Interpellationssvar - Åtgärder mot arbetslivskriminalitet - 2023-09-21

Herr talman! Jim Svensk Larm har frågat mig hur jag ser på de problem som arbetslivskriminaliteten för med sig och vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att komma åt arbetslivskriminaliteten.

Jag vill börja med att tacka Jim Svensk Larm för hans engagemang i frågan. Jag kan samtidigt konstatera att arbetslivskriminalitet har varit föremål för flera interpellationsdebatter sedan jag tillträdde som minister. Med det sagt välkomnar jag att vi även i dag debatterar arbetslivskriminaliteten här i kammaren.

Regeringen har presenterat sitt budgetförslag för 2024, och där framgår bland annat en betoning på fortsatt myndighetssamverkan men också på samverkan med arbetsmarknadens parter i arbetet mot arbetslivskriminaliteten.

Jim Svensk Larm saknade frågan om arbetslivskriminalitet i statsministerns regeringsförklaring. För en regering med höga ambitioner på många politikområden blir det mycket som ska rymmas i regeringsförklaringen. Allt som är viktigt för regeringen kan därför inte rymmas i ett sådant dokument. Men jag tror inte att någon har missat att en av de mest prioriterade frågorna för regeringen är att bekämpa kriminaliteten i samhället, vilket också tydligt framgår av regeringsförklaringen. Denna kamp mot kriminaliteten omfattar självklart också arbetslivskriminaliteten.

Vi vet att arbetslivskriminaliteten har stor omfattning och leder till många negativa konsekvenser. Inte bara snedvrids konkurrensen så att seriösa företagare konkurreras ut av oseriösa företag; arbetslivskriminalitet är också en inkomstkälla för den grova organiserade brottsligheten. Dessutom utnyttjas arbetskraft på olika utstuderade sätt så att otryggheten i arbetslivet ökar. Det är därför viktigt att bekämpa brott, fusk och missbruk kopplat till arbetsmarknaden.

Vi kommer att fortsätta utveckla arbetet med bland annat de myndighetsgemensamma kontrollerna. Men redan nu står det klart att de gemensamma inspektionerna ger ett mervärde jämfört med om myndigheterna enbart skulle driva arbetet mot arbetslivskriminalitet inom den egna linjeorganisationen.

Jag kan alltså försäkra Jim Svensk Larm om att arbetslivskriminalitet är en fråga som tas på stort allvar av regeringen. Regeringen arbetar gemensamt och på bred front för att få till det skifte som verkligen behövs för att vi ska kunna vända utvecklingen när det gäller kriminaliteten som vi ser på alltför många områden, inte minst på arbetsmarknaden.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen!

Svensk arbetsmarknad har blivit en plats där organiserad brottslighet tjänar stora pengar genom att systematiskt utnyttja arbetare. Personer utnyttjas på många olika sätt och har ingen möjlighet att säga ifrån.

Deras berättelser berör oss alla. Anställda blir inlåsta i källaren på kvällen för att de inte ska lyckas fly inför nästa arbetsdag. Personer blir lurade hit till Sverige för att få en viss lön men tvingas ta ut halva lönen i kontanter för att betala tillbaka till arbetsgivaren. Det är bara två exempel; det går att fortsätta räkna upp enormt många exempel på hänsynslös behandling av personer som kommer hit och arbetar. De här berättelserna är viktiga, för de synliggör människorna bakom siffrorna och visar på riktigt varför vi behöver prioritera det här arbetet.

Den socialdemokratiska regeringen påbörjade ett stort och viktigt arbete under sin tid. Då antogs den nationella strategin mot arbetslivskriminalitet, 45 åtgärder som var och en är en viktig del i arbetet för att komma åt fusket.

Det handlar exempelvis om att minska utrymmet för kriminella aktörer, om en effektivare tillsyn, kännbara sanktioner och samarbete samt om att sprida kunskap om arbetslivskriminaliteten och dess konsekvenser. Det är helt enkelt en strategi som tar som utgångspunkt att det ska vara svårt att fuska, enkelt att åka fast och kännbart att bli straffad.

I dag kommer vi att debattera lite av detta. Hur ser regeringen egentligen på arbetslivskriminaliteten, och vad avser man att göra för att komma åt den? Dessa frågor ställde jag till statsrådet, och de är befogade. Även om statsrådet säger att det har varit flera interpellationer har det nämligen inte skett så jättemycket.

I statsministerns regeringsförklaring är frågan i princip frånvarande. Kanske ser statsministern inte hela bilden och hur viktig denna fråga är. Statsrådet Brandberg säger att regeringen har höga ambitioner på många områden och att allt inte ryms i regeringsförklaringen. Detta kanske kan stämma till viss del. Men hur höga är dessa ambitioner, och hur ser de ut? Jo, som ett tomt ark på Arbetsmarknadsdepartementet - inte en enda proposition.

