Interpellationssvar - Sanktioner mot ryssland - 2024-01-18

Fru talman! Tomas Eneroth har frågat mig om jag avser att ta några nya initiativ för att säkerställa att sanktionerna mot Ryssland efterlevs.

Låt mig inleda genom att säga att ett starkt, förutsägbart och uthålligt stöd till Ukraina utgör vår främsta möjlighet att begränsa Rysslands handlingsmöjligheter. Vårt militära, politiska och ekonomiska stöd till Ukraina förblir vår främsta utrikespolitiska uppgift.

Därutöver är Sverige är pådrivande inom EU för att skärpa sanktionerna och begränsa Rysslands möjlighet att finansiera sitt anfallskrig.

Regeringen tar arbetet med efterlevnad av sanktioner på stort allvar. Efterlevnaden av EU:s sanktioner är en komplicerad fråga som kräver kollektiva och dessutom långsiktiga insatser. Det är en förpliktelse som inbegriper samarbete mellan medlemsstaternas regeringar och berörda myndigheter, EU-kommissionen och EEAS samt med internationella partner.

Det ökande antalet sanktioner mot Ryssland syftar till att reducera landets möjligheter att fortsätta angreppet mot Ukraina och är således en viktig beståndsdel i vårt stöd till Ukraina. Det utgör samtidigt en utmaning för samtliga medlemsstater som har att verkställa EU:s beslut på ett effektivt och rättssäkert sätt.

Det är välkommet att det nyligen antagna tolfte sanktionspaketet innehåller skarpa åtgärder mot kringgående av sanktionerna. Sverige har aktivt bidragit med förslag i förhandlingarna, och regeringen ser positivt på att frågan står högt på dagordningen. Vid export av vissa varor utanför EU införs krav på att försäljningsavtalen föreskriver att vidareexport till Ryssland inte får ske. Förbudet mot transitering av varor genom Ryssland utökas, vilket också minskar risken för kringgående. Vidare sanktionslistas fler individer och företag i tredjeland som varit inblandande i kringgående av sanktionerna.

Regeringen välkomnar dessa steg och ser att det finns utrymme att skärpa åtgärderna framgent. Fortsatt tryck mot tredjeland är nödvändigt för att täppa till kryphål.

På ett nationellt plan har behöriga och berörda myndigheter ett ansvar för sanktionsefterlevnaden. Hos dessa myndigheter ligger även ansvaret för att tillse att sanktionslagstiftningen följs och att brott motverkas. Regeringskansliet har löpande kontakt med behöriga och berörda myndigheter och med andra medlemsstater om sanktionsefterlevnad. Regeringen anpassar kontinuerligt sin styrning, kontroll och samordning av sanktionsgenomförandet utifrån de beslut som fattas i Bryssel.

Som jag tidigare förmedlat till Tomas Eneroth presenterade EU-kommissionen i december 2022 ett förslag till direktiv rörande kriminalisering av överträdelser av EU:s sanktioner - detta i syfte att stärka genomförandet genom att införa gemensamma minimiregler gällande bland annat brottsdefinitioner och påföljder. Rådet och Europaparlamentet har nu nått en överenskommelse avseende direktivet, som därmed kommer att gå till beslut inom kort.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare som har i uppdrag att analysera behovet av och lämna förslag till författningsändringar och andra eventuella åtgärder som är nödvändiga för att genomföra direktivet. Utredningen kommer bland annat att analysera behovet av förändringar för att säkerställa ett ändamålsenligt samarbete och informationsutbyte mellan myndigheter i fråga om sanktioner, såväl mellan brottsbekämpande myndigheter som i relation till och mellan andra myndigheter.

Avslutningsvis vill jag upprepa att vårt militära, politiska och ekonomiska stöd till Ukraina förblir de kommande årens främsta utrikespolitiska uppgift. Vi begränsar Rysslands handlingsmöjligheter främst genom ett starkt, förutsägbart och uthålligt stöd till Ukraina. Därutöver prioriterar regeringen såväl nya sanktioner mot Ryssland som ett effektivt genomförande av redan antagna sanktioner.

