Herr talman! Det gläder mig att statsrådet Johan Forssell så tydligt deklarerar att regeringen står bakom Borrells uttalanden och engagerar sig i kampen för mänskliga rättigheter. Det är viktigt. Det är också en viktig svensk profilfråga där vi har stått på barrikaderna så länge vi har funnits, höll jag på att säga.
Tanken var väl inte att vi skulle ha en debatt om historiken, men jag tror att ramanslaget för Latinamerika under vår tid var 1,9 miljarder, och nu är det nere på 570 miljoner. De besparingar som ändå aviseras nu från regeringens sida spår många skulle innebära att engagemanget och närvaron minskar med mellan 40 och 60 procent i Guatemala.
Min poäng är att om man nu eftersträvar flexibilitet och effektivitet i biståndet - och jag kan dela den uppfattningen; jag tror att det finns en poäng i att vi kan styra om en del av de resurser vi har; inte minst satsningen och omprioriteringen till Ukraina som vi inledde under vår regeringstid var ju väldigt viktiga sätt att göra detta - kanske det i detta sammanhang, nu när åratal av investeringar i biståndsarbete i Guatemala ger resultat, är viktigt att inte dra sig tillbaka precis när man är på väg att faktiskt erövra och demokratisera och på allvar kunna bryta decennier av korruption. Passa på nu att använda den flexibilitet som finns! Se till att säkerställa att den verksamheten som civilsamhället bedriver i Guatemala inte avvecklas!
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Svenska eller andra internationella organisationers insatser har inneburit att man med hjälp av människorättsadvokater och lokala och regionala juridiska ombud har stöttat dem som har utsatts för människorättsbrott i Guatemala. Det som händer om man då drar sig tillbaka - det kan vara viktigt för många som följer debatten att veta - är att det nästan inte finns något annat alternativ för dessa människor än att gå i exil, att lämna sitt land. Så har redan skett i många fall. Faktum är att riksdagens MR-nätverk - ett särskilt nätverk för mänskliga rättigheter som finns här i riksdagen -alldeles nyligen träffade representanter från Guatemala som kunde vittna om hur de tvingas lämna landet. Amnesty har en lång lista på personer som har fått göra detta.
Nu finns det en chans att faktiskt ge människor möjlighet att återvända, att demokratisera. Då är det olyckligt att regeringen håller fast vid att det ska vara en väldigt stram budget för Guatemala. Regeringen hänvisar till de mer generella resurser som finns, men jag tror att både statsrådet och jag vet att förutsättningarna för att större delen av de resurserna skulle allokeras till Guatemala är begränsade. Det är så lite som regeringen behöver göra för att göra stor nytta: Det är att i kommande regleringsbrev peka på vikten av insatser, att fortsätta att utveckla de stödinsatser som civilsamhället har gjort i Guatemala, men också att säkra den närvaro som vi har haft via vår ambassad och det starka engagemang som finns. Och jag tror, precis som Mathias Tegnér tidigare lyfte fram, att när nu USA så tydligt betonar detta och pekar på Sveriges roll, och när också EU och Josep Borrell i några sammanhang har påpekat att det finns flera europeiska länder som har ett starkare engagemang, däribland Sverige, blir signalen väldigt konstig om Sverige i det här fallet, i den här situationen, drar sig tillbaka.
Jag kan ha all respekt för att vi som socialdemokrater eller moderater kan ha olika uppfattningar om hur biståndet generellt ska hanteras; det kommer vi att fortsätta att ha. Men i den här situationen, när demokratin får chansen till genombrott, tycker jag att det är underligt om regeringen inte tar tillfället i akt att använda den flexibilitet som man nu säger sig vilja eftersträva.