Arbetsplenum - Statlig förvaltning och statistikfrågor - 2024-03-06

Herr talman! Definitionen av ekonomi är hushållning med knappa resurser. Det är någonting som vi måste bli mycket bättre på.

Det här motionsbetänkandet handlar om statlig förvaltning och statistikfrågor, men det jag främst kommer att koncentrera mig på är styrningen av staten som helhet.

Statens uppgift är att skapa mesta möjliga nytta för medborgarna. Hur gör vi det? Svaret på den frågan kanske inte alltid är mer resurser till alla verksamheter. Målet med den politik vi debatterar och beslutar om här i kammaren måste vara att ge bästa möjliga förutsättningar för våra myndigheter, kommuner och regioner att skapa den nyttan. Varje ny lag, förordning och riktlinje och varje nytt arbetssätt som vi eller våra myndigheter och verk beslutar om måste ha detta som resultat.

Samtidigt tror jag, herr talman, att vi har uppnått peak reglering. Jag tror inte att lösningen är mer regler och lagar för att reglera alla de här sakerna.

Den svenska staten har i dag sammanlagda utgifter på drygt 1 300 miljarder kronor. Samtidigt har det funnits diskussioner om att förändra överskottsmål. Det skulle kanske ge 20, 30 eller 40 miljarder som ökar möjligheterna till investeringar i statliga, kommunala och regionala verksamheter som verkligen behövs. Men om vi i stället skulle effektivisera och omprioritera skulle vi kunna frigöra betydligt större resurser.

Det beräknade reformutrymmet ligger någonstans kring 50-60 miljarder per år, men en vanlig estimering av förändringspotentialen i ett företag är mellan 5 och 10 procent. Detta skulle med enkel matematik leda till mellan 65 och 130 miljarder per år i möjliga förändringar i omprioriteringar. Det är betydligt mer än omprövningen av överskottsmål och reformutrymmet sammanslaget.

Det här ligger också i linje med den AI-granskning som har gjorts av Jens Nylander när det gäller hanteringen av fakturor bland kommuner och regioner. Det är en granskning av 236 kommuner och elva regioner där man har analyserat 30 miljoner fakturor. Man har sett en rad häpnadsväckande hanteringar av kostnader, men man har också kommit fram till i genomsnitt ungefär 90 miljarder i möjliga förändringar och prioriteringar. I dagligt tal kan man kalla det besparing, men jag skulle vilja tala om effektivisering snarare än besparing.

Med detta sagt är det ju inte så att staten, regionerna och kommunerna bedriver dåliga verksamheter. Tvärtom är verksamheten överlag fantastiskt bra och effektiv på många sätt. Diskussionerna om effektiviseringar och förändringar i arbetssättet är någonting som är ständigt närvarande i näringslivet, men det är väldigt sällan som vi diskuterar detta här i riksdagen. Vi koncentrerar oss på mer resurser, som blir svaret på alla frågor.

Vi kommer inte alltid att kunna göra sådant som vi alltid har gjort fast bättre. Vi kommer heller inte att kunna göra sådant som vi alltid har gjort bättre och billigare. Vi behöver nya processer för att få ökad nytta för samhället. Samtidigt, herr talman, är det inte alltid kostnadsbäraren som har störst förändringspotential. Det är inte besparingen i själva verksamheterna som är den största besparingen.

Det är ofta statliga lagar och förordningar som har skapats här och på andra statliga myndigheter som är den största kostnadsdrivaren för kommuner och regioner. Även EU har identifierat regelkrångel som en av de främsta anledningarna till att Europa tappar i konkurrenskraft.

Ett flertal motioner i det här betänkandet handlar om att minska antalet myndigheter. Det är definitivt ett bra sätt att hantera administrativa kostnader och begränsa statens kostnader. Men det är inte bara där som besparingspotentialen och effektiviseringen ligger. Vi måste hitta nya sätt att hantera våra invanda mönster.

Regeringen bedriver i dag ett arbete på många sätt på det här området. Man har även infört övergripande besparingar i årets budget, vilket är ett bra instrument för att öka incitamentet att effektivisera. Men utöver detta har staten också helt nyligen tillfört 6 miljarder kronor till regionerna, för ibland behöver man investera och öka kostnaden för att i ett senare skede kunna minska kostnaden och öka nyttan.

