Interpellationssvar - Ungdomsarbetslöshet - 2024-02-02

Herr talman! Emelie Nyman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska ungdomsarbetslösheten.

Inom ungdomspolitiken prioriterar regeringen bland annat att ungas sociala inkludering och etablering på arbetsmarknaden ska öka.

Arbetsmarknadspolitiken syftar till att fler unga liksom äldre ska komma i arbete. Ansvarsfördelningen för genomförandet av arbetsmarknadspolitiken bygger på att Arbetsförmedlingen har en flexibilitet att anpassa sina insatser och fördela resurser utifrån regionala och lokala behov.

I enlighet med budgetpropositionen för 2024 förstärks Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 200 miljoner kronor för 2024 för att möta en ökad arbetslöshet och stärka kontrollarbetet.

Tillsammans med andra förslag i budgetpropositionen, till exempel ett förstärkt jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare samt fler platser inom både yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen, bidrar de föreslagna satsningarna inom arbetsmarknadspolitiken till att stärka arbetslinjen.

Man bör komma ihåg att den enskilt viktigaste insatsen för ungdomar för att långsiktigt etablera sig på arbetsmarknaden är utbildning. Utbildning av hög kvalitet stärker också individers möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och gör det möjligt att ta till vara allas kompetens. Samtidigt som det finns många som kan arbeta har välfärden och näringslivet svårt att hitta arbetskraft med rätt kompetens. I enlighet med budgetpropositionen för 2024 tillförs 1 362 miljoner under 2024 för fler utbildningsplatser på regionalt yrkesvux och 385 miljoner tillförs för fler utbildningsplatser i yrkeshögskoleutbildning, båda summorna inklusive studiestöd.

Det är viktigt att arbetsmarknadens behov i större utsträckning får styra hur utbildningar inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen dimensioneras. Regeringen har under 2023 genomfört nödvändiga lagändringar för att understödja att planering och dimensionering av gymnasieutbildning inom gymnasieskola och komvux i högre grad bygger på arbetsmarknadens behov.

Regeringen följer noga utvecklingen på arbetsmarknaden och hur Arbetsförmedlingen genomför sitt uppdrag att tillgodose behoven hos både arbetssökande och arbetsgivare.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag tillträdde nu i januari. Det här blir min första debatt. Den ägnar jag givetvis en fråga som jag tycker är extra viktig. Min fråga var enkelt ställd: Vilka åtgärder avser arbetsmarknads- och integrationsministern att vidta för att minska ungdomsarbetslösheten?

I texten i interpellationen konstaterar jag att långsiktiga åtgärder är viktiga men att det också är alldeles nödvändigt att se över vad vi som politiker kan göra här och nu. Jag tycker inte att jag har fått tillräckligt bra svar på min fråga. I stället för ett svar som redogör för vilken arbetsmarknadspolitik som regeringen avser att genomföra fick jag ett svar som till stor del enbart handlade om utbildning.

Herr talman! Johan Pehrson är arbetsmarknadsminister och inte utbildningsminister. Hade jag önskat tala om skolpolitik eller utbildningens roll kopplat till arbetsmarknad hade jag ställt den frågan till Lotta Edholm eller Mats Persson. Jag riktade frågan till statsrådet eftersom jag vill veta vad regeringen avser att göra för arbetsmarknadsreformer. Av alla departements listor är propositionslistan för Arbetsmarknadsdepartementet kortast. Det ekar tomt i arbetsmarknadspolitiken från regeringens sida.

Herr talman! För diskussionens skull kommer jag att presentera statistik hämtad från SCB. Vid den senaste undersökningen framkom det att ungdomsarbetslösheten låg på 22,6 procent. Det är en siffra som är pinsamt hög. Vi ligger på tredje plats i hela EU när vi tittar på vilka länder som har högst ungdomsarbetslöshet. Länder som vi delar topplistan med är Grekland, Spanien och Portugal. EU-snittet ligger på 14,7 procent, och Sveriges siffra ligger på 22,6 procent. Det är en alldeles för hög siffra för att enbart prata om generella åtgärder för hela arbetsmarknaden.

