Interpellationssvar - Lkab:s framtida ägande av ssab - 2023-09-28

Fru talman! Elisabeth Thand Ringqvist har frågat mig två saker. För det första har hon frågat om jag har analyserat om det finns risker, och i så fall vilka, med att ett helägt statligt gruvbolag har ett avgörande inflytande på ett stålbolag som verkar på en fullt konkurrensutsatt marknad. Hon undrar om jag i så fall har för avsikt att vidta några åtgärder med anledning av detta. För det andra har hon frågat om regeringen har några planer för att minska ägandet i SSAB.

LKAB och övriga bolag med statligt ägande lyder under samma lagar som privatägda bolag, däribland konkurrenslagen (2008:579) och aktiebolagslagen (2005:551). I aktiebolagslagen finns en uppdelning av ansvar mellan ägare och bolagets ledning. Det är bolagets styrelse som ansvarar för bolagets organisation, förvaltningen av dess angelägenheter samt den löpande förvaltningen av bolagets operativa verksamhet.

LKAB:s innehav i SSAB är en operativ fråga för bolagets ledning och styrelse att hantera. Jag avser därför inte att vidta några åtgärder. Jag kan dock konstatera att LKAB löpande informerade dåvarande ansvarig minister rörande aktieinnehavet i SSAB.

I sammanhanget kan noteras att LKAB:s ägande i SSAB uppgår till 10,5 procent av kapitalet och 16 procent av rösterna. Aktiebolagslagen innehåller ett antal regler om bolagsstämmans beslutsförhet där olika nivåer av aktieinnehav ger olika möjligheter till inflytande. Exempelvis ger en ägarandel om minst 10 procent av samtliga aktier i bolaget aktieägaren rätt att begära att bolagsstämman sammankallas för att behandla ett angivet ärende, begära vinstutdelning eller särskild granskning av bolaget samt väcka talan om skadestånd till bolaget. En ägarandel som överstiger 50 procent av samtliga aktier i bolaget innebär en kontrollposition då aktieägaren i princip kan besluta om bolagets styrning och organisation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

LKAB är ett bolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad och som ligger i absolut framkant i utvecklingen av framtidens fossilfria järn och stålindustri. Regeringen följer med intresse bolagets utveckling. Vi har förtroende för att bolagets styrelse och ledning utvecklar bolaget på bästa sätt.

Fru talman! Jag vill tacka finansministern för svaret, även om det var väldigt kort och kanske inte så uttömmande.

Låt mig ge lite bakgrund till att jag tycker att den här frågan är angelägen. SSAB bildades av staten 1978 genom att ett antal stålverk som inte gick så väldigt bra gick samman. Staten minskade sedan successivt sitt ägande, och 1989 noterades SSAB på Stockholmsbörsen.

Under regeringen Bildt 1992 sålde man ut allt direkt ägande. Men LKAB, statens helägda bolag, har under lång tid haft ett passivt ägande. Det har varierat i storlek. När alliansregeringen tillträdde motsvarade aktieposten ungefär hälften av dagens.

I en intervju i Svenska Dagbladet vid samma tid tonades betydelsen av innehavet ned. Tidigare SSAB-vd:n Olof Faxander sa att LKAB är en passiv ägare som inte deltar i valberedningsarbete till styrelsen och inte har valt in några personer till styrelseplatser. Finansdirektören fyllde på och sa att det inte är något att bry sig om och att det är deras egna placeringar som sköts inom företaget. Det gällde alltså den operativa verksamheten, som finansministern hänvisade till.

Sedan minskade innehavet, och för fyra år sedan - hösten 2019 - hade man bara 2,3 procent av kapitalet och 3,6 procent av rösterna. Sedan ökade innehavet radikalt under två år. Aktiekursen var då 30 kronor. Om det var en finansiell placering och om man var i en position att man hade kunnat gå ur den tidigt i våras hade jag bara kunnat gratulera finansministern. Det hade nämligen inneburit en stor extrautdelning från LKAB under nästa vår. Men nu är problemet att det inte längre verkar vara en finansiell placering utan en helt strategisk.

När LKAB köpte på sig fyra gånger så mycket aktier lät det nämligen helt annorlunda från företagsledningen. Den 7 juni 2021, då den sista stora posten köptes, uttryckte sig LKAB:s vd så här i en intervju i Dagens industri: "Med Industrivärdens utträde ur SSAB ser vi det som viktigt för bolaget att det finns en stabil industriell ägargruppering. Utifrån vår portfölj med A- och B-aktier så har vi viktat om så att vi i princip har hållit kapitaldelen intakt men gått upp i röststyrka för att SSAB ska ha en industriell huvudägare." Han fortsatte: "I SSAB:s transformering till att bli det fossilfria stålalternativet så kommer det att behövas en tydlig strategi. Vi har ett stort intresse av att bygga SSAB till en stark fossilfri stålproducent. Ägandet i SSAB är en strategisk fråga för oss." Det gällde alltså LKAB.

