Interpellationssvar - Åtgärder mot stigande ungdomsarbetslöshet - 2023-11-28

Fru talman! Jonathan Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska ungdomsarbetslösheten.

Inom ungdomspolitiken prioriterar regeringen bland annat att ungas sociala inkludering och etablering på arbetsmarknaden ska öka. Arbetsmarknadspolitiken syftar till att fler - unga som äldre - ska komma i arbete. Ansvarsfördelningen för genomförandet av arbetsmarknadspolitiken bygger på att Arbetsförmedlingen har en flexibilitet att anpassa sina insatser och fördela resurser utifrån regionala och lokala behov.

I budgetpropositionen för 2024 föreslås en förstärkning av Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag om 200 miljoner för att möta en ökad arbetslöshet och stärka kontrollarbetet. Tillsammans med andra förslag i budgetpropositionen, till exempel ett förstärkt jobbskatteavdrag för låg och medelinkomsttagare samt fler platser inom både yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen, bidrar de föreslagna satsningarna inom arbetsmarknadspolitiken till att stärka arbetslinjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Gällande utbildningsområdet föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2024 att 1 362 miljoner kronor tillförs för fler utbildningsplatser på regionalt yrkesvux och att 385 miljoner kronor tillförs för fler utbildningsplatser i yrkeshögskoleutbildning för 2024, båda summorna inklusive studiestöd.

Man bör komma ihåg att den enskilt viktigaste insatsen för att ungdomar långsiktigt ska etablera sig på arbetsmarknaden är utbildning. Utbildning av hög kvalitet stärker också individers möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och gör det möjligt att ta till vara allas kompetens. Samtidigt som det finns många som kan arbeta har välfärden och näringslivet svårt att hitta arbetskraft med rätt kompetens. Därför är det viktigt att arbetsmarknadens behov i större utsträckning får styra hur utbildningar inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen dimensioneras.

Regeringen följer noga utvecklingen på arbetsmarknaden och hur Arbetsförmedlingen genomför sitt uppdrag att tillgodose behoven hos både arbetssökande och arbetsgivare.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och för att han tagit sig tid att komma till kammaren även i kväll.

Alla människor behöver få möjligheten att försörja sig själva genom att få tillgång till ett arbete. Det är en helt central överlevnadsfråga för så många människor i detta land eftersom det handlar om att få in pengar på lönekontot i slutet av månaden. Det är också en fråga om självförverkligande och minskad ohälsa. Genom att ha ett arbete har du större möjlighet att själv fatta beslut om ditt eget liv.

Att en så stor andel av befolkningen som möjligt har ett arbete är också viktigt för finansieringen av vårt gemensamma samhällsbygge. Ju fler som har ett arbete att gå till, desto mer skattepengar får vi in till att lägga på centrala samhällsfunktioner som skola, vård och omsorg.

Att människor arbetar har givetvis också en helt central roll för kompetensförsörjningen, inte minst inom välfärden men också inom ramen för den gröna omställningen som pågår i hela landet.

De senaste siffrorna gällande arbetslösheten är därför väldigt oroväckande, särskilt siffrorna som rör ungdomsarbetslösheten. Av allt att döma är ungdomsarbetslösheten på väg uppåt. Vi har i dag en ungdomsarbetslöshet på cirka 20 procent, och det är en hög siffra. Det handlar om en stor grupp människor som inte har ett jobb att gå till.

Fru talman! Att människor är arbetslösa är en stor förlust för både enskilda individer och samhället i stort. För unga arbetslösa kan det bli en väldigt stor förlust för den enskilda individen. Det kan handla om nyutexaminerade studenter som inte lyckas få en anställning och inte kan klara sig utan stöd från familjen - ett stöd som inte alla kan få. Det kan också handla om en ungdom som nyligen fått sitt första jobb, blivit uppsagd, kastats ut i arbetslöshet och därmed inte kan betala hyran på sitt nytecknade hyresavtal. Vi förstår alla att detta inte är hållbart. Samhället har ett ansvar för att unga ska få möjlighet till försörjning.

