Fru talman! Låt oss börja med att konstatera att vi i Sverige ska ha bra beslutsunderlag för de beslut som vi fattar. Det gläder mig att också Ingela Nylund Watz och förhoppningsvis hela Socialdemokraterna tycker det. Det är viktigt att vi har bra beslutsunderlag.
Låt mig därefter konstatera att det givetvis finns många diskussioner här samtidigt.
Är ett bra beslutsunderlag samma sak som att man vet allt om alla individer alltid, in på detaljnivå? Ingela Nylund Watz kan säkert förklara närmare hur vi skulle ha en radikalt annorlunda penningpolitik om vi till exempel visste vem som har en inbyggd mikrovågsugn hemma. Är det på den nivån? Skulle vi ha radikalt annorlunda åtgärder för makrostabilitet rent generellt om vi visste exakt hur många mil varje hushåll kör med sin bil varje år?
Jag tycker att det finns skäl att nyansera lite grann. Att samla in väldigt mycket uppgifter eller samla in alla uppgifter om alla individer och lagra i en stor databas är givetvis förknippat med ett antal verktyg som många skulle vilja använda sig av - forskare och myndighetspersoner och andra som fattar beslut.
Men det är också förknippat med ett antal risker och problem. Vi vet att vi lever i en väldigt digitaliserad värld. Att centrera all information om alla människor i ett register, eller åtminstone information om alla människors alla ekonomiska förehavanden och tillgångar, är såklart förknippat med ett antal risker och problem. Det kan ses rent moraliskt, givetvis. Det kan finnas ett integritetsproblem med att man ska samla in uppgifter.
Jag vet inte exakt var Ingela Nylund Watz vill dra gränsen, men i debatten har förekommit förslag om att man varje år ska rapportera in hur många mil man har kört med sin bil och så vidare. Jag vet inte var Ingela Nylund Watz är beredd att dra gränsen i dessa sammanhang.
Är man lite intresserad av forskning och olika statistiska metoder kan man givetvis också ställa sig frågan om man behöver data om alla människor, alltid, eller om man kan ha ett urval av data och fatta beslut utifrån det. Skulle penningpolitiken, stabiliseringspolitiken eller de åtgärder som vidtas för att motverka överskuldsättning och andra typer av problem se radikalt annorlunda ut om man fattade beslut utifrån ett insamlat statistiskt underlag i stället för att ha individdata för varje person? Vad händer om ett sådant här register läcker, till exempel? Jag tycker att olika saker måste vägas mot varandra; sådan är politiken.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Nu har vi fått in remissvaren, och analys av detta pågår. Låt mig vara tydlig med att vi ser behovet hos myndigheter, men jag tycker att Ingela Nylund Watz närmar sig frågan från en rätt radikal position. Hon har ändå ett bredare uppdrag än olika myndigheter har.
Jag är lite nyfiken på hur Ingela Nylund Watz ser på avvägningar - det är också viktigt i politiken. Ska vi samla in data över hur många mil man kör med sin bil varje år? Ska varje renovering i hemmet rapporteras in till staten? Ska varje krona man har på ett sparkonto rapporteras in i ett register? Ska allt detta samlas ihop i ett enda jätteregister över alla svenskar?
Jag tycker att man som regeringsföreträdare och riksdagsledamot måste väga olika saker mot varandra. Att forskare och myndigheter vill ha all information om alla kan man förstå ur många aspekter. Men är Ingela Nylund Watz som företrädare för svenska folket odelat positiv till att allt sådant här samlas in? Hur mycket ska medborgarna administrera själva? Hur stor börda ska läggas på hushållen och så vidare?
Oavsett om man är för eller emot skulle det, tycker jag, vara klädsamt med lite reflektion kring både för- och nackdelar med detta från Ingela Nylund Watz sida.