Interpellationssvar - Förstärkt ojämlikhet på grund av höga kostnader - 2024-01-23

Fru talman! Linus Sköld har frågat finansministern vad hon avser att göra för att skydda löntagare och ekonomiskt utsatta hushålls ekonomi i krisen samt hur hon avser att agera inom sitt ansvarsområde för att de höga och stigande priserna inte ska leda till övervinster hos banker och handlare.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Svenska hushåll pressas just nu av höga kostnader. Regeringen arbetar för att stötta ekonomiskt utsatta hushåll, bland annat genom höjda ersättningar, stöd och skattesänkningar. Elstöd och sänkt energiskatt på bensin och diesel har varit betydelsefulla åtgärder. Regeringen har föreslagit att den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget ska förlängas med ytterligare sex månader. Vi sänker skatten för pensionärer och för hushåll med låga och normala inkomster.

Det är en prioritet att inflationen kommer ned, eftersom den är roten till många av de ekonomiska problem som människor nu möter. Genom en återhållsam och välavvägd finanspolitik ser regeringen till att finanspolitiken inte försvårar för Riksbanken att få ned inflationen.

Stigande priser kräver att fler aktörer tar ansvar. En viktig faktor för att hålla tillbaka prisökningarna är främjandet av en effektiv konkurrens. Vi har bland annat skärpt övervakningen av prisbildningen i den svenska ekonomin. Konkurrensverket har tillförts medel för denna ökade tillsyn. Förra våren fick även Konkurrensverket och Konjunkturinstitutet i uppdrag att analysera konkurrenssituationen och prisutvecklingen inom dagligvaruhandeln och andra branscher där bristande konkurrens kan tänkas vara en orsak till ökade priser.

Bankernas lönsamhet har under de senaste åren varit mycket hög. Detta hänger ihop med en kraftfull och snabb höjning av ränteläget. Att banker är lönsamma är bra för motståndskraften i det finansiella systemet och stärker bankernas kapacitet att upprätthålla kreditgivning även i sämre ekonomiska tider.

Bankmarknaden i Sverige är koncentrerad och domineras av ett fåtal storbanker. Konkurrensverket har påpekat att en av de viktigaste förklaringarna till storbankernas dominans är att kunderna är obenägna att byta bank. Det är därför viktigt att stärka kundernas ställning och öka deras förutsättningar att förhandla med sin bank. Mot den bakgrunden har regeringen gett Finansinspektionen i uppdrag att se över hur konsumenternas ställning på bankmarknaden kan stärkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En ny bankskatt skulle troligtvis övervältras på kunderna genom höjda räntor och avgifter. Det skulle innebära att hushållens situation blir än mer ansträngd. Det är inte rätt väg att gå.

Fru talman! Jag tackar Niklas Wykman för att han tar debatten i finansministerns ställe, så att den kan bli av.

Niklas Wykman konstaterar i sitt svar att svenska hushåll just nu pressas av höga kostnader, och ja, det är ju verkligen ingen överdrift, fru talman. Ett exempel på det är att SVT i dag rapporterar att svenskarnas skulder hos kronofogden ökade med 50 miljoner om dagen under det gångna året 2023. Det är rekordhöga skulder hos kronofogden. Ett annat exempel är att rekordmånga barnfamiljer vräks från sina hem.

Julbordet kostade svenskarna drygt 18 procent mer 2023 än vad det gjorde 2021. Det kan kanske låta som en daterad uppgift nu när vi står här och det är januari; det är ju vid det här laget länge sedan det var jul. Men det är vid det här laget också länge sedan jag lämnade in interpellationen, och julbordets kostnader - matens kostnader - fortsätter att gräva djupa hål i folks plånböcker så här under årets fattigaste vecka.

En vanlig bolåneränta har långt mer än fördubblats de senaste 18 månaderna, och löntagarna har fått se inflationen äta upp de senaste tio årens löneökning. I dag publicerade SCB statistik som gör att man kan konstatera att hushållens ekonomiska standard har försämrats för första gången sedan 90-talet.

Samtidigt svarar Wykman att det allt överskuggande målet är att hålla nere inflationen och att den är roten till allt ont. Det är väl svårt att säga emot, men hur går det då för regeringen med detta? Inflationen viker förvisso nedåt, men vi har under de senaste två åren haft mycket högre inflation än våra närmaste grannländer. En bidragande orsak kan ju vara det som tunga ekonomer pekat på i medierna de senaste veckorna, nämligen att uppemot hälften av inflationen drivs av företagens vinster.

