Interpellationssvar - Sanktioner mot pushbacks - 2023-08-22

Fru talman! Annika Hirvonen har frågat mig om jag har för avsikt att verka för att en oberoende granskning av grekiska pushbacks ska tillsättas och att anklagelser om pushbacks även från andra EU-länder ska utredas grundligt av oberoende utredningar. Därutöver har Annika Hirvonen frågat mig om jag avser att verka för kraftfulla EU-sanktioner mot Grekland och andra länder som genomför olagliga pushbacks.

Låt mig inledningsvis understryka att migrationssituationen på Medelhavet är både komplex och djupt tragisk. Det kommer regelbundet rapporter om smugglingsnätverk som placerar människor i sjöodugliga båtar med falska löften om att kunna leva sina liv i EU. Detta måste få ett stopp.

Fenomenet pushbacks och den fara för migranters liv som ett sådant agerande medför är lika allvarligt. Att bistå personer som påträffas i sjönöd är en folkrättslig skyldighet. Av havsrätten följer att samtliga fartyg, deras flaggstater och berörda kuststater har en skyldighet att vidta åtgärder för att nödställda som påträffas till havs kan föras till en säker plats. Reglerna måste tillämpas i enlighet med internationell rätt, inklusive skyddet mot refoulement.

Medlemsstaters sjöräddningsinsatser utgör också del av EU:s integrerade gränsförvaltning. Vid tillämpningen av dessa regler ska medlemsstaterna handla i enlighet med internationell rätt och EU:s stadga om grundläggande rättigheter.

Sverige deltar i en rad olika former av forum, kommittéer, arbetsgrupper och EU-byråer. I de här samarbetena betonar alltid Sverige vikten av regelefterlevnad och respekt för mänskliga rättigheter. Sverige deltar också aktivt i kommissionens kontaktgrupp för sjöräddning, vars arbete syftar till att uppnå ett bättre samarbete kring sjöräddning mellan alla relevanta aktörer på Medelhavet.

Men det är i första hand kommissionens ansvar att säkerställa att vår gemensamma lagstiftning och internationell rätt efterlevs. Jag förväntar mig att kommissionen utreder och vidtar de åtgärder som krävs i fall som involverar anklagelser om pushbacks.

Fru talman! Tidigare i år uppmärksammades en videofilm där grekisk kustbevakning syns agera tillsammans med och i samråd med maskerade personer. Först möter de här maskerade personerna upp migranter, kör dem i bil till stranden och sätter dem på uppblåsbara flottar. Flottarna körs sedan ut på havet från Greklands kust. Därefter lastas migranterna på båtar som transporteras till Turkiet. De här migranterna vittnar för journalister på New York Times om hur de tagit sig till Grekland för att söka asyl men i stället för att få möjlighet till denna grundläggande mänskliga rättighet blivit tillbakakörda, satta på båtar och transporterade till Turkiet. Detta är, vad jag känner till, första gången som grekiska myndigheter, i det här fallet kustbevakning, synts agera i sådana här pushbacks. Men vi har hört vittnesmål under en längre tid.

Pushbacks innebär i praktiken att människor på flykt tas ifrån den mänskliga rättigheten att söka asyl. Den yttersta konsekvens som pushbacks kan få är att människors liv spills. Människor som har skyddsskäl och borde beviljas asyl riskerar att skickas i döden, till förföljelse eller till tortyr. Det sätt på vilket de här pushbacksen har utförts är i sig också en fara för liv och hälsa. Man sätter migranter, människor, på rangliga båtar och skickar ut dem på Medelhavet.

Vi har hört vittnesmål om pushbacks även från andra länder. Jag har kontakt med en svensk läkare som regelbundet besökt gränsen mellan Polen och Belarus. Smugglare har först transporterat människor på flykt till den polska gränsen via Belarus. När sedan människorna tagit sig in i Polen genom de skogar som finns där har polska myndigheter tryckt tillbaka människorna mot Belarus. Den läkare som jag varit i kontakt med vittnar om att det under vintertid lett till att unga, friska män frusit ihjäl i de här skogarna.