När det gäller det ämne vi debatterar i dag har sekretesshindren lyfts gång på gång i dialoger jag har haft. Inte heller detta finns med som en proposition fast den utredningen har legat färdig på regeringens bord sedan man tillträdde. Den hann till och med skickas ut på remiss så att remissvaren kom in. Den har legat där och väntat, men inte ens den finns med på propositionslistan.

Samtidigt som regeringen står stilla förflyttar sig den organiserade brottsligheten. Fackliga förtroendevalda blir hotade när de granskar företag. Antalet arbetsplatsolyckor med dödlig utgång ökar. Det är helt enkelt så, herr talman, att regeringens brist på agerande riskerar att ge de kriminella ett ännu större utrymme. Det börjar bli dags för regeringen att inse arbetslivskriminalitetens omfattning och att den göder den organiserade brottsligheten, som är ett direkt hot mot tryggheten i samhället.

När börjar regeringen lägga fram förslag för att komma åt detta problem, så det blir svårt att fuska, enkelt att åka fast och kännbart att bli straffad?

Herr talman! I dag debatterar vi en viktig samhällsutmaning, arbetslivskriminalitet. Det är en av de mest akuta och komplexa frågor som vårt samhälle står inför. Det är långt mer än en enkel avvikelse - det är ett gift som sakta men säkert urholkar samhällets fundament. Varje organ i vår samhällskropp påverkas. Det skapar en osund konkurrens och gör att skattepengar som skulle kunna finansiera våra skolor och sjukhus går förlorade i en svart ekonomi. Jag tackar ledamoten Jim Svensk Larm för att han initierat denna viktiga diskussion.

Arbetslivskriminalitet, herr talman, spänner över olika sektorer, från byggbranschen till skönhets- och omsorgsbranschen. En undersökning utförd av Novus på uppdrag av LO Byggnads visar att en av fem byggarbetare har mött kollegor som utnyttjas eller tvingas arbeta under osäkra förhållanden, ofta utan adekvat utbildning eller skyddsutrustning. Dessa alarmerande fakta kräver fler åtgärder, herr talman.

Boendesituationen för dessa arbetare komplicerar problemet ännu mer. Enligt tidningen Byggnadsarbetaren bor tusentals utländska byggnadsarbetare i Stockholm under olämpliga och olagliga förhållanden. Och det är inte bara detta. Denna exploatering är särskilt utbredd i socioekonomiskt eftersatta områden, där man kan få en sängplats för 3 000 kronor.

I denna kontext vill jag fråga statsrådet: Vad gör SD-regeringen för att bekämpa denna form av exploatering, särskilt med tanke på den utredning om tryggare bostadsområden som tillsattes förra året av den socialdemokratiska regeringen? Jag skulle gärna vilja höra statsrådet säga något om det arbetet.

Herr talman! Vi måste också fråga oss varför vi har detta problem. Den dåvarande alliansregeringen - som Liberalerna, dåvarande Folkpartiet, ingick i - avskaffade 2008 arbetsmarknadsprövningen. Detta har lett till att Sverige nu har en av de mest liberala arbetskraftsinvandringslagarna i OECD, vilket i sin tur har lett till en ökning av arbetslivskriminaliteten.

Paradoxalt nog har Sverigedemokraterna, som tidigare krävde en behovsprövning för arbetskraftsinvandring, nu valt att stödja Liberalernas mest liberala arbetskraftsinvandringspolitik. Denna omsvängning är ett svek mot svenska löntagare, herr talman. Vi behöver en arbetskraftsinvandringspolitik som skyddar alla löntagare, både svenska och utländska.

Sverige behöver, herr talman, självklart internationell kompetens. Men det nuvarande systemet, som Liberalerna och Sverigedemokraterna försvarar, utsätter många utländska arbetstagare för arbetslivskriminalitet.

För att lösa detta föreslår vi socialdemokrater att arbetsmarknadsprövningen återinförs. Vi menar att det är dags att rätta till systemet och stoppa utnyttjandet av utländsk arbetskraft. Arbetskraftsinvandring bör endast tillåtas när det råder brist på arbetskraft i Sverige. Det är så, herr talman, vi säkerställer en sund arbetsmarknad och upprätthåller ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet: Hur tänker statsrådet konkret bekämpa det växande skuggsamhället, som omfattar illegala arbetsförhållanden och arbetslivskriminalitet? Finns det några specifika reformer eller åtgärder på agendan för att adressera denna brännande fråga? Just nu, herr talman, ekar det tomt på reformlistan.

Herr talman! Jag gav mig in i denna debatt av det enkla skälet att man häpnar lite grann över frågeställningen från ledamoten. Jag vill också passa på att tacka statsrådet för ett bra svar. Kärnan i svaret är att man ska komma åt kriminaliteten i samhället.

Jag hade förra mandatperioden över hundra debatter med den socialdemokratiska regeringen om just kriminaliteten, som är ett gift i vårt samhälle. Det var väldigt mycket prat men lite verkstad - det hände inte särskilt mycket. Det blir därför lite konstigt att nu höra Socialdemokraterna rikta kritik mot sittande regering i samma fråga, när man under åtta år hade möjlighet att göra något utan att något hände.