Förändringsprocesser är alltid svåra. Ofta krävs det resurser och investeringar för att spara på sikt. Därför tillför nu regeringen också detta till verksamheterna. Staten kan påföras sitt ansvar för kostnadsökningar och inflationen, men våra kommuner och regioner har också ett eget ansvar att hantera detta och bedriva en effektiv verksamhet.

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Vi har i dag att debattera Finansutskottets betänkande 25 Statlig förvaltning och statistikfrågor. Vi socialdemokrater har tre reservationer i betänkandet, vilka vi självklart står bakom. Jag yrkar dock bifall endast till reservation 3 i betänkandet, som gäller lokal statlig service.

Herr talman! Oavsett var i landet vi bor finns det större likheter när det gäller de behov vi har än när det gäller vad som skiljer behoven åt. Ett arbete att gå till, en skola som fungerar och sjukvård om oturen eller olyckan är framme är något vi alla behöver oavsett om vi bor här i huvudstaden, på landsbygden eller i de delar av landet som gränsar till något av våra nordiska grannländer.

Med detta sagt finns det utmaningar att ta tag i som kan skilja sig åt beroende på om vi befinner oss här i huvudstaden, på landsbygden eller i de delar av landet som gränsar till något av våra nordiska grannländer.

Herr talman! Jag tänkte att vi kunde börja här i huvudstaden. Här kan vi besöka nationella kulturinstitutioner som Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Operan, Dramaten och Historiska museet. Här har vi tillgång till kultur i olika former i absolut toppklass.

Samtliga dessa kulturinstitutioner är intimt sammankopplade med de byggnader som de verkar i. Själva ändamålet med fastigheterna de finns i är alltså att man ska bedriva de aktuella kulturverksamheterna.

Här dyker ett problem upp: Statens fastighetsverk eller kanske egentligen styrningen av Statens fastighetsverk. Men, herr talman, innan jag går in på vad vi tycker är problemet vill jag passa på att gratulera den nya ledningen för Statens fastighetsverk. Regeringen utsåg i förra veckan Max Elger till ny generaldirektör och Irene Svenonius till ny överdirektör. Det ska onekligen bli intressant att följa detta. Irene Svenonius och fastigheter - det ringer onekligen en klocka någonstans. Jag vill minnas att det var lite skriverier i lokaltidningarna här kopplat till ett bygge. Vi får väl hoppas att det inte ska bli några nybyggnationer i fråga om kulturinstitutionerna. Jag hoppas att detta ska bli bra.

Statens fastighetsverk har i dag två olika hyresmodeller som myndigheten kan applicera på sina fastigheter. Det är dels så kallad kostnadshyra, dels marknadshyra. Kostnadshyra tillämpas för de fem nationella kulturinstitutioner som jag tidigare nämnde. Oavsett vilken modell som används kan hyran urholka anslaget till kulturinstitutionerna. Det finns alltså en grundkonflikt mellan Fastighetsverkets uppdrag att på lång sikt säkra kulturhistoriskt viktiga byggnader och att de verksamheter som finns i dessa byggnader ska kunna utveckla sina verksamheter och inte behöva skära ned på dem för att ha råd att betala hyran. De kan rimligtvis inte flytta ifrån byggnaderna. Vart ska de i så fall flytta, och vilken annan verksamhet ska vi då ha i de befintliga byggnaderna?

Vi har hamnat i en situation där varje höjning av verksamheternas bidrag äts upp av allt högre hyror. Vi ger med den ena handen och tar med den andra. Det kan inte vara en rimlig utveckling.

Vi välkomnar därför regeringens initiativ till att se över hur renoveringskostnaderna ska fördelas mellan Naturhistoriska riksmuseet och Fastighetsverket och den generella översyn av kostnadshyrorna som har initierats. För en långsiktig lösning anser vi dock att det krävs blocköverskridande samtal. Kulturfastigheterna behöver långsiktiga lösningar.

Herr talman! Här i huvudstaden har vi en stor statlig närvaro. För att uttrycka mig lite försiktigt kan jag säga att det ser annorlunda ut runt om i vårt avlånga land. Staten har ett viktigt ansvar för att se till att det finns en bra service till medborgarna i hela landet. Arbetet för att stärka samverkan mellan myndigheterna lokalt intensifierades under den tidigare socialdemokratiska regeringen. Fler servicekontor inrättades och samordnades under Statens servicecenter.

