Arbetsplenum - Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m. - 2023-06-20

Herr talman! I en familj är den viktigaste uppgiften att med kärlek och ansvarsfulla krav stötta varandra. I den fungerande familjen grundläggs den trygghet och de värderingar som gör det möjligt för oss att växa och utveckla vår potential. Där lär vi oss vad som är rätt och fel och att behandla andra med respekt.

Tyvärr händer det att hemmet, som ska vara en plats av trygghet, i stället förvandlas till en brottsplats. Alltför många kvinnor blir slagna av sina män. Inte sällan sker det framför ögonen på små barn. Våldet, hoten och rädslan gör att självkänslan försvinner hos dem som utsätts och att deras osäkerhet och oro tilltar.

När vuxna inte längre klarar av att ta ansvar och inte erbjuder den trygghet som resten av familjen behöver, när hot och våld i stället präglar vardagen, då är det övriga samhällets ansvar att bryta in till de utsatta familjemedlemmarnas försvar. Det behöver finnas skyddade boenden att tillgå över hela landet - säkra boenden där de utsatta är säkra på att de kan känna sig trygga.

Det är därför regeringen nu bereder förslag som syftar till att stärka kvaliteten på våra skyddade boenden och förbättra skyddet för personer med skyddade personuppgifter. Vi avser också att stärka de individuella rättigheterna och även stödet för de barn som tvingas ryckas upp från sin tillvaro för att följa med sin mamma till ett skyddat boende.

Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Herr talman! Särskilt allvarliga riskerar konsekvenserna av våldet att bli när det inte bara är en person utan hela familjen eller släkten som utövar våldet och förtrycket. Islamism och hederskultur har fått breda ut sig i Sverige på senare år, och i vissa områden kan kvinnor inte längre röra sig fritt. I Rinkeby, 20 minuter härifrån, har det larmats om hur torget tömts på kvinnor eftersom det inte sägs höra till kulturen att kvinnor fikar på egen hand. Andra flickor vittnar om hur de blir spottade på ute på stan för att de vägrar att bära slöja.

Tusentals unga flickor tvingas leva under hederskulturens förtryck i vårt land. Flickor luras utomlands för att giftas bort och kommer aldrig tillbaka till skolbänken efter sommarlovet. Andra misshandlas eller mördas i hederns namn.

Herr talman! Värderingar har betydelse. Kampen mot hederskultur och hedersrelaterat våld handlar om att vara tydlig med vilka värderingar som Sverige fortsatt ska bygga på. Det handlar om att stå upp för svenska värderingar om frihet och jämställdhet. Det handlar om att stå upp för västerländsk kultur. Framför allt handlar det om att försvara enskilda människors frihet och att stå upp för några av samhällets mest utsatta. Därför behöver vi göra mer för att bekämpa hederskulturen och hedersvåldet.

En särskild brottsrubricering för hedersförtryck kom äntligen på plats under förra året, och regeringen har nu aviserat att man ska skärpa straffen ytterligare för den här typen av brott. Jag tycker att det är väldigt positivt att Länsstyrelsen i Östergötland har fått ett förstärkt uppdrag att stödja utvecklingen av regionala resurscentrum för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns framgångsrika exempel redan, men det behöver sprida sig till fler delar av landet. Jag menar också att socialtjänsten behöver ett tydligare uppdrag och bättre förutsättningar att motverka den typen av radikalisering och extremism som banar väg för islamism och hederskultur i Sverige.

Jag skulle också vilja nämna några ord om prostitutionen och människohandeln i Sverige. Vissa prostituerar sig för att de inte vet hur de annars ska försörja sina barn eller finansiera droger. Andra föddes kanske i en familj där de såldes av sina föräldrar redan som barn. Ytterligare någon har lurats hit av en man som kanske sa att han älskade henne, men nu tvingas hon i stället att sälja sin kropp här i Sverige.

Tyvärr är det samtidigt alldeles för många män i Sverige som är beredda att utnyttja andra människors utsatthet genom att köpa sex. Det handlar om alltifrån unga killar till småbarnsföräldrar och äldre. Sexköparna finns i alla samhällsskikt, och jag tror att vi behöver tala mer om värderingarna som gör att vissa män är beredda att ta sig den rätten i stället för att behandla andra med respekt.

Det är ju så att de flesta som prostituerar sig gör det av tvång eller för att de befinner sig i en väldigt svår och utsatt situation. Många har tidigare utsatts för sexuella övergrepp och våldtäkter. De allra flesta uppger att de skulle lämna prostitutionen om de kunde. I värsta fall handlar det om någon som fallit offer för trafficking och människohandel.

Beslutet att begå brottet att köpa sex är fel därför att man riskerar att utnyttja en extremt utsatt person när det man i stället borde göra är att hjälpa henne eller honom bort från utsattheten. Vi behöver erbjuda bättre stöd till de prostituerade och hårdare straffa dem som köper sex och upprätthåller människohandeln.

Därför vill jag passa på att lyfta fram regeringens pågående arbete med handlingsplanen mot prostitution och människohandel, som är en del av regeringens bredare satsning för att förebygga och motverka mäns våld mot kvinnor. Jag ska också säga att jag ser fram emot utredningens resultat när det gäller att ta fram ett exitprogram för personer som är utsatta för prostitution.

Att motverka prostitution och människohandel handlar för oss kristdemokrater om att ta socialt ansvar. Det handlar om att stå upp för några av samhällets mest utsatta, och vi bidrar gärna för att förstärka det arbetet.

Jag ska avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet men vill också passa på att tacka talmannen, presidiet, utskottskansliet och mina kollegor i utskottet för arbetet under riksmötet.

Jag vill först och främst önska alla en glad midsommar och därefter också en fortsatt trevlig sommar! Jag ser fram emot ett fortsatt gott samarbete i höst.

Herr talman! Jag har jobbat som elevassistent och inom hemtjänsten. Jag har arbetat på domstol och inom kriminalvården. Jag har även varit juridiskt ombud. I olika roller har jag mött brottsoffer som kämpat med sitt liv. Ibland har jag anat vad de har råkat ut för. Ibland har jag vetat. Ibland har jag gett stöd till den som drabbats, och ibland har jag varit med och dömt förövaren.

Jag har sett fotografier av blåmärken, sår och avslitna hårtussar. Jag har sett barn som ålar sig igenom inspelade förhör, där de berättar om övergrepp. Jag har sett hur kvinnor brutits ned efter år av terror.

Jag har många gånger på allvar reflekterat över hur brutal och orättvis den här världen kan vara och hur det ryms så mycket lidande även i ett land med fred och välstånd. Det tror jag att många av er också har gjort.

Men är det något land som har möjligheten att förebygga brottslighet och hjälpa brottsoffer så är det Sverige. Vårt samhälle är starkt. Våra resurser är stora. Vi måste tro på det, och vi måste satsa på det. Politik handlar om att vilja och att välja. I slutändan är det inte politikers kunskap och engagemang som är avgörande utan politikens förmåga att se till att samhället tar till vara den kunskap och det engagemang som finns i samhället.

Herr talman! Alla engagerade människor som bokstavligt talat räddar liv på landets kvinnojourer förtjänar rätt förutsättningar för sitt arbete. Framför allt förtjänar utsatta kvinnor långsiktiga och stabila lösningar för att de ska få den hjälp som de behöver. Regeringen måste därför verka för att kvinnojourerna finansieras långsiktigt genom statligt stöd.

I dag krävs inget tillstånd för att tillhandahålla insatsen skyddat boende. Krav på ordning och reda borde vara en självklarhet i sådan viktig verksamhet. Förslag finns, men lagstiftning dröjer. Det är viktigt, herr talman, att de utredda förslagen om stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende snabbt kommer på plats. Insatsen skyddat boende ska enligt förslaget omfattas av både särskilda kvalitetskrav och en tillståndsplikt. Detta är viktigt. Detta är brådskande.