Jag tycker att det är viktigt att man från Sveriges regerings sida inte bara väntar på att kommissionen ska agera med anledning av de här allvarliga kränkningarna. Sveriges regering måste genom ministerrådet ta ansvar för att den grundläggande mänskliga rättigheten till liv och asyl ska respekteras.

Fru talman! Låt mig inledningsvis återigen understryka att regeringen tar anklagelser om pushbacks på fullaste allvar. Att bistå personer som påträffas i sjönöd är en folkrättslig skyldighet. Men det är kommissionen som ansvarar för att säkerställa att vår gemensamma lagstiftning och den internationella rätten efterlevs. Jag har fullt förtroende för att kommissionen vidtar de åtgärder som krävs i fall som involverar anklagelser om pushbacks.

Parallellt med efterlevnaden av regler behöver det praktiska samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna intensifieras avsevärt, särskilt med tanke på den sök- och räddningsverksamhet som har utvecklats under de senaste åren och som även involverar privata aktörer. Detta är en diger uppgift. Det rör sig om en mångfald aktörer, både statliga och icke-statliga, som brister i inbördes koordinering. Situationen på Medelhavet är också rättsligt och praktiskt komplex. Flera rättsområden, bland annat havsrätt, internationell flyktingrätt, mänskliga rättigheter och EU:s grundläggande rättigheter, interagerar med nationell och internationell praxis.

Situationen på Medelhavet, som Annika Hirvonen uppehöll sig mycket vid, är tragisk från ett mänskligt perspektiv. Vi får regelbundet rapporter om smugglingsnätverk som placerar människor i sjöodugliga båtar med falska löften om att kunna leva sina liv i EU. Olyckorna avlöser varandra. Jag tänker inte minst på den fruktansvärda tragedi som inträffade i juni, då man tror att 600 personer miste livet utanför Greklands kust. Situationen är inte ett svar på en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Den är tätt sammanknuten med brottsbekämpande insatser mot smuggling av migranter, som måste få ett stopp.

Regeringen stöder kommissionens pågående arbete för att öka koordineringen och samarbetet mellan alla aktörer aktiva på Medelhavet. Regeringen stöder också kommissionens arbete för att bekämpa smuggelnätverk samt det arbete som görs till exempel genom Europol för att ställa ansvariga inför rätta.

Lösningen på lång sikt är att i nära samarbete med partnerländer säkerställa att båtarna över Medelhavet stoppas. Det är endast så vi kan rädda liv. Den överenskommelse som EU nyligen ingick med Tunisien utgör ett exempel på hur det skulle kunna göras. Det rör sig om ett heltäckande samarbete på flera politikområden med det gemensamma intresset att hantera migrationen och ursprungsorsakerna på ett systematiskt sätt - självklart i enlighet med internationell rätt.

Annika Hirvonen nämnde också situationen vid den polska gränsen. Det är en väldigt komplex situation där man använder människor i hybridkrigföring. Här är det viktigt å ena sidan att man respekterar mänskliga rättigheter och rätten att söka asyl, å andra sidan att EU svarar kraftfullt på sådana instrumentaliseringsförsök. Det pågår ett väldigt viktigt arbete på EU-nivå med instrumentaliseringsförordningen, och jag tycker att det är viktigt att man landar rätt i den här balansen.

Fru talman! Statsrådet talar om att det är en folkrättslig skyldighet att undsätta fartyg i sjönöd. Det finns allvarliga anledningar att tro att de grekiska kusträddningsmyndigheterna inte gjorde allt som stod i deras makt för att undvika den fruktansvärda olycka tidigare i sommar där hundratals människor tros ha drunknat.