Fru talman! Statsrådets interpellationssvar går att dela upp i två huvuddelar. Först pratar statsrådet om Arbetsförmedlingen, dess verktygslåda och att man har en viktig roll när det gäller att göra insatser för dem som är i behov av arbete. Den andra delen berör utbildningssektorn brett. Här nämner statsrådet satsningar på yrkesvux och yrkeshögskolan. Statsrådet beskriver också att utbildning av hög kvalitet stärker individers möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med statsrådet om att Arbetsförmedlingens verktygslåda och hela den samlade utbildningskedjan är två huvudnycklar till att bekämpa arbetslöshet och särskilt ungdomsarbetslöshet. Det vi däremot sannolikt inte är överens om är huruvida de så kallade satsningar statsrådet hänvisar till, bland annat de 200 miljoner kronorna till Arbetsförmedlingen, är tillräckliga i förhållande till de problem vi ser. Jag hävdar att det är uppenbart att regeringen gör för lite. Utbildningssektorn i hela landet går på knäna, Arbetsförmedlingen har svårt att leverera på sitt uppdrag och ungdomsarbetslösheten är på väg uppåt tillsammans med arbetslösheten i övriga kategorier.

Anser statsrådet att de åtgärder regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2024 eller andra åtgärder är tillräckliga för att få bukt med de problem vi nu diskuterar?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet och Jonathan Svensson som är här denna någorlunda sena afton.

Ibland när jag hört svar på interpellationer eller allmänt funderat på Liberalernas politik har jag undrat hur en liberal workshop på Arbetsmarknadsdepartementet ser ut. Jag tänker mig något i denna stil: Man samlas i februari månad över en kanna kaffe. Det är ungefär samma väder som nu, lite kallt och snöigt, och man tänker att man ska börja tidigt med budgetarbetet. Alla värker fram sina bästa idéer medan man smuttar på kaffet. Plötsligt ropar någon "skattesänkning", och alla svarar: "Heureka, nu är vi färdiga. Nu går vi hem. Tack för i dag!" Det är också så jag tänker mig att liberala workshoppar har sett ut under ganska många år.

Statsrådet tar i sitt svar upp ett förstärkt jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare som en reform som skulle skapa en massa jobb för unga runt om i landet. Denna Timbropolitik hade nog gjort Milton Friedman stolt. Jag ställer mig oförstående inför detta. Om det inte finns några jobb, hur ska då en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare skapa fler jobb? Det är ju samma människor som i dag har ganska svårt att få vardagen att gå ihop. Ska de plötsligt börja konsumera brett och sätta igång samhällets alla hjul? Hur kan detta vara en av de främsta reformerna för att bekämpa ungdomsarbetslösheten?

Statsrådets svar innehåller inte jättemånga stimulerande insatser. Det hade kanske varit bättre att använda statskassans styrka till stimulerande insatser i stället för detta ideologiskt motiverade duttande. Statsrådet kunde ju ringa bostadsministern och säga att bostadsbyggandet måste komma igång. Det hade förhoppningsvis satt fart på ekonomin och gett jobb och bostäder till unga. Det hade kanske kunnat få unga att flytta dit där jobben finns. Skellefteå har nämnts tidigare i kväll, och ett ökat bostadsbyggande där skulle kanske kunna få fler unga att flytta dit. Fler bostäder i studentstäderna eller på annan ort skulle kunna få fler att studera och vidareutbilda sig, vilket ju Liberalerna lyfter fram som viktigt.

Precis som med läran om trickle down, som är vår tids stora ekonomisk-politiska myt, håller nyliberaler krampaktigt fast vid läran om att skattesänkningar på något sätt automatiskt ger en massa jobb. Men någon stimulerande politik vill man inte se, för det skapar tydligen inte jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det inte är konsumtion dessa skattesänkningar leder till, hur skapar då den påstådda drivkraften för arbete jobb om det inte finns jobb att söka, om det saknas arbeten man är utbildad till, om det saknas möjlighet att bo och om det saknas möjlighet att studera?

Det är dags för arbetsmarknadsministern att fokusera på en aktiv arbetsmarknadspolitik och på stimulanser - exempelvis för bostadsbyggandet eller för den gröna omställningen, som ju är ett utmärkt sätt att skapa nya jobb i hela landet - och inte på daterade och utdömda skattesänkningslösningar signerade Timbro. Det är också dags att byta ledare för de där workshopparna på departementet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Johan Pehrson för svaret och Jonathan Svensson för en väldigt bra och viktig interpellation.

