Interpellationssvar - Kampen för demokrati i kambodja - 2024-01-23

Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i ljuset av Sveriges nya biståndsstrategi för att stötta yttrandefriheten och civilsamhället samt skydda människorättsförsvararna i Kambodja.

Jag delar Åsa Erikssons beskrivning av den mycket allvarliga situationen för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatens principer i Kambodja. Trenden har varit negativ under många år.

Mot bakgrund av den negativa utvecklingen i Kambodja och att det inte finns några tecken på att situationen skulle förändras i närtid har regeringen valt att påbörja en utfasning av det bilaterala utvecklingssamarbetet med Kambodja. Detta kommer att göras på ett ansvarsfullt sätt och i dialog med andra givare för att minimera de negativa konsekvenserna. Det blir viktigt att föra en dialog med lokala samarbetsparter och givare om hur utfasningen ska ske samt hur erfarenheter, resultat och etablerade nätverk på bästa sätt kan tas till vara.

Svenskt bistånd till Kambodja kommer att kunna fortsätta genom civilsamhällets organisationer och de globala strategierna med starkt tematiskt fokus på demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige kommer också att fortsätta vara en stark röst för mänskliga rättigheter inklusive yttrandefrihet i Kambodja genom arbete i internationella forum och EU.

Fru talman! Kambodja har alltsedan valet 2018 i praktiken varit en enpartistat. Det största positionspartiet CNRP förbjöds året innan, och dess efterträdare Candlelight Party, ledamot av Liberala internationalen, diskvalificerades inför parlamentsvalet tidigare i år. På så sätt stod det styrande partiet CCP i praktiken som ensam kandidat.

Efter valet överlät premiärminister Hun Sen, som suttit i 33 år, posten till sin son, general Hun Manet. Kambodja har med andra ord förvandlats till en auktoritär enpartistat där regeringschefskapet går i arv.

Regimen har under lång tid brutit mot FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Övergreppen gäller främst yttrandefrihet, föreningsfrihet och församlingsfrihet. Oberoende medier existerar knappt längre. Journalister och fackföreningsrepresentanter fängslas. Fredliga demonstrationer upplöses med våld.

Fru talman! Sedan jag lämnade in min interpellation i december har läget förvärrats ytterligare. Den SD-styrda regeringen meddelade dagarna före julafton att de avslutar allt stöd till Kambodja från nästa år. Det sker i ett läge där de hjältar i landet som fortfarande vågar kämpa för sina och andras mänskliga rättigheter behöver oss som mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sedan regeringens besked kom skäms jag över att vara svensk när jag pratar med mina vänner i Kambodja. Låt mig ge några exempel.

Allt Kambodjabistånd som går via paraplyorganisationen Diakonia försvinner vid årsskiftet. Diakonia stöder i sin tur 19 partnerorganisationer. Störst av dem är Licadho, som har verkat i mer än 30 år i Kambodja. Bara under förra året stödde Licadho 32 000 kambodjaner - 32 000 individer som har drabbats av regimens olika övergrepp. De har fått stöd med till exempel rättshjälp. Detta kommer Licadho nu inte att kunna fortsätta med när det svenska biståndet försvinner.

Det har handlat om bönder som fått sin mark exproprierad. Det har handlat om vård och mediciner till politiska fångar. Det har handlat om stöd åt fackföreningar vars ledare har fängslats, stöd åt misshandlade kvinnor och förstås om bevakning och rapportering av människorättsbrott från regimens sida.

Fru talman! Som en följd av regeringens nya biståndspolitik kommer Licadho och Diakonias övriga 18 partner att kraftigt tvingas skära ned sin verksamhet. De redan trakasserade och hotade människorna och människorättsaktivisterna ställs nu utan skydd. I de flesta fall måste deras föreningar stänga, något som kommer att leda till jubel från den auktoritära regimen.