Vi ska vara klara över att all kriminalitet är vägburen. Det jag kämpade för under förra mandatperioden och kämpar för även nu är att vi måste få ut poliser på vägen - poliser som kommer åt dem som utnyttjar människor.

Vi pratar om chaufförer, en stor grupp människor som utnyttjas hårt i vårt samhälle. De får betalt per mil, vilket strider mot lagstiftningen. De får inte ha värmen på i hytten när de står still och tar sin vila. Ska de ha värmen på måste de betala bränslet själva. Kör de sönder något får de betala. De stoppas på vägen och beordras att gå åt sidan i 20 minuter för att komma tillbaka till en tom bil; då har man varit där och tömt den.

Det är denna verklighet många människor lever i. Jag beskrev detta åtskilliga gånger under förra mandatperioden, men det hände ingenting. Nu, helt plötsligt, vaknar Socialdemokraterna till. Det är häpnadsväckande.

Vi har ett gigantiskt problem med kriminaliteten i samhället, och det måste angripas. Men ni ställer inte upp när det kommer förslag på bordet för att få en ändring och komma åt dessa aktörer, som omsätter miljarder. Man smugglar in människor i trälådor för att sedan använda dem på den svarta byggmarknaden, eller unga flickor för att använda dem i prostitution.

Detta är verkligheten. Jag har stått där ute. Jag har jobbat i tolv år inom trafikpolisen; jag har sett vad som händer och hur man hanterar människor.

Det är dags att det blir lite verkstad även hos er och att ni stöttar arbetet för att komma åt detta. Jag välkomnar också den nya regeringen, som har varit lyhörd i denna fråga.

Herr talman! Jag tänker börja med att konstatera att när vi socialdemokrater pratar om kriminalitet pratar vi också om arbetslivskriminalitet. När regeringen pratar om kriminalitet är det enbart gängkriminalitet man adresserar. Det vore fint att höra denna regering också tala om arbetslivskriminalitet som ett samhällsproblem.

Detta är ett allvarligt samhällsproblem; det är otroligt utbrett. Det handlar om brottslighet och regelöverträdelser som leder till att arbetstagare utnyttjas eller riskerar att skadas i arbetet, varje dag. Det handlar också om osund konkurrens på arbetsmarknaden. Arbetslivskriminaliteten innebär att seriösa aktörer konkurreras ut av aktörer som utnyttjar arbetstagare med helt orimliga arbetsvillkor, fuskar med skatter och avgifter eller på andra sätt kringgår lagar och regler och avtal för arbete och arbetsmiljö. Arbetslivskriminalitet kan också ta sig uttryck i att företag används för att skapa felaktiga underlag som i sin tur används som en dörröppnare till välfärdssystemet. På så sätt dräneras välfärden och våra trygghetssystem på resurser.

Arbetslivskriminaliteten omsätter stora belopp och är en inkomstkälla för den organiserade brottsligheten som växer och breder ut sig i samhället. Något som är vanligt förekommande är människoexploatering och människohandel. Det finns otaliga berättelser om fruktansvärda människoöden. Det är helt oacceptabelt att vi ser detta som Sverige är en arena för varje dag.

Den S-ledda regeringen fick en nationell strategi mot arbetslivskriminalitet på plats och såg till att myndighetsgemensamma center kom till runt om i landet. Det är en väldigt viktig grund som behövs för att tillsyn och kontroller ska kunna göras gemensamt. Detta är något som den här regeringen har behållit, och det är bra. Men varför gör statsrådet ingenting för att kontrollerna ska öka eller bli fler, vilket det finns ett otroligt stort behov av?

Arbetet behöver helt klart trappas upp. Vi ser inte att statsrådet agerar i enlighet med det hon säger. Att det är viktigt med ambitioner syns inte i handlingskraft. Inga fler eller egna initiativ är tagna. Dessutom har den här regeringen lagt ned utredningen om att ha en behovsprövad arbetskraftsinvandring, vilken var ett viktigt steg vidare i kampen mot arbetslivskriminalitet. Varför lade man ned den utredningen? Jag trodde att Sverigedemokraterna hade en väldigt hög svansföring när det gäller att det var detta man skulle genomföra om man fick makt. Men det gick faktiskt ganska kort tid innan man lade ned den utredningen. Jag vet alltså inte riktigt vad ledamoten från Sverigedemokraterna menade tidigare med att det behöver göras någonting och att detta går i den riktningen.

Jag tycker inte att det syns att detta har hög prioritet för den här regeringen. Med tanke på att man har stått här och vevat om att det inte har hänt någonting under våra år ska sägas att den här strategin kom till liksom en utredning om behovsprövad arbetskraftsinvandring. Men den är inte på plats nu. Vad tänker statsrådet i stället göra för att få ordning på detta?

Herr talman! Jag vill först tacka Jim Svensk Larm för att han har sett till att vi får ha den här debatten.