Herr talman! Ibland sägs det att diamanter är kvinnans bästa vän. Vilket sexistiskt nonsens! Det är inte diamantringar från uppvaktande män som har gjort att kvinnor har rösträtt, social trygghet utanför äktenskapet eller möjlighet att arbeta och försörja sig. Kvinnlig frigörelse har skett i och med framväxten av sjukvård, barnomsorg och annan välfärd. Det är krav som inte minst har ställts av en stark kvinnorörelse. Är det något som är kvinnans bästa vän är det i så fall välfärdsstaten, som kvinnorörelsen har varit med och byggt upp i detta land.

Men vad händer när vi går in i en ekonomisk kris och regeringen står bredvid och tittar på? Vad händer när jobben försvinner från vården, när bostadsköerna växer och när socialtjänsten saknar resurser? Vad händer när det rent praktiskt blir svårare att lämna en skadlig relation och när kollegorna plötsligt inte finns där?

Vi socialdemokrater prioriterar välfärden i vår budget. Miljarder i skattesänkningar skulle kunna ha varit miljarder till välfärden om vi hade fått bestämma. Vi lade 12 miljarder i generella statsbidrag till kommuner och regioner i vår budget. Regeringen lade 6 miljarder. Vi lade en halv miljard på specialsatsning till socialtjänsten. Regeringen lade 10 miljoner kronor. Vi avsatte 50 gånger mer. Men det är regeringen som styr detta land och som har anförtrotts skattepengarna. Det är deras vilja och deras val vi alla får leva med.

Herr talman! Bostadsmarknaden skapar stora hinder för kvinnor som tvingas leva med skyddade personuppgifter och kvinnor som måste flytta till annan ort. Vi vet för lite om deras situation. Men vi vet att vi måste veta mer för att kunna göra mer. Kommunernas insatser för att hjälpa våldsutsatta personer att ordna ett stadigvarande boende efter vistelse i skyddat boende måste kartläggas noggrant.

Herr talman! Fadime Sahindal har sin egen plats i Uppsala - både i medvetandet hos oss som bor där och rent fysiskt på Bangårdsgatan, där Fadimes plats finns. Tack vare hennes kamp och på grund av hennes död vet vi så mycket mer om hedersvåld i allmänhet i det här landet. Denna kunskap måste hela tiden omvandlas i bättre insatser från socialtjänsten. Regeringen har ett särskilt ansvar att driva på detta arbete - för Fadimes skull och för varenda en som långt efter hennes död drabbas av hedersvåldets vidrigheter.

Herr talman! Sverige behöver av den anledningen, och av många andra, en ny socialtjänstlag - en som ger socialtjänsten bättre verktyg i vår tid. Socionomer trivs bäst på tårna, men lagen tvingar dem ofta att stå på hälarna. Släpp deras kraft fri och låt oss få en socialtjänst som lyhört och snabbt kan förebygga katastrofer i stället för att endast tvingas reda i dem när de väl har hänt!

Förslag finns, men lagstiftning dröjer. Regeringen har skjutit upp den nya lagen. Tiden tickar, och vi i oppositionen räknar varje dag som går innan vi har en ny socialtjänstlag på plats. Planen var att vi skulle besluta om en ny lag i år, men regeringen har meddelat att det inte kommer att hända. Jag hoppas att vi nästa år ges möjlighet att besluta om en ny socialtjänstlag här i riksdagen. Inga fler förlorade år!

Herr talman! Eftersom detta är mitt sista inlägg för i år skulle jag vilja passa på att önska alla en glad sommar. För min del väntar hårda oväntade klossar under fötterna, kräk på axlarna och brysk väckning av en fot i ansiktet mitt i natten, men också oändligt med kärlek. Snart är jag föräldraledig.

Med det yrkar jag bifall till reservation 27.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 18 gällande socialtjänstens ansvar för våldsutsatta. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Socialtjänsten har en viktig roll när det gäller att hjälpa och skydda våldsutsatta personer. Det är viktigt att socialtjänsten är tillgänglig och lyhörd för att kunna ge stöd och skydd till dem som behöver det.

I vårt Sverige ska ingen flicka eller pojke känna sig rädd för sina föräldrar, rädd för att gå hem på kvällen när de har varit på träning eller hos en kompis eller rädd för att åka på sommarlov. I vårt Sverige ska inga föräldrar känna sig otrygga i sitt föräldraskap.

Herr talman! I budgetpropositionen för 2023 anger regeringen att föräldrar eller i förekommande fall andra vårdnadshavare har det primära ansvaret för barns uppväxtvillkor. Det står också att det är angeläget att föräldrar får kunskap om barnets rättigheter och stöd i föräldraskapet. Vidare skriver man: Regeringen avser att stärka föräldraskapsstödet och att öka antalet föräldraskapsstödsprogram. Regeringen föreslår en satsning på förstärkt föräldraskapsstöd. Anslaget föreslås öka med totalt 400 miljoner kronor från 2023.

Stöd till föräldrar är en av de bästa insatser en kommun kan göra för sina invånare. Genom trygga föräldrar får vi också trygga barn.

Herr talman! En av socialtjänstens huvuduppgifter är att skydda och stödja utsatta människor, inklusive våldsutsatta. Tidiga insatser är några av de absolut viktigaste insatser vi kan göra för barn och unga.

Det har funnits kritik mot socialtjänsten för att den inte gör tillräckligt för att hjälpa våldsutsatta personer. Det är viktigt att ta denna kritik på allvar och se över hur socialtjänsten kan bli bättre på att hjälpa dem som behöver det. Det handlar inte bara om att ge akut hjälp utan också om att ge stöd och skydd på lång sikt. Det är viktigt att socialtjänsten har tillräckligt med kunskap om olika former av våld och hur man kan hjälpa dem som utsätts för det.

Herr talman! Det är också viktigt att socialtjänsten samarbetar med andra myndigheter och organisationer för att kunna ge den hjälp som behövs. Det handlar om att samarbeta med polisen, sjukvården och olika ideella organisationer för att kunna ge det bästa möjliga stödet till våldsutsatta personer.

Det finns flera utredningar som är på gång, som vi har tagit del av. Det kommer till exempel en ny socialtjänstlag, som flera av er har berört. Utredningen är klar nästa år och ska sedan vidare ut på remiss. Det kommer en nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn. Det finns också en utredning om exitprogram för personer som är utsatta för prostitution.

Herr talman! Nästan varje dag hör vi på radio och tv eller läser i olika medier om nya skjutningar. Justitieminister Gunnar Strömmer sa i en intervju att "det kommer att bli värre innan det blir bättre".

Regeringen ska se över straffskalorna, påföljderna och systemet för straffmätning. Straffen för våldsbrott och sexualbrott - där livstid ska övervägas för de grövsta brotten - och straffen för angrepp mot polisen och annan brottslighet som hotar rättsstatens och samhällets fundament ska skärpas ytterligare i förhållande till andra brottstyper.

Herr talman! Det finns en hel del pågående arbete inom området, som vi har tagit del av.

I Tidöavtalet står det att utredningen ska se över olika möjligheter att förstärka föräldraansvaret och möjliggöra tidiga insatser för barn som begår brott eller är i riskzonen. Det handlar bland annat om att se över möjligheterna till ytterligare stöd för barn.

Satsningen på föräldrastödsprogram byggs ut, och målet är att det ska finnas i alla kommuner i landet. Socialtjänstlagen ändras i syfte att ge socialtjänsten utökade befogenheter att besluta om tidiga och obligatoriska insatser för barnen eller deras vårdnadshavare.

Till sist: När ett barn är placerat måste vi säkra upp för en fungerande skolgång. Detta kunde vi alla ta del av när vi i förra veckan besökte Sis-hemmet Rebecka. En skolgång är så otroligt viktig om livet som ung vuxen ska fungera. Vi fick också ta del av att två flickor hade tagit studenten, vilket var glädjande att höra.

Innan jag avslutar vill jag passa på att tillönska presidiet och herr talmannen en glad midsommar och tacka kansliet och socialutskottet för de två terminer vi har haft tillsammans.

