Arbetsplenum - Mineralpolitik - 2024-02-15

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Denna dag ägnar vi åt något som ligger i Sveriges själ. Det ligger inte bara i Sveriges själ utan i vår svenska, stabila, solida berggrund. Gruvor och mineral har funnits med i vårt land lika länge som Sverige har funnits - av uppenbara skäl om de finns i berggrunden. Men i över tusen år har vi svenskar bedrivit gruvverksamhet. Sveriges äldsta gruva i drift, Garpenbergsgruvan utanför Hedemora, omnämndes i text redan för 800 år sedan. Det gläder en starkt konservativ person som mig att vi fortfarande fortsätter denna tradition. Jag brukar säga att det inte finns någonting mer konservativt än att vilja rädda planeten.

Herr talman! Under alla dessa århundraden har malmen och mineralen förädlats i vår industri och skapat framsteg och välstånd åt generationer av svenskar.

Gruvnäringen bildar fortfarande basen i vår industrination och utgör det första steget i en lång förädlingskedja, vilken slutar i alla de fantastiska produkter som vi lever med i dag. Vår tusenåriga tradition av gruvnäring bidrar inte enbart med malm och förädlat stål. Den har även skapat världens mest framgångsrika teknikföretag inom malmbrytning. Svenska företag uppskattas utgöra cirka 60 procent av världsmarknaden när det gäller underjordsteknik.

Jag hade förmånen att tillsammans med goda utskottskollegor från alla partier göra en resa i både USA och Kanada för att se en del av det klockrena svenska ledarskapet när det gäller gruvteknik och därigenom miljöteknik. Som jag kommer att återkomma till är nämligen gruvor och brytning av mineral en förutsättning för den gröna omställningen. Det är något som kanske inte är så självklart i den svenska debatten som det borde vara. Men mer om Miljöpartiet senare.

Herr talman! Sveriges framtid som gruvnation är inte bara en nationell fråga. I EU står svenska gruvor för över 90 procent av järnmalmen, en tredjedel av all zink och allt bly, nästan en femtedel av allt guld och silver samt en tiondel av all koppar. Vad är då problemet? Jo, problemet är att det är för lite. Det är för få gruvor.

EU och Sverige är i stort behov av mineral, järn, koppar, sällsynta jordartsmetaller och uran. Framtiden kräver mineral; de är helt avgörande för att en grön omställning över huvud taget ska vara möjlig - helt avgörande. Dessutom krävs de för framtidens produkter. Dagens produkter - oavsett om det gäller medicinteknik, mikrochipp eller fordon - får 90-talets motsvarigheter att se ut som antikviteter, och om 30 år kommer man att tänka likadant om det vi använder i dag. För att den teknikutvecklingen ska vara möjlig, och för morgondagens samhälle, krävs mineral.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Den största elefanten i rummet är dock något annat, nämligen säkerhetsaspekten. För de flesta metaller är EU näst intill uteslutande beroende av import från, för att uttrycka sig diplomatiskt, mindre tillförlitliga länder. Världsläget har tydligt påvisat vikten av att kunna upprätthålla egenförsörjning till så stor del som möjligt. För europeisk del gäller det inte enbart importen av mineral och metaller utan även kunskapen och förmågan att förädla dem, vilket försvunnit och försakats när vi inte har naturligt brutit dessa kritiska material i vår närhet.

Många saker och ting gick fel under de åtta år då Socialdemokraterna styrde landet, och Sveriges position som en attraktiv gruvnation var inget undantag. Tidigare låg vi år efter år i tätklungan, men med ständiga krav från den tidigare socialdemokratiska regeringen på ökad byråkrati gick det snabbt nedåt. I den internationella gruvrankningen låg Sverige under den moderatledda alliansregeringen på plats 8 i hela världen. Efter att Socialdemokraterna tog över regeringsansvaret 2014 rasade Sverige från plats 8 till plats 36. Vi rasade till plats 36!

Det har varit en dyster period - en oacceptabel och ohållbar period - men vi kan nu se ett ljus i tunneln. Med en framåtsyftande regering byggd på Tidöunderlaget ska vi stärka vår position som en av världens främsta gruvnationer. Framför allt ska vi återta den tätposition vi en gång hade.

Förändringen har påbörjats: En ny mineralstrategi utarbetas i detta nu på Regeringskansliet. Utredningar för att korta tillståndsprocesserna har inletts, och tidigare presenterade utredningar förväntas landa på riksdagens bord inom en inte alltför avlägsen framtid - eller rättare sagt inom en ganska så omedelbar framtid. Exempelvis har Sveriges geologiska undersökning, SGU, fått ett välbehövligt tillskott i sin budget med fokus på att förbättra kartläggningen av svenska malmtäkter och upptäcka nya fyndigheter. Dessutom ska man främja mineral- och gruvbranschen i stort. Det är inte en dag för tidigt.

Vidare tittar regeringen på att häva förbudet mot uranbrytning, vilket vore en mycket välkommen förändring. Det skulle öppna för möjligheten att stärka svensk och europeisk försörjning av uran. Det är dock inte uranet som är det viktiga. Dagens förbud begränsar nämligen möjligheten att bryta ett antal sällsynta jordartsmetaller samt vanadin, då förekomsterna ofta återfinns tillsammans med uran. Det är även så att det är de andra metallerna som i första hand är de brytvärda, vilket innebär att uranet främst kommer att brytas som en biprodukt. Denna socialdemokratiska förbudspolitik från 2018 har blivit en stoppkloss för den gröna omställningen och för en stärkt svensk och europeisk egenförsörjning.

Regeringen har även inlett arbetet med ett riktigt hinder för svensk gruvdrift, nämligen det mindre kända problemet att Sverige har onödigt många vattenförekomster på papperet. Havs- och vattenmyndigheten har nu fått ett uppdrag att börja analysera detta och se om det är möjligt att minska dessa pappersprodukter.

I raska steg tar vi oss bort från den tidigare regeringens byråkratpolitik och går mot en näringsfrämjande linje som kan bygga ett välmående Sverige för framtiden. Jag skulle kunna stå här och fullständigt spräcka min anmälda talartid genom att gå igenom allt det som nu görs och kommer att göras för att stärka svensk gruvnäring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det gläder mig även att man kan ana en bred samsyn i riksdagen för en effektivare mineralpolitik där bolag välkomnas i stället för att motarbetas. Att Socialdemokraterna svänger från sin tidigare förda politik är något vi vant oss vid, och vi ser nu med spänning fram emot vilket annat parti de tänker ge skulden för sin egen tidigare linje. Sedan återstår självfallet den eviga frågan: Kommer Socialdemokraterna att stå upp för gruvnäringen när deras främsta samarbetspartner Miljöpartiet i framtiden kräver ny byråkrati och nya förbud? Klarar de av att hålla linjen? Klarar de av att sätta Sverige främst?

Med kombinationen av effektiva tillståndsprocesser, klok lagstiftning och hållbara miljökrav ska svensk gruvnäring återigen blomstra. Fler, och nya, gruvor ska få möjligheten att likt Garpenbergsgruvan uppnå den aktningsvärda åldern av 800 år. För den gröna omställningen, för den tekniska utvecklingen och för framtida svenskt välstånd behöver vi fler gruvor.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) och Eric Palmqvist (SD).

Herr talman! Tack för anförandet, Mats Green! Vi som har följt Historien om Sverige på SVT har förstått gruvnäringens betydelse för Sveriges välstånd. Tveklöst är det så.

Jag förstår att det för en starkt konservativ ledamot som Mats Green måste klia ordentligt i fingrarna att få ta tag i och riva upp den mineralstrategi som togs fram av alliansregeringen och som Annie Lööf presenterade. Det är nämligen den mineralstrategin som har legat till grund för regeringsarbetet.

Vi ser naturligtvis också att denna mineralstrategi behöver uppdateras och göras om utifrån de förutsättningar som råder i dag och utifrån de nya behov som inte sågs då. Det handlar om hela EU:s behov av att försörja oss med nödvändiga mineral. Min fråga till Mats Green är dock om den nya mineralstrategin kommer att innehålla även bostäder, infrastruktur, utbildning, innovation och återvinning. Hur kommer de delarna att införlivas?

Kan man inte bo på en gruvort och kan man inte transportera malmen från en gruvort och vidareförädla den i Boden eller Skellefteå - eller skeppa den någonstans från Narvik - kommer mineralstrategin nämligen att vara fullständigt värdelös. Det är dessa faktorer som är helt avgörande för att Sverige ska kunna bli den gruvnation som Sverige en gång var. Sverige måste fungera bättre. Man måste kunna bo och satsa på ett liv i Kiruna, Gällivare, Boden, Skellefteå och så vidare.

Herr talman! Jag känner mig väldigt obekväm. Det är inte riktigt min sak att försvara Annie Lööf - det är kanske inte riktigt det jag har ägnat de senaste fyra åren åt - men jag måste faktiskt göra det nu.

