Herr talman! Tusen tack för svaret, statsrådet!
Det var inte helt utan skäl som jag ställde interpellationen till just utbildningsminister Mats Persson. Jag ser frågeställningen mer som en utbildnings- och forskningspolitisk fråga med utvecklings- och konkurrensaspekter samt en migrationsdimension, medan svaret kanske snarare speglar en migrationsfråga med en forskningsaspekt. Det kan jag naturligtvis leva med, eftersom svaret speglade båda delarna, men jag vill ändå stå kvar på min planhalva ett litet tag och fokusera på lärosätenas förutsättningar.
Jag råkar vara tjänstledig från Chalmers i Göteborg, och jag har varit engagerad i denna typ av forskningsprojekt, som bygger på samverkan med lärosäten i andra länder - ibland så långt borta som söder om Sahara. Även om det emellanåt har varit tidspress med visumansökningar har det i regel fungerat att få forskare och studenter till Sverige för studieutbyten, forskningsprojekt och konferenser till förmån och fördel för alla inblandade.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I somras blev jag dock kontaktad av en forskare och kursansvarig på Linnéuniversitetet som tog upp frågan om studenter som inte dök upp som väntat. Jag pratade med en del andra lärosäten, och det visade sig att mönstret var detsamma överallt. Jag har noterat att samma problem existerar även i Danmark och Storbritannien.
Till min glädje har Sveriges högskole- och universitetsförbund, SUHF, följt detta. De har sammanställt uppgifter från olika lärosäten i ärendet, så när inspelen gällande kommande forskningsproposition sammanställdes för någon månad sedan kunde jag notera att min skola - Chalmers - hade använt hela 2 sidor, av sammanlagt kanske 12-15, till att tala om vikten av detta. Jag hade tänkt citera ett par rader därifrån. Man skriver:
"För att Chalmers ska kunna vara ett universitet i världsklass krävs det att vi kan attrahera och rekrytera kompetenta, innovativa medarbetare från hela världen. Vi bidrar själva till detta med vårt goda och öppna samarbetsklimat över disciplingränser samt våra öppna och tillgängliga forskningsstrukturer."
Det går ju att byta ut "Chalmers" mot namnet på egentligen vilket lärosäte som helst. Detta är på något sätt ord och inga visor. Vi har attraktiva forskningsmiljöer och därmed också goda studentmiljöer. Det väger upp det som vi eventuellt kan ha på minussidan - språket är i regel inget stort problem, då de flesta talar god engelska, och vinterhalvåret verkar trots allt inte vara alltför avskräckande. Vi får inte tappa bort detta; det skulle kunna kosta oss massor av framtida arbetstillfällen.
Strax före sommaren i år publicerades i Storbritannien en undersökning om vad internationella studenter innebär för landet i ekonomiska termer. Då ska man veta att Storbritannien har tagit emot ett ganska stort, och ökande, antal studenter varje år - fram till dess att den nya Toryregeringen tog över och påbörjade en liknande förflyttning som här, det vill säga för att kraftigt minska migrationen till landet.
Rapporten har väckt väldigt stort uppseende därför att den pekar på att de studenter som påbörjade sina studier under 2021 kommer att generera uppemot 500 miljarder kronor - till en kostnad på runt 50 miljarder kronor. Det är alltså en utveckling med tio gånger insatsen. Om vi översätter detta till svenska förhållanden - vi både är färre och tar emot färre - skulle det vara ett plus på ungefär 20 miljarder. Det säger jag med reservation för all osäkerhet i siffrorna; jag kommer ändå från en högskola och måste därför nämna det. Men det är rätt mycket, så det kan inte råda någon tvekan om att detta är lönsamt.
Jag förstår att detta inte primärt är statsrådets bord, men jag undrar ändå om statsrådet delar min uppfattning och ser det på samma sätt som jag, det vill säga att våra lärosäten är avgörande för utvecklingen i vårt land.