Interpellationssvar - Kvinnor som saknar ekonomiska möjligheter att skilja sig - 2024-02-02

Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig hur jag avser att agera för att ekonomin inte ska hindra kvinnor från att lämna en dålig relation.

Jag välkomnar ledamotens engagemang i frågan, ett engagemang jag delar. Mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med samhällets fulla kraft. Mäns våld mot kvinnor kan även handla om ekonomiskt våld som leder till att ekonomin hindrar kvinnor från att lämna en dålig relation.

Ekonomisk jämställdhet är ett av de jämställdhetspolitiska delmålen: Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Regeringen står bakom detta mål. Till detta kommer förstås också vikten av att fler människor, särskilt kvinnor och flickor, ska kunna bygga upp sin ekonomi för att känna både trygghet i vardagen och tro på framtiden. Här är finansiell kunskap oerhört viktig för att man ska kunna fatta välinformerade beslut gällande sparande och kapital, som i dag är ojämställt fördelat.

Dessvärre står vi inför ett sämre konjunkturläge, vilket gör tillvaron än mer ekonomiskt ansträngd för många hushåll. I det läget är det viktigt att finanspolitiken är välavvägd och att regeringen agerar för att få ned inflationen. Inflationen slår mot de svenska hushållen i allmänhet men i synnerhet mot de särskilt utsatta hushållen med små eller inga marginaler. Bland de särskilt utsatta hushållen ingår ensamstående kvinnor med barn.

Gällande ekonomiskt våld i nära relationer vill jag betona att det är en allvarlig form av våld och förtryck, där kontroll och makt utövas av våldsutövaren med hjälp av ekonomin. En våldsutsatt person som redan befinner sig i ekonomisk utsatthet riskerar att drabbas hårt, vilket kan försvåra för dem som vill lämna destruktiva och våldsamma relationer. Detta kan bli särskilt påtagligt när de ekonomiska marginalerna minskar då exempelvis boendekostnaderna och matpriserna ökar. För den som utsätts kan det få allvarliga konsekvenser i form av långvarig skuldsättning. Det begränsar i sin tur möjligheten att lämna relationen och att skaffa en ny bostad.

En viktig del i regeringens pågående arbete för att bekämpa våld i nära relationer, inklusive ekonomiskt våld, är ett myndighetsgemensamt uppdrag för att öka upptäckten av våld (A2022/00842). En annan angelägen insats är Socialstyrelsens uppdrag om att stärka det nationella stödet till kommunerna i deras arbete med att ge stöd till våldsutsatta att ordna stadigvarande boende (A2022/00528). Ett tryggt boende är avgörande för att kunna upprätthålla skydd och en förutsättning för en fungerande livssituation för våldsutsatta kvinnor och barn. Socialstyrelsen har också i uppdrag att föreslå åtgärder för att våldsutsatta ska få ett mer samordnat stöd vid myndighetskontakter, vilket kan vara avgörande för att lämna en våldsam relation (S2023/03257). Jämställdhetsmyndigheten har i uppdrag att höja kunskapen om våldsutsatta personer som lever med skyddade personuppgifter, med fokus på kvinnor och barn (A2023/01276). Skatteverket har därtill i uppdrag att etablera en nationell struktur för samverkan med, och informationsspridning till, andra myndigheter i syfte att bidra till en enhetlig, säker och effektiv hantering av skyddade personuppgifter (Fi2023/03131).

Den tioåriga nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor gäller till 2026, och ett åtgärdsprogram för att intensifiera arbetet gäller 2021-2023. Regeringen arbetar nu med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för att motverka och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive ekonomiskt våld, som ska gälla för 2024-2026. 

Avslutningsvis vill jag poängtera att regeringen noga följer frågor gällande ekonomisk jämställdhet och ekonomiskt våld.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret, men det är ett par saker i svaret som jag får huvudbry av och som jag tycker blir otydliga och aningen märkliga.

Statsrådet säger att finansiella kunskaper är oerhört viktiga för att man ska kunna fatta välinformerade beslut gällande sparande och kapital, som i dag är ojämställt fördelat. Ja, det ligger nog en del i det. Men det är inte de finansiella kunskaperna som har varit avgörande för en majoritet av kvinnor som i dag känner en oro över att kunna lämna en relation med en man som de inte längre vill leva med. Det har inte varit de finansiella kunskaperna som har varit avgörande när det gäller att kunna lämna relationen eller inte.

