Ärade riksdagsledamöter! Nyligen nåddes vi i riksdagen av det sorgliga beskedet att riksdagsledamoten Sven-Olof Sällström har gått bort. Våra tankar och vårt varma deltagande går till hans son, mor, syskon och övriga familjemedlemmar, till hans vänner och till hans kollegor.
När en riksdagsledamot avlider är det sed att vi stannar upp en stund i kammarens vanliga arbete för att minnas och framföra kollegornas och riksdagens tacksamhet för den bortgångne ledamotens insatser för riksdagen och för Sverige. Vi gör det med ett anförande och med en tyst minut. Från och med nu kommer vi också att göra det med ett tapto. Min förhoppning är att taptot, som följer efter den tysta minuten, ska ge en värdig inramning till vårt farväl av en riksdagskollega.
Taptot markerar också att uppdraget som riksdagsledamot är något speciellt. Att bli vald att representera sitt parti, sina väljare, sin valkrets och vårt land i Sveriges riksdag innebär att få ett förtroende som är få förunnat.
Ärade ledamöter! Sven-Olof Sällström föddes 1968 i Ånge i Västernorrlands län. År 2010 valdes han in i riksdagen och kom att ingå i Sverigedemokraternas första riksdagsgrupp.
Vid avslutningen här i kammaren i december tackade vi av Sven-Olof Sällström efter 13 år som riksdagsledamot. Vi gjorde det eftersom Sven-Olof led av långt framskriden cancer och hade meddelat att han skulle lämna kammaren under våren men inte visste om han skulle leva vid riksdagens sommaravslutning i juni då avtackningar ofta äger rum. Så här i efterhand är jag glad över att jag fick framföra riksdagens tack och överlämna riksdagens medalj medan han ännu levde.
Inför avtackningen åt jag, andre vice talmannen Julia Kronlid och Sven-Olof lunch tillsammans. Under lunchen talade han om sitt engagemang för hembygden, för Ukraina och för ett svenskt medlemskap i Nato. Han berättade även att han valt att vara öppen med sin sjukdom för att undvika spekulationer, men också för att han hoppades kunna ge kraft åt andra i motsvarande situation.
Detta val kom nog inte som någon överraskning för dem som stod Sven-Olof nära. För dem var Sven-Olof, eller Svenne som han kallades, en godhjärtad, omtänksam, osjälvisk, lojal och positiv medmänniska och vän.
I det politiska arbetet utmärkte sig Sven-Olof Sällström, enligt partivännerna, genom sin förmåga att tänka såväl utanför de givna ramarna som flera steg framåt. Han hade dessutom en arbetsmoral utöver det vanliga.
Hade han föresatt sig en uppgift eller lovat andra ett resultat så blev det så. Han försakade hellre privata åtaganden än sitt arbete. Denna egenskap manifesterades på ett tydligt sätt då han valde att kämpa på med arbetet i riksdagen tills det helt enkelt inte gick längre, obrottsligt lojal och plikttrogen in i det sista. Han genomförde sin sista arbetsdag här i riksdagen två veckor före sin bortgång.
Sven-Olof Sällström hyste en varm kärlek till Ukraina och det ukrainska folket och lämnar efter sig en 17-årig son vars mor ursprungligen kommer från Ukraina. Sven-Olof Sällström besökte ofta landet, även under perioder då detta avråddes från, exempelvis under stridigheterna i samband med Rysslands ockupation av Krimhalvön 2014.
Detta i kombination med Sven-Olofs bakgrund som yrkesofficer och hans intresse för det svenska försvaret, och försvarsfrågor i stort, gjorde honom till en varm förespråkare för såväl humanitärt som militärt stöd från Sverige till Ukraina.
Sven-Olof Sällström hann under sin tid i riksdagen med att sitta i såväl försvarsutskottet, där han under denna mandatperiod var vice ordförande, som arbetsmarknadsutskottet och finansutskottet. Han var även ledamot i OSSE-delegationen och krigsdelegationen. Under senare tid fokuserade han främst på försvarspolitiska frågor och ingick därvid också i Försvarsberedningen och riksdagens delegation till Natos parlamentariska församling.
Han hade en stor bredd i såväl sina kunskaper som i sin politiska gärning. Han gjorde avtryck i det egna partiets ställningstaganden inom så vitt skilda områden som familjepolitiken och försvarspolitiken.
Ärade åhörare! I måndags hissade vi Natoflaggan framför Riksdagshuset. En vecka tidigare hissades den svenska flaggan vid Natos högkvarter i Bryssel. Jag är säker på att många av Sven-Olofs kollegor i riksdagsgruppen, försvarsutskottet och Försvarsberedningen ägnade honom en tanke under ceremonin i måndags morse.
Sven-Olof fick inte leva tillräckligt länge för att kunna vara med vid ceremonin på Riksplan. Men han var med oss tillräckligt länge för att få se något han kämpat för under en följd av år förverkligas.
En vänlig, kunnig och engagerad person och politiker har alltför tidigt lämnat oss. Jag vill framföra mitt och riksdagens tack för hans insatser för riksdagen, för demokratin och för Sverige.
De i plenisalen församlade hedrade Sven-Olof Sällströms minne med en tyst minut.
Parentationen avslutades med ett tapto framfört av Gustav Lundström från Livgardets dragonmusikkår.