Herr talman! Tack, ledamoten, för ett initierat anförande! Jag håller med om väldigt mycket av det som ledamoten lyfter fram om socialtjänstens ansvar och att man måste stödja socialtjänsten och ge den redskap att utvecklas för att kunna omfamna hela sitt uppdrag, som är enormt stort. Jag är mycket beklämd över den kampanj som bedrivs mot socialtjänsten.

Ledamoten nämnde mycket: arbetsformer, samverkan, nya exitprogram och straffskalor. Jag har vissa åsikter om innehållet i en del av ståndpunkterna, men det vi kan konstatera - framför allt i år - är att vi har misslyckats. Socialtjänsten har misslyckats, polisen har misslyckats och alla vi har misslyckats eftersom antalet mord på kvinnor är så extremt högt i år.

Det är därför Centerpartiet har föreslagit ett nationellt lämnaprogram. Det står frigörelsestöd i betänkandet, men vi har jobbat vidare med ett nationellt lämnaprogram. Det är faktiskt det enda som vi vet räddar liv, eller förhindrar fler mord, nämligen att kvinnor kan ta sig bort från en våldsam relation med allt det stöd som faktiskt behövs.

Vi vet att flera olika verksamheter måste vara med och att flera olika myndigheter måste samverka. Det finns olika verksamheter som jobbar med detta runt om i landet. Kommunerna är med i de allra flesta. Polisen är med i många men inte alla. Det viktiga är dock att nyckelaktörer är med.

Detta är inget som görs av sig självt. Vi måste skapa ett program och en struktur som är likartad över landet och som stöder kvinnor, oavsett var de bor, och ger dem det skydd och stöd som de behöver, både innan de bryter upp och efter att de brutit upp, samt ett långsiktigt ekonomiskt stöd.

Jag tycker inte att utskottets text berör detta. Det är lite för fluffigt. Hur ser ledamoten på det här?

Herr talman! Tack, ledamoten Helena Vilhelmsson, för viktiga frågor!

Det ska inte vara ett postkodlotteri, som vi sa när vi pratade om hjälpmedelsfrågor, vilken kommun man bor i när man ska få hjälp. Det ska vara likvärdigt i landet. Dock ser det inte ut så. Vi har 290 olika kommuner i landet. Vissa är väldigt små, vissa är större och vissa ligger på medianen. Det är kanske dessa som är mer fungerande, när man har ungefär 20 000 invånare och det är lätt att se varandra.

Socialtjänsten har ett stort ansvar i detta med att finnas tillgänglig, kanske inte bara på kontorstid utan även på andra tider. Men det ska också vara evidensbaserat när man väl tar hand om kvinnorna så att vi inte gör på olika sätt. Det ska vara likvärdigt i våra kommuner, tycker i alla fall jag.

Vi har alltså en del att göra här. Vi har också en ny socialtjänstlag som kommer nästa år och innan dess ska ut på remiss. Vi får se vad som kommer med den.

Herr talman! Återigen håller jag med om de synpunkter som framförs. Men, också återigen, detta är ingenting som på kort sikt gör att morden på kvinnor upphör. Det enda sättet att åstadkomma det är att på en gång forma ett lämnaprogram, likartat över landet, med det skydd och stöd som behövs.

Det är lite märkligt. Det finns ju exitprogram för män som vill lämna kriminella miljöer med tre och ett halvt års strukturerat stöd i form av terapi, sysselsättning, fritidssysselsättning, vård, behandling och ekonomiskt stöd. Kvinnor som lämnar våldsamma relationer får i princip inget av detta. I bästa fall får de ett skyddat boende. I värsta fall får de en skyddad identitet som de får leva med under lång tid av sitt liv. Det är helt horribelt hur olika vi ser på män och kvinnor och hur olika vi tar för givet vem som ska få vilken sorts stöd.

Jag har lyft den här frågan med jämställdhetsministern. Jag har lyft den med justitieministern. Det är lite därför jag riktar frågan till just ledamoten från Moderaterna. Nu handlar inte det om socialtjänsten, men Moderaterna sitter ju på Justitiedepartementet.

Mina frågor är alltså återigen: Tycker inte ledamoten att detta är anmärkningsvärt? Vilka förslag kan ledamoten tänka sig att föra vidare till regeringen för att åstadkomma ett nationellt lämnaprogram, likartat i hela landet, för att rädda kvinnors liv och för att inga fler kvinnor ska bli mördade?

Herr talman! Jag har varit socialnämndens ordförande i Mora i Dalarna i åtta år. Jag har mött flera av de här kvinnorna. Socialnämnden hade ansvaret för socialtjänsten och för äldreomsorgen. Jag har träffat flera kvinnor på olika boenden. Flera kvinnor ville ha hemlig identitet, för att sedan röja den några veckor eller månader senare.

Jag håller med om att detta är problematiskt. Vi har nu många olika utredningar på gång, och vi får se vad de leder till. Men jag känner ändå stor förhoppning med den regering och det Tidöavtal vi nu har. Jag har inte gett upp hoppet.

Herr talman! I afton debatterar vi socialutskottets betänkande nummer 18 Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta. Jag vill börja med att tala om att vi i Sverigedemokraterna står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservation nummer 13.

Herr talman! Ingen ska behöva bli utsatt för våld, inte i någon form. Men våld drabbar både kvinnor, män, barn, unga och gamla. Våld förekommer inte bara ute på gator och torg, på offentliga platser, utan även i privata hem och relationer. Våld i hemmet och våld i nära relationer är ett allvarligt problem som drabbar människor i deras egna trygga miljöer, i deras hem, där man borde både känna sig och faktiskt också vara trygg och säker. Både fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld förekommer.

Men det finns också en annan typ av våld i nära relationer som tidigare inte varit en del av Sverige men som växt fram de senaste åren på grund av regeringars kravlösa politik. Hedersrelaterat våld och förtryck har med anledning av stor invandring från kulturellt avlägsna länder fått ett allt starkare fäste i vårt land och är ett stort och växande samhällsproblem. Ofta är det också flera förövare, från både familj och släkt med flera.

Våld och kontroll används för att upprätthålla familjens eller släktens heder. Främst är det flickor och kvinnor som kontrolleras och utsätts. Förutom fysisk och psykisk misshandel och hot kan det även inkludera barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning av flickor och kvinnor. Flickor eller kvinnor har "fallit" från balkonger eller på annat fruktansvärt och tragiskt vis blivit bragta om livet i den så kallade hederns namn. Socialstyrelsen uppskattar att 68 000 kvinnor och flickor i vårt land kan ha utsatts för kvinnlig könsstympning och att 13 000-23 000 flickor befinner sig i risk att utsättas.

Herr talman! Sverigedemokraterna är tydliga: Alla former av våld och förtryck ska med kraft motverkas och bekämpas! Vi måste ha en nolltolerans mot våld och arbeta för att säkerställa att rättssystemet fungerar både effektivt och rättvist för att skydda offren och förhindra ytterligare övergrepp.

Jag är därför glad att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringspartierna i Tidöavtalet har kommit överens om en rad viktiga åtgärder, reformer och satsningar för att komma till rätta med de stora problemen som är en del av många kvinnors och mäns vardag. Hit hör en ny socialtjänstlag där det brottsförebyggande arbetet särskilt prioriteras, där brottsoffer och potentiella brottsoffer ska få kännedom om sina rättigheter och där deras möjligheter till hjälp och stöd ska öka.

Riktade insatser ska ges till personer i särskilt utsatta situationer, såsom barn, unga, äldre samt personer som är utsatta för hedersrelaterat förtryck.

Föräldraansvaret stärks, och lagstiftningen mot hedersrelaterat förtryck skärps. Det blir möjligt att införa vistelseförbud. En bred reform ska stärka elevhälsan och möjlighet ska finnas att i större utsträckning skydda utsatta barn.