Jag tycker att det är ett svar som lägger ansvaret på den enskilda kvinnan. Det är då kvinnan som inte har sparat tillräckligt eller som inte har gjort rätt eller kloka ekonomiska val när det gäller sparande, och det är det som har satt henne i denna ekonomiska situation.

Det är ett svar och en förklaring av ett samhällsproblem som är både verklighetsfrånvänt och snuttifierat. Det är aningen fräckt, även för en borgerlig politiker, att beskriva situationen så.

Det fick mig att tänka på Ebba Busch. Hon twittrade för några år sedan om att kvinnor med låga pensioner skulle göra andra val i livet.

Fru talman! Statsrådet säger i sitt svar att inflationen behöver bekämpas och att inflationen slår hårt mot svenska hushåll i allmänhet och i synnerhet mot de särskilt utsatta hushållen med små eller inga marginaler. Bland de särskilt utsatta hushållen finns ensamstående kvinnor med barn.

Jag håller helt med. Det är därför jag har kallat statsrådet till kammaren för att ha just denna debatt. Men det som sägs i svaret är att det görs viktiga finansiella avvägningar.

Vi nås av rapport efter rapport om att en tredjedel av alla vuxna i Sverige har svårt att betala löpande utgifter som hyra och mat. Kronofogden visar på historiskt höga skuldsättningar bland svenska folket, och kvinnor sticker ut. Två av tre ensamstående föräldrar - det är huvudsakligen kvinnor - har inte råd att låta sina barn gå i en organiserad fritidsaktivitet. Sex av tio kvinnor känner oro över sin ekonomiska situation och över om de klarar av att flytta till eget boende vid en separation eller skilsmässa.

Statsrådet är mig - och många med mig - svaret skyldig. Tycker jämställdhetsministern att det är rätt finanspolitiska avvägningar som är gjorda när konsekvenserna ser ut på detta vis?

Varför gör ni inget för att de särskilt utsatta hushållen, ensamstående kvinnor med barn, inte ska ta den här smällen i denna tuffa ekonomiska kris? Att kvinnor inte kan lämna en relation eller ett äktenskap för att de inte kan vara ekonomiskt självständiga i Sverige är under all kritik. Om man inte agerar på det som ansvarig minister ska man vara försiktig med orden.

Det är inte trovärdigt, eller för den delen värdigt, att säga att regeringen står bakom delmålet om ekonomisk jämställdhet när det är kvinnor som straffas med er politik.

Fru talman! När vi pratar om ekonomisk jämställdhet kan jag känna en frustration över hur smal den diskussionen alltför länge har varit.

Vi pratar om löneskillnader. Det är jätteviktigt att prata om löneskillnader, för det finns än i dag alldeles för stora löneskillnader mellan män och kvinnor. När man tittar på vad det beror på ser man att det till största delen beror på att män och kvinnor gör olika yrkesval som påverkar inkomsterna.

Vi kan dock inte stanna där. Vi måste titta på livsekonomin. Vi måste titta på kvinnors företagande, kapital och sparande. Det handlar inte om, som Sofia Amloh påstår, att lägga någon form av ansvar på kvinnor, att skuldbelägga kvinnor, för att de inte har tillräckliga finansiella kunskaper. Men när vi ser att kapital och ägande skiljer sig så mycket mellan män och kvinnor kan vi inte bara passivt stå och se på och säga: Det kan vi inte prata om, för då skuldbelägger vi kvinnor. Vi måste såklart hitta orsakerna till att det ser ut på det sätt som det gör och agera för att stärka kvinnors ekonomi, inte bara i lönekuvertet utan genom livsekonomin.

Det är riktigt, precis som Sofia Amloh påpekar, att ekonomisk ojämställdhet kan utgöra ett hinder när det gäller att lämna en våldsam relation. Vi måste generellt i vårt arbete med att bekämpa och förebygga mäns våld mot kvinnor och annat våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck riva de hinder som finns i dag, så att människor har reella möjligheter att lämna en våldsam relation eller för den delen en relation som man av någon annan anledning inte vill stanna i. Detta handlar inte bara om våldet, utan det handlar om friheten att kunna stanna i eller lämna relationer som man inte vill vara en del av.

Här behöver vi vidta en rad åtgärder, och det gör denna regering. Som exempel kan jag nämna att i regleringsbrevet för 2024 gav regeringen ett nytt uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten om att analysera bostadsmarknaden ur ett jämställdhetsperspektiv. Det är också en jätteviktig åtgärd som såklart hänger ihop med frågan om ekonomiska begränsningar som kan finnas när det gäller att lämna en relation. Har man inte ekonomiska möjligheter att skaffa sig en ny bostad kan det göra att man stannar kvar i en relation.