Det är klart att det inte är på grund av Annie Lööf som tidigare näringsminister eller på grund av den mineralstrategi som alliansregeringen tog fram på den tiden då Sverige låg i toppen av gruvrankningen som vi har rasat till plats 36. Det är inte det som är anledningen till att vi har rasat, utan anledningen till att vi har rasat är den politik som den tidigare regeringen - bestående av både Socialdemokraterna och Miljöpartiet - förde. Den försvårade egentligen allt vad gruvverksamhet handlar om och byråkratiserade sönder i stort sett allting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Så till frågan om mineralstrategin ska innehålla alla andra saker som politiken och samhället ska ägna sig åt. Nej, då är det kanske inte en mineralstrategi. Mineralstrategin ska naturligtvis framför allt handla om gruvor och mineral och därtill hörande spörsmål.

Sedan är det självklart att vi måste göra det lättare att bo i hela landet. Vi tar tag i strandskyddet, exempelvis, och jag hoppas att Socialdemokraterna är med på det. Vi tar tag i en mängd andra frågor vad gäller infrastruktur. Vi har en Norrlandsstrategi på väg fram. Men allt det här trycker man såklart inte in i en mineralstrategi, för då skulle det vara en rent generell strategi. Det här handlar naturligtvis om gruvor och mineral.

Jag vill ändå efterlysa någon form av självkritik. Ledamoten Isak From kan gruvverksamhet; han kommer från Västerbotten. När han ser självkritiskt på de gångna åtta åren med socialdemokratiska regeringar, vad hade Isak From velat göra annorlunda? Finns det något där som han ångrar med tanke på tappet från 8:e plats till 36:e plats i den internationella gruvrankningen? Någonting om det skulle jag gärna höra från ledamoten.

Herr talman! Mats Greens svar här indikerar hur det kommer att bli.

Man kan öppna en gruva. För att öppna gruvan behöver man kompetent arbetskraft, som behöver kunna bo vid gruvan. Det är en helt självklar förutsättning för att få den lokala acceptansen.

Moderaterna med flera röstade nej till förändringen av strandskyddet, men än så länge har jag inte sett en enda bostad byggas någonstans i Sverige för att strandskyddet på något sätt har satt hinder i vägen när det gäller kopplingar till en mineralstrategi.

Mats Green sa i sitt anförande att man har gett ett uppdrag till Havs och vattenmyndigheten att se över vattenförekomster. Vattenförekomster finns ju i hela landet, herr talman. Om inte annat har vi - förhoppningsvis - grundvatten, som behöver ha ett relevant skydd. Det är därför vi har en ganska stark lagstiftning för att se till att man värnar det, och det gör man oftast.

Jag ser fortfarande inte något resultat av det som Mats Green pratar om, men vi kommer naturligtvis att följa det här arbetet.

Jag kan konstatera att mineralstrategin från alliansregeringen kom i slutet av mandatperioden, så att vi sedan föll kan ju bero på det.

Om jag ska vara självkritisk kan jag säga att vi inte såg den enormt höga takt som den gröna industriella omställningen skulle innebära. Vi såg inte riktigt att politiken inte hann med när näringslivet gasade på och startade enormt stora investeringar i klassen 1 000 miljarder kronor. Det är klart att där kan vi känna oss självkritiska. Infrastruktur, bostadsbyggande och kompetensförsörjning är delar där vi ser att vi gjorde för lite. Där behöver vi naturligtvis göra bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Ja, framför allt byråkratiserade man sönder näringen. Där ska vi inte skylla allt på Miljöpartiet eftersom Socialdemokraterna är precis lika medskyldiga till det.

Återigen: Ett tapp från 8:e plats till 36:e plats i den internationella gruvrankningen är en katastrof för Sverige, som dessutom är en av världens äldsta och bästa gruvnationer, i synnerhet när man representerar de delar av landet där vi har flest gruvor.

Så till frågan om bostäder. Jag har ju ett förflutet som bostadspolitisk talesperson. Jag kan bara konstatera att trots den värsta bostadskrisen på flera decennier har ingen regering i modern tid eller åtminstone inte på 50 år gjort så lite för att öka bostadsbyggandet som den tidigare regeringen.

Nu tar den här regeringen ett helhetsgrepp om allt detta. Man tar ett helhetsgrepp om strandskyddet. Det är ju inte allt hittills, men det spelar roll. Man tar ett helhetsgrepp om planproblematiken och reglerna där. Man ser också till att satsa på det ägda boendet.

Sedan kan man inte trycka in allt det här i en enda strategi. Då blir det liksom en och samma strategi för hela Sverige, oavsett samhällsområde, och då är det inte en gruv- och mineralstrategi.

Jag kan också konstatera att den här regeringen redan nu har vidtagit fler åtgärder för att stärka gruvnäringen på ett år än den tidigare regeringen mäktade med på åtta år. Så är det bevisligen, och vi har bara börjat. När vi står här nästa år och året efter det har vi kunnat göra ännu mer för att satsa på en stark svensk gruvnäring.

Då har vi också hävt förbudet mot att bryta uran, detta helt ologiska förbud som dessutom slår mot den gröna omställningen.

Jag hoppas att vi har Socialdemokraterna med på tåget nu. Jag hoppas att det finns viss självkritik och att vi kan gå framåt gemensamt för att stärka den basnäring som ligger både mig och Isak From ganska varmt om hjärtat.

Herr talman! Jag uppfattade spridda skurar av kritik mot Socialdemokraterna och Miljöpartiet, så jag tänkte att jag får säga några ord och kanske fråga några saker.

När vi pratar om uranbrytning vill jag bara klargöra att Miljöpartiet fortfarande inte tycker att vi ska bryta uran i Sverige, av flera olika anledningar.

Jag skulle vilja fråga Mats Green om han kan se några anledningar att inte bryta uran i Sverige och kanske också om han kan se några alternativ till att bryta uran och alunskiffer i Sverige.

Herr talman! Nej, det finns ingen som helst anledning att ha ett generellt förbud mot att bryta uran.

Sedan ska man naturligtvis ha en stark miljölagstiftning. Om det på en viss specifik plats är direkt olämpligt att bryta uran eller någon annan metall ska det naturligtvis inte göras. Men det här liksom tankeförbudet och generella förbudet tjänar inte någonting till. Det försvårar dessutom ofta brytningen av sällsynta jordartsmetaller, som är helt nödvändiga och avgörande för den gröna omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det är där jag tycker att Miljöpartiet går lite vilse. Man säger att man vill gå i bräschen för den gröna omställningen, men många av de sällsynta jordartsmetallerna är en förutsättning för den gröna omställningen - exempelvis dysprosium, som har en extremt hög halt av magnetism och som behövs i vindkraftverk. Man är för gruvor i teorin, men i praktiken säger man nej till alla gruvor. Man står i riksdagen och säger att man inte har något emot gruvnäringen, men man har inte ett enda förslag för att underlätta för gruvnäringen.

Jag skulle vilja ställa frågan till Miljöpartiet var i världen man ska bryta metallerna som är nödvändiga för den gröna omställningen om man inte kan bryta dem i Sverige, där de finns och där de kan brytas med stor respekt för både arbetsförhållanden och miljökrav. Var vill Miljöpartiet bryta allt detta? Ska det vara i kinesiska gruvor? Ska det vara i gruvor i Kongo? Förklara gärna för mig var dessa sällsynta jordartsmetaller ska brytas. Jag har inte fått något svar hittills. Jag hoppas att jag kan få det av ledamoten Katarina Luhr.

Herr talman! Jag kommer att återkomma till vad vi i Miljöpartiet skulle vilja se i vår mineralstrategi i mitt anförande.

När det gäller var metallerna ska komma ifrån behöver vi faktiskt använda oss av fler strategier än att bara gräva upp alla mineral som finns. Vi behöver också återbruka. Vi behöver återanvända. Vi behöver ta mineral från de slagghögar som finns. Vi behöver också designa smartare produkter som innehåller mindre metall eller andra ämnen. Men jag kommer att prata mer om det sedan.

Mats Green sa i sitt anförande att vi ska se över vattenförekomsterna i Sverige. Gruvbrytning kan ju påverka vatten ganska rejält, och det finns en stor oro i många lokalsamhällen att vattenförekomster ska förstöras på grund av gruvbrytning.

Vi ser också att vi står i ett samhälle som har ökande klimatförändringar. Vi har i vissa fall helt oplanerbara vattenmängder när vattenmagasin fylls och torkar ut.

Jag undrar därför om Mats Green inte ser att vi när vi går framåt behöver vara ännu mer rädda om vårt vatten framöver. Ser Mats Green några nyttor med att skydda vårt vatten och faktiskt se till att det vatten vi har är friskt och rent?

Herr talman! Slagghögar kan inte lösa den gröna omställningen åt oss. Vi kommer att behöva dem också, men det är inte realistiskt att tro att de ser till att vi får nödvändiga mineral för att klara den gröna omställningen. Vi behöver naturligtvis starta nya gruvor och bryta mer i de befintliga. Vi behöver allting. Vi kan inte utesluta någonting. Uteslutningarna och tankeförbuden är Miljöpartiets affärsområde, och vi delar inte deras bild.