Det är i första hand föräldrar eller vårdnadshavare som ansvarar för barnens uppväxtvillkor. Jag har upprepade gånger här i talarstolen pekat på vikten av tidiga och förebyggande insatser och vikten av trygga familjer. Det kan inte nog understrykas. Samhället behöver därför erbjuda stöd och resurser för föräldraskap och familjeliv.

Det måste finnas en handlingsplan eller åtgärdsplan i varje kommun för att identifiera och stoppa hedersrelaterat förtryck. Det ska finnas årlig nationell statistik över antalet barn som lever under hedersrelaterade förhållanden, utökad kartläggning och fler undersökningar för att motverka barnäktenskap.

Konsekvenserna av våld i nära relation är omfattande och långvariga. Ibland slutar det tragiskt nog även med dödsfall. Det påverkar inte bara dem som drabbas direkt utan också deras familjer och vänner, inte minst barn som växer upp i en våldsam miljö och som bevittnar eller själva utsätts direkt för våld.

Herr talman! Vi i Sverigedemokraterna anser att det är oerhört angeläget att arbetet med att förhindra våld i nära relation stärks. Det finns i dag stora brister, och samhället i stort behöver få ökad förståelse och kunskap om våld i nära relation i alla former och om hedersrelaterat våld och förtryck. Det behöver säkerställas inom fler yrkesgrupper.

Socialtjänsten har bland annat en viktig roll att spela när det gäller att hantera och stödja dem som är utsatta för våld i nära relation och för hedersrelaterat våld och förtryck. Det gäller även att identifiera dem som befinner sig i sexuell utsatthet och prostitution. Det handlar bland annat om att erbjuda skydd, stöd, boendealternativ, rådgivning, terapi och juridiskt stöd.

För att bekämpa våld i nära relation behöver vi också samarbeta över olika sektorer, inklusive rättsväsendet, hälso- och sjukvården, skolan och frivilligorganisationerna. Samhället behöver erbjuda stöd och säkerställa att offren får den hjälp de behöver för att lämna en våldsam situation och återbygga sina liv.

Landets kvinnojourer är en viktig resurs och en viktig del av det stöd som ges till våldsutsatta. I sitt arbete tar de emot några av samhällets mest utsatta som behöver skyddas. Därför lyfter vi i Sverigedemokraterna bland annat i detta betänkande upp att en översyn av samhällets stöd till kvinnojourer och stödboenden bör göras och att de ska certifieras, för att säkerställa att verksamheten håller god kvalitet och att det finns kompetens. Vidare bör barnperspektivet stärkas, och barn som placeras bör omfattas av ett eget beslut.

Förutsättningarna förbättras nu också för kvinnoorganisationer att bedriva mer långsiktig verksamhet genom att en del av bidraget fördelas som organisationsbidrag och får avse en tidsperiod om två bidragsår.

Vidare har vi föreslagit att kommuners studier om och utvärderingar av våld i nära relationer även ska innefatta äldreomsorgen. Tragiskt nog utsätts även äldre för våld i nära relation, både av närstående och av andra i omgivningen. Jämställdhetsmyndigheten har nu också fått i uppdrag att kartlägga kunskapen och identifiera kunskapsluckor hos bland annat kommuner om våldsutsatta äldre som fyllt 65 år.

Herr talman! Slutligen vill jag noga poängtera att vi måste få stopp på våld i nära relationer. Jag är glad över att vi i denna kammare och i detta utskottet är överens, kanske inte alltid om tillvägagångssättet men om de gemensamma målen om en nollvision när det gäller våld i nära relation.

Herr talman! Det finns mycket mer att tillägga, men jag stannar här.

Jag vill passa på att tacka talmannen, presidiet och utskottsledamöterna för detta gångna år. Jag önskar er trevlig midsommar och en riktigt trevlig sommar.

Herr talman! Tack, Carita Boulwén, för ett engagerat anförande!

Inte minst det som ledamoten tog upp på slutet, att det måste bli ett stopp för våld i nära relationer, tror jag att alla i den här församlingen kan skriva under på. Det är oerhört viktigt, herr talman.

Mäns våld mot kvinnor känner inga gränser. Det förekommer överallt i världen, i alla länder och i alla delar av Sverige. Det förekommer både bland ungdomar och bland äldre, vilket också angavs i anförandet. Det förekommer i alla socialgrupper och bland alla olika bakgrunder. Det är inte ett problem som är kopplat till en viss grupp, en viss plats eller en viss ekonomi. Det är ett problem som är kopplat till män som inte kan kontrollera sitt beteende men som har ett starkt behov av att kontrollera andras beteende och av att trycka ned andra människor. Det måste, precis som ledamoten säger, få ett stopp.

Det här är inte en debatt om hårdare straff. Men det är något som vi håller med om - hårdare straff, ökade polisiära insatser och begränsningar för förövarna. Det vi debatterar här är i huvudsak de sociala insatserna.

När man tittar på Tidöavtalet och innehållet i det ser man just att det inte är särskilt mycket bevänt med de sociala insatserna. Det pratas om hårdare straff, inte kopplat specifikt till mäns våld mot kvinnor men över huvud taget. Det pratas om kameraövervakning och olika repressiva åtgärder.

Herr talman! Min fråga till ledamoten är hur det ser ut hos Sverigedemokraterna och hos Tidöpartierna när det gäller det förebyggande arbetet. Där har vi nämligen inte fått några riktiga svar.

Herr talman! Tack för din fråga, Christofer Bergenblock!

Det förebyggande arbetet, som jag lyfte upp i mitt anförande och lyfter upp konstant, är oerhört viktigt. Jag lyfter också upp just behovet av att se till att familjen mår väl. Det handlar om att erbjuda föräldrastöd, att ha fungerande skolor och att det finns närvarande vuxna runt barnet och den unge. Det är viktigt.

Vad gäller just socialtjänsten har vi en rad förslag. Till att börja med ser vi fram emot en ny socialtjänstlag. Åtgärder för att minska barns utsatthet ska också tas fram. Vi har även fritidskortet som ska göra det möjligt för fler att delta i aktiviteter.

Lagen om vård av unga ska användas oftare, just för att bland annat skydda utsatta barn och unga. Och en nationell social insatsstyrka ska inrättas. Den ska göra omvärldsanalyser och förmedla beprövade metoder för att förebygga brott.

Vi har också 24-timmarsregeln. Man ska kalla föräldrar till socialtjänsten inom 24 timmar från att deras barn har begått ett brott eller när man anser att det finns risk för att barnet är utsatt för någonting.

Herr talman! Det är ju väl att det här presenteras en del förslag när det gäller det förebyggande arbetet. Det särskilt viktiga i ett förebyggande arbete är just att inrikta sig mot pojkar och män som behöver lära sig tidigt i åldrarna och förstå hur man beter sig mot andra människor.

Vi vet att mäns våld mot kvinnor är ett av våra största samhällsproblem i dag. När vi tittar på dödligt våld i samhället i dag kan vi konstatera att gängskjutningar fram till den 15 juni i år har orsakat 20 dödsfall i Sverige. Mord i nära relationer har orsakat 22 dödsfall i Sverige. Ändå hålls den stora debatten om gängkriminaliteten och gängvåldet.

Man har sett Sverigedemokraterna flankera regeringspartierna på presskonferenser om gängvåldet men inte på presskonferenser om mäns våld mot kvinnor. Det kan få en att fundera över hur prioriteringen ser ut. Det är inte på det sättet att arbetet mot gängen ska prioriteras ned. Det är ett jätteviktigt arbete. Men arbetet mot mäns våld mot kvinnor och att motverka det våldet är lika viktigt. Men det har inte synts och hörts lika mycket om de frågorna.

För att en kvinna ska kunna lämna en destruktiv relation där hon utsätts för våld krävs det insatser. Min kollega Helena Vilhelmsson presenterade nyss förslaget till ett lämnaprogram från oss i Centerpartiet. Hur ställer sig Sverigedemokraterna till det förslaget, till att bygga upp ett konkret exitprogram även för kvinnor som behöver lämna en destruktiv relation bakom sig?