Fru talman! Biståndet till civilsamhället, som främst har gått till FN-organ och organisationer som arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter, antikorruption och fria medier, har varit en viktig motkraft mot den auktoritära regimen. Jag har själv varit där och träffat oppositionspolitiker. Jag vet hur mycket det har betytt. Biståndet har faktiskt gett en ökad medvetenhet hos kambodjanerna om deras rättigheter. De vågar höja sina röster trots förtrycket. Jag undrar vad statsrådet tycker att jag ska svara när mina vänner som kämpar för demokrati i Kambodja frågar vad de nu ska ta sig till.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen har gett biståndsmyndigheten Sida i uppdrag att avveckla stödet till demokrati och mänskliga rättigheter i Kambodja och till organisationer som har fått stöd för att försvara rättigheter för kvinnor, barn, arbetare, fångar och socialt utsatta. Det är inte konstigt att så många organisationer som har arbetat i Kambodja pekar på riskerna för att detta kommer att förvärra situationen för de mänskliga rättigheterna samtidigt som det stärker Rysslands och Kinas inflytande i regionen.

Det är viktigt att vi som internationell gemenskap engagerar oss i att främja demokrati och mänskliga rättigheter och bidrar till stabilitet och fred. Genom vårt engagemang och vår solidaritet kan vi hjälpa till att skapa en bättre framtid. Mot denna bakgrund blir det märkligt att ta del av bistånds- och utrikeshandelsministerns svar.

Statsrådet hänvisar till det faktum att det kommer att ta tid att förändra den negativa utvecklingen i Kambodja. Ja. Och inte kommer det att gå fortare när de organisationer som kämpar för en förändring inte längre får det stöd som de behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den SD-styrda regeringens strategi för utrikeshandel ska stärka svenska företag och Sveriges säkerhet. Man ställer sig frågan: På vilket sätt har detta påverkat beslutet att dra tillbaka biståndet till Kambodja? Detta skulle jag vilja ha svar på.

Minskar biståndet till Kambodja därför att landet ligger för långt bort? Minskar biståndet trots att det faktiskt finns svenska företag som är aktiva i Kambodja? Jag har hört sägas att Kambodjas export till Hennes & Mauritz, som är ett svenskt företag, är större än landets hela export till Kina.

Statsrådet säger också i sitt svar att utfasningen av biståndet ska ske på ett ansvarsfullt sätt. Detta tror jag att han är ganska ensam om att anse, eftersom utfasningen ska vara klar inom elva månader.

Jag vill avslutningsvis påminna statsrådet om att han inte bara är utrikeshandelsminister utan också biståndsminister.

(Applåder)

Fru talman! När jag såg att denna interpellationsdebatt skulle hållas i kammaren ville jag ta tillfället i akt och delta, dock kanske inte så sent som det blev just i kväll.

År 2016 och 2017 fick jag den fantastiska möjligheten att jobba och verka i Kambodja tillsammans med civilsamhället och svenska företagsrepresentanter och fackföreningar. När jag var där såg jag det som kanske betydde allra mest och som var starkast för att man skulle se det kambodjanska folket, nämligen deras brutala historia med ett folkmord som var som ett öppet sår. Man kunde se i den demografiska kurvan att det saknades en generation på grund av detta folkmord och hur detta har präglat deras sätt att vara och bemöta varandra och synen på vad som behöver göras. Det var otroligt närvarande.

Jag såg också hur de svenska företag jag mötte var ganska präglade av hur det fungerar i Sverige med den svenska modellen, vilket H & M ändå är. Jag tycker att det finns mycket att göra när stora multinationella företag etablerar sig runt om i världen, men bland andra H & M ville samarbeta med fackföreningarna. De ville inte ha strejker, utan de ville komma till förhandlingsbordet därför att det gynnade produktiviteten.

Vi kunde också, precis som mina kollegor har beskrivit, se hur strejker och inskränkningar av mänskliga rättigheter skedde dagligen och hur skört det var. Det är inte så många år sedan, men vi såg under denna sköra tid att det fanns ett hopp och en kraft, även om demokratin var ytterst hotad, och att ganska mycket kunde hända om man gjorde mer.

Handelspolitiken är viktig för Sverige. Vi vet att svenska företag har fått många rubriker utifrån hur den har skötts utomlands, och biståndspolitiken spelar en stor roll för att den ska kunna gynna svenska företag så att svenskar här hemma i Sverige kan känna att det är tryggt att köpa kläder som är tillverkade exempelvis i kambodjanska fabriker.