På tal om fattigt svar på en viktig fråga: En av de viktigaste grupperna som står utanför arbetsmarknaden är unga med funktionsnedsättning. Statsrådet nämner inte ett ord om denna grupp. I dag är bara hälften av personerna med funktionsnedsättning sysselsatta. För dem med nedsatt arbetsförmåga är siffran ännu lägre, endast 44 procent. Detta ska jämföras med en sysselsättningsgrad på 81 procent i den övriga befolkningen. Det hade varit bra om statsrådet i sitt svar hade uppmärksammat detta och sagt något om denna grupp. Situationen är ännu mer utmanande för personer med bostad enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Bland dessa individer är endast 3-4 procent sysselsatta, och en majoritet har arbetsmarknadsstatusen "sjuk". Deras medianinkomst är betydligt lägre än för befolkningen i stort.

Fru talman! Arbetsförmedlingens rapporter visar tydligt att unga med funktionsnedsättning möter enorma problem i dag på svensk arbetsmarknad, där de står inför större utmaningar än vad andra unga gör. De möter ofta långa perioder av arbetslöshet och för en tuff kamp för att hitta arbete som inte kräver ekonomisk subvention.

En särskilt påtaglig svårighet är den oacceptabelt långa väntetiden för det som kallas funktionshinderskod. Denna väntan kan sträcka sig över ett år, vilket fördröjer stöd och försvårar möjligheten till arbete. Detta har jag debatterat med arbetsmarknadsministern tidigare.

När de unga till slut får en kod möts de av nya hinder när det gäller de nedskärningar som Johan Pehrson har genomfört inom arbetsmarknadspolitiken de senaste åren och de specialkompetenser som inte längre finns på Arbetsförmedlingen men som var väldigt värdefulla för personer med funktionsnedsättning, för att ge dem det stöd de behöver.

Dessutom leder bristen på specialiserade handläggare inom Arbetsförmedlingen till att många inte kan placeras i arbete eller praktik. Trots att pengar finns för lönebidrag används dessa inte fullt ut, vilket resulterar i att resurser som kunde ha hjälpt till att ge dessa personer stöd går tillbaka till staten.

Du har ett ansvar, Johan Pehrson, för att se till att alla unga, oberoende av funktionshinder, erbjuds samma möjligheter på svensk arbetsmarknad. Du har också ansvar för att säkerställa att Arbetsförmedlingen har de resurser som krävs för att hjälpa dessa unga människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att förbättra situationen för unga med funktionsnedsättning behövs förstärkta resurser till Arbetsförmedlingen. Det är också viktigt att det finns ett samarbete mellan arbetsgivare och Arbetsförmedlingen för att man ska kunna skapa mer inkluderande arbetsmiljöer.

Det handlar om att genomföra konkreta åtgärder, såsom utbildningsinsatser för arbetsgivare och riktlinjer för arbetsanpassning och uppföljning, samt att erbjuda incitament för arbetsgivare som arbetar aktivt för att inkludera personer med funktionsnedsättning.

Med anledning av detta vill jag fråga Johan Pehrson: På vilket sätt planerar man att stärka Arbetsförmedlingen för att unga med funktionsnedsättning ska kunna erbjudas bättre stöd? Finns det några initiativ från statsrådets sida för att genomföra samarbete med näringslivet och civilsamhället för att skapa en mer inkluderande arbetsmarknad? Återigen, Johan Pehrson: Vad finns det på bordet?

Fru talman! Det är lätt att hålla med om den passion som finns här för att unga personer ska ta ansvar för sitt eget liv och för att man ska ge dem både en hjälpande hand och ställa krav. Det är det samhällskontrakt som vi pratade om i den förra debatten - vikten av att man tar emot och ger anvisningar så att det ska hända något om man tycker att det behöver tryckas på lite i kravdelen.

Vi kommer inte undan fundamenta. Vi måste gå tillbaka till de grunder i skolan som gör att unga människor blir anställbara. Vi vet att arbetslösheten fortfarande är väldigt låg hos unga personer som har klarat skolan. Oavsett om de har gått en mer yrkesinriktad utbildning eller en teoretisk utbildning är arbetslösheten väldigt låg där.