Herr talman! Det ledamoten lyfter fram är oerhört viktigt, och jag håller med om att det ena inte utesluter det andra. Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Allt våld ska absolut motverkas med full kraft, oavsett vem som är förövare och oavsett vem det är mot. Jag håller med ledamoten om att vi måste hitta sätt för att de kvinnor - och även män, även om de inte är lika många - som utsätts våld i en nära relation har någonstans att ta vägen. Det är fullständigt rimligt och någonting som vi naturligtvis måste arbeta för.

Vi måste stärka familjen. Det handlar om förebyggande arbete för att få trygga familjer. Där har vi bland annat förslag på exempelvis föräldraskapsstödprogram. Det kan vara digitala verktyg att använda vid till exempel separation, just för att föräldrarna ska kunna ha någonstans att vända sig för att få råd, tips och stöd kring hur de ska agera och verka för att det ska bli så bra som möjligt och för att motverka splittrade familjer. Där har man det största arbetet att göra. Det är oftast i trasiga familjer våldet föds.

Väldigt ofta ser vi pojkar och män som i avsaknad av fadersgestalt utövar mycket våld och hamnar snett i livet. Där måste vi arbeta betydligt mer.

Herr talman! Dagens debatt handlar om våldsutsatta människor och socialtjänstens ansvar. Den rådande våldsutvecklingen i Sverige har inte undgått någon. Nyhetsrapporteringen präglas av brottsoffer som utsätts för våld, skjutningar och sprängningar. Men det våld vi pratar om i dag är det som män utövar och som oftast sker inom hemmets fyra väggar. Det är våld utan utomstående vittnen. Kvinnor och barn hotas och misshandlas av partner och pappor som borde erbjuda kärlek och trygghet.

Vi diskuterar hedersrelaterat våld och förtryck och sexuella övergrepp på barn. Det finns ingen anledning att sätta olika typer av utsatthet mot varandra, men det är enkelt att konstatera att detta våld åtminstone är lika allvarligt och lika alarmerande och ständigt närvarande men aldrig får lika stor uppmärksamhet. Det handlar om brottsoffer som många gånger inte vågar berätta om sin utsatthet och som saknar stöd. Det är brottsoffer som lider i sin ensamhet och utsatthet. Mörkertalet är enormt.

Vart tionde barn i Sverige har upplevt våld i hemmet. Andelen barn som förs ut ur landet för att giftas bort eller könsstympas ökar. Aftonbladets granskning visar att mellan 2000 och 2020 dödades 325 kvinnor av en man de hade eller hade haft en relation med. 596 barn förlorade sin mamma.

Våldet fortsätter. Våldsutsatta flickors och kvinnors lidande fortsätter. Barnens utsatthet fortsätter. Barn tvingas till umgänge med en våldsutövande pappa. Redan utsatta flickor placeras på statens låsta boenden och riskerar att utsättas för våld och sexuella övergrepp av personal.

Det krävs ett perspektivskifte så att man alltid sätter brottsoffrens och barnets bästa i första rummet. I dag är ett sådant perspektivskifte på gång. Nyligen beslutade regeringen att det våldsförebyggande arbetet ska skrivas in i lag. Det är ett viktigt politiskt beslut. Den naturliga frågan blir då att ta reda på vad det förebyggande arbetet ska innehålla genom att identifiera riskfaktorer. Tidiga och tydliga insatser är avgörande.

För att det våldsförebyggande arbetet ska få effekt måste vi öka kunskaperna om vilka riskfaktorerna är för att kunna sätta in effektiva åtgärder för att motverka att unga killar och män tar till våld som maktmedel. Trots att vi i dag ser en enorm våldsutveckling är det viktigt att komma ihåg att den stora majoriteten pojkar och unga män inte utsätter sin partner eller sina barn för våld. De flesta unga killar tar inte till skjutvapen och går över alla gränser, oavsett vilket område de bor i.

Debatten som rör unga kriminella har enögt präglats av fokus på socioekonomiska faktorer. Rädslan för att prata om normer och värderingar har lett till att vi valt att stämpla alla familjer i vissa bostadsområden, vilket får förödande konsekvenser. Vi måste se och ta in fler perspektiv. Ett av dessa är att se och förstå vad våldsutsatthet under barndomen riskerar att leda till. Våld skapar våld, och våld ger djupa sår. Normer och värderingar påverkar barnet från födseln. Sveket när ingen ser, förstår eller vidtar åtgärder påverkar våldsutsatta barn.

Våldsutsatta mammor tvingas till svåra målkonflikter när de utsätts för våld. Ska jag lämna en våldsutövande man för att själv undkomma våldet men med risk för att den våldsutövande mannen får fortsatt vårdnad om barnet?

När det kommer till hederskulturens normer och värderingar fostras söner tidigt till att ta ansvar för sina systrars och närstående släktingars beteende. Där är rätten att använda hot och våld sanktionerad av familjen och släkten för att någon ska kunna utöva kontroll av systrar och andra närstående flickors beteende.

Vad leder en barndom präglad av våld till? Våldet blir den starkes rätt och medel. De normer och värderingar barn omges av från födseln får betydelse. Sveket att de som såg valde att vända bort blicken och valde att inte agera påverkar barn. Jag är ibland förundrad över att det finns så många barn som klarar sig bra trots en barndom präglad av våld.

"Jag har så mycket undanträngd ilska och maktlöshet i min kropp så det känns som jag kan explodera när som helst", förklarade en ung kille vars uppväxt präglats av en pappa som utsatt hela familjen för våld. Vi måste se sambanden mellan att själv utsättas för våld och den ökade risken för att det leder till att man utsätter andra för våld.

För att förändra måste vi förstå. För att kunna förstå måste se verkligheten. Vi måste klara av att ha flera perspektiv på bordet samtidigt. Den som utövar våld har ett eget ansvar och ska mötas av kraftfulla konsekvenser, men vi som politiker har ansvar för att se och skydda de barn som utsätts för våld, för att motverka att våldsutsatta barn växer upp och väljer att utöva våld som medel för att få makt och för att våldsutsatta barn ska ges rätten att bearbeta konsekvenserna av våldet.

Liberalerna välkomnar att socialtjänstlagen nu ska reformeras. Dagens socialtjänstlag är skriven i en annan tid när utmaningarna var helt annorlunda. Vi måste ge socialsekreterare rätt förutsättningar att göra insatser som är effektiva och gör skillnad.

Orosanmälningar till socialtjänsten ska även bli sökbara. Det ska finnas ett socialtjänstdataregister för att man ska veta var barn är placerade och vilka insatser som gjorts för att man ska bli bättre på att se vad som fungerar och vilka åtgärder som inte får den effekt som eftersträvas.

Liberalerna är stolta över att till slut ha fått den tidigare regeringen att ta fram underlag till en nationell strategi mot våld mot barn. Den är nu ute på remiss.

Barns liv går inte i repris. Vi liberaler kommer att fortsätta att kämpa för alla barns rätt till en trygg och god uppväxt och för att alla våldsutsatta kvinnor ska veta att det finns stöd och skydd. Ett liv fritt från alla former av våld och förtryck är en rättighetsfråga.

Herr talman! Tack, Juno Blom, för anförandet! Det är alltid inspirerande att lyssna.

Jag skulle vilja lyfta fram samma fråga som i en tidigare replik: Problemet vi står inför med att samhället har misslyckats så kapitalt med att skydda kvinnor. Antalet mord är extremt stort.

Jag hade en interpellationsdebatt med jämställdhetsministern förra veckan om just lämnaprogram för att höra hur ministern och regeringen ser på den frågan. Jag vet inte om ni lyssnade eller tog del av svaret, men där nämndes mycket av det som Juno Blom tar upp, till exempel en tioårig nationell strategi, åtgärdsprogram fram till 2023 och därefter ett nytt åtgärdsprogram som ska komma till stånd. Man beskrev socialtjänsten och vikten av att myndigheter samverkar och att ingen ska falla mellan stolarna. Man förstärker Socialstyrelsens uppdrag och kommunernas arbete med stadigvarande boende, vilket är jättebra. Det handlar även om länsstyrelsernas samordningsfunktion och så vidare.