Samtidigt som det går superkasst för de ekonomiskt utsatta hushållen går det rekordbra för bankerna. De största bankerna har gjort 153 miljarder i vinst under de första tre kvartalen 2023; det återstår väl att se hur helårsresultatet ser ut.

Wykman hänvisar till att man gör saker för att stötta de utsatta hushållen. Ett exempel är elstödet, som ju var en formidabel katastrof. Det betalades ut långt senare än vad regeringen hade lovat och gick mest till dem som konsumerade mest, vilket ju knappast är de som har de minsta ekonomiska marginalerna.

Wykman säger att det förstärkta bostadsbidraget förlängs med sex månader. Sedan växlar Wykman och hans kompisar det mot ett riktat stöd till dem som har det bäst ställt, nämligen förstärkta rot- och rutavdrag för dyra renoveringar av kök och för dem som har råd att anlita hemhjälp.

Niklas Wykman säger att man sänker skatten för hushåll med låga och normala inkomster, men det är ju inte riktigt sant. Eller tror Wykman att personer som är varaktigt arbetsoförmögna till följd av sjukdom eller funktionsnedsättning inte har låg inkomst?

Vi hade velat se en skuldakut för hushåll som har det svårt, förstärkt konsumentvägledning, höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar och ett extra barnbidrag som kanske hade kunnat betalas ut just denna vecka under årets fattigaste månad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Niklas Wykmans icke-svar på den här frågan kan bara förstås som att bankernas rekordvinster och hushållens alltmer utsatta ekonomiska situation är ett önskvärt tillstånd.

(Applåder)

Fru talman! En aspekt som inte riktigt berördes i svaret är välfärden. Välfärden beskrivs ibland, ganska slarvigt, som något slags serviceinstrument, men jag skulle vilja påstå att välfärden sedan den började byggas ut i Sverige har haft ett ganska starkt fördelningspolitiskt inslag. Vi går ihop och organiserar vissa typer av nyttigheter, för det skulle vara mycket dyrare om var och en av individerna skulle stå för nyttigheterna själv.

Med den välfärdskris som vi just nu går igenom, delvis till följd av kostnadskrisen och i förlängningen till följd av att regeringen inte skjuter till de pengar som krävs för att stötta upp välfärden, övervältras en hel del av kostnaderna på individerna. Från den svenska högern har det under en längre tid pågått en aktiv kampanj för att människor till exempel ska köpa privata sjukförsäkringar och den typen av lösningar. Detta är att övervältra ytterligare kostnader på individerna. Om man sätter välfärden i en kris kommer det att leda till ytterligare ökningar av kostnaderna för individerna.

Bankskatten har tagits upp av interpellanten. Dessa pengar skulle ju kunna gå till exempelvis välfärden. Den konstruktion som har utarbetats ska inte leda till att det hela vältras över på bankkunderna.

Det finns många andra fördelningspolitiska instrument som man skulle kunna använda. Till exempel tog interpellanten upp i själva interpellationen att Icahandlare får 2,7 miljarder kronor i utdelning. Det är ju en direkt värdeöverföring från arbetande människor till kapitalägare. Detta är också kostnader som förstärker ojämlikheten och ökar de klassklyftor vi har i Sverige. Det har man inte heller berört. Man skulle till exempel, som vi har föreslagit, kunna tillsätta en matpriskommission för att försöka komma till rätta med kostnadsökningarna. Det har ju konstaterats att kostnadsökningarna är omotiverade i förhållande till de ökade kostnaderna i samhället i övrigt.

Det handlar inte bara om avsaknad av fördelningspolitik här, utan det rör sig nästan om en omvänd fördelningspolitik. Det är ju ganska anmärkningsvärt.

Jag skulle vilja påstå att det är så att politiska beslut och avsaknaden av politiska beslut under denna kostnadskris leder till en förstärkt ojämlikhet. Då får interpellanten lite rätt i sin ansats - de ökade kostnaderna leder faktiskt till en förstärkt ojämlikhet.

Detta skulle kunna motarbetas av regeringen i mycket större utsträckning än vad som är fallet. Jag tycker att det framkommer i svaret att det skulle kunna göras så mycket mer.