Fru talman! Tack, statsrådet, för ett mycket bra svar! Jag delar regeringens och statsrådets uppfattning om vikten av starka sanktionsbestämmelser. Jag tycker att det är bra att Sverige, med brett stöd i riksdagen, har drivit på internationellt och i EU när det gäller sanktionsregelverket. Det tolfte paketet är bra; det var ett viktigt steg framåt, och det är angeläget att det också implementeras i samtliga Europas stater, inte minst.

Men det gäller att vi, för att vara trovärdiga när vi politiskt driver detta inom EU, också klarar av att fullfölja ansvaret när det gäller sanktionsbestämmelserna på hemmaplan. Det är upp till varje medlemsland att ta sitt ansvar och säkerställa att man följer det regelverk som vi nu beslutat om i EU och intentionerna med de olika sanktionspaketen.

Finska tullverket avslöjade nyligen att två finska företagare exporterat 3 500 drönare till Ryssland, tillsammans med halvledarkomponenter och annan krigsmateriel. Man har nu väckt åtal i Finland för att stävja detta på ett effektivt sätt.

I Sverige är arbetet tyvärr inte lika framgångsrikt än så länge. När jag stämde av med Åklagarmyndigheten i går fick jag beskedet att det ännu inte väckts ett enda åtal mot något svenskt företag. Trots detta har vi i Dagens Nyheters granskning, för att ta ett exempel, kunnat se att det har förekommit misstankar mot väldigt många svenska företag om brott mot sanktionerna. Det har rört sig om stora, kända svenska företag - Trelleborg, Astra Zeneca, Assa, Securitas - där företagsledningar naturligtvis har kommunicerat att detta är oacceptabelt. Men icke desto mindre har svenska produkter funnits i Ryssland. På olika sätt har de tagit sig dit, ibland genom vanliga, enkla exportärenden och ibland genom transporter via andra länder in i Ryssland.

Center för finansiell brottslighet och säkerhet, en organisation baserad i Storbritannien, tror jag, konstaterar att det finns brister i Sveriges kontroll. De säger att det är tydligt att kapaciteten för att utreda sanktionsbrott hos brottsbekämpande myndigheter är väldigt låg.

Här har vi ett bekymmer om vi ser den politiska nödvändigheten av att ha tuffa sanktionsbestämmelser men samtidigt inte ser ut att ha ett effektivt arbete på hemmaplan. Detta undergräver trovärdigheten, inte minst hos utrikesministern, om man i internationella sammanhang och EU-sammanhang driver frågan om sanktioner hårt.

Här skulle regeringen kunna ta flera olika initiativ. Man skulle kunna kalla ihop svenskt näringsliv för att prata om gemensamma uppförandekoder, peka ut en myndighet som särskilt ansvarig, ha en nationell samordnare, öka resurserna till de ansvariga myndigheterna eller ha särskilda uppdrag i regleringsbrev. Men vad jag har förstått är den enda insats regeringen hittills gjort att tillsätta en utredare som ska titta på hur EU:s nya sanktionsregler ska implementeras.

I ett läge där det inte väcks ett enda åtal och Sverige ser ut att halka efter i det viktiga brottsbekämpande arbete det innebär att fullfölja och upprätthålla de sanktioner som vi utrikespolitiskt tycker är så viktiga blir frågan till statsrådet om han inte tycker att det vore angeläget att, kanske tillsammans med någon kollega på Justitiedepartementet, ta fler och nya aktiva initiativ för att säkerställa att inte svenska produkter utgör ett indirekt stöd för Rysslands förfärliga krigföring i Ukraina.

Fru talman! Det är självfallet välkommet att Dagens Nyheter, nyss nämnda CFCS och andra aktörer granskar hur EU:s sanktioner genomförs. Ju bättre sanktionerna efterlevs, desto mer ökar trycket på Ryssland.

Regeringen tar dessa frågor på mycket stort allvar. Sverige har precis som andra medlemsländer en förpliktelse att verkställa EU:s beslut. Som jag nyss redogjorde för anpassar UD sin styrning och kontroll av sanktionsefterlevnaden i syfte att stärka samordningen mellan Regeringskansliet och berörda myndigheter för att förebygga sanktionsbrott. UD analyserar därför olika modeller för informationsdelning och effektivare uppföljning anpassat efter den ökade mängden sanktioner under senare tid.