Men nu väljer regeringen att släppa handeln och ta bort biståndet. Det gör mig otroligt ont att vi inte kan verka för att stabilisera det läge som krävs rent säkerhetspolitiskt i relationen till Kina. För det var precis detta vi såg. Jag hörde så många gånger, på så många fabriker från så många fackföreningar att om det bara inte är Kina som äger en fabrik finns det potential eller hopp för mänskliga rättigheter. Men vi såg hur de vann mark.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det behövs just en sådan motståndskraft för att skapa stabilitet i regionen. Det är av yttersta vikt för varje svensk att detta också görs, så jag förstår faktiskt inte riktigt varför man väljer att göra det man gör, framför allt inte just nu.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror inte att vi är oense om bedömningen av läget i Kambodja, för det är bekymmersamt. Under CCP, som är arvtagaren till det gamla kommunistpartiet i Kambodja, har landet i praktiken utvecklats till någon form av auktoritärt styrd enpartistat. Det finns naturligtvis många problem med detta.

Vi diskuterade civilsamhället alldeles nyss, och dess möjlighet att verka i landet har urholkats systematiskt de senaste åren. Man vänder sig mot oppositionella, och även det största oppositionspartiet förhindrades att delta i parlamentsvalet i somras. Det är en djupt sorglig utveckling för ett land som förvisso ligger långt borta men som trots detta kan vara betydelsefullt. Vi vill se mer demokrati, och vi vill se mer frihet, inte mindre.

Men det är också så att vi ställer om biståndspolitiken och inför nya krav på kvalitet och effektivitet. Svenskt bistånd är generöst. Vi är ett av fem länder som når upp till FN:s mål om 0,7 procent, men biståndet är inte oändligt.

Ibland finns det någon form av bild i biståndsdebatten av att biståndet skulle bli mer effektivt bara för att det sprids ut på väldigt många länder. Då vore ju min uppgift väldigt enkel. Då skulle vi helt enkelt bara kunna minska biståndet till alla länder som vi ger bistånd i dag och sedan fördela det på så många som möjligt.

Men jag tror inte att det förhåller sig på det sättet. Jag tror inte att biståndet blir bättre av detta eller mer träffsäkert och effektivt eller att det lyfter fler människor ur fattigdom. Vi tror snarare att det är en mer rimlig hållning att säga: Låt oss fokusera på några länder där vårt utvecklingssamarbete inte bara kan vara bra utan kanske till och med hålla världsklass.

Det som interpellanterna med klinisk precision inte nämner i sina inlägg är att pengarna inte bara försvinner, utan de kommer ju att användas i andra länder och ges till andra demokratikämpar och andra som lever i förtryck och ofrihet. Det är så vi har resonerat.

Jag vill också påpeka något som interpellanterna inte nämner eller möjligen inte är medvetna om. Man slänger ur sig att inget bistånd nu kommer att kunna verka i Kambodja, men det är ju ett faktafel. Så är det inte, för vi har inte bara bilaterala landstrategier utan också andra strategier.

Vi har till exempel en regional biståndsstrategi för Asien som uppgår till 2,75 miljarder eller 550 miljoner kronor per år. Vi har en demokratistrategi som regeringen faktiskt har ökat på i förhållande till den tidigare regeringen. Även den kommer att kunna användas för biståndsinsatser, till exempel i Kambodja. Vi har också en CSO-strategi med ett stort civilsamhälle som agerar i många länder. Även denna strategi kommer att kunna användas i Kambodja.

Det som upphör är den bilaterala biståndsstrategin. Men påstå inte att det skulle vara någon form av förbud för bistånd att verka i landet! Så är det inte. Det är helt enkelt inte korrekt.

Men det är klart att det är svårt att ställa om. Och det är klart att resurserna inte är oändliga, och man måste fatta denna typ av beslut. Men vi tror att långsiktigt gagnas kvaliteten och möjligheterna att nå resultat bättre av att fokusera på något färre länder än tidigare. Jag kan förstå att det leder till besvikelse för just dessa personer. Men låt oss samtidigt komma ihåg att medlen kommer att användas för att stötta demokratikämpar i andra länder och förhoppningsvis också med större resultat och bättre kvalitet framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ja, statsrådet, det är väldigt tydligt att regeringen har presenterat en ny strategisk inriktning för svenskt bistånd. Där står det bland annat att målet är att bekämpa fattigdom och förtryck. Och den sägs ha ett tydligt fokus på demokrati och mänskliga rättigheter.