(Applåder)

Fru talman! Inflation är ju ett stort problem för hela samhället. Den urholkar pensionen, gör det svårare att räkna på investeringar, skiftar relativpriser och gör det svårare att klara av hushållsekonomin. Mer än någonting annat är inflation löntagarnas värsta fiende. Värdet av att arbeta urgröps när lönen tappar i värde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Att bekämpa inflation och att den finanspolitik som vi bedriver inte ska stå i vägen för Riksbankens möjligheter att få Sverige tillbaka till prisstabilitet har varit ett överordnat mål just av dessa skäl. Det ska löna sig att arbeta. Den som går till ett jobb i Sverige ska veta att den har ett bra liv och en god inkomst. Den som har arbetat ett helt liv i Sverige ska veta att pensionen inte bara räcker till det allra nödvändigaste. Den som vill bygga Sverige vidare och starta företag, investera eller göra entreprenöriella saker ska veta att Sverige är ett land att lita på.

Av alla dessa skäl och många fler har det varit nödvändigt att bedriva en återhållsam finanspolitik så att vi ska kunna komma tillbaka till prisstabilitet. Inom ramen för den prioriteringen och det vägvalet har det givetvis varit viktigt att bedriva en så effektiv och rättvis politik som möjligt. Välfärden har tillförts stora tillskott med 16 miljarder kronor till kommuner och regioner. Vi har sänkt skatten på pensioner så att det har blivit mer lönsamt att ha jobbat. Vi har sänkt skatten på att arbeta så att det lönar sig mer att arbeta. Vi gör nödvändiga tillskott till Sveriges rättsväsen och försvar så att Sverige ska stå så stabilt som möjligt under de prövande tider som landet befinner sig i.

Fru talman! Egentligen vet jag inte om interpellanten och min motdebattör har något emot detta - det är något svårt att förstå vad kärnan i kritiken består av.

Jag hör kritik mot att vi inte har infört en bankskatt. Man kan tänka sig att en bankskatt skulle innebära ungefär 4 000 mer i bostadsutgifter varje år för många låntagare - hade det varit en rimlig politik? Som jag förstår det skulle det vara helt omöjligt att införa en bankskatt redan nästa år. Den skulle ha gröpt ett hål på 10 miljarder kronor i de offentliga finanserna. Hade det bästa vägvalet i detta läge varit att hota Sveriges bolånetagare med ökade kostnader?

Jag läser också att Socialdemokraterna själva säger att bankerna behöver investera mer för att möta den typ av brottslighet vi har med bland annat bedrägerier och att bankvinsterna borde användas där.

Men en grundläggande kunskap i nationalekonomi, som jag tror att de flesta kan ta till sig, är att en krona bara kan användas en gång. Man kan inte göra av med samma krona två gånger. Häremellan behöver man alltså helt enkelt välja.

Fru talman! Jag vänder mig mot att det bara är bidragshöjningar som ska öka jämlikheten, jämställdheten och effektiviteten i samhället. Sådana kan behövas, och flera olika stöd har indexerats upp, till exempel garantipensionen. Men i grunden är det arbete som bygger jämlikhet, jämställdhet och det starka och trygga samhället. Det är för mig svårt att förstå interpellantens och Socialdemokraternas ständiga motstånd mot att människor som går upp på morgonen och arbetar hårt också ska få det lite bättre.

Fru talman! Niklas Wykman är här för att i finansministerns ställe svara på frågor om vad regeringen gör för att skydda utsatta hushålls ekonomi i krisen och hur man ska agera för att handel och banker inte ska fortsätta att göra övervinster. Det är detta vi är här för att debattera. Niklas Wykman behöver inte bemöda sig med att debattera mitt förslag till bankskatt. Jag har ställt frågor till Niklas Wykman, och det anstår en minister att svara på frågor som ställs till honom i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver det jag nämnde i mitt förra anförande uppfattade jag att Niklas Wykmans kollega Elisabeth Svantesson, som jag egentligen skulle ha denna debatt med, i våras hojtade i medierna om att hon skulle kalla till sig livsmedelsjättarna efter att det hade kommit rapporter om att vinsterna ökade samtidigt som prisökningarna på matvaror var som värst. Nu svarar Wykman att utöver detta fick Konkurrensverket och Konjunkturinstitutet i uppdrag att analysera konkurrenssituationen och prisutvecklingen inom dagligvaruhandeln, där bristande konkurrens kan tänkas vara en orsak till ökade priser.

Hur gick det sedan, kan man fråga sig. De största Icahandlarna gjorde 2,7 miljarder i vinst som delades ut ett halvår senare. Konjunkturinstitutet konstaterade torrt i sin uppdragsrapport att "den sammantagna bedömningen är att konsumentpriserna på livsmedel över den studerade perioden har ökat mer än vad som kan förklaras av de ökade kostnaderna". Elisabeth Svantesson hojtande om att kalla till sig livsmedelsjättarna gav alltså föga effekt.