Utmaningen ligger hos de unga som hoppar av skolan eller som kanske aldrig kommer dit därför att de är så kallade hemmasittare. Det är en enorm utmaning, men svaret för att mota ungdomsarbetslösheten är att unga personer ska ha den kompetens som krävs på en många gånger komplex arbetsmarknad.

Det är korrekt att vi har en hel del workshoppar. Vi funderar mycket på vad vi kan lära av tidigare regeringars politik och varför den inte lett till de resultat man sa sig sträva efter. Det var för att man missade några viktiga grunder, allt från utbildning till krav på språk och på att människor ska vara beredda att ta de jobb som finns. Vi får se om det finns någon omprövning av detta hos Socialdemokraterna.

Vi menar att det som Socialdemokraterna själva har föreslagit, alltså sänkta skatter på låga och medelhöga inkomster, är rimligt. Man måste också göra det lönsamt att arbeta för personer med låg inkomst, vilket man mycket väl kan ha i början. Ofta är det första jobbet inte det bästa jobbet, utan man kan byta jobb under livet och vidareutbilda sig.

Det finns enorma möjligheter i Sverige att själv bestämma om man med hårt arbete, flit och ansträngning vill byta arbete. Då kan man under hela livet delta i det så kallade livslånga lärandet. Förutsättningarna för detta har kanske aldrig varit bättre än nu. Detta är viktigt, för arbetsmarknaden är i ständig förändring. Detta gäller inte minst för de unga som börjar arbeta i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller den tanke som finns om att det är politiken som kan lösa allt tror jag att vi kan skapa goda förutsättningar för näringslivet så att det finns tillgång till energi och så att unga människor klarar utbildningen. Jag möter också kompetensefterfrågan, men alla ungdomar som har utbildningen på gymnasienivå avklarad kommer i regel i arbete.

Dessutom har vi omfattande insatser inom ramen för Arbetsförmedlingens garantier för att se till att ingen går hemma, för då är risken att man hamnar i annat elände. Man vänder på dygnet och får dåliga vanor, och i värsta fall finns det andra verksamheter som drar i en, såsom kriminalitet, eller i värsta fall psykisk ohälsa och missbruk.

Jag vill nog säga att vi har ganska omfattande stöd och hjälp för ungdomar. Det är väldigt svårt att hjälpa ungdomar som har hoppat av skolan, men vi ska aldrig ge oss. Det är därför hundratusentals personer utbildar sig inom till exempel komvux varje år. Det är en viktig insats.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för hans inlägg. Jag noterar att statsrådet inte riktigt svarade på frågan om huruvida han anser att de åtgärder som regeringen vidtar i budgetpropositionen eller i övrigt är tillräckliga för att åtgärda de problem som vi diskuterar i dagens interpellationsdebatt.

Det är tråkigt att regeringen inte klarar av att presentera en politik som tacklar arbetslösheten och särskilt ungdomsarbetslösheten. Detta är problem som skadar samhället i stort men också den enskilda individ som saknar ett arbete att gå till.

När vi tydligt kan se ett samhällsproblem som drabbar många krävs ett gemensamt svar från hela samhället, där det offentliga behöver ta på sig ledartröjan. Det är tydligt att regeringen inte gör tillräckligt.

Som tidigare nämnts är Arbetsförmedlingens verktygslåda och hela den samlade utbildningssektorn två huvudnycklar i arbetet för att bekämpa arbetslösheten. Det räcker i praktiken att öppna vilken lokaltidning som helst i landet för att se situationen inom skolsektorn. Grundskolor och förvaltningar, förskoleförvaltningar och gymnasieförvaltningar går med stora underskott, tvingas lägga ned verksamheter och säger upp personal. Elevers studiero och studieresultat och personalens arbetsmiljö kommer att få ta smällen för detta.

Rapporter från vuxenutbildningsvärlden pekar också på att man inte klarar av att leverera på sitt uppdrag, men regeringen gör långt ifrån tillräckligt för att stoppa krisen.