Finns det något land som har större demokratiska utmaningar än Kambodja?

Jag vill upprepa den fråga som Eva Lindh ställde. Vad ligger till grund för regeringens beslut att välja bort just Kambodja som ett av de fem länder som inte längre ska få bistånd? Det skulle jag och väldigt många av dem som nu följer denna debatt gärna vilja veta.

Regeringen skriver också i den nya reformagendan att biståndet inte bara ska ske i samverkan med svenskt näringsliv utan också ska bejaka de ekonomiska och kapacitetsmässiga flödena tillbaka till Sverige och den svenska ekonomin.

Men vet inte statsrådet det som Eva Lindh nyss nämnde, att svenska H & M har en export från Kambodja som är större än landets egen export till Kina?

Sverige har gett bistånd till Kambodja sedan 1979. Fram till i julas var Sverige ett högt respekterat land där, bland både lokala och internationella organisationer. Detta rykte har den SD-styrda regeringen effektivt förstört på några veckor.

Fru talman! Regeringens nya politik kommer sannolikt också att leda till att man tvingas stänga ned landkontoret i Kambodja för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, eftersom det svenska bilaterala biståndet har varit en viktig del där. Kontoret tillkom på svenskt initiativ mycket tack vare den outtröttlige Thomas Hammarberg efter det hemska folkmordet under Pol Pot-regimen. Sedan dess har det stötts av Sverige. Det har varit en kanal för den monitorering och informationsinhämtning som har legat till grund för de återkommande resolutionerna i FN med kritik av människorättssituationen och tillsättningen av en särskild FN-rapportör för Kambodja. Detta bygge raseras nu.

Sedan tio år driver Raoul Wallenberginstitutet också en utbildning i mänskliga rättigheter för kambodjanska jurister, främst åklagare, för att stärka kapaciteten inom rättsväsendet och göra det mindre beroende av politiska direktiv. Denna utbildning måste nu förmodligen också upphöra.

Fru talman! Jag vill ställa två frågor till statsrådet. Jag fick inget svar på min första fråga, men jag gör ett nytt försök.

Statsrådet pratade om de regionala pengarna från Sida. När vi har varit i kontakt med ansvarig person på Sida hade vederbörande då inga större förhoppningar om att det skulle kunna dirigeras några pengar till Kambodja.

Jag tyckte mig höra en öppning hos statsrådet. Jag undrar därför: Kan statsrådet ge besked om att de regionala pengarna skulle kunna styras om till Kambodja? Det är min första fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min andra fråga är: Är det möjligt att regeringen skulle kunna utsträcka sitt beslut ett år till, så att alla de organisationer som nu drabbas stenhårt av att bli av med pengar hinner hitta andra sponsorer från andra länder för att kunna fortsätta sitt viktiga arbete, så att allt det som Sverige har varit med och byggt upp genom åren inte raseras och har varit i onödan?

Fru talman! Eftersom vi inte får ett jättetydligt svar av statsrådet om varför just Kambodja inte längre kommer att få dessa resurser kvarstår frågan, och då blir det lite av spekulation. Men uppfattningen är ändå att den nya strategin som regeringen har handlar väldigt mycket om utrikeshandel och om att knyta ihop den.

Vi vet att handel och ekonomisk utveckling faktiskt kan påverka förutsättningarna för fred, säkerhet och demokrati. Men det förutsätter stöd för att utveckla forskning och utvecklingssamarbete och att fattigdomsbekämpning också måste finnas med. För om man inte gör det, och om man inte förenar handel och bistånd, kan inte utsatta grupper gynnas av detta. Vi kan inte jobba för demokrati och mänskliga rättigheter om inte detta förenas.

Detta är inte bara vår farhåga. Det är också flera andra som är oroliga för att när denna utveckling sker flyttas fokus för biståndet från de fattigaste och mest utsatta länderna till länder där det är lättare att bedriva handel. Det finns en oro för detta därför att det kommer att påverka demokratiutvecklingen i landet, nu i fråga om just Kambodja.