Niklas Wykmans prat om vår syn på arbetsmarknadspolitik ger jag faktiskt inte mycket för, utan nu kräver jag att Niklas Wykman svarar på min fråga om vad han ska göra för att skydda de mest utsatta hushållens ekonomi i denna kris. Det är rekordhög skuldsättning hos kronofogden, och rekordmånga barnfamiljer vräks från sina hem. Man kan inte tycka att det är i sin ordning, och det hoppas jag verkligen att Niklas Wykman inte gör.

(Applåder)

Fru talman! Rubriken på Linus Skölds interpellation är "Förstärkt ojämlikhet på grund av höga kostnader". När man hör svaret kan man fundera på om regeringen anser att det är ett problem att ojämlikheten förstärks på grund av höga kostnader. Jag är inte säker på att regeringen tycker att det är ett problem att ojämlikheten i det svenska samhället förstärks på grund av den kostnadskris vi befinner oss i.

Många av våra förslag handlar inte om att dela ut bidrag utan om att begränsa värdeöverföringar från dem som arbetar till dem som äger, från människor med skenande boräntor till dem som äger aktier i storbanker. Bankskatten skulle innebära att värdeöverföringar begränsas. Det är en viktig del i många av våra förslag.

Jag är fullt medveten om att fördelningspolitik är en ideologisk skiljelinje, historiskt och i nutid, mellan den politiska högern och den politiska vänstern. Och när jag hör svaret och lyssnar på debatten blir jag fundersam och undrar om regeringen tycker att det är problem eller inte att ojämlikheten förstärks på grund av kostnadskrisen. Jag lutar åt att tro att man inte tycker att det är ett problem.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har redogjort för hur regeringen agerar för att Sverige ska hålla ihop genom den mycket tuffa kris vi har. Inflationens återkomst i ekonomin skapar stora påfrestningar; inte minst drabbas de människor som har små ekonomiska marginaler. Vi vet hur det slår mot pensionärer och människor med låg lön när alla priser ökar. Då behöver man kraftsamla, prioritera och välja för att komma till rätta med inflationsproblematiken och se till att prisökningstakten klingar av. Vi har bedrivit en stram och återhållsam politik för att inte stå i vägen för Riksbankens möjlighet att föra tillbaka Sverige till prisstabilitet.

Interpellanten och hans partikollega beskriver väl hur inflationen är ett stort problem för hela samhället, för löntagare och pensionärer och för alla dem som går och handlar sina matvaror. De tycks dock inte lika engagerade i de politiska verktyg och vägval som behöver göras för att komma till rätta med inflationsproblematiken. Om lösningen på inflationsproblematiken hade varit en expansiv finanspolitik, det vill säga att göra av med mer pengar, hade man kunnat förstå en del av resonemangen. Men problemet är att man inte kan bota inflationssjukan på det sättet. Den behöver mötas med den typ av policy vi har i Sverige, med en självständig riksbank och en försiktig finanspolitik som inte spär på prisutvecklingen.

Inom ramen för detta, vad gör vi för att människor ska ta sig igenom detta på ett så bra sätt som möjligt? Vi har prioriterat stora resurstillskott dit där de behövs mest, till kommuner och regioner, så att vi ska kunna fortsätta hålla så hög kvalitet som möjligt på våra välfärdstjänster. Vi har prioriterat att sänka skatten för dem med låga och vanliga inkomster så att de bättre kan möta prisutvecklingen. Vi har prioriterat att sänka skatten för landets pensionärer och låtit indexeringen i olika transfererings- och bidragssystem slå igenom så att de som har de minsta marginalerna ska få lite lättnad. Vi har valt att införa särskilda stöd till dem som har de allra mest utmanande livssituationerna, till exempel småbarnsfamiljer med små marginaler i sin ekonomi. Vi har också valt att råda bot på en del av de orättvisor som har splittrat Sverige över tid. Vi har sänkt drivmedelskostnaden så att det ska bli mindre dyrt för familjer som behöver använda bilen för att ta sig till och från jobbet och få ihop småbarnslivet och livspusslet i stort.