Samma visa är det hos Arbetsförmedlingen. Det tillskott på 200 miljoner kronor som regeringen ger myndigheten för 2024 är långt ifrån vad myndigheten själv har begärt och säger sig behöva för att klara sitt uppdrag. När de resurser som myndigheten får är så långt ifrån vad de säger sig vara i behov av kommer det givetvis att få konsekvenser. Det kan handla om sämre lokal närvaro, sämre service för arbetssökande och större svårigheter att få människor i arbete.

Ett exempel som tydligt pekar på att Arbetsförmedlingen inte klarar av sitt uppdrag har lyfts upp av Serkan Köse. Det gäller unga med funktionsnedsättning, som diskuterades här i kammaren för bara ett par veckor sedan, och Arbetsförmedlingens arbete med unga som har en funktionsnedsättning och deras situation på arbetsmarknaden. Cirka hälften av alla unga med funktionsnedsättning har inget arbete att gå till, så där blir det klart underkänt betyg för regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För ytterligare några veckor sedan debatterades en rapport från Riksrevisionen som pekade på brister i Arbetsförmedlingens anvisningar till Samhall. Listan kan göras längre, men det går ändå att konstatera att regeringen gör för lite för att kunna hantera de samhällsproblem vi står inför.

Fru talman! Den utveckling vi ser framför oss med ökad arbetslöshet, särskilt ökad ungdomsarbetslöshet, kommer med allra största sannolikhet att få stora konsekvenser både för samhället och för enskilda individer. Unga människor som tar första steget ut i arbetslivet kommer att drabbas av de allra största konsekvenserna, och det är inte en hållbar situation.

Det går att förstå att jag inte är helt nöjd med det svar som statsrådet ger på frågan om ifall han anser att de åtgärder som vidtas är tillräckliga. Därför vill jag återigen fråga statsrådet: Anser han att de åtgärder som regeringen vidtar är tillräckliga för att hantera arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten? Vilka ytterligare åtgärder avser regeringen att återkomma med för att tackla det växande samhällsproblemet?

Fru talman! Statsrådet har rätt i att även Socialdemokraterna föreslog en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare. Men det finns en skillnad mellan att försöka rädda folks privatekonomi undan en regering som misslyckats med att bekämpa inflationen och att beskriva det här som en stor reform för att få fler unga i arbete. Jag tror att varken Teresa Carvalho eller Mikael Damberg skulle ha ställt sig i den här talarstolen och sagt att det här är en stor reform för att få fler unga i arbete, utan den handlar ju om att rädda folks plånböcker undan regeringens misslyckade inflationspolitik. Jämför med exempelvis Danmark, som har mycket lägre inflation!

Statsrådet lyfte i sitt svar fram skolan, till exempel. Vi kan ju titta på en tid då det var 2 procents arbetslöshet i det här landet: 1980-talet. Hade vi då ett friskolesystem med stora aktiebolag som härjade runt i svensk skola? Nej, det hade vi inte. Vi hade inte ett skolsystem där vinsten många gånger är det som premieras allra högst och är allra viktigast. Det hade vi inte på 80-talet när statsministern hette Olof Palme och finansministern Kjell-Olof Feldt. Det hade vi inte.

Vi hade en aktiv arbetsmarknadspolitik med politisk inblandning. Det var något som statsrådet sa att han inte trodde på. Det hade vi på 1980-talet. Det finns mycket annat som vi hade då, när vi hade 2 procents arbetslöshet, men det blir lite konstigt att säga att skolan är det viktigaste för att få fler unga i arbete och samtidigt bortse från ett av de största problemen. Det finns ett problem som skiljer ut Sverige från nästan resten av världen, nämligen friskolesystemet där stora aktiebolag tillåts härja fritt och där vinst tillåts hamna i första rummet. Det är väldigt konstigt att bara bortse från den problematiken. Om workshopparna på Arbetsmarknadsdepartementet tittar på tidigare politik föreslår jag att man tittar närmare på just den frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag nämnde i mitt anförande situationen för unga med funktionsnedsättning. Bara hälften av dem är sysselsatta. Johan Pehrsons svar handlade om krav på språk och utbildning och om att ta de jobb som finns. Sedan pratade han om dem som hoppat av skolan. Är det statsrådets svar till alla de unga människor med funktionsnedsättning som förväntar sig att regeringen ska agera mer kraftfullt för att skapa förutsättningar för just dem?