Arbetslivskriminalitet snedvrider konkurrensen, riskerar arbetskraftens liv och hälsa och hotar vår arbetsmarknadsmodell. Enligt Ola Pettersson som leder Delegationen mot arbetslivskriminalitet undergräver arbetslivskriminaliteten förtroendet för samhällsstrukturen.

Enligt den nationella strategin mot arbetslivskriminalitet, som beslutades av den socialdemokratiska regeringen, ska det vara svårt att fuska, enkelt att åka fast och kännbart att bli straffad. Men för att kunna försvåra och upptäcka fusket och kunna straffa dem som inte sköter sig krävs kontroller och uppföljning. Det är avgörande att både fack och myndigheter kommer ut på arbetsplatserna.

Byggbranschen har under lång tid varit särskilt utsatt för arbetslivskriminalitet. Både fackens förhandlare och skyddsombud vittnar om en allt tuffare situation. Kriminella använder hot och våld på arbetsplatserna för att hålla fack och myndigheter borta. Personer som granskar företagen och som jobbar för att människor ska kunna ha en dräglig situation på sitt arbete hotas, spottas på och misshandlas. Arbetsmiljöverkets och andra myndigheters anställda utsätts också för hot, och antalet rapporterade incidenter ökar. Risken finns att man väljer bort att besöka vissa arbetsplatser på grund av rädsla. Hoten och våldet används för att man ostört ska kunna fortsätta tjäna pengar på att fuska och utnyttja anställda som varje dag riskerar liv och hälsa på svenska byggarbetsplatser.

Vi kan inte ha det så här. Vad gör regeringen för att stoppa hoten och våldet som fackliga företrädare och myndighetspersoner utsätts för på svenska byggarbetsplatser? Det borde vara en väldigt viktig åtgärd för att nå målet om att vi ska avskaffa och stoppa arbetslivskriminaliteten.

Herr talman! Vi har hört många vittnesmål om hur tufft det är med arbetslivskriminaliteten och hur den hotar samhället. Det är faktiskt berättelser som inte överdriver hur arbetslivskriminalitet påverkar vårt samhälle. Det är svårt att inte fastna vid åsynen av de vidriga ansikten som konsekvenserna av denna kriminalitet faktiskt har - människor som utnyttjas för att pengar ska tvättas.

Mina kollegor har på ett bra sätt berättat och förklarat hur detta påverkar. Jag vill bara fastna vid en liten del i det hela men som kanske är en av de bärande förutsättningarna för att vi ska kunna jobba och komma till rätta med arbetslivskriminalitet, nämligen sekretessfrågan.

Den S-ledda regeringen tillsatte en utredning som var klar för ett år sedan om hur vi skulle kunna utveckla och möjliggöra informationsutbyte. De myndigheter som jobbar med arbetslivskriminalitet säger att om de inte får dessa möjligheter kommer de inte att kunna hantera det, och de kommer inte att kunna jobba tillsammans. Nu ligger denna utredning - tror jag; vi vet inte - på någons bord. Ingenting har hänt, och jag är på allvar orolig. Detta är viktigt för denna fråga naturligtvis, men också för så många andra frågor när det gäller att komma till rätta med brottslighet, kriminalitet och utnyttjande.

Kriminella har ingen sekretess. De kan prata med varandra. Men myndigheter hindras ofta för att de inte kan samarbeta för att hjälpa och stötta men också för att förhindra brott. Min enkla fråga är: När kommer det att bli verklighet att myndigheter kan utbyta information för att stoppa den vidriga arbetslivskriminaliteten?

Herr talman! Fram till den 17 oktober 2022, dagen innan jag blev minister, arbetade jag som åklagare, som många av er i rummet känner till. Jag arbetade på riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet och hade människohandel som specialområde. I den rollen hanterade jag mycket av det som vi pratar om här i dag.

Jag såg människor som kom till Sverige för att jobba i våra bärskogar men som hamnade i en situation som inte kan beskrivas på något annat sätt än som utnyttjande i slavhandel. Jag såg flera andra branscher: skönhetsbranschen, restaurangbranschen, byggbranschen och thaimassagesalonger - det är många branscher som är otroligt drabbade av arbetslivskriminalitet. Jag tog del av berättelser från människor som exploaterades och utnyttjades på ett fruktansvärt sätt. Jag såg hur våra välfärdssystem mjölkades. Jag såg hur våra välfärdspengar, som skulle göra otroligt stor nytta för så många människor som är utsatta på riktigt, åkte rakt ned i fickorna på kriminella aktörer. Jag såg hur seriösa företag inte hade möjlighet att överleva när de skulle konkurrera med de oseriösa företagen.

Herr talman! Jag såg hur kriminaliteten åt sig in i den svenska samhällskroppen på alla områden, och arbetslivskriminaliteten var inget undantag. Det var därför jag gav mig in i politiken över huvud taget - för att jag såg att den förra regeringen fullständigt saknade förutsättningar att komma till rätta med problemen. Det stod jag inte ut med, herr talman. Jag stod inte ut med att se ett skuggsamhälle breda ut sig i Sverige och alla dess kapillärer och känna att de som styr fullständigt saknar förmåga att hantera detta och att utvecklingen gick åt precis motsatt håll.