Vad gäller att slå vakt om vatten bor jag själv vid en av Sveriges och norra Europas största vattenförekomster, nämligen Vättern. Det är självklart att vi slår vakt om vattnet, men vi kan inte ha en massa generella förbud mot allting i Sverige. Därmed inte sagt att man ska få bryta överallt. Det är klart att det måste vägas mot lokala miljöfrågor och miljökrav - men generella förbud, oavsett vad de handlar om, måste vi komma bort ifrån. Vi klarar inte den gröna omställningen på det sättet och inte heller Sveriges välstånd eller demokratins överlevnad, om man ska vara lite krass.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Vi behöver göra oss av med beroendet av länder som Kina, Ryssland och andra som har ytterst lite till övers för demokrati och absolut inte heller för den gröna omställningen. Vi behöver bli självförsörjande i högre grad. Vi ska kunna bryta alla de sällsynta jordartsmetaller som finns i Sverige. Bort med de generella förbuden! Det är vad vi moderater står för.

Herr talman! Vi socialdemokrater har sex reservationer i mineralbetänkandet, men för tids vinning yrkar vi bara på reservation 15 under punkt 11 som handlar om en ny eller reviderad mineralstrategi.

Herr talman! Den här veckan har präglats av mycket mineral, metall och näringspolitik. Vi har haft ett seminarium i riksdagen om alunskiffer, grundvatten och förutsättningar att bryta bland annat vanadin och uran. Iva hade ett stort seminarium i går och ett rapportsläpp med en geopolitisk analys om förutsättningarna och behovet särskilt för EU och Sverige att öka sin försörjningsgrad av metaller och mineral. Dessutom har vi naturligtvis debatten här. På morgonen hade vi också ett stålseminarium här i riksdagen om förutsättningarna för att Sverige ska bli helt världsledande och att våra aktörer LKAB, SSAB och H2 Green Steel kan genomföra sina stora investeringar så att de blir lyckade.

Det är ett till steg i värdeförädlingskedjan som höjer värdet på våra redan brutna metaller. Det är klart att det är så man får ekonomi i det och skapar konkurrenskraft mot länder som kan gräva upp metallen med grävskopa under miljöförutsättningar som vi inte accepterar.

Vi befinner oss i ett geopolitiskt läge som skapar nya risker. Leveranskedjorna för metaller och mineral har byggts på en handelspolitik där vi har kunnat handla med hela världen. Men med Rysslands invasionskrig i Ukraina skapades väldigt starka och tydliga hinder för att handla med Ryssland. Kinas totala dominans på området sätter också söklyktan på hur EU kan säkerställa sin självförsörjning av kritiska metaller. Även för halvledarkomponenterna, som är en helt central del i klimatomställningen, behöver industrier i både Sverige och EU faktiskt säkerställa att man bygger leveranskedjor och skapar efterfrågan här.

Det är klart att så länge man kan handla med Taiwan och Sydkorea kanske det fungerar, men hur länge kan Taiwan och Sydkorea handla med Kina? Det måste man ha med sig. Därför är det här också en central fråga. Det är en självförsörjningsfråga och en säkerhetsfråga, och det skapar insikten att vi kanske vetat detta tidigare. Men då var inte världsläget och den geopolitiska situationen som de är nu.

Det är också klart att Sverige kan vara en starkt bidragande aktör i det här arbetet, för dessa metaller och mineral har till viss del brutits tidigare. Men de bröts för att man bröt en basmetall som järn, koppar, zink eller guld. Det finns i dag på slagghögar och annat stora förekomster som man inte utvunnit.

Vi ser också behovet av forskning och innovation på det här området för att ny teknik ska kunna användas till att man på ett säkert sätt kan ta hand om metaller och mineral som finns i mindre omfattning när man bryter de viktiga basmetallerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Tillståndsfrågan är central. I och med EU:s råmaterialstrategi ställs hårdare, tuffare krav på medlemsländerna. Ett tillstånd ska ta 24-30 månader att få. Med den situation vi har i dag på gruvområdet ser det inte så ut. Vi behöver ta steg framåt. Här handlar det i huvudsak om motstående intressen. Det är alltså andra intressen som tycker att viss verksamhet inte ska tillåtas.

Det kan vara vattnet man är rädd om, som vid Norra kärr, i Skåne eller i Jämtland. Det viktiga vattnet ska säkras. Det är såklart ingen oviktig fråga; för de människor som är berörda är det en synnerligen viktig fråga att den miljöprövningen fungerar och går rätt till.

Det kan också handla om rennäringens eller kringboendes förutsättningar. Oftast är det någon annan som tycker att en verksamhet ska ske någon annanstans.

Länsstyrelserna lyfter fram att seniora bolag och kanske prospekteringsbolag - som inte sällan kommer från Australien, Kanada eller någon annanstans ifrån - ofta anlitar konsultbolag och att deras ansökningar inte är fullständiga utan saknar någonting. Då måste myndigheten vara transparent och ha egen kompetens för att klara att hantera frågan.

Vi kan inte heller säga nej bara för att ansökan inte uppfyller alla kriterier och myndigheten säger att den behöver kompletteras. I framtiden med EU:s råmaterialstrategi kommer det såklart att bli ett nej i ett tidigare skede för dem som inte uppfyller kriterierna, men här har alltså branschen ett arbete att göra med att säkerställa att underlagen man faktiskt går fram med är så kompletta som möjligt.

Sedan behöver det också i de fallen finnas transparens, så att man i dialog kan komma fram till exempelvis var dammarna, vägarna och så vidare ska vara.

Ofta kan det också finnas så kallade kumulativa effekter, till exempel närboende som tycker att vägen stör för mycket eller att någon annan näring blir för påverkad. I det läget behöver också till exempel Trafikverket bli mer lyhörda.

Många av dessa frågor, och flera andra frågor, behöver finnas med i en ny mineralstrategi. Den mineralstrategi som vi lever med nu tar inte höjd för Sveriges och EU:s behov av strategiska metaller och mineral. Vi behöver öka återvinningen, men för att kunna göra det behöver vi också ny brytning.

Verksamheten vid Rönnskärsverken i Skellefteå har ökat mångfalt, till stor del på grund av återvunnet material. Men där kan man som mest återvinna upp till tio eller tretton olika metaller och mineral, och det finns betydligt mer att göra. Här finns ett forsknings- och innovationsbehov. Därför kommer vi att trycka på att den forsknings- och innovationsstrategi som regeringen lägger fram också måste ta höjd för den här frågan.

Herr talman! När jag lyssnar på ledamoten Froms anförande om mineralstrategi ser jag framför mig på väggen här en tavla med en massa belopp. Bakom 1 000 kronor mineralstrategi gömmer sig frågan: Ska vi ha en ny mineralstrategi? Och jag säger som programledaren i Jeopardy: Välkommen in i matchen!

När Sverige sjönk som en sten i Fraser Institutes rankning av länder som det var värt att satsa på gruvindustri i motionerade vi 2019, 2020 och 2021 om att ta fram en ny mineralstrategi, men det parti som då satt i regeringen tyckte att det var en jättedålig idé. Man tyckte att Annie Lööfs mineralstrategi från 2013 var bra, trots att branschen sade något helt annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Jag skulle gärna vilja att ledamoten From kunde förklara varför det är mer rätt nu med en ny mineralstrategi än det var tidigare. Vad är det som har fått myntet hos Socialdemokraterna att trilla ned i sparbössan nu och som inte var alldeles uppenbart för några år sedan?

Jag har också en fråga om vad ledamoten tänker när det gäller slagghögarna. Att bryta ort i en gruva kostar över 100 000 kronor för fem meter. Man bryter alltså inte för skojs skull. Det som ligger uppe på backen är däremot nästan gratis att lasta. Man behöver en lastmaskin, några lastbilar och en kross. Det är nästan gratis.

Hade det funnits ett business case i detta hade industrin redan gjort det. Man ska inte ha en övertro på något som industrin annars skulle ha gjort av sig själv.

Herr talman! Tack, Eric Palmqvist, för frågorna! Frågorna är viktiga och berättigade.

Jag skulle nog säga att det i huvudsak handlar om två händelser. Men först ska jag säga att jag inte kan påminna mig att vi i stora ordalag skulle ha applåderat mineralstrategin. Den var ju då i princip ny, och den behövde naturligtvis få verka.

Men sedan inträffade alltså två saker. Det blev ett kraftigt försämrat geopolitiskt läge med Rysslands invasion i Ukraina. Det andra som har förändrat tillståndsprövningen är Högsta domstolens dom gällande Norra kärr. Det underlag som gick fram till domstolen ansågs vara för litet och inte tillräckligt omfattande. Domstolen har bedömt att betydligt större vikt ska fästas vid kringboende, andra näringar och andra verksamheter.

Detta hanterade den förra regeringen genom att skicka tillbaka detta till bergmästaren och SGU. Det är klart att en ny mineralstrategi behöver ta höjd också för den frågan. Den är inte oviktig.

Precis som jag var inne på i mitt anförande kommer det inte att behövas särskilt många på en ort som känner oro för att vattnet ska bli försämrat för att man ska säga nej. Den här viktiga frågan måste man kunna hantera med förtroende för gruvbranschen.

Herr talman! Jag skulle vilja ha ett lite tydligare svar på vad det är som har fått polletten att trilla ned. Man kan inte bara peka på ett krig som är pågående och den enskilda händelsen med Norra kärr. Näringen har ju under ett antal år efterlyst en ny strategi, och vi såg redan tidigare, långt innan kriget i Ukraina bröt ut, att vi sjönk i Fraser Institutes rankning. Då måste det någonstans trilla ned en pollett med insikten om att vi har en utdaterad strategi.

