Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på frågan.
Vi hade en interpellationsdebatt i januari om Öresundsverket och dess framtid. Inte för att jag vill göra denna debatt spretigare, men jag vill ändå börja med att tacka för det arbete regeringen har gjort kopplat till detta. Även socialdemokratiska kommunalråd och moderata regionpolitiker har varit inblandade i det arbetet. Jag inleder alltså med ett tack i debatten.
Den debatt vi hade i januari var också kopplad till fjärrvärmemarknaden, och jag vill ta den som utgångspunkt. Då avslutade statsrådet med att säga: "Vi tar dessa medskick med oss, och då menar jag att vi faktiskt tar dem med oss. Jag tänker att vi kommer att ha anledning att diskutera detta igen i närtid." Det kan väl diskuteras om detta är närtid eller ej. Det är dock inte statsrådets fel, utan jag får ta på mig att jag inte lämnat in någon interpellation förrän nu.
Det har dock hänt lite sedan vi debatterade sist. Då stod vi inför en situation där Eon i Malmö hade aviserat höjningar på fjärrvärme i Malmö/Burlöv på 20 procent. Nu blev det inte 20 procent utan 13 procent - en klassisk förhandlingsteknik, kan jag tycka som står lite vid sidan om. Det är lite som att hota med ett rejält kok stryk, och sedan får man nöja sig med en liten lusing. Det är en förhandlingsteknik som kanske är vanligt förekommande i avtalsrörelser: Parterna börjar med att någon erbjuder noll och någon begär tio, och sedan kommer man överens om något däremellan. Kanske har man också använt modellen i politiken ibland, inte minst i internpolitiska sammanhang när man åker till kongresser och lägger sig långt åt ena hållet för att man är beredd att ta en kompromiss.
Men åter till fjärrvärmen. Anledningen till att vi är här är egentligen att fjärrvärme är den vanligaste uppvärmningsformen i Sverige och står för nästan hälften av uppvärmningen i landet. Bland flerfamiljshus är andelen som värms upp genom fjärrvärme omkring 90 procent.
Till skillnad från andra marknader finns det i dag ingen konkurrens på fjärrvärmenätet. Den som bor i ett fjärrvärmeområde och önskar använda fjärrvärme som uppvärmningssätt har ingen möjlighet att välja mellan olika aktörer, då leverantörerna verkar i ett naturligt monopol. Detta lämnar fjärrvärmekunder, såväl hushåll som företag, i en utsatt situation.
Kopplat till privatiseringsdiskussioner tänker jag så här: Ideologiskt brukar man ju föra ett resonemang om att syftet med privatiseringar är att effektivisera en marknad, erbjuda kunder olika alternativ och på något sätt också spara pengar. Funkar det så på fjärrvärmemarknaden? Nja, en analys utförd på uppdrag av Energimarknadsinspektionen visar att privata ägare innebär i genomsnitt 3-6 procent högre pris. Man skriver i rapporten: "Skillnader i prissättning tycks således huvudsakligen bero på skillnader i vilken grad bolagens marknadsmakt utnyttjas som i sin tur beror på bolagens villighet (typ av ägare) och möjlighet (begränsas av konkurrerande uppvärmningsslag och efterfrågerelaterade faktorer) till att utnyttja sin monopolsituation."
Eon hade en vinstmarginal på 18 procent på fjärrvärmen under 2022. Med den höjning som aviserats under 2023 kommer vinstmarginalen att öka. Dessutom har man flaggat för ytterligare höjningar 2024. Då skulle man landa på en vinstmarginal på ungefär 25 procent.
I svaret konstaterar statsrådet att det har varit "rimliga" prishöjningar. Frågan är om statsrådet verkligen tycker att Eons prishöjningar på fjärrvärme har varit rimliga.