Herr talman! Den här regeringen lägger om kursen, och vi har bara börjat. Arbetslivskriminaliteten är ett prioriterat område i min portfölj, och vi vidtar många åtgärder. Vi fortsätter med en del av de saker som den förra regeringen påbörjade men som var långt ifrån tillräckliga. Vi bygger ut de så kallade regionala a-krimcentren, där vi satsar på myndighetssamverkan för att komma åt problematiken.

Vi ser över arbetskraftsinvandringen, men inte på det sätt som den förra regeringen tänkte, utan vi har en annan variant som vi menar är bättre, går längre och gör större nytta. Utredningen ligger på min kollega Maria Malmer Stenergards bord.

Herr talman! Arbetet kommer att fortsätta under hela mandatperioden, och jag vill bara säga att jag ser det som väldigt positivt att det finns ett så stort engagemang i kammaren. Jag önskar bara att detta engagemang hade lett till större resultat under de åtta år som Socialdemokraterna styrde landet, innan den här regeringen kom till makten.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag är säker på att statsrådets bakgrund är värdefull i hennes arbete just nu, och jag är säker på att detta är något som behövs i regeringens arbete.

Det är nog något som behövs inom Liberalerna också. När vi behandlade betänkanden här i höstas, eller om det var i våras, försökte jag kolla vad Liberalerna hade sagt om arbetslivskriminaliteten tidigare. Jag tänkte att riksdagen har en bra söktjänst och att det var enkelt att ta reda på, men jag fick ingen träff. Det var först när statsrådet kom in i regeringen som jag fick en träff på en liberal företrädare som nämnde ordet arbetslivskriminalitet. Jag tycker att det är jätteskönt att frågan diskuteras också i Liberalerna.

Myndigheterna får inte prata med varandra så mycket. Vi hörde om sekretessen, och den är ett problem, vilket säkert kan låta löjligt för någon utifrån. Jag hade möjligheten att vara uppe i Umeå på deras center mot arbetslivskriminalitet och sitta ned och prata med myndigheterna där. Jag hörde en myndighet säga att den satt på information som den inte kunde dela med sig av.

Sekretessen ställer till det. Det är som att lägga ett pussel tillsammans där man sitter med olika bitar som man försöker bygga ihop men där man inte får dela på bordet. Då blir det jättesvårt att få en helhet och komma åt problematiken.

Samlokaliseringen av myndigheter nämnde statsrådet också. Det är oerhört viktigt, men jag funderar på hur viktigt detta är för regeringen. I somras öppnade ännu ett center i Norrköping. Månaden innan hade jag ställt en fråga till statsrådet Brandberg om hur planen såg ut och när nästa center skulle öppna. I svaret från statsrådet fanns ingenting som hintade om att ett center till snart var på G, utan det var det vanliga, att fem till skulle öppnas under året.

När centret väl hade öppnats kom i princip inga kommentarer från statsrådet eller regeringen. Man sa inte "Jippi, nu går vi vidare" eller "Nu händer det något mer", utan vi fick se det via några anonyma pressmeddelanden. Det kändes som att det var en fråga som inte var så där jätteviktig för statsrådet. Nu är det fyra center kvar att öppna, och kanske kan vi få lite information nu om när det kommer att ske. Jag vet att det är på G.

Sedan har vi hela den nationella strategi som den förra, socialdemokratiska, regeringen antog. Den behöver utvärderas. Hur ligger det till med det? Såvitt jag hörde har man på Regeringskansliet fortfarande inte påbörjat någon utredning om detta. Den skulle ha påbörjats under hösten. Strategin behöver utvärderas och uppdateras.

Om det något vi vet är det att de kriminella hela tiden hittar nya sätt att komma runt saker och fuska inom detta område. Därför är det viktigt att strategin uppdateras och följs upp men också att vi genomför de saker som finns däri. Det kan handla om A1-intygen, F-skattesystemet, sekretessen eller arbetskraftsinvandringen - det är många olika saker som har stoppats eller lagts i byrålådan hos regeringen. Samtidigt breder kriminaliteten ut sig, och seriösa företag blir utkonkurrerade.

Inom byggbranschen har parterna tagit ett stort ansvar och utvecklar nya verktyg och metoder för att komma åt fusket. Något som beskrivs som ett stort problem inom byggbranschen är alla underentreprenörsled. Hur ser regeringen på det? Är detta något som man behöver arbeta med för att säkerställa att vi kommer åt det? Hur kan man säkerställa att lagar och avtal följs i det sista ledet när det är så svårt att granska?

Stadsrådet nämnde att det är såklart finns många andra branscher som påverkas av arbetslivskriminalitet, såsom städning, skönhet, restaurang, personlig assistans och så vidare. Det är viktigt att sprida information om detta, och där har Delegationen mot arbetslivskriminalitet ett oerhört viktigt uppdrag.