Det är dock få operativa åtgärder, insatser eller verksamheter som nämns. Frågan gällde hur vi ska förhindra att fler kvinnor mördas, och jag tror att vi måste vara mer hands-on för att lyckas.

Socialtjänsten har ett ansvar för, och vi har ansvar för att skapa förutsättningar för, både förebyggande arbete, operativt arbete och finansiellt stöd när kvinnan väl lyckas ta sig därifrån. Delar av lämnaprogram, och som förekommer på en del håll i landet, kan genomföras snabbt i form av finansiellt stöd, fuck off-kapital, stöd till boende och så vidare.

Jag skulle vilja veta hur ledamoten resonerar. Tycker Liberalerna att arbetet är gott nog för att på kort sikt förhindra att fler kvinnor ska mördas?

Herr talman! Det finns väl ingen som kan tycka att det är tillräckligt med den ordning vi har i vårt samhälle i dag.

Sedan kommer frågan om vad som ska göras. Jag har grubblat mycket över detta i många år. När jag jobbade mer konkret med dessa frågor var jag mycket i Norge och tittade på deras arbete. Det skulle vara mycket intressant - något jag också driver - att titta på deras krisesenter. För många år sedan gick man in med en statlig finansiering initialt. Sedan kopplades kommunerna på. Detta har lett till att kvinnor i Norge inte behöver ett beslut för att få tillgång till ett skyddat boende.

Om vi verkligen är ute efter att våldsutsatta kvinnor och deras barn ska få ett snabbt och säkert skydd tycker jag personligen att det skulle vara den mest effektiva modellen. Sedan måste kvinnorna och barnen självklart få bearbeta våldsutsattheten. Boendeformen är uppbyggd på ett fantastiskt sätt.

Här finns kvinnojourer som har jobbat med dessa frågor under lång tid. Det finns alltså något att bygga på, vilket är viktigt och bra.

Under tiden jag utredde den nationella strategin fanns förslag. I samma veva lade den tidigare regeringen under sin första mandatperiod fram stödet. Jag tror att det behövs en mycket tydligare statlig finansiering för att få en långsiktighet. På Länsstyrelsen Östergötland byggde vi upp Kompotten. När jag slutade där ingick 67 kommuner i Kompotten. De kunde byta våldsutsatta kvinnor och barn mellan kommunerna. Men det fanns inget intresse från regeringens sida att följa upp detta. Det var något vi gjorde vid sidan av.

Jag delar Vilhelmssons uppfattning att mer måste göras. Det görs bra saker, men man måste komma åt grunden på ett bättre sätt än i dag.

Herr talman! Jag kommer ihåg diskussionen om Kompotten. Jag har för mig att vi var delaktiga, och både Liberalerna och Centerpartiet drev på regeringen. Det var en katastrof att den inte formaliserades.

Gång på gång lyfter jag upp lämnaprogram. Det finns fungerande verksamheter i samverkansform mellan polisen, kommunala myndigheter och alla aktörer som behövs i landet. Men de är projektverksamheter - inte ordinarie verksamheter. Delar av dem kan genomföras snabbt medan andra samverkansformer tar lång tid att få till. Det är inte något där man trycker på en knapp för att köra ut på linjen i olika verksamheter. Det är så oerhört viktigt att inte förlora några erfarenheter.

Det är återigen märkligt att det finns lämnaprogram med allt vad det innebär för män men inte för kvinnor. Jag ska återge lite ur Jämställdhetsmyndighetens rapport.

En person som vill hoppa av det kriminella livet erbjuds ett 18 månader långt behandlingsprogram på uppdrag och finansierat av socialtjänsten. Därefter följer två års eftervård och uppföljning som är kostnadsfri för kommunen. Första året finns stöd dygnet runt och innefattar insatser avseende bostad, terapi, drogberoende, sysselsättning, skuldsanering och fritidssysselsättning. Därefter följer ett sex månader långt utslussningsprogram för att klienten ska bli mer självgående.

Jämställdhetsmyndigheten kan konstatera att skillnaden på insatser och resurser jämfört med våldsutsatta kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter är påtaglig. Inte minst blir vikten av en samordnad aktör tydlig för att personer som lever med skyddade personuppgifter ska få ett så bra stöd och skydd som möjligt.

Jag tycker att det är helt horribelt att se de strukturerade och seriösa insatserna som sker gentemot män som vill lämna kriminella miljöer jämfört med kvinnor som vill lämna våldsamma miljöer som de själva inte har valt. Jag hoppas verkligen att Liberalerna och ledamoten kan pusha på regeringen så att det går att få en samordnad verksamhet i hela landet.

Herr talman! Ledamot Vilhelmsson behöver absolut inte övertyga mig om att det är helt horribelt. Det har varit ett oerhört starkt gärningsmannaperspektiv till skillnad från alla kvinnor som måste springa från sina hem. Mannen får bo kvar, och det är svårt att ordna besöksförbud. Den våldsutövande mannen kan i stort sett röra sig fritt över hela landet. Jag har haft ärenden där man har kunnat vistas i en del av Göteborg. Jag är helt med på noterna.

Sedan är frågan vad som exakt ska göras och hur boende ska ordnas. Utsatta kvinnor hör av sig till mig även nu när jag sitter i riksdagen. De har just denna typ av problem. De vänder sig till kommunen och får vädja om rätten till en insats, trots att det finns en tillräckligt tydlig lagstiftning så att det borde vara en självklarhet. Precis som ledamoten säger är skillnaderna enormt stora. En viktig fråga att komma åt är våldsutsatta kvinnors rätt att vända sig till ett skyddat boende utifrån deras egen bedömning av sin utsatthet. Det ska inte handla om ekonomisk finansiering. Det är precis i samband med uppbrott som risken för dödligt våld ökar avsevärt. Om en våldsutsatt kvinna fattat beslutet ökar risken.

Jag ägnar min tid till att göra vad jag kan för att påverka. Jag vet också att intresset och viljan finns att just hitta formerna för att våldsutsatta kvinnor inte ska behöva stå med mössan i hand medan våldsutövande män ska få tillgång till avhopparverksamheter. Den ordningen kan ingen acceptera i det här landet.

Herr talman! Det är ju ingen som lyssnar på en hora. Så lyder en mening på Instagramkontot Inte Din Hora.

Texten börjar med att konstatera att sexköp har pågått under extremt lång tid och utförts av män från alla samhällsklasser - ja, till och med bland riksdagsledamöter. Under alla dessa år har män utnyttjat såväl barn som vuxna och utgått från att ingen skulle veta, för ingen skulle ju ändå lyssna på en prostituerad.

Texten fortsätter dock med att deklarera att inget varar för evigt; trenden är på väg att vända. I dag möter inte de sexköpande männen en människa ingen ser, utan i dag möter de framtidens opinionsbildare, författare och ledare. Det är människor som nu vägrar att vara tysta.

Det här är en fantastisk revolution som jag inte tvekar en sekund att ta fasta på. I dag ska även ni i kammaren få lyssna till dem som utsätts för sexuell exploatering. Och jag kan redan nu säga att jag kommer att överträda min uppsatta talartid.

År 1999 blev Sverige det första landet i världen att förbjuda köp av sexuella tjänster utan att kriminalisera den som säljer sex. Det är ett kraftigt ställningstagande från Sveriges sida. Vi vet att detta att utsättas för kommersiell sexuell exploatering är en av de yttersta formerna av våld mot kvinnor. Med vår lagstiftning är vi inte bara skyldiga att förebygga våldet och döma förövare, utan vi har dessutom skyldighet erbjuda vård och stöd till den som är ett brottsoffer. En människa som blivit utsatt för sexuellt våld för att samhället inte har gjort sitt ska aldrig lämnas ensam, ska aldrig själv bära vare sig ansvar eller skuld.