Det är helt riktigt att regeringen avser att ge ett antal myndigheter i uppdrag att rapportera hur de genomför arbetet med EU:s sanktioner och lämna förslag på åtgärder som säkerställer efterlevnaden. Det var bra att Tomas Eneroth lyfte upp också denna aspekt i sin genomgång.

Inom ramen för den utredning om genomförande av ett direktiv om kriminalisering av överträdelser av EU:s sanktioner som regeringen har tillsatt övervägs förändringar för att säkerställa ett ändamålsenligt samarbete och informationsutbyte mellan myndigheter i fråga om sanktioner. Regeringen inväntar utredningen och kan sedan gå vidare med de åtgärder som är nödvändiga.

Det är viktigt att komma ihåg att sanktionerna mot Ryssland redan har effekt men också att detta är ett långsiktigt arbete. Ryssland lider stora militära förluster och är pressat av en alltmer försvagad och isolerad ekonomi. Rubelkursen är satt under valutakontrollerande åtgärder, och tillverkningsindustrin lider brist på västerländska komponenter.

Rysslands begränsade tillgång till avancerad teknologi till följd av sanktionerna har även försvagat landets förmåga att tillverka krigsmateriel, och detta visar att EU:s politik fungerar och att tiden inte är på Rysslands sida. Tvärtom, ju längre tiden går, desto svårare blir det för Ryssland att underhålla sin krigföring.

Vi har nu de kraftfullaste och mest långtgående sanktionerna någonsin mot Ryssland, och detta innebär direkt minskade inkomster för den ryska statskassan. Men mer behöver göras. Regeringen har före, under och efter Sveriges ordförandeskap i EU drivit på för att öka pressen på Ryssland, inklusive genom sanktioner, och regeringen ser fram emot diskussioner om förutsättningarna för ett trettonde sanktionspaket, inklusive skärpta åtgärder mot kringgående av sanktionerna.

Hela EU - medlemsstater, institutioner, företag och privatpersoner - har ett ansvar för att sanktionerna efterlevs, och det är därför välkommet att EU-kommissionen bistår med skriftlig vägledning för att underlätta regelefterlevnaden bland europeiska företag. I början av februari besöker EU-kommissionen Stockholm för en dialog om uppföljningen av EU:s sanktionsregimer, vilket blir ett utmärkt tillfälle att få råd om hur kringgåendet kan bekämpas.

Behovet av skriftlig vägledning kommer att bestå och sannolikt öka då ytterligare skarpa åtgärder införs från det nyss nämnda tolfte sanktionspaketet. Sanktionernas omfattning och komplexitet kan då komma att öka då vi effektivt behöver bemöta de ryska försöken att komma runt dem. För att stödja Ukraina i största möjliga mån behöver vi därför dels arbeta med efterlevnaden, dels införa ytterligare sanktioner för att öka trycket på Ryssland.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag uppskattar engagemanget, och jag känner utrikesministern så pass väl att jag vet att det också är äkta och genuint. Därför är jag lite förvånad. Att tillsätta en utredning är vällovligt, men det kommer att ta sin tid. Vägledning från EU är också bra, men även det kommer att ta sin tid.

Det jag efterlyser är ett mer aktivt förhållningssätt från regeringen nu när det finns tydligt redovisade medieuppgifter om svenska företag. Inte minst har Ukraina självt, i sin undersökning av till exempel krigsmateriel, kunnat påvisa att det finns svenska produkter där. Då handlar det inte bara om att titta på regelverket och sakta men säkert implementera tuffare regler, utan det handlar om att säkerställa att myndigheterna har rätt resurser, peka ut ett särskilt ansvar för ett antal myndigheter, kanske utse en nationell samordnare och sammankalla Svenskt Näringsliv och andra aktörer och fråga vilket ansvar de har.

Precis som utrikesministern påpekar kan vi inte säga att det bara är en juridisk fråga, utan det är en moralisk fråga där vi som ledamöter i Sveriges riksdag, där regeringens ledamöter, där svenska folket och där företagsledare och organisationer också har ett ansvar för att göra vad man kan för att strypa tillgången för den ryska krigsmakten.