Kommissionen har krävt att grekiska myndigheter gör oberoende utredningar av de uppenbara misstankarna om att grekiska myndigheter ägnat sig åt olagliga pushbacks. Men grekiska myndigheter är inblandade i upprepade kränkningar av folkrätten, grundläggande rättigheter i EU-stadgan och mänskliga rättigheter. Då är det inte rimligt att tro att uppmaningen till grekiska myndigheter att göra en oberoende utredning skulle vara tillräcklig.

Fru talman! Det är en folkrättslig skyldighet att undsätta fartyg i sjönöd, och det är många frivilligorganisationer som arbetar med att rädda liv på Medelhavet. Men vi ser samtidigt hur vissa medlemsstater i EU, inte minst Italien, med olika metoder försöker förhindra räddningsinsatser. I somras i Almedalen träffade jag Läkare Utan Gränser, som beskriver hur deras båt sitter fast i Italien för att de italienska myndigheterna försöker förhindra räddningsinsatser på Medelhavet. Parallellt bevittnar vi hur det pågår förhandlingar inom rådet om olika sätt att bygga högre murar och göra det svårare för människor att söka asyl. Dessa åtgärder kommer, befarar jag, att leda till att människosmugglarna kommer att kunna ta ännu mer betalt i sin verksamhet.

Jag menar att den politik som EU och Sveriges regering nu driver inte löser problemet med att människor riskerar sina liv på rangliga båtar över Medelhavet. Det som helt saknas är nämligen lösningar som innebär lagliga och säkra vägar för människor att söka asyl.

Säkra och lagliga vägar kan se ut på många olika sätt. Men vad det handlar om är att en människa ska kunna ansöka om flyktingstatus, till exempel för att man är en hbtqi-flykting från Uganda, utan att först behöva riskera livet under transporten till Europa. Kvotflyktingsystemet är ett sådant system, där regeringen har skurit ned kraftigt. Men man borde också utvärdera andra möjligheter - få på plats någon form av visum för att söka asyl och se till att människor kan nyttja de säkra båt- och flygvägar som ju finns.

Fru talman! Situationen på Medelhavet är, som Annika Hirvonen också pekar på, verkligen komplicerad. Det är, som jag sa, både statliga och icke-statliga aktörer som agerar på olika sätt på Medelhavet.

I samband med att kommissionen 2020 presenterade förslaget till migrations- och asylpakt kom man också med en rekommendation där man uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med varandra när det gäller just sjöräddningsinsatser. Den syftar till att minska antalet dödsfall till sjöss, upprätthålla navigationssäkerheten och sörja för en effektiv migrationshantering. Genom denna rekommendation etablerade kommissionen också en europeisk kontaktgrupp som ska övervaka genomförandet av den och en gång om året återrapportera till kommissionen.

Sverige deltar naturligtvis i kontaktgruppens arbete. Det har hittills fokuserat på förbättrad informationsdelning om sjöräddning, search and rescue, på Medelhavet, ett bättre samarbetsramverk för search and rescue, ökade kunskaper om samarbete kring existerande lagar och regler för privata fartyg involverade i sjöräddning och, slutligen, samarbete med den internationella sjöfartsorganisationen IMO om uttolkning av vissa havsrättsliga begrepp. Arbetet har mynnat ut i ett antal konkreta förslag som syftar till förbättrad lägesrapportering, bättre kunskap om medlemsstaternas lagstiftning beträffande privata fartyg som är involverade i search and rescue och konkreta steg mot ett gemensamt samarbetsramverk för sjöräddning på EU-nivå.

En annan väldigt viktig aspekt är stöd till tredjeländer för att stärka deras sjöräddningskapacitet genom exempelvis bättre samarbete mellan kriskoordineringscenter. Arbetet pågår med att stärka sådana center i flera länder i Nordafrika genom stöd till utbildning och tekniska hjälpmedel. Här finns också en tydlig koppling till insatser mot smuggling och brottsbekämpande verksamhet.