Det finns också människor som utnyttjas. Statsrådet beskrev det väldigt bra utifrån sina tidigare erfarenheter. Hur tänker regeringen kring de människor som utnyttjas, och hur kan de få bättre hjälp?

Herr talman! Efter att ha lyssnat noggrant på statsrådets svar känner jag att det fortfarande är oklart om det finns några konkreta planer eller reformer på gång för att bekämpa arbetslivskriminaliteten i Sverige.

Jag ställde en konkret fråga, om det är några reformer på gång. I stället för att beskriva detta ägnade statsrådet mycket tid åt att tala om varför hon blev engagerad i politiken och åt att skylla på att den tidigare S-regeringen inte gjorde någonting.

Men problemet, herr talman, går mycket längre tillbaka än så. Det dök inte upp under den förra, socialdemokratiska, regeringen. Man kan konstatera att under de åtta åren med Alliansen kunde ordet arbetslivskriminalitet knappt nämnas.

Den socialdemokratiska regeringen tillträdde 2014, och en av de första frågor som den tog tag i var att ta fram en strategi för att bekämpa arbetslivskriminaliteten genom de 45 åtgärder som Jim Svensk Larm nämnde.

En del av strategin handlar om skärpta regler för arbetskraftsinvandring. Det är lite intressant att ledamoten från Sverigedemokraterna inte nämnde något om detta. Min konkreta fråga är: Varför har Sverigedemokraterna vänt i denna fråga, och är Sverigedemokraterna emot en behovsprövad arbetskraftsinvandring? Det är en enkel fråga.

Ledamoten från Sverigedemokraterna sa också att man är emot arbetslivskriminalitet, kriminalitet och så vidare, men ledamoten vet ju att just problemet med arbetskraftsinvandring leder till mycket kriminalitet i dag på den svenska arbetsmarknaden.

Sedan kan man konstatera att den socialdemokratiska regeringen tillsatte en massa utredningar, som Jim nämnde, om översyn av offentlig upphandling, sekretessregleringen, regler och krav för företag i rut- och rotsystemen och så vidare. Listan är lång.

Återigen: Mycket av statsrådets politik i dag går ut på att leva på socialdemokratisk politik och på de socialdemokratiska reformer som den förra regeringen genomförde. Min konkreta fråga är: Vilka reformer avser statsrådet att presentera för oss när det gäller kampen mot arbetslivskriminalitet?

Herr talman! Jag vill först rikta ett tack till statsrådet. Det var riktigt skönt att höra beskrivningen av den verklighet som hon själv har sett där ute och det problem som vi pratar om. Kriminaliteten är som ett finmaskigt nät som tränger sig in i alla delar av samhället. Detta har inte tagits på allvar under många år.

Man kan skylla på den förra regeringen, och man kan titta längre bort än så. Men redan 2012 tog länskrim i Västra Götaland fram en rapport som visar att den vägburna kriminaliteten hade förgreningar in i resten av det kriminella nätverket i landet.

Effekterna av den ohämmade utveckling som de kriminella har tillåtits ha ser vi dagligen med skjutningar, sprängningar och annat som vi lider under.

När man får en rapport lagd framför sig kan jag inte för mitt liv förstå att man inte vidtar åtgärder och ser var detta faktiskt kommer att ske framöver. Vi har facit i dag, men man hade kunnat göra någonting åt det långt tidigare.

Ledamoten sa tidigare i ett inlägg att det ska vara enkelt att åka fast. Ja, men då måste det finnas någon som gör jobbet där ute också. Detta har jag också efterlyst under lång tid, men det har inte hänt någonting.

Nu ser jag äntligen en möjlighet att vi ska få till en lösning så att vi kan angripa den kriminalitet som vi har runt omkring oss i samhället varje dag. Det är inga duvungar som vi har att göra med. Om någonting går emot någon av de kriminella tar man bort den som utgör ett hot. Man avrättar folk i dag. Det är en kuslig utveckling som det hade varit möjligt att göra någonting åt för länge sedan.

Herr talman! Jag ställde några frågor till statsrådet i mitt tidigare inlägg. Jag tvivlar inte på någon. Jag tror att de flesta här i kammaren har exempel och berättelser utifrån hur denna groteska verklighet ser ut. Det har även statsrådet. Jag tror därför inte att vi behöver ta upp fler, eftersom jag tror att vi alla har sådana historier. Det är kanske därför som vi är här och tar denna debatt.

Om det var det politiska engagemanget hos statsrådet som gjorde att hon tog steget in i politiken, fick en plats vid regeringens sammanträdesbord och blev statsråd med ansvar för just dessa frågor, kan jag inte låta bli att fundera på varför statsrådet inte agerar mer kraftfullt än vad hon just nu gör. Det är väldigt få förslag och otroligt få initiativ på detta område. Det är ganska oförståeligt för mig.

Vill statsrådet ha fler kontroller? Det var en av mina frågor.