Det kan finnas olika anledningar till att statistiken ser ut som den gör; det är jag medveten om. Väljer vi att bryta ned den och exempelvis titta på unga mellan 20 och 24 år som varken arbetar eller studerar ser vi att siffran ligger på uppemot 8 procent. Nästan var tionde person i min ålder har inte sysselsättning trots att de vill ha det. Siffran har dessutom ökat något sedan regeringen tillträdde 2022. Det handlar om en stor grupp människor som är villig att arbeta men inte har ett arbete. Siffran är ett underbetyg för Sverige.

Ungdomsarbetslösheten är viktig att prata om, och det vore oansvarigt att ducka och enbart prata om generella åtgärder - även om de givetvis är viktiga. Vi vet alla hur avgörande det där första jobbet är. Det bidrar till en större självständighet och en möjlighet för individen att skapa sitt eget liv. Det möjliggör för individen att påbörja sitt vuxna liv.

Ett arbete är i regel något som ökar livskvaliteten genom att bidra till meningsskapande och ge pengar att spendera på fritiden, på sådant man själv vill skapa och tycker är värdefullt. Jobbet är en central del för unga som ska ta steget ut och forma sitt liv. Utan ett arbete är det näst intill omöjligt att flytta hemifrån, både när det kommer till att köpa eget och när det kommer till att få ett hyreskontrakt.

Jag är givetvis glad att regeringen till viss del delar Centerpartiets bild att skolan är en central del av de långsiktiga insatserna när det gäller arbetslösheten. Däremot kommer de åtgärder som ni vidtar för att skapa bättre matchning och högre kvalitet inte att omfatta dagens ungdomar här och nu, Johan Pehrson. Vi har en arbetsmarknad som det är svårt att ta sig in på, speciellt för unga och speciellt efter att ni tog bort de sänkta arbetsgivaravgifterna. Trösklarna är höga.

Jag är inte riktigt nöjd med svaret jag fick, och därför riktar jag återigen frågan till statsrådet och hoppas på ett utvecklat svar.

Herr talman! Jag välkomnar Emelie Nyman till ett fantastiskt viktigt uppdrag. Att sitta i Sveriges riksdag och företräda medborgarna - till exempel de som är på besök här i kammaren i dag - är ett viktigt uppdrag. Det är ett väldigt svårt uppdrag som kräver att man jobbar långsiktigt och håller i och håller ut.

Uppdraget kräver också att man kan samarbeta med andra partier, och därför blev jag glad när vi från första bänken här hörde Socialdemokraterna nästan applådera sänkta skatter på arbete. Det var ändå ett viktigt inspel från Centerpartiet att lägre skatter på arbete kan göra att fler kommer i jobb. Den generella inställningen delar jag, vill jag säga.

Regeringen har också visat att vi i år sänker skatterna på låga och medelhöga inkomster. Det stärker arbetslinjen för gamla människor, som jag, för medelålders - som jag, nästan - och för unga. Det gäller faktiskt alla människor, och arbetsmarknadspolitiken är ju fantastisk på så sätt att vi som jobbar med arbetsmarknadspolitik - antingen som statsråd på Arbetsmarknadsdepartementet eller i arbetsmarknadsutskottet i Sveriges riksdag - på sätt och vis ansvarar för de 5,9 miljoner som varje dag går till jobbet.

Vi måste väl dock vara helt ärliga och säga att det inte är så att vi kan skapa jobb. Vi skapar visserligen massor av jobb; regeringen skapar nu massor av jobb inom försvaret eftersom vi måste rusta försvaret för att skydda oss och försvara vår frihet. Vi skapar också mängder av nya jobb inom rättsväsendet eftersom vi behöver förstärka de polisiära insatserna för att motverka brottslighet. På så sätt skapar alltså regeringen jobb och prioriterar det.

Generellt skapas dock jobben av fantastiska svenska företag inom industrin, tjänstesektorn och inom omsorg och sjukvård. Det är människor som bygger, och det är kunskapsföretag. Det gäller alla jobb; jag brukar säga att det inte finns några skitjobb utan att det bara finns viktiga jobb som måste utföras. Den frihet för en individ som kommer med det första jobbet, som inte alltid är det bästa jobbet, är viktig. Det är så man bygger sin egen frihet och sitt eget välstånd. Det är så man bidrar till Sverige.