Men dessvärre är hjälp mycket svårt att få, och skuld är just det den som säljer sex ofta får bära, herr talman.

År 2021 dömdes noll personer till fängelse för utnyttjande av barn, men minst 17 tjejer dömdes till inlåsning på Sis efter att ha utsatts för just det brottet. I mars i år släppte Sveriges Radio en granskning som visade att sexuella övergrepp tas upp i domar om tvångsvård av flickor betydligt oftare än för pojkar. För var tredje flicka men bara för var sextonde pojke anges sexuellt beteende, relationer eller övergrepp som skäl till LVU.

I domarna kan vi också tydligt se att flickorna inte bara bedöms utifrån övergreppen de utsatts för utan också får bära skulden för dem. Ingen kan väl ha glömt den makabra mening som går att läsa i en av domarna om en flicka som blivit omhändertagen: "Genom sitt beteende har hon låtit sig utsättas för sexuella övergrepp." Ett brottsoffer på bara 14 år fick bära skulden för det brott hon blivit utsatt för.

Kanske kan inga ord tydligare än så beskriva vilka utmaningar vi har innan vi kan hävda att samhället betraktar den som blivit utsatt som ett brottsoffer och att vi därmed ger det stöd som den som utsätts ska ha rätt till. Det är inget snack om att samhället och politiken behöver steppa upp för att vi ska leva upp till det som faktiskt är vår skyldighet.

Herr talman! Vittnesmålen från dem som klarat den hårda strid det är att lämna livet där de säljer sex, de som är överlevare, är en hård smäll mot samhället och ett brutalt underbetyg till politiken. Ofta är det unga tjejer som berättar om vilka fruktansvärda övergrepp de blivit utsatta för, vilka trauman det skapat och vilka hänsynslösa förövare som åsamkat dem dessa. Som om det inte räckte är det mer regel än undantag att samhället svikit dem rejält när de behövt det som mest.

För mig är det helt oförlåtligt att dessa människor inte blivit lyssnade på, inte sedda och definitivt inte hjälpta, inte ens när de bett om det. I stället har de ofta blivit misstrodda. Ibland blir de, som vi vet, till och med dömda.

Därför är det hög tid att vi lyssnar nu och att vi agerar. Sex mot ersättning är inte ett fritt val, som många verkar vilja tro, utan det är ett vidrigt resultat av att samhället inte agerar tillräckligt för att sätta stopp eller ger några alternativ och rättmätiga stödinsatser som ger en väg ut för den som blir utsatt.

Vi i Vänsterpartiet har därför lagt fram en omfattande motion om att såväl förebygga som ge rätt hjälp i tid. I detta betänkande har vi åtta reservationer som alla bygger på den kunskap som den som säljer sex tvingats erfara. Här följer några av dem.

För det första lyfts det i rapporten Ingen hörde ropen på hjälp fram att mer än varannan utsatt uppger att man inte fått professionell hjälp att bearbeta sina upplevelser. I stället har man skickats runt i systemet, där de olika problem personen har behandlas var för sig utan hänsyn till helheten. Situationen är så illa att Istanbulkonventionens expertgrupp har riktat hård kritik mot Sveriges brist på vård anpassad efter sexualbrottsutsattas behov. Därför vill vi att utbudet av behandlingar utvecklas och att specialiserad traumabehandling erbjuds.

För det andra behöver stödet och skyddet för dessa personer förbättras, i synnerhet eftersom behoven generellt kan vara svåra att upptäcka. Det finns ett särskilt behov av stöd som anpassas till komplex problematik eftersom det är en riskfaktor för utsatthet för sexuellt våld och exploatering. Socialtjänsten har ett stort ansvar gällande att identifiera sexuell utsatthet och prostitution och erbjuda stöd. För att säkerställa att de sociala insatserna för att hjälpa och stödja personer som har sex mot ersättning finns och är likvärdiga över landet bör kommunernas ansvar förtydligas. Utbudet av stödinsatser behöver utvärderas och utvecklas. Kommunernas ansvar för att arbeta uppsökande måste också förtydligas.

För det tredje är det angeläget för Vänsterpartiet att personer som vill lämna prostitution ska ges möjlighet till det och att de får ett likvärdigt bemötande och bästa möjliga behandling i hela landet. Regeringen bör ta initiativ till att utarbeta ett nationellt exitprogram för personer som vill lämna prostitution.

För det fjärde har Vänsterpartiet under lång tid framfört att det behövs samlade kraftåtgärder för att minska prostitution och människohandel. I utvärderingen av sexköpslagen konstateras att det finns flera goda exempel på samverkan mellan myndigheter men att det saknas strukturer för samarbete och kunskapsöverföring. Enligt utredningens förslag bör därför ett nationellt centrum med uppgift att leda arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål inrättas.

För det femte vill vi att regeringen tar initiativ till en nationell handlingsplan mot sexualiserat våld där man tar ett helhetsgrepp om sexuellt våld i alla led. Det är inte möjligt att stoppa våldet bara genom lagstiftning, utan problemet behöver angripas på bred front över hela samhället. En av tio män har någon gång gjort sig skyldig till brottet köp av sexuell tjänst. Då krävs uppenbarligen betydligt mer än det vi gör i dag för att stoppa våldet.

För det sjätte är den enda konkreta insats som specificeras från socialtjänstens sida för att en ung person som är utsatt ska få hjälp omhändertagande enligt LVU. Detta är utifrån definitionen att sexuell exploatering är ett "socialt nedbrytande beteende". För Vänsterpartiet är det helt orimligt att den enda insats som rekommenderas för målgruppen syftar till att tvångsvårda ungdomarna när de i själva verket har blivit utsatta för våld och övergrepp. Därför vill vi att Socialstyrelsen får i uppdrag att upprätta nationella riktlinjer för barn och vuxna som utsätts för kommersiell sexuell exploatering. Alla barn och unga som blivit utsatta ska få värdig vård och behandling, inte placeras på institution.

Herr talman! Några av de Instagramkonton jag följer citerar vad sexköpare har sagt till dem de utsätter under själva brottet. Många av dessa uttalanden är så grova att jag inte kan läsa upp dem här utan att talmannen skulle behöva ge mig bannor för mitt vidriga språkbruk. Det våld som offren vittnar om att de utsätts är så brutalt och hänsynslöst att jag ibland nästan tappar hoppet om mänskligheten.

Särskilt illa berörd blev jag av ett inlägg som polisen Simon Häggström skrev om för någon månad sedan. Det handlade om ett fruktansvärt fall som ovanligt nog lett till åtal. De 37 åtalspunkterna rörde 16 män som utnyttjat en 16-årig flicka, alltså 16 män på ett barn.

Att vi inte kunnat stoppa dessa förövare är ett enormt svek som knappast mildras av att vi inte ens kan garantera att denna flicka kommer att få bästa möjliga hjälp och stöd. Att våldet ska kunna pågå utan att vi agerar, utan att samhället finns där när det behövs, måste vara helt otänkbart.

Den lagstiftning vi har är mycket bra. Den visar tydligt vår ståndpunkt. Men som vi ser är den ensam inte tillräcklig för att stoppa våldet. Det är därför minst sagt hög tid att vi tar nästa steg när det gäller det förebyggande arbetet men också stödinsatserna.

Vi står självklart bakom alla våra reservationer men yrkar i dag bifall endast till reservation 1.

Även jag vill passa på att önska talmannen, presidiet och utskottet en fin sommar.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Vi tackar för sommarhälsningen.

Sedan måste jag för formens skull påpeka att talartiden överskreds med mer än 50 procent, men det var ju inte alldeles oväntat.)

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 14 under punkt 7 om våld i nära relationer.

Fram till den 15 juni i år uppger Polismyndigheten att 20 personer blivit dödade i skjutningar i Sverige. Våldet från de kriminella nätverken tar sig även uttryck i sprängningar och andra våldsdåd, men det som allra mest fastnar på näthinnan är förstås de urskillningslösa skjutningarna där oskyldiga drabbas. Man har passerat alla gränser.