Vi har också i regleringsbrevet för 2024 gett ett uppdrag till Mynak, Myndigheten för arbetsmiljökunskap, att undersöka hur ökat distansarbete har påverkat jämställdheten. Om vi tittar på ett längre perspektiv har vi när det gäller löneskillnaderna mellan män och kvinnor sett att gapet successivt har minskat. Men vi har sett en avstannande effekt de senaste åren. Och här är det såklart också viktigt att vi ser vad som orsakar denna situation, vilken inverkan som pandemin har haft och hur den situation som vi nu befinner oss i efter pandemin påverkas av ett ökat distansarbete.

Detta är några exempel på de åtgärder som regeringen vidtar för att ge alla människor - män och kvinnor - frihet och möjlighet att lämna relationer som de inte vill stanna kvar i.

Fru talman! Jag kan hjälpa statsrådet med det uppdrag som har lämnats till olika myndigheter, framför allt när det gäller den analys som Jämställdhetsmyndigheten skulle göra av bostadssituationen. Det finns inga bostäder. Det byggs inga bostäder av den här regeringen. Det är ganska enkelt att svara på den frågan. Och det kommer definitivt inte att gynna kvinnor som behöver lämna en destruktiv relation.

Men den här debatten handlar om att denna regering inte bedriver någon ekonomisk jämställdhetspolitik. Och jag har precis visat på en rad olika konsekvenser av att kvinnor just nu systematiskt är djupt ekonomiskt utsatta.

Statsrådet har sagt flera gånger att hon följer frågan och tycker att den är viktig. Det är dags för jämställdhetsministern att kliva ned från läktaren, komma ut ur kommentatorsbåset och börja agera och inte bara följa frågan.

Fru talman! En av de mest kvinnodominerade sektorerna är sjukvården och omsorgen. Den här regeringen är skyldig till att det just nu pågår en välfärdsslakt runt om i vårt avlånga land. Nästan alla regioner tvingas att lägga varsel. Och i min egen region, Sörmland, avsäger sig cheferna arbetsmiljöansvaret för att det är bortom kontroll.

Vi socialdemokrater vill satsa mycket mer på välfärden och sjukvården. Vi socialdemokrater föreslog ett extra barnbidrag. Men denna regering och jämställdhetsministern sa nej. Vi socialdemokrater föreslog ett extra studiebidrag. Men det sa denna SD-ledda regering också nej till.

Bankerna tar ut vinst efter vinst. Sammantaget uppskattas att bankerna tar ut övervinster på 90 miljarder kronor. Vi socialdemokrater föreslog en bankskatt på deras övervinster. Men vet ni vad, denna regering sa nej.

Politik är att prioritera, och ni har inte prioriterat kvinnor och deras ekonomiska situation.

Fru talman! Nu är det tomt på sparkontot, om det nu fanns något. Och det är tomt i plånboken. Man har sålt det man har på Blocket eller på Tradera, och man har pantsatt de ärvda smyckena. Ändå har man just nu inte råd att betala hyran eller att köpa mat till sina barn.

Vi har aldrig sagt att vi kräver att hushållen ska kompenseras fullt ut. Det som vi säger är att inflationsbekämpningen inte får kosta hur mycket som helst. Och vi har framför allt sagt att den inte får kosta de särskilt utsatta. Hur fattiga och hur skuldsatta ska kvinnor i Sverige bli innan jämställdhetsministern agerar i stället för att analysera och kommentera verkligheten?

(Applåder)

Fru talman! Ibland när man står i denna talarstol undrar man om den som man debatterar med över huvud taget lyssnar på vad man pratar om. Jag har presenterat konkreta åtgärder. Ändå påstås det att jag funderar och analyserar.

Jag nämnde i mitt förra inlägg två åtgärder som regeringen har vidtagit, och vi gör mycket mer än det. Vi har till exempel ett särskilt fokus på gruppen utrikes födda kvinnor som vi ser är den absolut mest utsatta gruppen bland kvinnor. Här har regeringen också gjort flera satsningar.

Vi har till exempel en överenskommelse som tecknades i våras mellan regeringen och SKR om en gemensam satsning för att nå ut till utrikes födda kvinnor som besöker den öppna förskolan för att vi ska försöka få in dem på arbetsmarknaden.