När det gäller de 90 miljarder som omsätts på utgiftsområdet är det rätt mycket som styrs av de förordningar som vi styr våra myndigheter genom. Det handlar också om förändringar i befintlig lagstiftning.

Regeringens och framför allt Liberalernas uppfattning är inte att den svenska arbetsmarknaden är underreglerad. Den är inte underreglerad, snarare tvärtom. Jag har tidigare träffat centerpartister i talarstolen som snarare har sagt att man ska gå åt andra hållet och ta bort en massa regler och underlätta för nyföretagande, anställningar och så vidare - det kan gälla skatter och andra åtgärder - och jag tror att den bilden är viktig att ha med sig.

Dessa förändringar gör vi med förordningar. Den stora styrningen av de myndigheter som Arbetsmarknadsdepartementet ansvarar sker framför allt genom budget och förordningar, samt genom en och annan proposition när vi behöver förändra system som inte är funktionella. En sådan proposition, som vi just nu jobbar med, handlar som bekant om en helt reformerad arbetslöshetsförsäkring för att stärka individen, öka effektiviteten och jobba för att fler kommer i arbete.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för hans inlägg. Jag noterar dock att arbetsmarknadsministern inte riktigt svarar på min fråga på ett tillfredsställande sätt.

Vad gäller regelförenklingarna vill jag i så fall gärna se förslag på sådana. Jag vill helt enkelt få någonting att ta ställning till. Jag valde att ställa frågan eftersom jag är djupt oroad över hur situationen ser ut för unga på arbetsmarknaden, och jag hade hoppats att denna interpellation skulle stilla oron. Det är oerhört tråkigt att regeringen inte klarar av att presentera tillräckligt mycket arbetsmarknadspolitik. Det är nämligen så läget ser ut: Det finns dessvärre inte jättemycket att ta ställning till. Jag tror säkerligen att vi hade kunnat enas kring både det ena och det andra, men så ser läget inte ut just nu.

Sverige befinner sig i ett hårt ekonomiskt läge där det av naturen blir särskilt svårt för unga. Det här handlar inte om "ungdomspolitik", som du svarade, Johan Pehrson - det här är arbetsmarknadspolitik. Det handlar om hur vi som politiker tar vårt ansvar när en stor grupp i samhället har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. För varje individs skull och för Sveriges ekonomis skull behöver vi förändring.

En sådan förändring hade kunnat vara kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter. Enligt en rapport från Konjunkturinstitutet är det den enda reform som faktiskt skulle öka tillväxten och samtidigt motverka inflationen, som statsrådet tidigare pratade om. Om kostnaden för att anställa sänks blir det möjligt för företag att både anställa fler och sänka priserna på varor och tjänster.

Enligt en studie från Handelns Forskningsinstitut har Sverige därtill en av de högsta arbetsgivaravgifterna bland alla OECD-länder. Det medför höga anställningskostnader, vilket slår hårt mot grupper som står långt från arbetsmarknaden, till exempel unga.

Förra året tog regeringen bort sänkningen av arbetsgivaravgifterna för unga, vilket har påverkat både arbetsgivarna och arbetstagarna. Jag var själv lovad ett heltidskontrakt i en matbutik efter min provanställning men blev i stället erbjuden ett kontrakt med färre timmar, just med motiveringen att det blev dyrare att ha mig som anställd - speciellt med tanke på de höga elkostnaderna.

Arbetsgivaravgifterna är en fråga vi jättegärna hade pratat mer om, för min anekdot - ursäkta mig för den - är bara ett av många exempel. Lägger man örat mot marken och lyssnar på vad näringslivet säger, speciellt inom besöksnäringen där många unga får sitt första jobb, blir det tydligt att höjningen av ungas arbetsgivaravgifter har fått en negativ konsekvens.