SD-regeringen vill inte ha den tidigare fungerande behovsprövade arbetskraftsinvandringen. Vad är det då som skulle vara så mycket bättre? Det skulle jag gärna vilja veta med tanke på regeringens förslag. Och vilka problem, och på vilket sätt, kommer det att få rätsida på som inte den behovsprövade arbetskraftsinvandringen skulle få?

Jag önskar och hoppas att jag kan få svar på mina frågor.

Herr talman! Vi diskuterar ett väldigt komplext problem. Det löses inte med en reform. Därför är den strategi som flera av oss lyfter fram i talarstolen väldigt viktig. Vi kommer att behöva insatser på väldigt många områden. Det kan inte enbart finnas någon där ute som gör jobbet, som ledamoten från Sverigedemokraterna sa. Vi behöver också lägga om en hel del regelverk.

För att upptäcka fel, brister, fusk och ren kriminalitet på arbetsplatserna är just kontrollen och uppföljningen på plats avgörande.

De myndighetsgemensamma kontrollerna, som statsrådet lyfter fram, är oerhört viktiga. Men även Arbetsmiljöverkets ordinarie inspektionsinsatser spelar en stor roll för att upptäcka brister och förhindra fusk på arbetsplatserna, även där man inte från början har sett att det finns en stor risk för arbetslivskriminalitet. Här kan man göra en väldigt stor insats med de ordinarie inspektionsinsatserna.

I regeringens budgetproposition kan man följa utvecklingen av antalet kontroller som har utförts av Arbetsmiljöverkets inspektörer, både de egna kontrollerna och de myndighetsgemensamma riktade insatserna mot arbetslivskriminalitet. Man kan också se hur många viten, sanktionsavgifter, förelägganden och förbud som de har beslutat om.

Fram till 2019 ökade både antalet inspektioner och beslut från Arbetsmiljöverkets inspektörer. Men jämfört med 2019 genomfördes det under 2022 nästan 4 500 färre inspektioner, och det fattades 800 färre beslut.

Håller statsrådet med om att inspektionerna är viktiga för att motverka arbetslivskriminalitet? Och i så fall, vad gör hon för att de ska öka igen, så att man åtminstone kommer upp på samma nivå som före pandemin?

Herr talman! Det är självklart så att man berörs av statsrådets beskrivning. Det gör vi alla. Det är också därför som vi är här. Vi har sett detta, vi har hört om detta och vi är arga och ledsna över den situation som faktiskt är i samhället i dag. Då behöver vi agera. Vi ställer återigen frågorna därför att vi verkligen är intresserade av svaren. När kommer de satsningar som behövs? Min specifika fråga är: När kommer det att ändras i lagstiftningen när det gäller sekretessfrågorna? Sekretessen är naturligtvis alldeles självklart viktig - de som inte ska ha information ska inte heller ha information. Men här handlar det om att kunna samarbeta mellan myndigheter. Det är en förutsättning för att vi ska kunna upptäcka arbetslivskriminalitet men också agera när vi ser den.

Jag måste även lyfta fram en annan fråga. Det finns faktiskt en hel del system i Sverige som underlättar för välfärdsbrottslighet och arbetslivskriminalitet. Vi har en hel del sådana. Vi vet att det till exempel inom hemtjänstområdet finns många utmaningar. Det finns människor som utnyttjas också inom detta område. Mycket av detta sker i det offentliga inom lagen om valfrihetssystem. Detta ger förutsättningar för välfärdsbrottslighet och arbetslivskriminalitet.

Börja med att ta bort dessa system! Det är också ett annat förslag. Men jag vill verkligen ha svar på frågan om sekretessen.

Herr talman! Arbetslivskriminaliteten i Sverige är omfattande och kräver en palett av åtgärder. Som det har påpekats här räcker det inte med en reform eller en åtgärd, utan det krävs krafttag inom många områden.

Utifrån min tidigare erfarenhet kommer jag att uppehålla mig lite mer kring rättsväsendet och brottsbekämpningen. När man lyssnar på vissa av ledamöterna framstår det nästan som att arbetslivskriminaliteten lever sitt eget liv vid sidan av resten av brottsligheten. Exempelvis ledamoten Amloh tyckte att man pratar så mycket om gängkriminalitet men så lite om detta.

Herr talman! Denna kriminalitet hänger ihop med annan kriminalitet. Vi ser hur pengar från arbetslivskriminalitet göder den organiserade brottsligheten som breder ut sig över vårt land. Det är också så, herr talman, att trots att vi har haft en otrolig brottsutveckling - en skenande brottsutveckling - i Sverige hade vi 2022 samma antal poliser i förhållande till befolkningsmängd som vi hade 2012.

Herr talman! När brottsligheten breder ut sig drabbar det all form av brottsbekämpande verksamhet. Det drabbar brottsutsatta kvinnor som utsätts för våld i hemmet, och det drabbar såklart också arbetet med arbetslivskriminaliteten.

Att då säga att denna regering inte vidtar några åtgärder när vi gör enorma satsningar, inte minst i budgeten, för att våra brottsbekämpande myndigheter ska kunna ha en chans att hantera detta är inte hederligt.