Nu finns det snart 150 statliga servicekontor runt om i landet - på landsbygden, på mindre orter och i utsatta områden - där man kan få service av enklare karaktär av myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Detta arbete tycker vi bör fortsätta. Regeringen bör inrätta statliga servicekontor i fler kommuner för att det ska bli en mer likvärdig tillgänglighet till statens samhällsservice. Det är nämligen inte tillräckligt med 150 statliga servicekontor om staten ska leva upp till ansvaret att det ska finnas bra service till medborgarna i hela landet.

I Dalarna finns det servicekontor i 7 av 15 kommuner. I Smedjebacken satsar näringslivet, främst genom Hitachi, men staten har dragit sig undan. Försäkringskassan försvann för länge sedan. Arbetsförmedlingen lade ner sitt lokalkontor för åtta år sedan. Polisen stängde i samband med pandemin och har inte öppnat än. För några år sedan infördes det fjärrblockering på järnvägen vid stålverket. Då försvann stinsen - tågklarerare heter det faktiskt nu för tiden.

Nu finns det alltså inga statliga myndigheter kvar i Smedjebacken. Så här ser bilden ut i många kommuner runt om i landet. Utbyggnaden av servicekontor behöver alltså fortsätta, både för en jämlik service över landet och, faktiskt, för statens legitimitet.

Herr talman! På grund av skilda nationella regler, lagar och praxis uppstår det ibland så kallade gränshinder när människor och företag arbetar, rör sig eller flyttar över de nordiska gränserna. Det kan handla om allt från att regelverket stoppar en viss grupp människor från att bo i ett land och arbeta i ett annat till att kostnaderna blir högre och administrationen mer omfattande när verksamheten sker över gränsen.

Det nordiska Gränshinderrådet och flera andra parter arbetar kontinuerligt för att lösa problemen med gränshinder mellan de nordiska länderna. Det gäller skatt, arbetsmarknad, socialförsäkring med mera. Samtidigt uppstår nya gränshinder när nya nationella lagar stiftas eller när EU-direktiv implementeras.

Ett av sex temaområden som Gränshinderrådet arbetat med sedan 2020 är gränsöverskridande statistik. Detta är på intet sätt det största gränshindret, men tillförlitlig statistik är ofta en förutsättning för en välavvägd politik. Det gäller såväl statistik och register över förmögenheter som gränsöverskridande statistik.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Joakim Sandell, för anförandet! Jag vill börja med att säga något när det gäller diskussioner om personer. Jag är helt övertygad om att regeringen utser kompetenta personer ur olika delar av den politiska organisationen, och jag har stor tillförsikt när det gäller både Max Elgers och Irene Svenonius arbete med att hantera statens fastigheter. Det är ett viktigt område.

När det gäller hyror är det viktigt att man hanterar dem på ett bra sätt och att det är tydligt och transparent vad verksamheter kostar. Man kan inte dra ned nivån på hyran och låtsas som att kostnaden inte finns. Det är avgörande att varje verksamhet har möjlighet att bära sina egna kostnader på ett bra och effektivt sätt. Det är naturligtvis också viktigt att veta att det fungerar.

Att sänka hyran för en verksamhet bara för att den hanteras av en kulturinstitution är inte ett bra sätt att hantera statens resurser. Det måste vara tydligt hur vi gör detta. I hyressättningen är detta ett viktigt instrument för att kunna hantera det.

Herr talman! Tack, ledamoten Reuterskiöld, för påpekandet! Det vi i huvudsak vänder oss emot är att det råder en situation där man har presskonferenser om att man ger mer pengar till och gör fler satsningar på kulturen samtidigt som vi, inte minst nu med tanke på inflationen de senaste åren, har sett allt högre kostnader för hyror.

Så är det faktiskt. Jag kan se detta på många ställen runt om i landet. I kommuner har man höjt skolpengen samtidigt som man har höjt hyran i egna fastigheter. Då gröps liksom anslagen ur. Det är väl det som vi tycker är problemet här.