Herr talman! Besöksnäringen är mycket personalintensiv i förhållande till många andra branscher. Arbetskostnaden, det vill säga lönekostnaden plus arbetsgivaravgifterna, är den i särklass största kostnaden för företag i besöksnäringen. I Finansdepartementets egen konsekvensanalys framgår att hotell- och restaurangbranschen är den bransch som drabbats hårdast av höjningen då den har hela 26 procent av det totala löneunderlaget i åldersgruppen 15-18. Enbart höjningen motsvarar över 9 000 jobb i besöksnäringen. Fler, inte färre, unga behöver få in en fot på arbetsmarknaden, Johan Pehrson.

Herr talman! En ungdomsarbetslöshet på 22 procent är ett enormt samhällsproblem, och vi som samhälle behöver gå ihop och arbeta tillsammans. Näringslivet säger gång på gång att de är beredda att göra sitt. Näringslivet har visat att de gärna tar in ungdomar, trots att det ibland kan innebära en stor risk. Men då behöver regeringen också göra sitt.

Centerpartiet har konstant kämpat för sänkta arbetsgivaravgifter. Det är en konkret åtgärd. Kan arbetsmarknadsminister Johan Pehrson tänka sig att sänka arbetsgivaravgifterna?

Herr talman! Jag tackar för ett mycket bra inlägg, som belyser vikten av att unga kommer i sitt första jobb. Det kanske inte alltid blir deras bästa jobb. Själv började jag arbeta som 14-åring, och nu står jag här. Så kan det gå. Jag gick i skolan också, vill jag understryka.

Det stora problemet i dag är dock att unga människor inte klarar grundskolan och inte kommer in på gymnasiet. Vi måste prata om det när vi pratar om arbetsmarknadspolitiken. På arbetsförmedlingar från Skellefteå till Malmö möter jag människor som berättar att arbetslösheten bland unga som tagit en gymnasieexamen, som har en studentmössa i garderoben, är ytterst begränsad. Det är snarare så att man då har många olika arbeten att välja på.

Om man tillhör gruppen unga personer, inte sällan utsatta killar, som av olika skäl har lockats av falska profeter och inte förstått vikten av att läsa böcker och göra matteläxan, kanske glidit iväg i ett missbruk av dataspel eller annat spel och har bristfälliga kunskaper i att läsa, räkna och skriva när man går ut nian, är det väldigt svårt. 140 000 unga har hamnat i gruppen som varken arbetar eller går en utbildning. Det är jättemånga människor!

Det vore mindre allvarligt om de ändå vandrade i skogen, plockade bär och svamp eller satt på biblioteket och läste. Men det värsta är att många av dessa unga personer är eller riskerar att bli offer för grov organiserad brottslighet så att de inte bara skadar sig själva utan även samhället. Man börjar inte jobba. Man deltar inte i det uppdrag vi har att tillsammans jobba och utveckla oss efter ambitionsnivå och förmåga under vår vandring här på jorden.

Ungdomsarbetslösheten är stort problem, men det börjar i allt väsentligt i skolan.

Vi har en svår situation, som jag tyvärr har ärvt i min ställning som ansvarigt statsråd. Men i de fall det inte har gått bra i skolan har vi ändå garantier inom Arbetsförmedlingen för att hjälpa unga. Där bedrivs en ständig verksamhet med att använda de åtgärder som finns, och denna kommer också unga till godo. Ofta handlar det om att ta sig samman och lite senare i livet, om det tidigare var stökigt eller fanns annat som lockade, ta sig till komvux eller en folkhögskola för att nå den grundläggande kompetens som är så viktig och som man själv ändå har ett ansvar för.

Människor har ju ett personligt ansvar för sin frihet. Den tanken uppfattar jag att Centerpartiet delar. Det är ingenting som vi i den här kammaren kan besluta om. Man måste ta ett personligt ansvar, i det här fallet att gå en ny utbildning.

Det är därför jag pratar så mycket om skolan. Vi kan inte lösa ungdomsarbetslösheten om vi inte adresserar problemen i den svenska skolan. Sedan finns det garantisystem för ungdomar, som Arbetsförmedlingen ansvarar för. Inte sällan gör också många svenska kommuner stora insatser för att få in unga människor i ett arbetsliv som de kanske aldrig har börjat i.

