Interpellationssvar - Kommunernas planeringsförutsättningar avseende förskoleplatser - 2024-01-23

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Zinaida Kajevic har frågat mig hur jag avser att agera för att förbättra kommunernas planeringsförutsättningar vad gäller förskoleplatser. Zinaida Kajevic har även frågat mig hur jag avser att minska kostnaderna för den överkapacitet många kommuner måste planera för.

Det är hemkommunen som ansvarar för att utbildning i förskola kommer till stånd för alla barn i kommunen som ska erbjudas förskola. Hemkommunen kan erbjuda plats i en av sina egna förskolor eller motsvarande utbildning i en fristående förskola. När vårdnadshavare har anmält önskemål om plats i förskola ska kommunen erbjuda barnet förskola inom fyra månader. Det finns därmed viss tid för kommunerna att planera för förskoleplatser.

Förskola och skola är en del av den samhällsservice som kommunen ansvarar för. För att kommunen ska kunna uppfylla skollagens krav och erbjuda alla barn plats i förskola krävs en långsiktig och noggrann planering med fleråriga lokalförsörjningsplaner. Dessa planer behöver förhålla sig till planer för bostadsbyggande och prognoser för antalet barn i kommunen.

Det är en komplex uppgift för kommunerna att planera antalet förskoleplatser. Bland annat finns det utmaningar med lokalförsörjningen och osäkerhet när det gäller antaganden om befolkningsprognoser. Statistiska centralbyrån ska därför, enligt sin instruktion, göra långsiktiga prognoser inom befolknings- och utbildningsområdet. Vidare kompenserar kostnadsutjämningsmodellen för ökning respektive minskning av ett- till femåringar i kommunen.

En parlamentariskt sammansatt kommitté har för närvarande i uppdrag att göra en översyn av den kommunalekonomiska utjämningen (dir. 2022:36). Kommittén ska bland annat analysera i vilken utsträckning kostnadsutjämningen för kommuner och regioner fångar upp skillnader i strukturella faktorer och vid behov föreslå ändringar i systemet. Hur många barn det finns i kommunen är ett exempel på en strukturell faktor, och kommitténs förslag kan därmed påverka kommunernas planeringsförutsättningar.

I förskolan läggs grunden för barnens framtid. Det är därför viktigt att kommunerna fortsätter sitt arbete med att erbjuda alla barn en plats i en förskola nära hemmet och att de får så goda förutsättningar som möjligt för detta.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är ett lagkrav att kommunerna ordnar förskoleplats nära hemmet till alla barn vars familjer ansökt om plats. Eftersom lokalplaneringen innefattar många olika bedömningar för en kommun är det viktigt att så många faktorer som möjligt är kända så tidigt som möjligt.

Givetvis handlar det om antalet barn man tror ska finnas i kommunen i framtiden. Om barnkullarna bedöms minska kan vissa slitna lokaler med sämre lärmiljöer avvecklas, men om barnkullarna bedöms öka måste fler förskolor byggas eller andra lämpliga lokaler ordnas. Att avveckla gamla lokaler, hyra nya lämpliga förskolelokaler och bygga nytt tar tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommunen behöver också bedöma hur många platser som faktiskt kommer att efterfrågas eftersom förskolan inte är obligatorisk utan frivillig. Alla föräldrar kommer därför inte att ansöka om plats. Detta gäller även inom fristående verksamhet, och de fristående förskolorna utgör en okänd faktor i kommunens lokalplanering. Kommunen kan inte neka fristående förskolor att starta verksamhet om de uppfyller de grundläggande kraven. Kommunen kan inte heller tvinga en fristående förskola att fortsätta sin verksamhet om den vill stänga, oavsett om kommunen bedömer att denna förskola behövs i det geografiska området.