Man började ju inte tala om omställningen i samma stund som Ryssland invaderade Ukraina. Jag vill dra mig till minnes att diskussionen om den gröna omställningen och nya sällsynta jordartsmetaller var något som var på agendan långt före det.

Återigen: Jag skulle vilja veta varför det har blivit aktuellt just nu från Socialdemokraternas sida att bejaka behovet av en ny mineralstrategi.

Jag vill fortfarande fråga ledamoten: Om det hade varit ett business case i att lasta gamla restmalmer och slagghögar, hade då inte industrin redan gjort detta? Det är ju jättekostsamt att driva gruva. Det är kostsamt med varje salva som går. Det är så många moment i en salvcykel som man kan undvika genom att ta sådant som redan ligger uppfordrat på backen. Skulle inte industrin redan ha gjort detta om det var lönsamt, tror ledamoten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Frågorna är viktiga. Det är klart att det i huvudsak handlar om gamla försyndelser. Många av de slagghögar vi talar om ligger ju i dammar. De bröts långt tidigare, på 50, 60, 70- och 80-talet, då tekniken inte var framme och behovet av de metaller och mineral som vi behöver i dag inte var så stort.

Då var det basmetallerna man ville åt, och lakningsprocessen var inte fulländad. I dag, precis som Eric Palmqvist säger, fyller man i en underjordsgruva tillbaka så mycket man kan av restprodukten direkt. Men för en gammal fyndighet, som kanske innehåller stora mängder bly och kadmium, behöver man ett miljötillstånd om man vill återfylla med material från en gammal deponi. Och miljöpåverkan kan bli ännu större om man ska riva upp den, för särskilt bly och kadmium kan finnas i väldigt stor omfattning. Då pratar vi miljögifter i ganska stor omfattning. Det måste man också ha med sig.

Jag har själv varit med i Björkdalsgruvan, till exempel. Där bröt man från slutet av 80-talet, och när gruvan återstartades i slutet av 90-talet började man med att bearbeta det gamla gråberget. Tekniken hade nämligen gått så mycket framåt.

Naturligtvis finns det därför även ekonomiska faktorer i det här. En ny gruva bör också ha förutsättningarna att ta vara på hela värdekedjan, och därför vill vi ha en forsknings- och innovationsstrategi som också innefattar detta.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Näringslivet är stort och mångfasetterat, precis som sig bör. Vissa näringar kommer dock före andra i värdekedjan, och till dessa hör gruvnäringen. Den är förutsättning för så mycket annat som vi vill åstadkomma. Utan en vital gruvnäring - inget bra samhällsbygge. Så skulle man lite drastiskt kunna sammanfatta det hela.

Som en övergripande målsättning är vi överens över partigränserna här i kammaren om att vi ska ha en klimatomställning. Där är gruvnäringen inte bara viktig utan en grundläggande förutsättning.

Vad är då status i dag för gruvnäringen? Jag tycker att två rubriker från Dagens industri kan sammanfatta läget lite grann.

Den 26 januari 2022 kunde man läsa: "Rekordfå gruvbolag vill prospektera i Sverige". Det var inte någon jättebra rubrik om man vill klara klimatomställningen. Men jag tror att den mätte temperaturen korrekt vid det tillfället.

Den 2 januari 2024 kunde man i samma tidning läsa: "Ökat intresse för svenska gruvor: ''Våldsamt optimistiska''".

Vilken skillnad i tonart! Vad är det som har hänt? Ja, det har ju varit ett val mellan dessa två rubriker. En ny regering kom på plats, en regering som med näringsminister tillika vice statsminister Ebba Busch i spetsen har fått gruvnäringen att känna vind i seglen när näringslivets gröna omställning ska genomföras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Sverige har närmast en fantastisk position att utgå ifrån. Vi har ett i det närmaste fossilfritt elsystem som en bottenplatta. Det behöver skalas upp, och det finns mycket som behöver åtgärdas. Men vi har något bra att ta avstamp ifrån. Vi står inte på ruta noll.

Herr talman! Vi har också mycket goda tillgångar på mineral och metaller. Flera av dem är sällsynta och nödvändiga för den gröna omställningen. Vårt land, liksom andra länder i EU, är i dag i mycket stor utsträckning beroende av länder som vi kanske inte vill vara så beroende av.

Vi har en kompetens bland medarbetare inom branschen som är mycket hög. Sverige har jämfört med många andra länder ett relativt sett högt löneläge. Detta tillsammans med höga krav på miljöhänsyn och säkerhet har vässat vår gruvnäring och inspirerat innovation och nytänkande. Sveriges attraktionskraft bygger inte på att vi är billiga utan på att vi är bra. Det är en väg vi ska fortsätta vandra på.

Men går vi tillbaka till den där rubriken i Dagens industri i januari 2022 blir vi påminda om att Sverige hade gått lite i baklås när det gäller gruvnäringen.

Herr talman! Det hade inte startats några helt nya gruvor på länge. Hela 95 procent av den malm som bryts i landet kommer från gruvor som är äldre än 50 år, och prospektering skedde enbart i befintliga gruvor. Tillståndsprocesserna har varit långa, kostsamma och, kanske värst av allt, oförutsägbara.

Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att Sverige har fallit som en gråsten på både Fraser Institutes och Mining Journals årliga rankning. Mellan 2010 och 2014 låg Sverige i topp. Sedan har vi sjunkit i attraktivitet, och den senaste siffran jag såg från Frasers lista var plats 36, vilket har påpekats även i tidigare anföranden.

Det här är inte otur eller oundvikligt. Sverige har slarvat bort tid och möjligheter. Men nu har resan uppåt påbörjats, och vi ska komma tillbaka till toppen, där vi hör hemma.

Ska man koka ned vad den svenska gruvnäringen betyder för vårt land har den potential att bidra med klimatansvar, välstånd och säkerhet. Det är en treklang som heter duga. Med nuvarande regering kommer denna potential att kunna frigöras och tjäna vårt land väl.

Herr talman! Med detta vill jag tacka för ordet och än en gång yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Det finns i mänsklighetens historia ett antal upptäckter som med stor tydlighet utgör paradigmskiften i utvecklingen och som har kommit att definiera ett före och ett efter. Människans förmåga att tämja elden är en sådan upptäckt, och när våra förfäder uppfann hjulet måste det ses som en annan.

Själv hävdar jag som hundägare att domesticerandet av hundarna är bland det bästa våra förfäder gjort, men det är inte konsekvenserna av detta som dagens debatt kommer handla om utan något helt annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

För några tusen år sedan upptäckte våra förfäder sätt att ta till vara metaller och tillverka föremål av dem. Fram till dess var vi stenåldersmänniskor som förlitade oss på redskap av sten, lera, trä och djurben. Men i och med att vi kunde börja forma redskap av först brons, sedan järn och därefter ytterligare metaller öppnade sig helt nya möjligheter. Och nu, några tusen år senare, står vi här i Sveriges riksdag och debatterar näringsutskottets betänkande 8 Mineralpolitik.

Att vi gör det, herr talman, kan naturligtvis hänga ihop med andra historiska företeelser såsom som de antika grekernas filosofi om folkstyre, alltså demokrati, och andra saker. Men låt oss för sakens och formens skull stanna kvar vid metaller och mineral, eftersom dagens betänkandedebatt handlar om det.

När jag åkte hit i dag gjorde jag det med buss och tunnelbana som bestod av massor av metaller. Jag gick in genom dörrar och spärrar gjorda av metall, åkte hiss av metall, tände lampor innehållande metaller och slog på min dator, som också den innehåller en lång rad metaller. Därefter har jag varit på ett seminarium om ståltillverkning, och jag har även ringt flera samtal med min mobiltelefon och facebookat lite.

Jag konstaterar att utan metaller och mineral vore vi ingenting av det vi är i dag. Vi vore stenåldersmänniskor. Inga bussar, inga flygplan, inga höftleder, inga cyklar, inga smartphones, inga vattenkranar - jag kan hålla på hur länge som helst.

Och så är det faktiskt. I takt med att utvecklingen går framåt upptäcker vi fler användningsområden för våra metaller och mineral. Samtidigt upptäcker vi att fler av de metaller och mineral som man förr inte såg nyttan av att utvinna faktiskt nu kan tjäna mänskligheten synnerligen väl i vår strävan att föra samhället och vår industri framåt. Det är en strävan som varit en framgångssaga för oss historiskt, och ingenting indikerar egentligen att detta inte skulle gälla även för den framtid som vi kan överblicka.

Det var faktiskt den enastående industri som våra släktingar utvecklade i Sverige under förra århundradet som blev själva nyckeln till att bygga en modern välfärdsstat. Vi utvecklades till en exportnation av rang, och med hjälp av intäkterna byggde vi välstånd. Detta blev möjligt för att vi hade välutbildad arbetskraft, gott om förstklassiga råvaror och en stabil tillgång till ren och billig el.