Även om det finns positiva tecken när det gäller konflikten och effekterna av sanktionerna mot Ryssland ska vi komma ihåg att USA fortfarande inte har kommit överens om ett stödpaket, då detta blockeras av den republikanska majoriteten i senaten. Också i Europa har stödet för ytterligare stora ekonomiska eller militärmateriella stödpaket sviktat i några av EU:s medlemsländer. Från Ukraina hör vi desperata rop om mer ammunition men också om ytterligare och ökat stöd.

För oss som följer mediedebatten är det uppenbart att allt fokus som nu i ökad utsträckning riktas mot konflikten i Mellanöstern innebär en uppenbar risk för att stödet för ytterligare insatser till Ukraina minskar. Jag är väldigt glad och stolt över att detta stöd är starkt här i Sveriges riksdag och i många av Europas länder. Det är viktigt. Men just därför måste vi ha allt fokus på att se till att svenska eller europeiska produkter inte kommer in bakvägen och indirekt hjälper den ryska krigsmakten, för det är precis detta som sker.

Att det från andra länder i världen finns ett indirekt stöd till Ryssland är svårt att göra något åt, men även där kan man med indirekta åtgärder agera utrikespolitiskt. Det handlar om att från svensk sida säkerställa att vi gör vad vi kan. Där tycker jag att statsrådet, trots det engagemang som finns, skulle kunna göra mer.

Vad är hindret för att kalla in Svenskt Näringsliv och ge ordentlig, kunskapshöjande information till exportinriktade företag så att dessa tar ett eget ansvar för att säkerställa att det inte finns något svenskt exportföretag som bidrar på något sätt till Rysslands krigföring? Vad är hindret för att utse en särskild ansvarig samordnare för att säkerställa att myndigheterna blir ännu effektivare? Vad är hindret för att skjuta till extra resurser till de myndigheter som har ansvaret - Tullverket eller Kommerskollegium - för att säkerställa att de kan jobba ännu effektivare?

När internationella granskare säger att Sveriges kapacitet hos brottsbekämpande myndigheter för att utreda sanktionsbrott är väldigt låg är detta ett underbetyg för Sverige. Här borde vi kunna göra mer.

Fru talman! Tomas Eneroth, som själv har varit statsråd, vet att om man vill ändra lagstiftning eller regelverk måste detta föregås av utredningar. Så är det.

Regeringen förutsätter att alla svenska aktörer följer gällande lagstiftning, inklusive EU:s sanktioner, som gäller före nationell rätt i Sverige. När EU antar nya sanktionspaket finns det absolut ett behov av att sprida information om de nya sanktionerna till myndigheter och andra aktörer i medlemsstaterna. Här har EU-kommissionen en viktig roll att spela, och det är välkommet att en ny skriftlig vägledning utarbetas när nya åtgärder presenteras.

Samtidigt behöver medlemsstaternas myndigheter, inklusive de svenska, hålla sig uppdaterade för att kunna bistå företag och andra aktörer som vill stödja Ukraina genom att efterleva sanktionerna till punkt och pricka.

Det finns positiva exempel att lyfta fram som kan underlätta efterlevnaden. Ett exempel är broschyren Rysk teknikanskaffning, som Säkerhetspolisen, Tullverket och Inspektionen för strategiska produkter, ISP, har tagit fram. Broschyren syftar till att informera svenska företag för att undvika sanktionskringgående. Detta är ett exempel på just den typ av information som jag upplever att Tomas Eneroth nyss efterfrågade.

Frågan om kringgående handlar om att alla aktörer i EU behöver göra sin hemläxa och vara vaksamma. Jag delar helt uppfattningen att detta innebär också en moralisk aspekt; där finns det inga skillnader mellan Tomas Eneroth och mig själv. Men det handlar också om att säkerställa att aktörer i tredjeland inte bidrar till att sanktionerna kringgås. Det är därför välkommet att EU har tillsatt ett sanktionssändebud och att denne är mycket aktiv i sina kontakter med globala partner.

Vi vet att sändebudets arbete ger resultat och att det dessutom höjer vaksamheten. Genom samtalen får EU och medlemsstaterna också information om eventuella misstänkta företag, vilket är användbart för EU och medlemsstaterna i deras vidare arbete. I sanktionssändebudets och våra egna samtal med globala partner, bland annat USA och Storbritannien, understryker dessa den vikt som tillmäts frågan.