Herr talman! Jag tackar återigen statsrådet för hans inlägg.

Jag tyckte att jag var väldigt tydlig i mitt första anförande med att jag tycker att skolpolitik är jätteviktigt. I synnerhet är det viktigt långsiktigt. Jag är från Malmö och sitter i kommunfullmäktige där, och jag delar problembeskrivningen. Jag ser detta, har varit ute och pratat om det och är fullt medveten om att det är viktigt med utbildning och den livslånga resan. Där kan vi stanna, för att sedan gå vidare till det mer arbetsmarknadspolitiska.

I dag har vi diskuterat en fråga som är viktig för väldigt många människor, nämligen den stora grupp av unga som i dag går helt utan sysselsättning och arbete. I Malmö blir ungdomsarbetslösheten extra kännbar. När jag kampanjade inför valet 2022 pratade jag om vikten av en liberal arbetsmarknadspolitik som gör skillnad, särskilt för unga som av olika anledningar har en extra hög tröskel in på arbetsmarknaden.

Nu när jag får möjlighet att tjänstgöra i riksdagen är det också precis den frågan jag kommer att lyfta. Arbetsmarknadspolitik som i vissa avseenden tar hänsyn till unga är nämligen arbetsmarknadspolitik. Jag tycker att vi ska vara överens om det, Johan Pehrson, och inte kategorisera det som ungdomspolitik. Jag hakade upp mig på det i svaret, och jag vet att du har sagt detta också i tidigare interpellationsdebatter. Om vi i stället hade stått här och pratat om problemet med att äldre medborgare tenderar att bli diskriminerade på arbetsmarknaden på grund av sin ålder tror jag inte att statsrådet hade benämnt det som seniorpolitik.

Jag tror att sänkta arbetsgivaravgifter är en oerhört viktig åtgärd. Det är något konkret som vi kan göra här och nu, som komplement till de långsiktiga satsningarna på exempelvis skolan, så att vi möter kompetensbristen och matchningsproblemen.

Den liberala arbetsmarknadspolitiken är inte närvarande. Det kan jag bara beklaga.

Jag tackar för debatten och ser fram emot att följa vad du gör.

Herr talman! Tack för debatten, Emelie Nyman, och återigen välkommen till att tjänstgöra i Sveriges riksdag! Det är friskt att det finns öar i oppositionen som ändå tänker på att detta med sänkta skatter på arbete, sänkta skatter på sparande, att göra det lönsamt att investera och lägga ned sin kraft i ett företag som bygger mycket på kunskap, att man kan få ta del av optioner och så vidare skapar en dynamik. Det attraherar människor med investeringsansvar att göra investeringar i just Sverige. Görs inte investeringarna i Sverige görs de nämligen någon annanstans. Då uteblir växtkraften, och det blir färre som kan ge det här första jobbet, oavsett om du har gått ut gymnasiet eller en utbildning till maskiningenjör vid valfritt universitet.

Vi ansvarar ju genom arbetsmarknadspolitiken - också Emelie Nyman i utskottet - för alla dessa drygt 5,9 miljoner i arbetskraften som går till jobbet eller försöker komma i arbete varje dag i Sverige. Det är de som bygger Sverige, som är samhällsbyggare på olika nivåer och som får Sverige att funka. Det är de som ska ta oss in framtiden, rädda vårt klimat och se till att vi klarar alla de sociala utmaningar som finns.

Jag håller med om - jag vill understryka det - att alla människor ska ha lika chanser och lika möjligheter, oavsett om man är ung eller senior. Jag har också många gånger hört i kammaren att man är årsrik. Det känns ju skönt att man blir rikare med åren, så att säga. Ungdom är dessutom en övergående utmaning. Det kommer att lösa sig.

Vi välkomnar om Centerpartiet vill delta i arbetet. Jag vill också peka på vikten av att inte överreglera och tro att man med politisk styrning kan lösa alla problem. I mycket är det företagsamheten som är svaret på inte minst arbetslösheten. Vi stöder företagsamheten på mängder av sätt för att lösa företagens kompetensbrist, och det börjar i skolan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.