Jag känner samma frustration som Annika Hirvonen över att det nuvarande asylsystemet inte fungerar och att det i praktiken är de som har råd att betala flyktingsmugglare som får möjlighet att faktiskt söka asyl. Jag tror att vi behöver en större diskussion om hur vi bäst hjälper flest framöver. Ofta är det de med allra störst behov som blir fast i flyktingläger.

Även om regeringen, precis som Annika Hirvonen påtalar, nu har minskat antalet kvotflyktingar ligger vi fortfarande i absolut topp i EU i förhållande till antalet medborgare. Jag skulle verkligen vilja och önska att fler länder tog ett större ansvar för kvotflyktingmottagandet, för det innebär att man prioriterar dem som har absolut störst skyddsbehov och att de kommer hit på säker väg, ofta med familjen.

Samtidigt är behovet i världen enormt, och vi får inte glömma bort att jobba mycket strategiskt och aktivt med att motarbeta grundorsakerna till att människor tvingas fly eller väljer att migrera, mer eller mindre frivilligt. Där tror jag att EU gemensamt kan göra betydligt mer, och denna externa dimension var också något som regeringen fokuserade mycket på under ordförandeskapet. Jag hoppas att detta är ett arbete som kommande ordförandeskap också tar vidare.

Fru talman! Om statsrådet på allvar vill hjälpa fler av världens mest utsatta flyktingar har jag tre rekommendationer. Ett - återställ biståndet, som regeringen slaktat. Två - återställ antalet kvotflyktingar. Tre - återställ Sveriges klimatpolitik.

Utan en politik för att förhindra klimatförändringar kommer antalet människor som inte längre kan överleva på de platser de bor på i dag att öka betydligt. Vi ser redan hur miljontals människor drivs på flykt till följd av krig, konflikter och andra effekter i klimatförändringarnas spår. Samtidigt slaktar Maria Malmer Stenergards regering Sveriges klimatpolitik.

Vi ser hur fattigdomen i världen ökar; vi ser svält. Samtidigt kapar regeringen utvecklingsbiståndet, som är till för att säkerställa att länder kan utvecklas så att människor klarar sig och för att utveckla demokratin så att färre ska utsättas för förföljelse och förtryck. Detta är också något som regeringen skär ned på.

Och regeringen kapar antalet kvotflyktingar, från 5 000 till 900. Det är många vackra ord om att hjälpa dem som är mest utsatta, men det är en konkret politik som i stället ökar flyktingars utsatthet, i världen, i Europa och i Sverige.

Fru talman! Jag och Annika Hirvonen har väldigt olika syn på hur svensk migrationspolitik ska utvecklas, och jag välkomnar verkligen debatten. Jag är övertygad om att om Sverige ska kunna fortsätta vara ett land som välkomnar människor på flykt och är villigt att hjälpa måste svenskarna också känna att invandringen faktiskt fungerar.

Historiskt är det många regeringar som inte har tagit det fulla ansvaret för dem som har kommit över Sveriges gränser. Man har nöjt sig med att ha en hög invandring utan en hög grad av integration.

Nu lägger vi om politiken och säkerställer att alla de som har kommit hit de senaste decennierna också får en möjlighet att faktiskt komma in i samhället på riktigt. Inte minst deras barn vägrar vi att tappa bort. Detta förutsätter också en stramare migrationspolitik.

Men vi har samtidigt orken att blicka ut och vara med och kämpa tillsammans med inte minst EU för att bekämpa grundorsakerna till att människor tvingas fly. Jag är, precis som Annika Hirvonen, otroligt bekymrad över de klimatförändringar vi ser och hur de driver stora mängder människor på flykt. Det är därför det är så otroligt viktigt att vi också lägger om klimatpolitiken och säkerställer att varje krona används på absolut bästa sätt samt ökar de internationella klimatinvesteringarna. När man nu pratar om slakt av budget vill jag bara påpeka att den nuvarande miljö- och klimatbudgeten ändå är högre än den var när Miljöpartiet satt i regering.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.