Frågan är igen: Vilka bevekelsegrunder har regeringen för att fatta detta beslut? Det kommer nämligen att påverka utvecklingen i Kambodja, och det beklagar vi.

Fru talman! Vi är överens om lägesbilden. Där håller jag helt med statsrådet. Och den har vi på olika sätt beskrivit här i kammaren nu. Men det skulle uppskattas om statsrådet kan redogöra sakligt för varför man väljer att göra den prioritering som nu är viktig och på vilken grund som man nu väljer bort Kambodja.

Det som jag hör från statsrådet är att han upprepar argument, och jag tror att det kanske mest är för hans egen skull och inte för att sakligt och med respekt för denna diskussion redogöra för grunden och argumenten för att man väljer bort Kambodja i detta fall. Det är det som egentligen behöver förtydligas i denna debatt. Och det skulle verkligen uppskattas om vi kunde få reda på argumenten och grunden för att man nu väljer bort Kambodja.

Fru talman! Jag ska svara på ett antal frågor som jag har fått. Kommer Kambodja att kunna få bistånd i den regionala strategin? Det handlar om myndighetsutövning. Det vore därför fel av mig att lägga mig i det. Det tror jag att interpellanten och de övriga debattörerna är medvetna om. Men vi har en regional strategi för Asien, och Kambodja ligger i Asien. Så det finns åtminstone goda förutsättningar för det. Men det är alltid en bedömning om var behoven är störst och var möjligheterna att nå resultat finns. Jag får väldigt sällan frågor om just det - däremot väldigt mycket om behoven - alltså var möjligheterna är bäst för vi ska kunna göra skillnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller just Kambodja kan man konstatera att flera andra länder också har valt att avsluta sitt samarbete. Till exempel gjorde Danmark det redan för drygt tio år sedan. EU-kommissionen har haft långtgående förhandlingar mer på handelsområdet men inte kommit vidare därför att det inte har funnits något intresse hos den kambodjanska regeringen att till exempel ta itu med de stora korruptionsproblem som plågar landet.

När man fattar denna typ av beslut får man helt enkelt göra en samlad bedömning av vilka resurser man har, deras geografiska spridning och var möjligheterna att nå resultat är bäst.

Jag föreställer mig att vi har gjort ungefär samma typ av analys som den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde när den införde limiter som innebar kraftiga besparingar av Sveriges bistånd till Kambodja. Då var det en socialdemokratisk biståndsminister som genomförde dessa besparingar. Jag hörde inte så stora protester från interpellanterna på den tiden eller från det socialdemokratiska partiet.

Det är ju så att pengarna tyvärr inte räcker till allt. Man kan inte vara överallt. Det finns en återkommande bild att det på något mirakulöst sätt skulle lösa alla problem och bli mycket mer effektivt om vi bara smetade ut biståndet på så många länder som möjligt. Men jag tror inte det, fru talman, utan jag tror snarare att det är bättre att kraftsamla, fokusera och addera ett mervärde - att jobba långsiktigt i områden där vi kan leverera riktigt goda resultat.

Detta bygger dock såklart på att det land som tar emot bistånd är intresserat av att arbeta med oss. Det är klart att det är en ny princip som vi nu inför i den svenska biståndspolitiken - att bistånd inte är något vi bara ger, närmast kravlöst, utan att vi också vill att mottagarländerna ska vara intresserade av att arbeta tillsammans med Sverige enligt våra prioriteringar. Det handlar om att bekämpa korruption, ta tag i problem kopplade till rättsstat och att slå in på en väg mot entreprenörskap och företagande så att länderna inte längre ska vara beroende av bistånd. Den viljan ser tyvärr olika ut i olika länder.

Jag vill påpeka en sak för interpellanterna som jag även gjorde gällande i den förra debatten, nämligen att det är lätt att kritisera beslut men att politik inte bara är att vilja utan också att välja. Det kanske hade varit mer klädsamt om interpellanternas parti i sitt eget budgetförslag hade redovisat stora satsningar på biståndet, men där ekar det ju tomt.