Vi behöver hitta en modell. Jag har i alla fall uppfattningen att när vi bestämmer oss för att satsa på kulturen gör vi det för att vi vill se mer kultur, inte för att mer pengar ska gå till hyror. Det är därför som jag välkomnar regeringens anslag för att se över modellerna. Sedan vill vi gärna se blocköverskridande samtal så att vi får långsiktiga lösningar och så att vi får bättre och mer framgångsrik kultur i dessa institutioner än vad vi har i dag.

Herr talman! Ja, utredning om hyror, hyresnivåer och hur man tekniskt ska lösa detta är något som har funnits sedan tidigare regeringar. Man har kommit fram till att marknadshyror är ett bra sätt att hantera förändringar i kostnadsstrukturer.

Att ge mer till kulturen tycker jag är en bra prioritering under vissa förutsättningar. Men att göra det genom att sänka hyrorna och låtsas att fastighetskostnader inte är en del av kulturkostnaderna tror jag är ett dåligt sätt. Jag tror att det är viktigt att man belyser de kostnadsökningar som finns i fastighetsbeståndet och att man inte gömmer undan det och låter någon annan betala. Därför tror jag att det är väldigt viktigt att vi hanterar ökningen för kulturen på precis samma sätt som man hanterar ökningen för olika resurser i olika områden inom statlig, kommunal och regional förvaltning. Det handlar alltså om en transparens och en tydlighet i fråga om var kostnader ska ligga.

Sedan tror jag att man måste hantera inflationskostnader på samma sätt som i övrig förvaltning.

Herr talman! Vi har väl en lite annorlunda syn på kultur och kulturens betydelse i ett samhälle. Jag ser det inte riktigt som vilken annan verksamhet som helst, utan kulturen har ett egenvärde.

Vi brukar ju prata om att vi befinner oss i den mest hotfulla situationen sedan andra världskriget, och i den här diskussionen tänkte jag på Winston Churchill. Han var inte en partikamrat till mig, men han var ju en framgångsrik konservativ politiker. Det sägs att han mitt under brinnande krig fick in ett förslag på besparing på kulturen för att man inte skulle satsa på kultur under brinnande krig utan snarare skulle använda pengarna till att satsa på krigsmakten. Churchill sägs då ha tittat på förslaget och sedan sagt: Men om vi inte har kultur, varför ska vi då slåss?

Jag tycker att det var ett bra sätt att förmedla kulturens betydelse i ett samhälle som är fritt och demokratiskt. Därför är det i min värld inte samma sak som vilken annan verksamhet som helst.

Herr talman! I dag debatterar vi finansutskottets betänkande FiU25 Statlig förvaltning och statistikfrågor. Som namnet antyder handlar betänkandet bland annat om den statliga myndighetsstrukturen, digitalisering och it i den statliga förvaltningen, åtgärder mot korruption, otillbörlig påverkan i statliga myndigheter med mera. I grund och botten handlar betänkandet om att ge statliga myndigheter verktyg och förutsättningar för att kunna genomföra de beslut som riksdagen och regeringen har fattat - en viktig demokratisk uppgift.

Den svenska myndighetstraditionen vilar på självklara värden som saklighet, opartiskhet och de förvaltningsrättsliga principerna om samhällsnyttiga, ändamålsenliga myndigheter. För att uppnå ändamålsenlighet i förvaltningen och för att hushålla med statens resurser är det viktigt att rätt myndighet gör rätt saker. För att säkerställa detta behöver det tas ett helhetsgrepp kring myndighetsfrågan och genomföras en myndighetsinventering.

Vad vi menar med detta är att det behöver klargöras vilka myndigheter som eventuellt inte är samhällsnyttiga eller om deras egentliga uppdrag har överskuggats av ovidkommande hänsyn. Den generella utgångspunkten bör vara att myndigheter, förutom att tjäna allmänheten, är till för att verkställa politiska beslut, informera och utreda specifika angelägenheter inom myndigheternas verksamhetsområden. Politik däremot ska bedrivas i de parlamentariska församlingarna och i den allmänna debatten.

Myndigheter som är politiserade eller överflödiga eller vars uppdrag överlappar andra effektivare myndigheters uppdrag bör avvecklas eller reformeras i syfte att de ska fokusera på sina kärnuppdrag.

