatser från första kronan upp till 50 procent. Det hade kunnat leda till att byggnadsarbetarna kunde vara kvar på jobbet och jobba med energieffektiviseringar under krisen.
Vi har också föreslagit riktat stöd till energieffektiviseringar. Vi har föreslagit att det ska finnas byggstimulanser för de industriorter där det behöver byggas bostäder. Och vi har föreslagit statliga krediter.
Vi har föreslagit ett helt paket av åtgärder. Men jag är inte låst vid dem. Om regeringen har andra förslag på åtgärder för att hantera byggkrisen: Presentera dem! Men nu har vi igen en situation där regeringen bara lutar sig tillbaka och säger att de inte kan göra någonting åt det här. Det duger inte.
(Applåder)