Tyvärr har den tillgång på ren och billig el som vi länge tog för given gått till att bli ett stort orosmoln för industrin. Vanvettiga beslut inom det energipolitiska området har fattats, något som nuvarande regering med stöd av oss sverigedemokrater med beslutsamhet försöker att rätta till. Detta är dock en helt annan debatt som vi inte ska föra här i dag, varför jag tänker att vi kanske ska fokusera på råvarorna.

Sverige har en synnerligen god tillgång till förstklassiga råvaror.

Mineraliseringarna är många, men för att bli till malm måste det vara både möjligt och lönsamt att bryta dem. Det växer liksom inte höftledsproteser och bromsskivor på träd. Nej, det krävs att man hittar metallerna, får lov att bryta dem och därefter bearbeta dem i flera steg. Detta ger upphov till så kallade värdekedjor, som är mycket värdefulla för oss som nation.

Det finns emellertid orosmoln. Tidigare regeringar har överimplementerat EU-regler och begränsat vilka metaller och mineral man får, och inte får, bryta och i vilka berggrunder man ska få göra det. Näringen har vid upprepade tillfällen larmat om att regelverken varit motstridiga och otydliga och att tillämpningen varit oförutsägbar. Under senare år har vi alla kunnat följa tillståndsprocesser som tillåtits pågå under oacceptabelt lång tid eller tvingats göras om på grund av trivialiteter i ansökningshandlingarna. Detta är något som när våra förslag blir verklighet kommer att upptäckas i ett mycket tidigare skede av tillståndsprocesserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Situationen blev så illa att Sverige började rasa som en sten i Fraser Institutes årliga rankning av gruvnationer som företag vill göra satsningar i, och det har nämnts tidigare i talarstolen.

Mot slutet av förra mandatperioden, när Socialdemokraterna blivit av med kvarnstenen MP i Regeringskansliet, tillsattes utredningar som skulle ta fasta på kritiken mot de segdragna tillståndsprocesserna. Det var naturligtvis bra, även om det tog väldigt lång tid för dåvarande regering att komma till insikt om att detta var nödvändigt. Nuvarande regering har kompletterat dessa utredningar, och nu är mycket faktiskt på gång.

Jag roade mig med att titta på Sverigedemokraternas mineralpolitiska kommittémotion från 2021/22, alltså sista motionen före valet och Tidösamarbetet. Jag noterar nu att av den motionens 19 yrkanden är åtminstone 13 på gång att genomföras av nuvarande regering. Mycket handlar om tillståndsprocesser och förenklingar eller förtydliganden av desamma, men låt mig också nämna saker som en ny mineralstrategi, åtgärder för att stärka prospekteringsviljan och en översyn av markägarnas rättigheter - inte minst vad avser deras rätt till ersättning.

Herr talman! En ny tid innebär nya utmaningar och kräver nya lösningar och därmed också en ny politik. Nya kunskaper och insikter tillsammans med ett nytt och osäkert geopolitiskt läge sätter fingret på vår egen förmåga till självförsörjning såväl inom nationen som tillsammans med våra närmaste handelspartner inom Europeiska unionen. Pandemin visade på att formuleringar i lagstiftningen som reglerar prospektering inte alls var anpassade för en kris, och det förbud mot prospektering efter kol, gas och olja som den förra regeringen införde vittnar om den aningslöshet som rådde före Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina. Ur beredskapssynpunkt är det i alla fall min och Sverigedemokraternas övertygelse att det var ett dumt beslut som skyndsamt borde rullas tillbaka, även om vi i dag inte ser det som motiverat att utvinna kol, olja och gas i Sverige - det ska tilläggas.

Man införde också restriktioner mot att utvinna metaller och mineral ur alunskiffer, och jag frågar mig varför. Inte för att jag inte förstår att det är komplext och komplicerat att utvinna råvaror ur alunskiffer på ett sätt som inte innebär en miljörisk, men det är ju därför vi har miljöbalken.

För så här är det, herr talman: Jag har i princip aldrig hört ett företag i branschen kritisera miljöbalken i sig. De flesta anser att den är bra, även om man också uttrycker att den kan moderniseras eller förtydligas. Men i sak skriver hela branschen under på att strikta miljöregler ska råda. Det upplevs till och med som en konkurrensfördel för svensk gruvindustri. Kan vi då inte enas om att vi från politikens sida drar upp reglerna för vilken miljöpåverkan som är acceptabel och inte acceptabel och att företagen sedan har att förhålla sig till dem?

Kan man sedan visa att man kan utveckla tekniker och metoder för brytning i utmanande berggrunder är väl det något bra som vi ska applådera - inte förbjuda. Det är så man stimulerar till innovation. Det har funnits en första gång för precis allting som vi inte tidigare har kunnat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Ett annat olyckligt beslut som inte kan förbises i den här debatten är det så kallade uranförbudet som infördes 2018 av den dåvarande S-MP-regeringen. Vi var emot det då, och vi är emot det nu. Om inte gamla argument om att Sverige är en kärnkraftsnation som skulle kunna vara självförsörjande på uran räcker finns det nya argument. Vi har exempelvis sett att prospekteringsföretagen nu har svårare att finna de sällsynta jordartsmetaller som behövs för den så kallade gröna omställningen. Uran är nämligen i sammanhanget en viktig ledmetall, som lite enkelt uttryckt ofta förekommer där det man egentligen letar efter också finns fast i lägre koncentration.

Mer då? Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Ryssland har nämligen varit en stor exportör av uran och kärnbränsle, och i ett nytt geopolitiskt läge finns det definitivt en möjlighet för Sverige att hävda sig i den internationella konkurrensen.

Det faktum att vi sedan den förtida avvecklingen av svenska kärnkraftsreaktorer har sett de högsta elpriserna i Sverige någonsin har fått Tidöregeringen att landa i att ny kärnkraft behövs. Varför då inte öppna för att förse dessa reaktorer med inhemskt bränsle? Det faktum att Sverige är en modern gruvnation med en hård miljölagstiftning bäddar för att vi skulle kunna göra det här på bästa tänkbara sätt.

Dessutom, herr talman: Nuvarande lagstiftning innebär de facto att om ett företag hittar en fyndighet där man primärt avser att bryta ett annat mineral, men uran utgör ett stort sekundärt mineral, måste det efter det att det primära mineralet extraherats stoppas tillbaka i backen i stället för att anrikas och användas. Det är så dumt att klockorna stannar!

Det är därför välkommet att samtliga partier utom Centerpartiet ställer sig helt bakom det som står i betänkandets majoritetstext om uran: "Om kärnkraften på sikt kommer att byggas ut i Europa, kan det enligt utskottets uppfattning vara motiverat för Sverige att överväga att se över de nuvarande begränsningarna i lagstiftningen när det gäller utvinning av uran i landet."

Med detta sagt, herr talman, ber jag om ursäkt för att jag dragit över min föranmälda talartid innan jag avslutar med att påpeka att jag naturligtvis står bakom samtliga Sverigedemokraternas reservationer i betänkandet, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 4 i enlighet med överenskommelsen om att yrka bifall till endast en reservation per parti.

Herr talman! Jag tackar Eric Palmqvist, och vi fortsätter dialogen om dessa viktiga frågor.

Jag har läst Sverigedemokraternas reservationer. Det är känt att i de fall som Sverigedemokraterna har överenskommelser med regeringen lägger man inte fram en reservation. Men nu har man lagt fram en reservation om minerallagens utformning. Motivtexten hänvisar till coronautbrottet, vilket får mig att fundera över vad de har för koppling. Sverigedemokraterna anser att man med anledning av utbrottet kan behöva se över minerallagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Minerallagen är i grunden bra. Ibland förväxlas minerallagen med miljöbalken. Minerallagen säkerställer att den som har funnit en metall eller ett mineral och har visat att den är brytvärd får en koncession. Minerallagen ska säkerställa ett skydd för exploatören och mineraltillgången. Man ser att metallen eller mineralet kan vara brytvärda.

Var någonstans kolliderar Sverigedemokraternas önskan att se över minerallagen med de övriga högerpartierna?

Herr talman! Jag tackar Isak From för frågan.

Jag beklagar att Isak From antagligen har läst fel. Han kanske har läst betänkandet och dragit egna slutsatser, men han har definitivt inte läst vår motion. Det finns ett stycke i vår kommittémotion som handlar om robust lagstiftning. Det står ingenting om minerallagen, utan det gäller robust lagstiftning. Vår reservation handlar också om det.

Vi vill ha en översyn av alla de lagar som påverkar gruvbrytning, som skedde med exempelvis prospekteringslagen. Under pandemin fattades en rad beslut gällande den för att giltiga undersökningstillstånd inte skulle löpa ut på grund av de regler som fanns då. Då såg vi att det kan finnas skäl att se över all lagstiftning som handlar om gruv- och mineralpolitik så att den är robust även i händelse av kris. Det behöver inte handla om krig, utan det kan gälla olika sorters kriser och oförutsedda händelser.

Jag vill med bestämdhet hävda att detta inte är riktat mot minerallagen. Jag tackar ändå Isak From för frågan. Det är trevligt att denna dialog, eller debatt, uppehålls - det är ju så man rätar ut frågetecken och får möjlighet att framföra sin egen politik. Jag har passat på att göra det under detta anförande. Vi får väl se om Isak From har någon följdfråga.