Till exempel bör Sieps, Svenska institutet för Europapolitiska studier, få ett förändrat uppdrag. Myndigheten skulle kunna reformeras så att Sieps blir mer av ett granskningsorgan riktat mot EU:s politiska utveckling och förvaltning och mot de konsekvenser som förändringar på dessa områden får för Sverige. I stället för att vara något som i dag närmast kan liknas vid en av allmänheten finansierad reklambyrå för EU, skulle myndighetens verksamhet kunna omfatta att upprätta ett EU-bokslut med fokus på hur mycket självbestämmande som flyttats från Sverige till Bryssel. Sieps skulle kunna inta en allmän roll som implementeringsråd som har till uppgift att granska och bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna av implementering av EU-lagstiftning.

Herr talman! Myndigheterna och deras budgetanslag är inte självskrivna. Med respekt för skattebetalarnas pengar måste myndigheter, liksom skatter, lagar och politiska reformer, granskas, utvärderas och vid behov reformeras eller avvecklas.

Jag noterar regeringens påbörjade arbete med frågan, bland annat att en särskild utredare har fått i uppdrag att göra en översyn av små myndigheter. Det är en bra start. Det är bra att politiken nu har påbörjat denna process och att den går i samma riktning som Sverigedemokraterna har motionerat om. Men fram till dess att vi sett resultatet av detta arbete avser vi att fortsätta driva frågan i Sveriges riksdag.

Sammanfattningsvis skulle Sverigedemokraternas förslag stärka den parlamentariska demokratin, sammanhållningen och rättssäkerheten i Sverige.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Fackförbundet ST, som organiserar statligt anställda tjänstemän, har vid flera tillfällen uppmärksammat de problem som statens anlitande av bemanningsföretag medför. Förutom det faktum att staten använder sig av bemanningsföretag i mycket större omfattning än när möjligheten infördes har det också skett en förändring vad gäller innehållet i de inhyrda personernas arbetsuppgifter. Inhyrda från bemanningsföretag används numera inte längre enbart inom stödfunktioner, till exempel reception, växel och administration, utan även för arbete i myndigheternas kärnverksamhet, det vill säga myndighetsutövning.

Enligt fackförbundet ST kan denna utveckling dels innebära en risk för det offentligas möjligheter till insyn, kontroll och ansvarsutkrävande, dels få negativa konsekvenser för kvaliteten i handläggningen. I förlängningen innebär det en degradering av den svenska förvaltningsmodellen. Enligt ST bör staten därför upphöra med att använda bemanningsföretag för kärnverksamheter och kärnuppgifter.

Statlig förvaltning och statistikfrågor

Vänsterpartiet delar denna kritik mot att staten anlitar bemanningsföretag i allt högre grad. Vid sidan av det uppenbara problemet att privaträttsliga organ därmed blir en del av myndigheternas kärnverksamhet finns det ytterligare två problem i sammanhanget som jag gärna vill lyfta fram.

Det första är att användandet av bemanningsföretag skapar en uppdelning av personalen, där de inhyrda får en högre tröskel till delaktighet i och inflytande över jobbet. Detta påverkar dels arbetet i sig, dels möjligheten att driva en facklig verksamhet.

Det andra är att den utbredda inhyrningen innebär en stor kostnad för staten. Under 2016 granskade ST:s förbundstidning Publikt ett femtontal statliga arbetsgivare - myndigheter - där det fanns konsulter. De hade hyrts in på heltid under flera år.

Enligt granskningen är flera myndigheter helt beroende av dyra konsulter, vilket innebär stora kostnader för staten. Vi har tidigare här i kammaren hört både moderater och sverigedemokrater prata om hur viktigt det är att hushålla med statens resurser, att vara effektiv och att ha respekt för skattebetalarnas pengar. Detta borde då också vara något som regeringspartierna med stödparti ställer upp på.

Vänsterpartiet anser att statens användande av bemanningsföretag ska avvecklas helt. Det handlar dels om att staten ska vara en bra arbetsgivare, dels om att värna den myndighetsutövande verksamheten. Ett första steg är att tydliggöra detta i de statliga myndigheternas arbetsgivarpolicy.

Det är eftersträvansvärt att staten agerar som ett positivt föredöme i principiella arbetsgivarfrågor. Om staten går före och ser till att undvika problematiska bemanningslösningar vid den egna personalförsörjningen kan det förhoppningsvis få spridning till andra delar av verksamheten och arbetsmarknaden.

Med det yrkar jag bifall till reservation 5.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)