Det är korrekt att det har ställts krav på prioriteringar. Man har inte kunnat ge allt till alla. Men när jag lyssnar på interpellanten kan jag ändå inte undgå att känna att det finns en relativt bred samsyn. Innerst inne tror jag att en välbalanserad socialdemokrati inte har så mycket emot dessa prioriteringar. Det kokar ned till en debatt om man ska införa ytterligare en bankskatt eller inte.

Den befintliga bankskatten skapar stora problem för välfärdsfinansieringen, för våra kommuners möjlighet att låna gemensamt. Det är ett utestående problem som inte är löst. Det kanske man skulle vilja lösa innan man inför en ny skatt. Innan man inför en ny skatt som skulle kosta kanske 4 000 kronor per år kanske man ska ställa sig frågan om bolånetagarna inte redan är tillräckligt hårt pressade.

I grund och botten hör jag mer samsyn än konflikt här.

Fru talman! Niklas Wykman säger att han har redogjort för vad regeringen gör för att Sverige ska hålla ihop. Jag skulle vilja säga att de fakta som jag har pekat på i den här interpellationsdebatten - som Niklas Wykman inte har haft några invändningar emot och som man därmed får anta att han accepterar - tydligt visar att Sverige inte håller ihop på det här viset. Det går jättebra - rekordbra - för svenska banker. Handlarna gör jättestora vinster. Samtidigt går det rekorddåligt för hushållen med de minsta marginalerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har visat att den är oförmögen att göra något åt prisutvecklingen på livsmedel och vill inte göra någonting åt rekordvinsterna. Regeringen gör också otillräckliga insatser för att skydda de ekonomiskt utsatta hushållen i den här krisen.

Jag har beskrivit några förslag som Niklas Wykman hade kunnat spegla sin politik i om han hade velat, men han har hängt upp sig på bankskatten. Jag skulle säga att Niklas Wykman är på vippen till fantasilös som inte kan tänka ut ett sätt att beskatta bankernas enorma övervinster utan att det kan övervältras på kunderna. Vi socialdemokrater är uppfinningsrika nog för att kunna lista ut hur en sådan konstruktion ska se ut.

Jag har också beskrivit några av våra förslag som skulle stötta några av de mest utsatta hushållen. Dessa förslag har Niklas Wykman helt bortsett från. Det är höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar. Det är ett extra barnbidrag - kanske hade det kunnat betalas ut i januari när folk har det som kärvast. Det är också en skuldakut och ett förlängt bostadstillägg.

Det här duger inte, Niklas Wykman! På det här sättet håller Sverige inte ihop.

(Applåder)

Fru talman! Interpellanten säger att Socialdemokraterna är mer uppfinningsrika och har bättre fantasi än vad jag har när det kommer till att utforma bankskatter som inte övervältras på bankkunderna. Mikael Damberg fick faktiskt den frågan på presskonferensen då man presenterade sitt förslag till ny bankskatt. Frågan var: Då kan väl bankerna höja räntorna? Mikael Damberg svarade: Ja, det är klart att de kan göra det.

Jag är alltså inte helt säker på att den här fantasin hos socialdemokratin har varit tillräckligt stor. Den befintliga bankskatten är också behäftad med väldigt stora problem, som ni vet, vad gäller till exempel Kommuninvest och dess möjligheter att nu vara med och bidra till att landets kommuner kan låna för att finansiera investeringar i välfärden.

Det finns problem med den bankskatt vi har. Socialdemokraterna tror inte att det är något problem att ta ut ytterligare bankskatt. Vår övertygelse är att det skulle vältras över genom ytterligare höjda bolånekostnader för tillfället och ha en tveksam långsiktig effekt för svensk ekonomi.

Om hela diskussionen handlar om ifall vi ska ha mer bankskatt eller inte finns det tydliga skäl att inte vilja ha en sådan bankskatt. Mikael Damberg pekar själv på detta när han får frågor, nämligen att det finns en risk att det övervältras på bolånetagarna. De har det redan tufft som det är med att betala de räntor som är nu. Att införa en ny bankskatt i det här läget vore oklokt. Det vore inte en balanserad ekonomisk politik, helt enkelt.

Sedan finns det många andra saker man kan göra. Jag vill ändå slå ett slag för en sak: Det finns goda skäl till att man kan höja bidrag eller öka transfereringar, men det finns också goda skäl att se de människor som faktiskt går upp och arbetar, som sliter hårt, går upp tidigt på morgonen och somnar trötta på kvällen. Det måste löna sig att arbeta. Det behöver finnas en arbetslinje i svensk politik. Det är så det skapas resurser till allt det andra. Jag vill slå ett slag för de människorna och för den politiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.