Herr talman! Punkten är i alla fall Minerallagens utformning, och Sverigedemokraterna har en reservation där.

Under pandemin, och med de förutsättningar som rådde då, hade ju både regering och riksdag alla möjligheter att ändra på något om man såg att det fick orimliga konsekvenser, och det gjordes också i väldigt många fall.

Minerallagen är i grund och botten bra. Är det så att man inte nyttjar sin koncession är det inte rimligt att man sitter kvar med den rätten hur länge som helst. Det kan ju finnas ett annat företag som vill ta över den och faktiskt göra någonting med den. Jag menar att minerallagen, som den är utformad, är tämligen välbalanserad i detta stycke. Det utgör en säkerhet att den som har hittat mineral, eller metall, och visat att det är värt att bryta får koncession och kan påbörja en process mot en miljöprövning om den nu vill bryta, vilket vi hoppas - annars kommer ju dessa metaller och mineral inte upp.

Jag tycker att Sverigedemokraterna har en del att visa. Det pratas väldigt mycket om att man ska se över prospekteringsstrategin och att det ska komma en ny mineralstrategi. Vi kommer att ta del av denna när den kommer, reagera på den och se vad som eventuellt fattas. Eric Palmqvist kan ju använda sitt sista inlägg till att berätta vad Sverigedemokraterna särskilt har lyft fram som ska vara med i mineralstrategin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Vi vill inte ha någon som helst ändring i minerallagen, utan vi vill låta se över all lagstiftning som har med gruvindustrin att göra. Det borde inte behövas en pandemi för att man ska upptäcka att lagstiftningen inte är robust nog för att klara eventuella kriser. Det är bättre att förekomma än att förekommas; det är min bestämda uppfattning.

Jag delar absolut ledamotens uppfattning att vi inte ska ha det så att företag har undersökningstillstånd men inte bedriver någon undersökning. Vi är absolut inte ute efter någonting sådant - jag delar ledamotens uppfattning i det fallet.

Som jag sa i mitt anförande vet jag att 13 av de 19 yrkanden vi hade i vår kommittémotion under den tid som Socialdemokraterna styrde landet tillsammans med Miljöpartiet är i rullning nu. Flera av de grejerna kommer att presenteras i närtid. Flera av de grejerna drev vi också under den förra mandatperioden. I den kommunala politiken finns det ibland förslag som majoriteten tycker är så bra att man gör dem till sina egna. Vi hade ett antal förslag som den dåvarande majoriteten hade kunnat göra till sina, men den dåvarande majoriteten valde att inte göra det.

För mig är det helt obegripligt att man i dag står och säger att man vill ha en ny mineralstrategi. Förslagen fanns under den förra mandatperioden, men då dög de inte. I dag sitter man i opposition och tycker att det är jättefestligt. Jag har lite svårt för det.

Det är i alla fall 13 av våra 19 yrkanden i den tidigare kommittémotionen som är på väg att bli verklighet. Jag tycker att vi kan klappa oss själva på axeln för det.

Herr talman! I den här salen nämner vi ofta den gröna omställningen. Därför är det väl inte mer än rätt att jag påpekar att det över huvud taget inte är möjligt att producera de klimatteknologier som behövs för den gröna samhällsomställningen utan metaller och mineral. Vindkraftverk, solpaneler, elbilar och batterier kräver metaller i mycket högre grad än de teknologier som hitintills har använts.

Om vi tittar utanför Sverige och jämför ser vi att den svenska gruv- och mineralnäringen redan i dag i har väldigt låga klimatutsläpp tack vare det näst intill fossilfria elsystem som Sverige länge har lutat sig mot, och nu är på väg att bygga upp igen, och tack vare investeringar i ny klimateffektiv teknik. Sverige har därmed möjlighet att ta ett större globalt ansvar för klimatomställningen genom att ta vara på svensk gruvindustris möjligheter. Med rätt förutsättningar från oss i politiken kan branschen utvecklas och fortsätta att bidra inte bara till det svenska utan även till det globala klimatarbetet.

Herr talman! Sverige har potential att bryta många av de energi- och innovationskritiska metaller och mineral som behövs, inte minst för klimatomställningen. Hälften av metallerna och mineralen på EU:s lista över råmaterial som bedöms som kritiska för vårt samhälle och vår välfärd har hittats i den svenska berggrunden. Marknaderna för dessa metaller är globala, och den efterfrågan som inte tillgodoses av svensk produktion kan tillgodoses genom import från andra aktörer runt hela världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det har sagts här tidigare av mina kollegor, men det bör upprepas: Dessa metaller kommer att användas - frågan är om vi i Sverige ska vara med och bidra till att få fram dem eller om vi ska luta oss mot länder som Kina och Kongo.

För att den svenska gruvnäringen ska kunna fortsätta att bedriva sin produktion samtidigt som man har ledartröjan inom den gröna omställningen och den gröna produktionen behöver vi i politiken hantera de problem som finns i Sverige. Jag skulle vilja peka ut tre områden som jag tror att vi behöver bemöta politiskt.

För det första har vi har för lite energiproduktion.

För det andra har näringslivet stora svårigheter att få tag på kvalificerad arbetskraft; detta gäller inte minst inom teknikbranscherna. Vi behöver många fler ingenjörer i Sverige, och vi behöver många fler som söker sig till de så kallade STEM-utbildningarna.

För det tredje behöver vi se över tillståndsprocesserna och kraftigt korta ledtiderna, inte minst för att få den infrastruktur som krävs för denna typ av industri - och även för många andra industrier - på plats.

Herr talman! Som har nämnts här kommer vi att behöva bryta nytt, men vi kommer också att behöva öka metall- och mineralproduktionen från sekundära källor - från återvinning - och få en mer effektiv användning av metaller och mineral. Även här kommer vi att behöva öka takten. Detta kommer dock inte att täcka hela det framtida metallbehov som klimatomställningen innebär, utan det behövs en ökad produktion. Här har Sverige stor geologisk potential. Därmed finns det också stor potential för ett nytt och framväxande näringsliv, inte minst i norr.

Jag tror att det vore bra om Sverige fick en mineralstrategi som säkrar den inhemska metallproduktionen. Det är viktigt inte minst mot bakgrund av den förändrade geopolitiska kontexten. Vi behöver stärka förutsättningarna för en konkurrenskraftig och långsiktigt hållbar svensk industri och öka tillväxten generellt. Regeringen arbetar med detta och har som mål att utveckla svensk mineralnäring och hela gruvklustret, och det är en stor förändring i den kultur vi har sett mot denna bransch från tidigare regeringar.

Herr talman! Den näringspolitik som regeringen driver är bra för klimatet, ambitiös, effektiv och resultatinriktad. Ambitionen i detta arbete är även att Sverige ska bli världsledande i en effektiv gruvnäring som tar stor hänsyn till miljön.

Jag yrkar bifall till näringsutskottets förslag.

Herr talman! Denna fråga har vi diskuterat tidigare, så jag väljer att lyfta ämnet för vår reservation så att jag inte förlänger debatten. Jag försökte med samma strategi tidigare, men då blev ledamoten Isak From konfunderad och trodde att jag hade hamnat fel i den debatten och pratade om mineralpolitik. Men nu så!

Vi har stora behov av mineral i Sverige, och vi behöver ta mer ansvar i vår konsumtion och våra behov. Det kan innebära att vi behöver exploatera mer lokalt men också säkerhetsställa att mineralen är exploaterade på ett sätt som tar full hänsyn till mänskliga rättigheter, miljö och klimat, i synnerhet i mineralrika fattiga länder. Det finns flera direktiv och förordningar där mänskliga rättigheter, miljö och klimat tas upp i samband med detta. Tyvärr är det inte alltid tillräckligt. Vi får kontinuerligt rapporter om brott mot mänskliga rättigheter i samband med exploatering och rapporter om att man helt enkelt frångått miljöregler för att kunna säkerhetsställa ekonomiska intressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

I många länder som är mineralproducenter lever befolkningen i fortsatt fattigdom, och dessa länder har inte samma lagar och kontrollmekanismer för att ta hänsyn till miljö och klimat, vilket får stora konsekvenser för människor, djur och biologisk mångfald - något som tyvärr utnyttjas för att hålla priserna nere.

Våra handelsavtal och investeringsavtal cementerar snarare än utvecklar relationerna länder emellan. Till exempel kommer Chiles associeringsavtal snart upp på bordet. Det ser bra ut, men i det finstilta säkerställs att Chile som land inte bygger vidare på sin vidareförädling utan fortsätter att vara råvaruexportör. Avtalet om hållbara investeringar som EU och Angola ingick häromdagen är vilseledande till namnet. Här finns varken en bestämmelse om hållbara investeringar eller en definition av hållbara investeringar, och det föreskrivs inte att arbets- eller miljömyndigheter ska delta i styrningen. Även om texten innehåller förklarande åtaganden om hållbar utveckling saknas bindande bestämmelser om bristande efterlevnad. Det är alltså ett dokument för att trygga mineralförsörjningen och fortsätta exploateringen på samma sätt som vi har gjort historiskt. Det är synd.

