Fru talman! Jag beklagar statsrådet Paulina Brandbergs röstproblem och hoppas att rösten håller.
Sverige och svenska arbetare, särskilt byggnads- och gruvarbetare, var under mitten av 50-talet hårt drabbade av silikos, stendammslunga. Ett stort arbete från arbetstagarorganisationen, facken, och även från arbetsgivarsidan, forskningen och politiken gjorde att silikos i princip utrotades.
Det bygger på att damm kan förekomma på arbetsplatser men att man använder relevant skyddsutrustning och nya metoder för att kapa stenskivor, bryta berg och utföra olika former av betongarbeten. Detta har tydligt förbättrats.
Vi kan konstatera att 2023 var ett synnerligen mörkt år med 62 döda i direkt arbetsrelaterade olyckor och många hundra arbetsrelaterade skador - exakt hur många vet vi inte. Vi kan också konstatera att det i synnerhet är unga, inhyrd arbetskraft och egenföretagare i skogs- och jordbruksnäringen som är utsatta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När det gäller byggsektorn ser vi nu, inte minst i och med den tragiska hissolyckan utanför Stockholm, att inhyrda i många led ger en kraftigt förhöjd risk. Att det finns relevant och uppdaterad arbetsmiljölagstiftning och vägledning och att arbetsgivarna tar denna fråga på allvar också för sin inhyrda personal är grunden.
Utgångspunkten för min interpellation är att Byggnads har ställt krav på Arbetsmiljöverket att både uppdatera vägledningen och titta på den typ av bänkskivor som nu förbjuds i Australien då de bedöms som för farliga. Det handlar om kvartskompositskivor som kan anses som exklusiva och som ofta används när man renoverar sitt kök. De innehåller dessa partiklar. Skivorna är ofarliga när de väl ligger monterade, men när man kapar en skiva kan det uppstå damm som i förlängningen kan ge upphov till silikos.
Dessa arbeten och processer pågår ju även i Sverige, och då är min fundering: Avser statsrådet att ta något initiativ? Ser man den vägledning som finns i dag som tillräcklig?
Det finns också möjligheter för regeringen att ta ett samlat grepp och ge någon av de forskningsinstitutioner som forskar på detta, till exempel arbetsvetenskapen på LTU i Luleå eller arbets- och miljömedicin på Universitetssjukhuset i Umeå, i uppdrag att särskilt undersöka om detta är en fråga som vi behöver ta på större allvar.