Herr talman! Som jag sa krävs det åtgärder på bred front. Som jag också sa finns det en reform som tar sikte på just arbetskraftsinvandringen, för det är en otroligt viktig pusselbit. Regeringen kopierar inte socialdemokratisk politik när vi tycker att vi har bättre lösningar, och den reform som nu ligger på migrationsministerns bord ser vi som en bättre lösning för att förhindra att människor i många fall vilseleds till att komma till Sverige för att arbeta här under slavliknande förhållanden och till slavlöner. Det är en av pusselbitarna i regeringens arbete kring detta.

Utöver det växlar vi upp den myndighetssamverkan som krävs. Vi håller på att bygga ut de a-krimcenter som är på gång, och fyra av dem återstår att öppna. Planen är att de ska öppna före årsskiftet, vilket alltså är mitt besked i den frågan.

Vi har fått en rapport om det myndighetsgemensamma uppdrag som finns, och i februari 2024 kommer Arbetsmiljöverket att redovisa ett uppdrag de har fått. Delegationen mot arbetslivskriminalitet kommer då också att lämna ett delbetänkande gällande just dessa frågor. Utöver det tittar vi på möjligheterna till en myndighetsgemensam tipsfunktion, och även detta är ett pågående arbete som jag hoppas ska kunna vara en viktig pusselbit i arbetet.

Jag delar ledamöternas uppfattning att det är viktigt att riva ned de sekretesshinder som i dag finns för att det myndighetsgemensamma arbetet ska fungera på ett effektivt sätt. Här finns en pågående beredning på Finansdepartementet, och jag hoppas att vi snart kommer att kunna presentera en väg framåt gällande den frågan. Det är nämligen en väldigt viktig pusselbit.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaren.

När jag var i Umeå pratade vi lite om brottsofferbiten i detta, det vill säga hur man tar hand om och tar vara på de personer som faktiskt är brottsoffer men även ett verktyg i kriminaliteten. Hur säkerställer man att de får rätt hjälp för att kunna driva sin process och blir sedda som ett brottsoffer, inte bara en kriminell aktör? Jag hade lite funderingar gällande hur vi säkerställer detta. Har vi en bra process? Tyvärr upplevde jag att det var en fråga som inte riktigt hade diskuterats på djupet, det vill säga hur man tar hand om dessa brottsoffer.

Jag hoppas att detta är någonting man också från regeringens sida diskuterar mer - hur vi ska säkerställa och öka stödet till de personer som är brottsoffer inom arbetslivskriminaliteten och inte bara se dem som kriminella. Det är nämligen ofta de som är längst ned i kedjan som får ta ansvaret, medan de som är högst upp alltför ofta kommer undan. I strategin ingår som sagt att det ska vara svårt att fuska, enkelt att åka fast och kännbart att bli straffad. Det är den inriktning som strategin har, och jag tycker att det är en bra inriktning. Men det är en bit kvar dit.

Som har nämnts här tidigare är arbetslivskriminaliteten ett gift som sprider sig. Den göder den organiserade brottsligheten och skapar en otrygg arbetsmarknad, liksom ett otryggt samhälle i övrigt. Den skapar ett skuggsamhälle där personer systematiskt utnyttjas, där det är dålig arbetsmiljö och den anställde riskerar att dö i jobbet, där det fuskas med skatter och pengar som skulle behövas i välfärden och där de som försöker motarbeta kriminaliteten hotas. Detta behöver få ett stopp.

Jag vill avsluta mitt inlägg med att tacka statsrådet för debatten. Detta är ett ämne som engagerar, och jag är säker på att statsrådet kommer att få möjlighet att debattera detta igen här i kammaren.

Herr talman! Jag vill i mitt slutanförande faktiskt börja med att tacka Jim Svensk Larm och även övriga ledamöter som har deltagit i debatten, för jag delar helt uppfattningen att detta är frågor som måste komma högt upp på agendan. Jag tycker också att det är bra och nyttigt att vi diskuterar dem här i kammaren.

Regeringen kommer att agera på bred front mot all form av kriminalitet. Vi kommer också att göra ett stort perspektivskifte när det gäller synen på brottsoffer - vi behöver förflytta fokus från gärningspersoner till brottsoffer i hela vår politik. Men allra viktigast är att vi ska få färre brottsoffer, och det är sant även när det gäller vår arbetsmarknad och vårt arbetsliv.

I Sverige ska vi ha ett friskt arbetsliv. Vi ska ha en hälsosam arbetsmarknad där människor går till jobbet, får rätt lön för sitt arbete och kan känna sig trygga på arbetet - och där fusk och kriminalitet motverkas och bekämpas med full kraft. Jag kommer i mitt arbete att fortsätta driva exakt den linjen, och jag ser fram emot fler debatter på detta tema där jag får möjlighet att presentera de åtgärder som regeringen löpande vidtar gällande detta arbete.

Tack för en god debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.