Fru talman! Jag förstår att det finns ett stort intresse av vad Socialdemokraterna, det största partiet i Sveriges riksdag, bedriver för politik, men det är inte därför vi har den här debatten. Den här debatten har vi därför att regeringen är här i Sveriges riksdag och svarar på frågor från riksdagen.
Med det sagt är det här en viktig debatt. Det är vår skyldighet som folkvalda att värna om och försvara vår planet och våra medborgares framtid. Det är vi alla överens om, och jag tycker därför att det är centralt att ministern kan redogöra för vad regeringen avser att göra med de svenska klimatmålen och framför allt delmålet för 2030.
Under dagen har vi i medierna kunnat ta del av förslagen i den snabbutredning som regeringen har tillsatt, och det var med stor oro som jag tog del av uppgifterna för några veckor sedan om att regeringen överväger att skrota delmålen för 2030. Detta är själva bakgrunden till den här interpellationen.
Nu hör vi att förslaget från utredaren är att samtliga nationella klimatmål ska skrotas. Några timmar efter att vi kunde läsa det i medierna dementerade regeringen: Samtliga nationella klimatmål ska inte skrotas. Det lämnar dock en öppning för att något kanske ska skrotas, och här tycker jag fortfarande att ministern är svaret skyldig.
Fru talman! Sverige har länge varit ett föredöme på den globala scenen när det gäller klimatpolitik. Men nu, vid en tidpunkt då världen behöver enad, beslutsam och vetenskapligt grundad handling mer än någonsin, riskerar vi med regeringens politik att tappa fotfästet och göra avkall på våra ambitiösa mål.
Klimatkrisen är inte en fråga om politisk överlägsenhet eller ideologisk vinst utan handlar om att säkra en hållbar och livskraftig framtid för alla. Det handlar om att agera med integritet, ansvar och framför allt mod - mod att stå fast vid våra överenskomna mål och mod att med öppna ögon och en fast beslutsamhet att agera i våra medborgares bästa intresse möta de utmaningar som ligger framför oss.
Fru talman! I tidningen Aktuell Hållbarhet i dag framhåller tunga miljöprofiler som Tomas Kåberg, Johan Rockström, Anders Wijkman och Eva Svedling att regeringens klimatpolitik är en katastrof för klimatet, de gröna teknikföretagen och elkonsumenterna. När regeringen och klimat- och miljöministern svarar på liknande kritik hänvisas det ofta till det övergripande ekonomiska läget. Men när vi överväger de ekonomiska aspekterna av klimatpolitiken, låt oss då inte glömma de långsiktiga kostnaderna av inaktivitet. De skador som orsakas av extremväder, ökad havsnivå och förlust av biologisk mångfald kan ha en djupgående påverkan på vår ekonomi. Varje krona vi investerar i att minska utsläppen och stödja hållbar utveckling i dag kan spara oss många fler kronor i framtida skadekontroll och återuppbyggnad.
Angående de teknologiska möjligheterna som vi står inför har Sverige alltid varit en pionjär inom innovation och teknologisk utveckling. Det finns en rikedom av möjligheter som väntar på oss i övergången till en grön ekonomi.
Avslutningsvis vill jag återigen låta ministern svara på min grundläggande fråga om klimatmålen ska bevaras. Jag ställer frågan kopplat till delmålen för 2030, för det är där jag tycker att regeringen och ministern svävar.