Jag har full förståelse för att statliga bolag som verkar på konkurrensutsatta marknader integrerar horisontellt. Ibland är storlek viktigt för att hävda sig, och vi vill ju säkerställa att de bolag vi äger ger bra avkastning. Men när statliga bolag integrerar vertikalt, och framför allt så här nedåt i värdekedjan där det finns många andra, privata aktörer, finns stora risker att de ställer till med rejäl oreda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot den bakgrunden, fru talman, omformulerar jag frågan och ber finansministern redogöra för vilka skäl hon ser till att LKAB ska fortsätta ha ett strategiskt innehav i SSAB.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för interpellationen.

LKAB är ett stort bolag som jag tror att väldigt många svenskar känner stolthet över. Vi äger det ju tillsammans. Det är inte bara ett statligt bolag, utan vårt gemensamma. Det är också ett bolag som ligger i framkant på många sätt vad gäller omställning.

Som jag var inne på i mitt svar är det inte min uppgift som ägarminister och ansvarig minister för bolaget att vara inne i de operativa frågorna. Frågan om ägandet i SSAB är uppenbarligen ett strategiskt affärsbeslut, som interpellanten också nämnde, och då blir det något märkligt om jag som ägarrepresentant från statens sida ska recensera eller ge order om vad bolaget ska göra eller inte göra.

Hur stort ägandet ska vara är ett beslut som styrelsen och bolaget äger. Precis som interpellanten säger har det varierat över tid, och nu har man ett ägande på 10,5 procent. Det finns ganska många andra ägare. Finländska staten finns med på ett hörn.

Det jag vill lägga min kraft på är det som nu sker i Norrbotten och övriga Sverige. Vi ska underlätta för bolag, såväl statliga som helt privatägda eller både och, genom att lösa tillståndsfrågorna, infrastrukturfrågorna i norr och elförsörjningen. De frågorna lägger jag och hela regeringen ned tid och kraft på för att det faktiskt ska vara möjligt att fortsätta utveckla alla bolag här uppe som gör så mycket för omställningen. Det är alltså det jag lägger kraft och energi på.

Jag har full respekt för att man kan ha många synpunkter på vad staten ska äga, generellt, eller vad bolag ska vara med och äga. Men som ägarminister ska jag inte lägga mig i de operativa frågorna, och det gör jag inte.

Fru talman! Tack, finansministern, för en utveckling av svaret! Jag håller med om att det är väldigt viktigt att få ordning på tillståndsfrågorna, infrastrukturfrågorna och elförsörjningsfrågorna i norra Sverige. Det gäller alla de län som är Norrland, och det är lite grann därifrån den här frågan kommer. Det är väldigt viktigt att LKAB som ska fungera som en helt opartisk säljare av malm nu har en strategisk position i det största stålverket. Vi har ju bara haft ett stålverk i Sverige, men det finns fler som är intresserade av att konkurrera och köpa den malm som LKAB har.

Som finansministern själv beskrev det ger det en väldigt stark position att ha en ägarandel om minst 10 procent av samtliga aktier i ett bolag. Det är alltså ingen slump att man har gått upp till den typen av position. Det kallas ofta en cornerposition och innebär att man kan blockera så gott som alla beslut av större karaktär som måste gå via bolagsstämman. Det innebär i princip att LKAB har ett veto mot alla eventuella affärer som skulle kunna göras på marknaden med SSAB.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som största ägare har man också intresse av att förstå hur styrelsen sätts samman. Till skillnad från hur det var tidigare när det här var en finansiell placering - nu är det alltså en strategisk placering - är man numera den största ägaren och även den som utser styrelsen i SSAB.

Ett bolag vars ägardirektiv ständigt diskuteras är Vattenfall. Vad jag har förstått har LKAB inte något ägardirektiv. Som 100-procentig ägare av ett bolag ska man självklart lämna det operativa ansvaret, precis som finansministern säger. Men i det här fallet är det så att LKAB har kommit in i en ganska dynamisk tid, och ägardialogen kanske behöver vara tätare än den har varit när man gjort ungefär samma sak i hundratals år då man plockat upp malm ur gruvorna i Norrbotten.

Fru talman! Om man ska ha kvar det strategiska ägandet och finansministern inte vill lägga sig i den operativa verksamheten, finns det då något initiativ till eller intresse av att utfärda ägardirektiv till LKAB i den ganska stora omställningsprocess som bolaget självt och dess strategiska innehav står inför?