Vi har också en myndighetsgemensam plan för att öka utrikes födda kvinnors inträde på arbetsmarknaden och som ska konkretiseras. Här är berörda myndigheter Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Jämställdhetsmyndigheten och Migrationsverket.

Det finns flera sådana konkreta åtgärder som just syftar till att öka den ekonomiska jämställdheten med fokus på de grupper som behöver det allra mest.

Vi befinner oss dock i en ekonomisk kris. Det kan inte ha undgått någon i detta land. Och i en ekonomisk kris har det historiskt varit så, och denna kris är inget undantag, att den drabbar de ekonomiskt mest utsatta allra mest. De som har minst marginaler drabbas mest i en ekonomisk kris.

Det enskilt absolut viktigaste att göra i denna situation har varit att bekämpa inflationen. Även om man skulle se till att människor får fler kronor i plånboken hjälper inte det om dessa kronor sedan inte är värda någonting och om de inte räcker till att betala hyran och köpa mat och kläder, eller för den delen till barnens fritidsaktiviteter. Där har regeringen haft ett starkt fokus på att bekämpa inflationen, och där ser vi nu positiva resultat. Det är resultatet av denna regerings politik och har stor betydelse för alla i vårt land, men såklart särskilt för dem med minst marginaler som har ett stort intresse av att varje krona faktiskt också ska vara värd någonting när räkningarna ska betalas.

Fru talman! Jag tror faktiskt att det är ganska många med mig som tror att ett extra barnbidrag i januari månad hade spelat roll. Jag är rätt övertygad om det.

Att statsrådet står här och säger att det inte hade spelat någon roll, att det inte hade varit värt något utan att det hade varit någonting ute i periferin eller i marginalen är ett väldigt borgerligt synsätt.

Jag tycker att det är synd att vi har en regering som inte kan se att det hade spelat roll för de ensamstående kvinnorna som försöker få detta att gå ihop och som känner en panik när de inte har några pengar när det är flera dagar kvar innan de får några nya då de ska köpa mat och en rad andra saker. Det är noll kronor på kontot. Då hade barnbidraget spelat roll.

Fru talman! Sedan säger statsrådet att man har ett särskilt fokus och att man presenterar en massa förslag på vad man gör åt den ekonomiska situationen. Man har ett särskilt fokus på utrikes födda kvinnor. Det är åtgärden, att man har ett särskilt fokus och en plan som man ska konkretisera. Jag tror att det är dags att börja göra det. Sedan kan man ganska snabbt börja agera. Det är det som jag lite grann är ute efter.

Fru talman! Jag kan återigen konstatera att jämställdhetsministern inte har prioriterat kvinnor, trots att vi vet att det är de som drabbas hårdast i en kris. När man inte gör det väljer man också att acceptera att kvinnor och barn ska ta den största smällen i den ekonomiska krisen. Det tycker jag är djupt sorgligt.

Fru talman! Jag ska inleda mitt slutanförande på samma sätt som jag inledde mitt förra anförande, nämligen att jag tycker att det är fascinerande att det inte verkar som att den andra sidan lyssnar på vad man säger. Jag sa inte ett enda ord om barnbidraget i mitt förra anförande, eller att det inte skulle spela någon roll. Det jag pratar om är att vi behöver bekämpa inflationen, för om vi inte gör det blir vilka pengar som helst som vi har i våra plånböcker eller på våra bankkonton inget värda.

Jag pratade också om konkreta åtgärder - inte bara löst flum - för att nå gruppen utrikes födda kvinnor.

Jag vill få in ytterligare ett perspektiv när vi pratar om dessa frågor. Vi befinner oss såklart i en ekonomisk kris, som drabbar de utsatta. I denna situation är det såklart viktigt att vi värnar våra pengar och ser till så att de går till rätt saker och till dem som behöver dem som mest.

Den här regeringen satsar hårt på att bekämpa den kriminella ekonomin, som i dag omsätter mellan 100 och 150 miljarder kronor. Den ska vi krossa. Vi behöver nämligen se till så att skattebetalarnas pengar hamnar där de verkligen kan göra skillnad, till exempel i vår välfärd och för dem som faktiskt har rätt till våra välfärdspengar - de som behöver mer pengar i sina plånböcker. Detta är enormt eftersatt av den förra regeringen, och innan vi pratar om någon form av skattereformer behöver vi ta bättre vara på våra befintliga skattemedel. Det skulle kunna göra stor skillnad om de pengarna gick åt rätt håll.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.