Omställningen kommer att kräva en betydande mängd batterimetaller som litium och kobolt. Med dagens råvaruproduktion kommer dessa metaller inte att räcka till framöver, inte ens om återvinningen ökar. Sverige har med sin gruvindustri goda möjligheter att gå före i denna utveckling, inte minst när det gäller ny teknik för energilagring.

Här kan Sveriges geologiska undersökning, SGU, spela en viktig roll. Därför anser jag att SGU bör få ett särskilt uppdrag att utreda vilka kritiska metaller som finns i Sverige. Därtill bör SGU:s uppdrag utökas så att det innefattar Sveriges hela mineralförsörjning, det vill säga återbruk, återvinning och exploatering. Detta skulle kunna leda till en ökad lokal produktion med bättre förutsättningar att respektera mänskliga rättigheter, miljö och klimat.

Jag yrkar bifall till reservation 12.

Herr talman! Vi står i dag i en skärningspunkt mellan globala utmaningar och nationella möjligheter där Sveriges mineralnäring inte bara kan vara en katalysator för hållbar tillväxt utan också ett ankare för vår nationella säkerhet i oroliga tider.

Dagens debatt handlar om hur en dynamisk och framåtblickande svensk mineralnäring kan vara grunden för vår strävan mot ett nettonollutsläppssamhälle, och det i en tid då de geopolitiska hoten skakar vår värld. Mineralnäringen är en av de av många svenska sektorer där nyttan för våra företag och den nationella politiken överlappar. Varje investeringsbeslut, varje nytt gruvprojekt och varje politiskt steg som tas får stora konsekvenser för vår ekonomi, vår miljö och vår säkerhet.

För att nå vårt mål om ett nettonollutsläppssamhälle måste vi öka vår självförsörjningsgrad av de mineral som ligger till grund för all ny teknik i omställningen till koldioxidfri energi. Det är litium för batterier, sällsynta jordartsmetaller för elektronik och vindturbiner samt koppar och nickel, som är grundläggande för nästan all hållbar infrastruktur. Sveriges unika geologiska förhållanden placerar oss i den fördelaktiga positionen att vara inte bara självförsörjande utan också en ansvarsfull exportör i den globala gröna omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

På samma sätt är vår mineralnäring en strategisk tillgång i ljuset av de geopolitiska hoten. Vi lever i en tid då länder använder råvaror som taktiska redskap i ett mycket större maktspel. Genom att säkerställa en stark och självständig mineralnäring skyddar vi vår ekonomi mot externa störningar, förstärker vår teknologiska utveckling och stärker vår position på den internationella arenan.

Vidare är vår förmåga att effektivisera och modernisera vår gruvindustri avgörande för att upprätthålla och förbättra vår position på den globala marknaden. Vi måste investera i ny teknik som kan minska vår miljöpåverkan, öka vår produktivitet och säkerställa att vi kan möta den ökande globala efterfrågan på dessa värdefulla resurser.

Men vi måste också se till att vi har den arbetskraft som krävs för att stödja denna växande industri. Det innebär att vi måste investera i utbildning, forskning, utveckling och andra färdigheter så att vår arbetskraft kan möta framtidens behov.

Vi måste optimera varje aspekt av vår mineralnäring, från prospektering till produktion och export. Det betyder en regelbunden översyn av vår regulatoriska miljö för att säkerställa att den stimulerar innovation och attraherar investeringar samtidigt som den upprätthåller högsta tänkbara miljöstandarder och sociala standarder.

Här har Centerpartiet föreslagit tre parallella processer som snabbt kan ta oss förbi långa ledtider för miljöprövning utan att göra avkall på kvaliteten i prövningen.

Det första är en omarbetning av miljöbalken så att den tar större hänsyn till klimatnytta. Eftersom det tar tid har vi - det är det andra - föreslagit att regeringen samtidigt tillsätter en tillståndsberedning som likt Försvarsberedningen jobbar för att lösa så många frågor som möjligt på kort sikt som inte behöver vara en del av den längre miljöbalksförändringen. Det tredje är att stora projekt med stor klimatnytta inte bara måste ha en lots utan ett helt team av rätt personer från myndigheter som snitslar banan för projekten.

Vi kan aldrig, och ska inte, konkurrera med stora subventioner för produktion, men vi ska säkerställa att företag som vill utveckla sin verksamhet i Sverige inte behöver åka runt som en kula i ett flipperspel och slungas från ett hörn till ett annat för att sedan missa något och åka ned mellan armarna i flipperspelet och behöva börja om igen.

Det är trist att regeringen inte har lyssnat på det, för vi är övertygade om att vi på alla sätt behöver fortsätta att bygga broar mellan regering, näringsliv och forskningsinstitutioner för att skapa ett ekosystem som gynnar hållbar utveckling inom det här området.

Våra akademiska institutioner är i framkant inom forskning och innovation när det gäller hållbar gruvdrift och mineralutvinning, och denna expertis måste öka och gynna hela samhället. Men mer måste göras för att både grundforskning och tillämpad forskning ska bli en del av den statliga forskningsbudgeten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Vi måste närma oss alla delar av mineralfyndigheterna och gruvbrytningen med ödmjukhet och en stark känsla av ansvar för att säkerställa att vi kan möta dagens behov utan att äventyra framtida generationers förmåga att möta sina behov.

I detta måste vi som politiker på nationell, regional och lokal nivå tillsammans med näringen ha en aktiv och nära dialog med dem som bor i områden där det ska brytas nya gruvor för att förstå rädslor och på ett så tidigt stadium som möjligt räta ut alla frågetecken.

En stark och hållbar svensk mineralnäring är avgörande för vårt lands framtid. Det handlar om att sätta en kurs som inte bara är miljömässigt ansvarsfull utan också ekonomiskt klok och strategiskt säker.

Centerpartiet vill gå vidare med en politik som erkänner mineralnäringens vitala roll i vår nationella agenda och som proaktivt adresserar de utmaningar och möjligheter vi står inför. Låt oss se till att vi när vi strävar efter en grönare framtid bygger den på fast svensk mark, där också de lokala ekonomierna får del av de värden som skapas.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 8 under punkt 6, som handlar om att omgående undersöka hur mineralersättningen kan höjas och hur den del som tillfaller staten kan tillfalla lokalsamhället.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är en gruvnation sedan hundratals år, och den mineralbrytning som i dag pågår i Sveriges gruvor är viktig inte bara för Sverige utan för hela Europa. Sverige står till exempel för mer än 90 procent av all järnmalm som produceras i Europa, och vi har bland annat viktiga fyndigheter av koppar, guld och silver.

Gruvnäringen kommer dock ofrånkomligen alltid att ha en betydande miljöpåverkan som också behöver hanteras. I dag är gruvnäringen den största avfallsproducenten i vårt land, och gruvbolagen är i dag några av Sveriges största utsläppare av koldioxid. Därutöver påverkar gruvbrytning ofta både vatten och närmiljöer för lokalbefolkningen.

I dag handlar diskussionen ofta om behovet av både mer el och mer mineral för den gröna omställningen. Den gröna omställningen innebär troligen att en del nya gruvor kommer att behöva öppnas, medan alla kolgruvor, brunkolsdagbrott, skifferoljefält och oljeplattformar ska fasas ut och stängas.

Varje ny gruva innebär dock en miljöpåverkan. Gruv- och mineralnäringen har själva tagit fram klimatmål i sin färdplan inom ramen för Fossilfritt Sverige. Näringarna kommer att behöva arbeta aktivt för att nå dessa mål. Det är också viktigt att politiken stöttar den omställning som måste ske.

Herr talman! För Miljöpartiet är det helt centralt att hela den gröna omställningen blir just grön, det vill säga att den blir både miljömässigt och socialt hållbar. Detta kräver att vi tar frågan på allvar och att vi gör en plan för hur en omställning ska kunna ske på ett sätt som är bra för de flesta av oss, och att vi gemensamt planerar en omställning som genomförs på ett ansvarsfullt sätt.

Om Sveriges gruvnäring på allvar ska bli en del av den gröna omställningen måste omställningen även omfatta själva gruvdriften. Därför anser vi i Miljöpartiet att Sverige behöver ta fram en ny strategi för en hållbar mineral- och metallförsörjning. Vi tycker att den ska innehålla fyra olika fokusområden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Fokusområde ett handlar om resurseffektivitet och ökad cirkularitet. Vi behöver på ett mycket bättre sätt använda de material som vi har, dela mer, tillverka smartare produkter med mindre metall och återvinna den metall som redan har plockats upp. Metaller kan återvinnas från befintliga skrothögar och från återvunna produkter. Men det finns också, som vi har hört i dag, möjlighet att ta fram värdefulla resurser ur gammalt gruvavfall. Det kan gälla mineral som sågs som ointressanta eller svårtillgängliga i en helt annan tid.

Vi behöver göra det möjligt, både ekonomiskt och tekniskt, att använda alla dessa olika resurser från olika delar av vår miljö. Fokusområde två handlar därför om att vi behöver säkerställa forskning och utveckling av alternativa material. Vi behöver utveckla de produkter som behövs för den gröna omställningen för att kunna använda fler typer av material där det är möjligt. Ett exempel är bilbatterier som inte innehåller litium.

Här har det också blivit tydligt att Sverige kan bli mycket bättre på att stötta forskning, utveckling och kompetensförsörjning kring alla delar av mineral- och metallområdet.