Vi är i grund och botten överens om detta. Vi är i grund och botten överens om att lämna enprocentsmålet i biståndet; det syns ju inget spår av ett sådant mål i Socialdemokraternas skuggbudget. Trots alla ord, trots alla interpellationsdebatter och trots all kritik är vi ju överens om grunddragen i detta, och jag tycker att det är rätt bra att det finns en sådan samsyn över blockgränserna, fru talman.

Vi har nu levererat vår reformagenda, och jag sticker inte under stol med att den innebär en del svåra förändringar. Jag har förståelse för det. Jag tycker ändå att elva månader är en lång tid i sammanhanget. Jag vill också påpeka att man även i en regional strategi, i en demokratistrategi och i en civilsamhällesstrategi fortfarande kommer att kunna verka globalt - till exempel i Kambodja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill påpeka att det finns minst en sak som vi verkligen inte är överens om, statsrådet. Min tolkning av statsrådets svar är att det i ett land med en auktoritär regim som med våld håller sig kvar vid makten är så att folket får skylla sig självt och blir utan bistånd. Det är ingenting som vi socialdemokrater står för.

Alla de organisationer som från årsskiftet blir utan stöd från Sverige måste redan nu i dag säga upp personal för att kunna leva upp till sitt arbetsgivaransvar. Deras verksamhet kommer att reduceras kraftigt redan från den här veckan. De hoppas, och de följer denna debatt. De vill be om ett år till så att de hinner hitta andra sponsorer.

Fru talman! 101 civila organisationer har skrivit ett brev till statsminister Ulf Kristersson där de vädjar om precis detta. De vädjar om att den svenska regeringen ska ge dem åtminstone ett år till så att de hinner hitta alternativ finansiering. De vill inte upphöra med verksamheten; de vet att människors liv är beroende av den. De vill fortsätta att ge stöd till de modiga människor som fortfarande kämpar för demokrati.

Statsrådet är nog den enda som tycker att elva månader är lång tid. Jag vill en sista gång ge statsrådet chansen: Kan statsrådet ge dessa 101 organisationer i Kambodja besked i dag? Finns det en chans att slutdatumet för svenskt demokratibistånd till Kambodja kan utsträckas ytterligare ett år, så att de hinner hitta alternativ finansiering till sin viktiga verksamhet?

(Applåder)

Fru talman! Låt mig ånyo påpeka två saker i denna debatt.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen minskade alltså kraftigt Sveriges bistånd till Kambodja. Det var kraftiga besparingar, och jag föreställer mig att detta skedde efter att man gjort ungefär samma överväganden som den nuvarande regeringen har gjort. Vi är inte oense på den punkten.

Det andra jag vill påpeka är att det alltså inte är så att interpellanten egentligen har mer pengar att fördela på bistånd än vad regeringen har. Trots all kritik och trots alla debatter är vi överens om att man ska lämna enprocentsmålet för biståndsbudgeten. Det blir alltså lite av charader i detta.

Skillnaden gäller kanske mer frågan om kvalitet och effektivitet. Gynnas biståndet av att det verkar i så många miljöer och i så många länder som möjligt, med de svårigheter det för med sig i form av att kontrollera biståndet och uppnå resultat? Biståndet ska inte gå till aktörer som vill andra människor illa, och det ska inte gå till aktörer som inte är intresserade av att exempelvis bekämpa korruption. Gynnas verkligen transparensen i svenskt bistånd - som ju de senaste åren, under en annan regering, har sjunkit som en sten - av att det verkar i så många länder som möjligt? Jag tror inte det.

I stället inför vi nu nya principer om kvalitet, effektivitet och transparens. Det innebär att vi flyttar resurser. Det innebär inte att de försvinner, utan de kommer att kunna verka i andra länder och stötta andra demokratikämpar och andra aktörer som vill lyfta människor ur fattigdom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår att förändring gör ont. Är elva månader lång eller kort tid? Jag tror att det är längre tid än vad aktörerna fick när den tidigare S-regeringen införde sina limiter, så allt är ju relativt i den delen. Men jag vill ånyo påpeka att svenskt bistånd via inte mindre än tre olika strategier kommer att kunna fortsätta verka till exempel i Kambodja.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.