Fru talman! I grund och botten är det här ett bolag som vi som ägare - staten med riksdagen - ställer väldigt tydliga avkastningskrav på. Vi är tydliga med vad vi vill och med vad de ska skapa för värde. Det är ägarens uppgift att tillsammans med riksdagen sätta ut riktningen för bolaget. I våra ägardialoger diskuterar vi naturligtvis hur avkastningen och de framtida investeringarna ser ut, för att få information och se hur bolaget tänker.

Det är helt enkelt ägarens huvuduppgift att se till att bolaget kan fortsätta utvecklas på bästa sätt, göra sin del och bidra till omställning och skapa väldigt mycket nytta och värde för hela svenska folket. Än en gång - det är där jag lägger fokus.

Elisabeth Thand Ringqvist nämnde ordet oreda. Jag vet inte om hon tycker att LKAB skapar oreda. Jag kan vara väldigt tydlig med att min uppgift som ansvarig ägarminister är att om jag skulle se problem med det här bolaget eller andra bolag, om de agerar otillbörligt eller i strid med gällande konkurrenslagstiftning, är det självklart att reagera. Men med LKAB:s begränsade ägarandel i det här bolaget är det varken eller; det är inte det som vi och jag ser.

I grund och botten ser jag väldigt många utmaningar liksom väldigt många möjligheter kring det som nu sker i Norrland, speciellt kanske i Västerbotten och Norrbotten, för LKAB och många andra bolag som är en del av detta. Det vi lägger kraft på just nu som regering är att se till att tillstånd kommer på plats, att det finns el och att det finns möjligheter för de här bolagen att blomstra, oavsett om det är staten som äger dem eller inte.

Återigen: Min kraft lägger jag på detta, och jag som ägarminister eller regeringen över huvud taget ska inte vara inne i de operativa frågorna. LKAB har fattat det här beslutet. Som jag sa och som också Elisabeth Thand Ringqvist var inne på har ägandet varierat över tid. Nu är det 10,5 procent. Det är ett strategiskt beslut, som man säger. Jag kanske inte delar bilden att det är ett helt avgörande ägande. Men det är ett strategiskt ägande, och det är någonting som styrelsen har fattat beslut om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag sa nog att det finns en risk för oreda när statliga bolag går ned i värdekedjan och integrerar vertikalt i stället för att göra det där de egentligen befinner sig. Jag tror att det kan finnas sådana risker oavsett vilken del av den statliga bolagsportföljen det gäller.

Det är ett strategiskt ägande. Man kan fundera över varifrån initiativet kommer. I ett till 100 procent statligt ägt bolag kan man tänka sig att det är en diskussion som man för med sin ägare. Men det var i så fall före den nuvarande finansministerns tid - huruvida en sådan har förekommit eller inte kan hon inte redogöra för.

Om nu regeringen inte vill sälja eller minska sitt strategiska ägande i SSAB är det fortfarande så att LKAB är den största ägaren. Bolaget LKAB har sagt att det är viktigt att SSAB har en industriell partner. Det kanske var så vid den tidpunkt då de här förvärven av aktier gjordes, men det kanske inte är så i dag. Det kan självklart finnas anledning att utvärdera det.

Ser finansministern då med det här fortsatta innehavet, som det inte gjorts någon avisering om att minska, någon risk för att man som största ägare i SSAB komplicerar situationen i norra Sverige med anledning av att det i dag finns flera olika stålproducenter som är intresserade av en rättvis behandling för att kunna köpa den malm som LKAB har?

Fru talman! Jag tackar återigen för den här debatten. Det är en debatt som pågår här men också på andra sätt, utanför kammaren.

Svenska staten äger LKAB, och LKAB är den största ägaren med 10,5 procent av aktierna. Tvåa är den finländska staten. Det är alltså i det här fallet två stater som tillsammans har ett indirekt ägande i SSAB. Men jag har förtroende för att LKAB och dess styrelse och ledning gör det som svenska folket förväntar sig, nämligen ser till att man har avkastning och en långsiktig strategi och att man hanterar alla olika typer av både investeringar och affärer på ett helt rätt och korrekt sätt. Jag ser eller hör absolut inga tendenser till något annat.

Mitt förtroende för LKAB är starkt, och det är de som fattar de operativa besluten. Med LKAB och andra bolag tror jag att vi kommer att få se en fantastisk utveckling i den norra delen av Sverige. Framför allt om vi ser till att få fart på elproduktionen och en del infrastruktur - bland annat måste Malmbanan fungera bättre - tror jag att det här kommer att gå alldeles lysande. Tack för interpellationen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.