Många länder som pekas ut medialt i olika sammanhang är måna om att göra om och göra rätt, dels för att stödja Ukraina, dels för att bibehålla goda relationer med EU och dess medlemsstater. På så vis är granskningarna av europeiska företags förehavanden i tredjeland viktiga. De sätter ljuset på viktiga frågor och kan bidra till bot och bättring när det gäller tveksamheter, men de kan också ge incitament för globala partner att ta frågorna på ännu större allvar.

Fru talman! Tack återigen, utrikesminister Billström, för svaret! Det är sant att jag själv har varit statsråd och vet att lagstiftning, förordningsändringar och sådant tar tid. Men jag vet också att regleringsbrev inte tar någon större tid. Särskilda uppdrag till myndigheter tar ingen större tid. Förstärkt myndighetsdialog, omprioritering av resurser och att utse nationell samordnare kan man också fixa ganska snabbt, för att inte tala om att kalla in näringslivets organisationer för en ordentlig genomgång av regelverket och inpränta betydelsen av att varje företag tar sitt ansvar. Detta kan man ändå göra. Det kräver inte något långt lagstiftningsarbete eller långa processer i vare sig Regeringskansliet eller riksdagen.

Med all respekt för en broschyr som förvisso säkert är väldigt bra tror jag att den tiden är förbi när bara en broschyr till myndigheter eller företag är svaret på hur man implementerar kunskapen i organisationer. Det krävs ett lite mer aktivt förhållningssätt. Det får bli mitt budskap här till statsrådet.

Om vi inte har ett mer aktivt förhållningssätt är risken att vi även om en månad, om två månader eller om tre månader kanske utmärker oss som ett av de få länder i hela EU där man inte väckt ett enda åtal, trots att jag är helt övertygad om att det även i Sverige finns företag som medvetet eller omedvetet faktiskt har brutit mot sanktionsbestämmelserna.

Det är klart att det är otroligt viktigt att man säkerställer att man har en brottsbekämpning i fråga om detta, dels för att förhindra att Sverige blir ett land där andra företag väljer att etablera sig om kontrollen är sämre, dels för att vi måste göra vårt yttersta för att förhindra att vi indirekt hjälper Ryssland i deras förfärliga krig mot Ukraina.

Jag har en sista uppmaning till statsrådet. Vi har samma engagemang, men det går att ha ett än mer aktivt förhållningssätt och inte bara hänvisa till regler, broschyrer och lagstiftning utan faktiskt också aktivt agera för att se till att denna fråga kommer högst på dagordningen.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för en bra debatt i en viktig fråga.

Som jag har nämnt är det välkommet att olika aktörer granskar hur EU:s sanktioner genomförs, och det är viktigt att ha en tydlig bild av problemet för att kunna vidta lämpliga och effektiva åtgärder för att stävja detta.

Mot bakgrund av att det sedan hösten 2023 framkommit flera uppgifter om möjligt sanktionskringgående i Sverige och i övriga EU har regeringen intensifierat arbetet i sanktionsfrågorna. Och det handlar om mer än bara det exempel som jag nämnde i form av broschyren. UD har till exempel bett Kommerskollegium om förslag på operativa åtgärder - helt i linje med vad interpellanten efterfrågar - som kan vidtas på både nationell nivå och EU-nivå för att identifiera och motverka eventuellt kringgående av sanktionerna mot Ryssland.

Detta är en av flera pusselbitar som tillsammans med ändringar i regleringsbrev ger ett bredare kunskapsunderlag och vässar Sveriges arbete för en stärkt sanktionsefterlevnad.

Det tål att upprepas ännu en gång: Vårt militära, politiska och ekonomiska stöd till Ukraina förblir de kommande årens främsta utrikespolitiska uppgift. Vi begränsar Rysslands handlingsmöjligheter främst genom ett starkt, förutsägbart och uthålligt stöd till Ukraina. Därutöver prioriterar regeringen såväl nya sanktioner mot Ryssland som ett effektivt genomförande av redan antagna sanktioner.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.