I går publicerades en artikel i Sydsvenskan om förskolesituationen i Limhamn, ett område i Malmö. Flera förskolor har byggts i och i anslutning till området, och en ny förskola kommer att öppna till hösten. För tillfället råder dock viss platsbrist. Kommunen kommer att erbjuda plats till de barn som behöver det genom en tillfällig placering. Senare kommer hela avdelningar att flyttas till den nya förskolan. Denna tillfälliga lösning är givetvis påfrestande för barnen.

Här kan man misstänka att kommunen har gjort fel i sin planering. Men det som inte framgår i artikeln och som har påverkat kommunens planeringsförutsättning är att fyra fristående förskolor lade ned sin verksamhet förra året. Inom loppet av fyra månader behövde kommunen hitta plats till över 300 barn. Den överkapacitet som kommunen planerat in i systemet försvann och med det många förskoleplatser för barn som stod i kö.

I och med att det är ett lagkrav att kommuner ska säkerställa att plats finns behöver de planera för viss överkapacitet för att kunna möta plötsliga förändringar hos fristående aktörer. Kan statsrådet ge besked om hur stor överkapacitet kommuner bör planera för om fristående verksamheter lägger ned?

(Applåder)

Fru talman! Detta är otroligt knepiga frågor. Jag är väl medveten om det efter min tid som skolborgarråd i Stockholm. Vi har haft en situation där barnantalet i väldigt många kommuner, framför allt i storstadskommunerna, har ökat kraftigt. Det vi ser nu är en minskning av antalet barn.

Det som många kommunpolitiker ser som jobbigt är ofta att det är så stora skiftningar. Man tror att man planerar för en ökning, och så plötsligt minskar antalet barn på ett sätt som man inte kunde förutse. Därför är det väldigt viktigt med befolkningsprognoserna.

Kommunerna har både ett ansvar och en skyldighet att ge tillstånd till fristående förskolor. Det är inte Skolinspektionen, som på skolans område. Detta ger naturligtvis större möjligheter för kommuner att planera förskolan i jämförelse med skolverksamheten, där de är mer beroende av Skolinspektionens beslut. Men det kräver väldigt mycket dialog med de fristående förskolorna.

Nu har lagstiftningen skärpts när det gäller tillståndsgivningen för fristående förskolor. Jag utgår från att alla kommuner nu ser till att de fristående förskolor de har uppfyller kraven i verksamheten men också att kommunerna ser till att ha en bra dialog med de fristående förskolorna om deras planer på utbyggnad men naturligtvis också om deras planer på neddragningar. Jag tror att det just nu handlar väldigt mycket om neddragningar av verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har full respekt för att kommuner tycker att detta är svårt ibland, just för att befolkningsprognoserna inte alltid går att lita på.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är helt rätt att kommunikationen är viktig för alla aktörer, men det råder inte så stor rådighet för kommunerna att faktiskt påverka de fristående verksamheterna i så stor utsträckning som statsrådet försöker ge sken av i sitt svar. Man kan inte hindra en fristående verksamhet från att etablera sig om den uppfyller kraven, och man kan inte heller hindra den från att avveckla sin verksamhet om den plötsligt upplever att den behöver göra det.

Förra veckan besökte jag förskolan Myran i Botkyrka. Det är en spännande kommunal förskola som kommer att flytta till nya lokaler under våren. Jag fick berättat för mig att de nya lokalerna har mer öppna ytor och större möjlighet till gruppindelning. Man kommer helt enkelt att kunna erbjuda bättre lärmiljöer för barnen.

En farhåga som dock lyftes upp i mitt samtal med verksamhetsledaren, och som jag känner igen från min egen hemkommun, är att lokaler som kommunen avvecklar som förskolelokaler ibland återstartas som fristående förskolor. Det innebär att lokaler som kommunen inte bedömer vara fullgoda lärmiljöer, som inte erbjuder en bra miljö för barn eller en bra arbetsmiljö för personalen, ändå inte kan nekas som etableringsplats för fristående förskola.

När detta sker händer det flera saker samtidigt. Kommunen står då plötsligt med en överkapacitet inom det närområdet. Det innebär också att kommunen har kostnader för tomma platser i den nya förskolan samt kostnaden för en ny friskola.