Statistiken från Skolverket visar på en ännu mer bekymmersam trend: Endast en av tio ungdomar som lämnar gymnasiesärskolan har ett jobb hösten efter det. Ännu mer oroväckande är att var tredje ungdom varken arbetar, studerar eller har någon daglig verksamhet. Är svaret att de ska ägna sig åt språk och utbildning och att de ska ta de jobb som finns, eller problematiserar statsrådet utifrån att man har hoppat av skolan?

I en tid där Sverige har en åldrande befolkning, en arbetskraftsbrist och en ständig ekonomisk omställning är det viktigt att vi värderar och utnyttjar alla tillgängliga kompetenser som finns i samhället. Det inkluderar även kompetenser hos personer med funktionsnedsättning. Dessa unga människor förtjänar ett samhälle och ett system som aktivt stöttar dem, inte bara med ord utan också med konkreta åtgärder.

Johan Pehrson - kommer regleringsbrevet för Arbetsförmedlingen 2024 att adressera de påtagliga problem som unga med funktionsnedsättning möter, såsom långa väntetider på funktionshinderskoder, brist på specialistkompetens och tröga handläggningar av lönebidrag? Vad avser Johan Pehrson konkret att göra för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning har samma möjligheter som alla andra att fullt ut bidra på arbetsmarknaden?

Fru talman! Vi har ju de här interpellationsdebatterna för att man ska kunna hinna svara alla. Det är klart att när tre fantastiska företrädare för oppositionen är här hinner man inte riktigt med när det dyker upp helt nya frågor.

Det är korrekt att regeringen kommer att fortsätta prioritera i uppdraget till Arbetsförmedlingen. Man ska verkligen se till att ordna bättre, närmare och snabbare service till personer som behöver ha en så kallad kodning för att få tillgång till lönebidrag eller andra stöd som man kan ge när någon har en funktionsvariation. Det är väldigt viktigt, för alla människor ska få en chans att bidra. Jag vill också säga att många gör det i dag. Vi vet vad det betyder. När man träffar personer som får det här stödet är det mycket starka möten som visar vilken värdighet, frihet och egenmakt det ger att förverkliga både små och stora drömmar, vilket det ges möjlighet till för dessa personer. Det är helt korrekt att de stöd som finns ska användas.

Fru talman! Enligt vår grundlag är Arbetsförmedlingen den myndighet som ska verkställa beslut och lösa de här problemen, men de har det kämpigt. De har varit med om några tuffa år och ganska stora omställningar. Socialdemokraterna säger att det inte var de utan någon annan som var ansvarig. Men det lades ju inte ned 10, 20, 30, 40, 50 eller 60 utan hur många kontor som helst! I den situationen är det såklart en stor omställning man gör för att bli effektivare och komma närmare medborgarna. Det gäller inte minst personer med funktionsvariationer som man ska ge hjälp och stöttning att komma in på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Friskoledebatten kan vi väl spara till en annan gång? Jag tillhör nog dem som tycker att det är dags att göra någonting åt det här. Liberalerna har samlat stöd i riksdagen för att genomföra de förändringar som det inte gick att samla stöd för tidigare. Det är klart att vi måste se till att profit inte står överst på dagordningen för någon, och jag tycker att det är viktigt att saker som religion inte heller kommer i första rummet. Det är därför vi har Skolinspektionen som aktivt kollar alla skolor - även de som har kommunala huvudmän. Jag lämnar det ämnet nu.

När det gäller inlägget om seminarier kan jag berätta att jag har varit på ett sådant, fru talman, som handlade om Kjell-Olof Feldt, som nämndes här tidigare. Jag vänder mig till er på läktaren och alla andra närvarande. Det handlade om Alla dessa dagar, där Kjell-Olof Feldt beskrev vad som hände när den svenska ekonomin så att säga gick i drickat. Överbudspolitik och pengar till allt skapade en enorm överhettning och en ekonomisk svårighet som det tog många år att ta sig ur. En senare företrädare som också var finansminister och senare statsminister, Göran Persson, var noga med att man måste ha ordning på ekonomin. Man kan inte släppa inflationen och skuldsättningen, utan man måste ha ekonomiska fundamenta i ordning.

