Herr talman! Tack, Mattias Vepsä, för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag!
När vi nu ska trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten är det viktigt att göra det på flera fronter samtidigt. Därför vilar regeringens plan på tre distinkta delar.
Den första är förstås att slå mot det grova våldet - skjutningarna och sprängningarna. Det är A och O att slå mot det. Den andra är att strypa den kriminella ekonomin, det vill säga det som driver kriminaliteten och göder de kriminella nätverken. Den tredje är förstås att bryta nyrekryteringen av barn och unga in i de kriminella gängen. Vi måste jobba metodiskt på alla tre fronter.
Ett år efter valet och med en ny regering kan jag konstatera att vi har tagit enormt många initiativ i var och en av dessa tre delar, ägnade åt att kunna vända utvecklingen och trycka tillbaka brottsligheten framöver.
När det gäller den ekonomiska brottsligheten och den kriminella ekonomin vet vi att narkotikahandeln är en huvudinkomstkälla för de kriminella gängen. Men de ekonomiska bedrägerierna har i hög grad gått om narkotika som primär intäktskälla för de kriminella nätverken. Det är en bredd av aktiviteter där företag inte minst används som brottsverktyg. Men det handlar också om bedrägerier på annat sätt, exempelvis mycket systematisk bedrägeriverksamhet som riktas mot äldre personer med mera.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag kan försäkra Mattias Vepsä att den här regeringen inte kommer att tveka att göra det som krävs för att trycka tillbaka och strypa den kriminella ekonomin. Det kommer vi att göra genom nya och effektiva verktyg till brottsbekämpningen, för att kunna slå mot den kriminella ekonomin, men också genom att på andra sätt strypa tillgången till offentliga medel.
En ny utbetalningsmyndighet kommer snart på plats, ägnad åt att få kontroll på utbetalningarna från det allmänna, att försvåra för fusk och utnyttjande av de offentliga bidragssystemen och att värna skattebetalarnas pengar.
Det handlar också om ökad tillsyn och tillståndsplikt i fler fall, också när det gäller privata aktörers medverkan i den offentliga välfärden. Vi är öppna för att göra det som krävs. I den delen vill jag dock göra en invändning. Jag har inget som helst problem med tillståndsplikt, effektiv tillsyn, strama regler, revision, allt som kan säkerställa att skattebetalarnas pengar används till välfärd och inte till annat. Det gäller oavsett om det handlar om offentliga eller privata aktörer i välfärden.
Däremot måste jag säga att referensen till Stockholm onekligen tydliggör en skillnad. Jag upplever att Socialdemokraterna gärna vill använda kampen mot kriminaliteten som en sorts ursäkt för att åstadkomma någonting annat som Socialdemokraterna gärna vill åstadkomma: att strypa medborgarnas inflytande över välfärden. Det handlar om den enskildes och familjens möjligheter att genom egna val påverka var man ska gå till tandläkaren, var barnen ska gå i förskolan och vilken vårdcentral man ska gå till.
Det är viktigt att förstå att kärnan i den svenska välfärdsmodellen är å ena sidan den offentliga finansieringen, som gör att det inte är en plånboksfråga, å andra sidan medborgarens möjlighet att själv påverka de viktigaste livsvalen som också rör välfärden. Vad jag har sett som medborgare i Stockholm det senaste året är tyvärr inte en av allmännyttiga skäl driven kamp mot kriminalitet utan en ideologiskt betingad nedstängning av medborgarnas valfrihet. Det gäller alltifrån anorexivård till ambulansvård och annat.
Om det är det som debatten ska handla om vill jag försäkra Mattias Vepsä om att vi har en konflikt. Det kommer nämligen inte att trycka tillbaka kriminaliteten. Det kommer däremot att undergräva medborgarnas egenmakt och valfrihet.