Är det då statsrådets mening att kommunen borde stanna i vissa slitna förskolelokaler för att inte riskera att dra på sig extra kostnader?

Fru talman! Om en kommun bedömer att en lokal är så usel att det inte bör bedrivas verksamhet för barn i den är det såklart ett skäl att inte bevilja tillstånd för en fristående förskola att bedriva verksamhet i just den lokalen.

Kommunen har naturligtvis ett stort ansvar att se till att förskolor drivs på ett sådant sätt att det är bra för barnen. Jag har själv som tidigare skolborgarråd i Stockholm varit med om att, i full enighet i utbildningsnämnden, dra in mängder av tillstånd. Ibland har det varit verksamheter som har varit usla, men det har också hänt att det har gjorts på grund av att lokalerna har varit helt undermåliga för verksamhet. Det är alltså fullt möjligt för kommunen, om den bedömer att lokalerna verkligen inte är bra för barn, att inte heller tillåta att en fristående förskola finns i de lokalerna.

Men det är klart att det blir kostnader för kommunerna när de här skiftena sker väldigt snabbt. Just nu ser en utredning över det kommunala utjämningssystemet där bland annat barnantal ingår som en faktor.

Fru talman! Det är nog enkelt att säga nej när det är urusla lokaler. Det är när det är halvdåliga lokaler som det är mycket svårare att motivera det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot att statsrådet kanske definierar vad goda lokaler ska vara så att vi vet det i framtiden. Just nu är det inte särskilt reglerat så att vi verkligen vet. Det finns andra regler, och det finns idéer om vad som är lämpliga lärmiljöer, men det är inte definierat fullt ut.

Förskolan ska erbjuda alla barn en bra start i livet, och det är första steget inom vårt utbildningssystem och första steget för ett livslångt lärande. Jag är glad att höra att statsrådet känner till den här problematiken, som hon nämnde i sitt förra anförande, och jag förstår att det är efter hennes engagemang som skolborgarråd och inom friskolesektorn.

Jag vill ändå uppmärksamma att just marknadiseringen av förskolan inte påverkar enbart kvaliteten i utbildningen och omsorgen som barnen får, utan den påverkar också hur kommunerna kan ta sitt ansvar på kort och på lång sikt för lokalförsörjningen. För att kommunen verkligen ska kunna ta detta ansvar för de år som barnen finns inom verksamheten måste kommunerna kunna ta ett bättre helhetsgrepp. Det är långtidsplanering och mycket investeringar, och i dag ges inte kommunerna möjlighet att ta ansvaret som de borde om de ska kunna följa lagkravet.

(Applåder)

Fru talman! Som jag har sagt tidigare har jag full förståelse för att detta är besvärligt för kommunerna. Det ska sägas att det också är besvärligt för en del fristående förskolor, framför allt för sådana som är väldigt små och som därmed är väldigt sköra. Detta är något som Skolinspektionen också har sett; nu när barnantalet går ned i väldigt många kommuner är det också många fristående förskolor som riskerar att inte klara sig.

Därvidlag har också lagstiftningen skärpts så att man också ska titta på förskolans möjligheter att fortsätta bedriva en verksamhet. Det är naturligtvis viktigt att kommunen har koll inte bara på sina kommunala förskolor utan också på dem som man beviljar tillstånd till - eller inte beviljar tillstånd till - och som man också ansvarar för tillsynen av så att man inte har förskolor som drivs i till exempel undermåliga lokaler eller som har andra typer av stora problem. Då måste kommunen agera mot de förskolorna, och det är jag helt övertygad om att kommunerna också gör.

Det är också viktigt att kommunerna har en bra dialog med de fristående förskolorna så att de får reda på när stora förändringar sker och kan överbringa information till de fristående förskolorna om till exempel befolkningsprognoser så att det inte startas förskolor i ett område där det redan råder överskott, till exempel.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.