Vad gäller ungdomsarbetslösheten och situationen för människor med funktionsvariationer, långtidsarbetslösa eller vem som helst som blir av med jobbet i Lesjöfors handlar det om personer som är beroende av att vi har ordning på ekonomin och får ned inflationen och räntorna så att investeringarna kommer igång. Det är nämligen då jobben kommer tillbaka, och det kommer att vara avgörande. Det är grunden, tillsammans med alla de utbildningsinsatser i mångmiljardklassen som kommer att ske, inte minst inom ramen för Arbetsförmedlingen.

Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet för inläggen, även om jag inte är helt nöjd med innehållet.

I dag har vi diskuterat en väldigt viktig fråga för väldigt många människor, nämligen den stora grupp unga som i dag går utan arbete och sysselsättning. Det är en grupp som växer, och det kommer att medföra stora problem för både individerna som drabbas och samhället i stort. Utifrån statsrådets inlägg gör jag ändå bedömningen att det återigen är tydligt att regeringen saknar en plan för att hantera de stora samhällsproblem som vi diskuterar.

Statsrådet nämnde språkkrav och sänkt skatt och säger att han noggrant ska följa utvecklingen på arbetsmarknaden. Det är inte tillräckligt, fru talman. Sverige har en regering som inte tar itu med samhällsproblemen. De unga som går arbetslösa behöver aktivt stöd från samhället genom bland annat Arbetsförmedlingen, men det klarar myndigheterna inte av att leverera.

Sveriges arbetslösa unga är i behov av en mer aktiv arbetsmarknadspolitik där fler kan ta sig ur arbetslöshet och utanförskap och i stället bli en del av samhällets gemenskap och på så sätt bidra till vårt gemensamma samhällsbygge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är framför allt regeringens uppdrag att kunna presentera de förslag som kan få bukt med dessa utmaningar, och regeringen lägger i praktiken inte fram några förslag på arbetsmarknadsområdet. Statsrådet säger en del bra saker som säkert skulle kunna lösa en del av problemen, men det blir aldrig någon verkstad av det.

Man kan ställa sig frågan varför. Det kan ju vara så att statsrådet sitter i en bil där det är Jimmie Åkesson som kör och Ulf Kristersson som sitter i passagerarsätet. Då är det inte lätt att göra sig hörd.

Fru talman! Sverige förtjänar en chaufför som inte hotar våra grundläggande värderingar och som inte innebär en risk för Sverige och för svenskars säkerhet. Tack för en viktig debatt!

(Applåder)

Fru talman! Tack, Jonathan Svensson, för att du lyfter den här mycket angelägna frågan! Det finns ingenting som är så viktigt för en ung människa som att gå till skolan. Har man svårt att gå till skolan ska man få hjälp med det, för klarar man skolan är framtiden ljus för unga människor.

Men det kommer också med ett pris. I samhällskontraktets Sverige förväntar vi oss att ungdomar lägger manken till, lägger bort mobilen och släpper skärmarna. Man sköter sig, man bildar sig, man läser läxorna. Allt det där är jätteviktigt, och det är också svårt, för sker inte detta måste man se till att tidigt ge stöttning via socialtjänsten.

Jag nämnde ungdomspolitiken i inledningen av mitt svar. Den är bred. Det finns ingenting som är så viktigt som att kunna kompensera. Om det är svårt i skolan och om föräldrarna inte klarar av det är vid sidan av socialtjänsten inte minst idrottsföreningar och andra aktiviteter som scouter och kultur något som är viktigt. Där kan ungdomar skaffa sig en gemenskap så att de inte drunknar i det slukhål av meningslöshet och tomhet som jagas på av alla dessa falska profeter på sociala medier som vill ha en att sitta och titta på skärmar.

Vägen till frihet och egenmakt också för unga människor ligger i att använda sig av de stora möjligheter som finns i Sverige. Det börjar i skolan och avgörs också rätt mycket i skolan, och det är därför som det är viktigt att det finns både en andra chans och en helt annan chans med både vuxenutbildningar och folkhögskolor - allt som kan ge ungdomar en chans att komma igen om de har misslyckats i skolan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.