Fokusområde tre handlar om att vi anser att Sverige ska ha världens mest hållbara gruvnäring när vi bedriver gruvverksamhet. När gruvbrytning och mineralanrikning sker måste det ske så hållbart som det bara går, ur både social och ekologisk hållbarhetssynpunkt. Vi kan inte bedriva viktiga och strategiska verksamheter utan en stark hållbarhetsaspekt.

Fokusområde fyra handlar om att vi behöver säkerställa hållbara värdekedjor globalt. Det är inte bara den svenska gruvnäringen som ska vara socialt och ekologiskt hållbar. När vi handlar med mineral behöver vi samarbeta, ha gemensamma riktlinjer och ställa krav både inom och utanför EU för att undvika allt från barnarbete till miljökatastrofer i andra delar av världen.

Vi anser att alla dessa våra fyra fokusområden behöver finnas med i en ny nationell strategi för en hållbar mineral- och metallförsörjning.

Herr talman! Många stora målkonflikter uppstår om nya gruvor ska tas i bruk. Det kan gälla markkonflikter och negativa konsekvenser för miljö, påverkan på samers liv och deras rättigheter, rennäringen och effekter för lokalbefolkningen.

När vi nu ser ett ökat tryck på Sverige att leverera mineral till Europas gemensamma omställningsarbete behöver den svenska staten få i uppgift att trygga den svenska miljön, den svenska befolkningen, Sveriges lokalmiljöer, våra vatten, våra marker och lokalbefolkningens rättigheter. För vad ska vi med mineral till om vi förstör vårt vatten, vår mat och vår mark? Här borde inte målkonflikterna vara speciellt svåra.

Miljöpartiet anser att det behövs ett förstärkt arbete framåt för att vi ska kunna möta den gröna omställningen på ett hållbart sätt och för att säkra att vi kan göra omställningen och hejda klimatkrisen utan att i det arbetet köra i diket inom andra områden och därmed utarma till exempel den biologiska mångfalden, människors livsmiljö eller människors hälsa.

Herr talman! För att stärka och säkerställa ett hållbart och ansvarsfullt gruvdriftssystem anser vi att ett större helhetsgrepp även behöver tas vid planering av nya gruvor där planering från prospektering till stängning av en gruva behöver finnas med. Exempelvis skulle man redan från början behöva planera och finansiera en framtida restaurering av de områden som påverkats av gruvbrytning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Då lokalsamhället ofta påverkas mest medan vinsterna med mer metall främst finns nationellt eller internationellt anser vi att en del av vinsterna bör gå tillbaka till lokalsamhället. Detta skulle kunna stöttas av en mineralfond till del bekostad av en höjd mineralavgift, en avgift som i dag är avsevärt lägre i Sverige än i andra europeiska länder.

I dagens situation, där vi inom många områden ser ackumulerade negativa effekter för till exempel lokalbefolkningen eller rennäringen, har vi flera stora samhällsinvesteringar - det kan handla om vindkraft, transportinfrastruktur, energiinfrastruktur eller mineralbrytning - där summan av de olika effekterna måste beaktas i beslutsprocesserna. Därför behöver vi tillsammans planera både långsiktigt och klokt.

Vi måste hejda klimatkrisen, men vi måste samtidigt säkra att vi får ett socialt hållbart samhälle och att vi tryggar den biologiska mångfalden, våra vatten och våra livsmiljöer. Den gröna omställningen måste bli just grön.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 16 i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Katarina Luhr, för klargörandet att Miljöpartiet i grund och botten är ett parti som i alla fall är positivt inställt till gruvnäring! Det är glädjande att höra.

Under den förra mandatperioden hände dock ingenting så länge Miljöpartiet satt i regeringsställning. När näringen gång efter annan konstaterade att det fanns problem och hade tydliga önskemål på politiken hände ingenting. Vi rasade i rankning, och man pratade om det cirkulära. Faktum är att det cirkulära bara är en liten del av lösningen.

Vi har en befolkning i världen som ökar, och dessutom ett välstånd som ökar. I väldigt många länder kommer man ur fattigdomen, vilket vi ska vara tacksamma för. De vill ha samma standard som vi, vilket gör att behovet av jungfruligt material de facto ökar, även om vi är duktiga på att återvinna.

Vi kan inte gärna återvinna exempelvis Frihetsgudinnan eller Eiffeltornet. Det finns en massa metall och mineral som är använt i dag i applikationer och konstruktioner som vi inte rår på. Hur tänker sig Miljöpartiet en framtid där det cirkulära så tydligt understryks som en del av lösningen?

Det är klart att vi ska använda det som vi tidigare har använt ännu en gång eller så många gånger som möjligt - detta har vi ett moraliskt ansvar för att göra. Men är det inte lite att slå blå dunster i ögonen på folk att hävda att det är lösningen? Industrin själv säger ju att det inte är lösningen. Det är nästan gratis för dem att återvinna det som redan finns ovan jord, så det är inte så att industrin motsätter sig återvinning. Men det är inte hela lösningen. Hur tänker Miljöpartiet kring detta?

Fru talman! Jag tackar för frågan. När det gäller återvinning har vi faktiskt kommit en ganska kort bit på vägen. Det finns väldigt mycket saker som inte återvinns i dag, och det finns dessutom väldigt dåligt med statistik över vart de metaller som kastas tar vägen och vad som händer med de metaller som återvinns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Jag var själv lite naiv när jag började gräva och grotta i frågorna om att cirkulera metaller. Jag tänkte att metaller är det absolut enklaste att återvinna från produkter då de ofta består av grundämnen, har olika smältpunkter och är ganska lätta att separera, men det är faktiskt så att man inte alls återvinner det som man skulle behöva på grund av gamla strukturer och att det ofta kostar mer att återvinna än att ta upp nytt.

Jag vill, precis som jag framförde i mitt anförande, vara tydlig med att vi när vi ska försörja samhället med metaller och nya material behöver ha alla de olika benen. Det kommer inte att räcka med att till exempel bara återvinna elektronik, men det är ett bra steg på vägen att börja jobba med det.

Vi var på samma debatt i går och diskuterade kompetensutveckling, och jag tror att det krävs en ganska stor kompetensutveckling också när det gäller återvinning av material och ny design av produkter. Det kommer till exempel nya direktiv från EU om att man ska designa produkter så att de lättare kan skruvas isär. Det finns alltså massor att göra även på det området. Detta tycker jag vi ska ta vara på, för det är en superviktig del att återvinna det som vi redan har plockat upp.

Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för svaret på frågan!

Återigen hävdar jag att industrin inte motsätter sig återvinning. Industrin motsätter sig inte att använda det som redan är upptaget ur jorden. Det är ju jättebilligt i förhållande till att driva ort i en gruva. Det är flera år sedan jag jobbade i gruvan, men då pratade man om att det kostade 100 000 kronor för varje 5 meter man drev under jord - då driver man väldigt många meter innan man är inne i malmkroppen. Det är alltså en no-brainer att använda det som finns ovan jord. Men man kan inte slå blå dunster i ögonen på folk och säga att detta är den stora lösningen, för det är det inte.

Jag hörde också gamla platser nämnas, alltså tidigare gruvsajter där det finns gamla försyndelser och fyndigheter som ligger kvar. Att förtydliga regelverket kring detta var något som Sverigedemokraterna motionerade om under i princip hela den förra mandatperioden.

I dag innebär det en jättestor risk för företag att ge sig på ett gammalt område som staten ansvarar för. Risken för företagen är att de övertar hela risken för allt avfall som finns begravt där, och det är ingen som är villig att överta den risken från staten.

Vi hade förslag om att se över regelverket och göra det enklare för företag att ge sig på gamla nedlagda gruvsajter. Det avlastar kommunen, det blir säkrare för allmänheten då gamla schakt och liknande kanske inhägnas och det är en vinst för SGU och för gruvföretagen, som vet att det finns åtminstone någon form av fyndigheter. Men med nuvarande lagstiftning är det ingen som vågar.

Är Miljöpartiet beredda att stödja eventuella förslag som syftar till att undanröja denna problematik?

Fru talman! Jag vill åter tacka Eric Palmqvist, som jag tycker sätter fingret på en jätteviktig fråga. Han säger att det är en no-brainer att återvinna därför att det kostar mindre pengar. Problemet är att det inte är så i dag, och detta gör att det ibland faktiskt är lättare för företag att ta upp ny metall än att återvinna gammal.

Den debatt som vi har haft handlar egentligen bara om att vi behöver utöka gruvnäringen kraftigt och öppna nya gruvor, men vi missar mycket av det stora område som handlar om hur vi ska kunna minska avfallsbergen och också få ut nya metaller från både gruvanfall, produkter som vi redan har och gamla skrothögar.

Mineralpolitik

Det finns många frukter som man tycker är lågt hängande, men precis som Eric Palmqvist säger behövs ett helt nytt regelverk här. Detta måste vi fokusera på. Om vi ska ha en ny mineralstrategi behöver vi också lägga stor vikt vid hur vi ska göra för att få fram de metaller som vi redan har tagit upp och undvika att behöva öppna nya gruvor och lägga på hög någon annanstans.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 februari.)