Men samhället kraftsamlar för att möta våldet. Politiken tar det på allvar. Polismyndigheten tar det på allvar. Medierna tar det på allvar. Alla är överens om att gängvåldet måste stoppas med alla till buds stående medel.

Fram till den 15 juni i år har 22 kvinnor mördats av en nära anhörig. Våldet från männen tar sig uttryck i psykisk och fysisk misshandel, sexuellt våld och hedersrelaterat våld. Men att det sker i det egna hemmet och ofta med barn närvarande är nog det som mest fastnar på näthinnan. De här männen har passerat alla gränser.

Ändå kraftsamlar inte samhället för att möta våldet. Politiken tar det inte på tillräckligt stort allvar. Polismyndigheten tar det inte på tillräckligt stort allvar. Medierna tar det inte på tillräckligt stort allvar. Om alla faktiskt var överens om hur illa det här är skulle samhället kraftsamla mot våldet mot kvinnor på samma sätt som mot gängvåldet och konstatera att det måste stoppas med alla till buds stående medel.

Herr talman! Centerpartiet efterlyser en samhällsdebatt om mäns våld mot kvinnor, med samma dignitet, upprördhet och frenesi som debatten om våldet från de kriminella gängen. Likheterna är nämligen många. I båda fallen är det nästan uteslutande män som står för våldet. I båda fallen handlar det om att sprida skräck och rädsla till sin omgivning. I båda fallen handlar det nästan alltid om förövare som polisen är väl bekant med innan de mördar.

Det eskalerande gängvåldet ska på intet sätt förminskas, men vi får inte heller förminska våldet mot kvinnor i nära relationer. Den största skillnaden mellan gängvåldet och kvinnovåldet är att medan det tidigare är ett relativt nytt problem i det svenska samhället har kvinnovåldet funnits i alla tider och tyvärr aldrig tagits på tillräckligt stort allvar. Det är hög tid att vända den trenden nu och på allvar kraftsamla för att stoppa mäns våld mot kvinnor och skydda barnen, som också drabbas av detta våld.

Centerpartiet har en rad förslag om polisiära insatser, ingripande insatser mot förövarna och hårdare straff, men i det här betänkandet från socialutskottet är det förslag inom det sociala området vi lyfter fram. Jag tänker peka på fyra av dem.

För det första, herr talman, måste samhället bli betydligt bättre på att upptäcka våld i nära relationer och följa upp misstankar om våld. Centerpartiet menar att det behövs kompetensutveckling inom sjukvård, polis, skola och socialtjänst, dels för att bli bättre på att upptäcka pågående våld, dels för att bli bättre på att följa upp när man vet att våld förekommer. Vi vill också se en uppsökande verksamhet för att stötta de utsatta i att lämna en destruktiv och våldsam relation i tid.

För det andra måste kvinnor som utsätts för våld ges betydligt bättre möjligheter att lämna sin relation. Centerpartiet vill därför införa ett nationellt lämnaprogram. Välorganiserade exitprogram är en självklarhet för den som vill lämna den gängkriminella världen men har inte funnits för kvinnor som vill lämna en destruktiv och farlig relation bakom sig - detta trots vetskapen om att den absolut farligaste tiden i en kvinnas liv är när hon bestämt sig för att lämna en relation.

Vårt förslag handlar om att ge kvinnorna rätt till en samordnare som håller ihop myndighetskontakterna, rätt till ett lämnabidrag som gör det ekonomiskt möjligt att lämna och tillgång till en nationell bostadskö för våldsutsatta.

För det tredje, herr talman, ska det offentliga ta ansvar för att det finns trygga boenden att tillgå för den som flyr från en våldsam relation, ensam eller tillsammans med barn. Centerpartiet vill se att skyddat boende blir en insats reglerad i lag, precis så som föreslagits i utredningen Ett fönster av möjligheter från 2018. Genom att det lagstiftas om insatsen kommer det även att behöva göras en individuell bedömning av det medföljande barnet och dess skyddsbehov, vilket stärker barnets rättigheter i den uppkomna situationen. Det kommer också att ge möjlighet att ställa krav på kvalitet och tillståndsplikt för de skyddade boendena. Det är nu hög tid att utredningen resulterar i en proposition från regeringen.

För det fjärde behöver även barn få ett starkare skydd än i dag när det gäller utsatthet för våld. Man räknar med att omkring 200 000 barn varje år tvingas bevittna våld i hemmet och att många av dem också själva utsätts för våld. Detta måste få stor påverkan vid en senare bedömning om vårdnad och umgänge. Centerpartiet menar att den som har misshandlat sin partner, inte sällan inför ögonen på ett barn, tydligt har visat sig vara olämplig som förälder och vårdnadshavare. Centerpartiet menar att den som har mördat sin partner, inte sällan inför ögonen på ett barn, har förverkat sin rätt att någonsin igen bli aktuell som vårdnadshavare.

Herr talman! Ett vanligt år misshandlas omkring 75 000 kvinnor av en man som de har eller har haft en nära relation till. Av dessa kvinnor mördas ett tjugotal - varje år, år efter år. Under 2023 har redan 22 kvinnor mördats trots att halva året återstår.

Detta borde vara en huvudnyhet i radio, tv och tidningar. Det borde vara ett givet ämne i en partiledardebatt. Det borde leda till en nationell kriskommission. Men så sker inte därför att mäns våld mot kvinnor under alltför lång tid inte tagits på det allvar som krävs.

Nu har vi chansen att på en rad punkter tillkännage riksdagens syn på detta för regeringen. Låt oss ta den chansen! Mäns våld mot kvinnor måste få ett slut.

Med detta, herr talman, vill jag tillönska alla en trevlig sommar!

Herr talman och kära kollegor, som håller ut denna sena timme! Det är mycket glädjande att många åtgärder har vidtagits för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Men mer behöver göras för att hjälpa akut utsatta och förhindra att barn förs ut ur landet för att giftas bort, könsstympas eller utsättas för andra former av våld och tvång, inklusive så kallade uppfostringsresor som bland annat kan innebära omvändelseförsök riktade mot hbtq-personer. Det behöver också göras mer för att underlätta för barn som bortförts att komma hem. Det bör inrättas ett permanent samordningscentrum som kan hjälpa barn och ungdomar som förts utomlands att komma tillbaka hem till Sverige.

Det behöver också säkerställas att socialtjänsten inte lämnar ut information om barnet till vårdnadshavaren om det kan innebära en akut risk för att barnet utsätts för brott. För att upptäcka och hjälpa fler barn som utsätts för eller skolas in i att utöva hedersförtryck bör det regionala och kommunala arbetet förbättras, liksom stödet till civilsamhällets organisationer. Samverkan mellan myndigheter behöver förbättras, och tidiga ingripanden måste säkerställas. Det bör också inrättas ett resurscentrum i varje län för att utöka tillgången till hjälp för utsatta.

Alla aktörer behöver ha kompetens att identifiera hedersförtryck och agera så tidigt som möjligt för att upptäcka och hjälpa fler barn och unga som utsätts för eller skolas in i att utöva hedersförtryck. Det är centralt i arbetet att alla utsatta nås. Samtliga aktörer måste säkerställa att alla unga nås, oavsett kön, könsidentitet eller könsuttryck eller sexuell läggning. Regeringen behöver vidta åtgärder i enlighet med detta.

Herr talman! Våld mot kvinnor och annat våld i nära relationer är ett mycket allvarligt samhällsproblem. Det är fullständigt oacceptabelt att vi inte lyckas bättre med att stoppa ett våld som i värsta fall till slut blir dödligt.

I Aftonbladets pågående granskning om dödligt våld mot kvinnor uppgavs i maj i år att 350 kvinnor i Sverige dödats mellan 2000 och 2022 av en man de haft en relation till. Detta måste få ett slut.

Stödet till våldsutsatta måste också förbättras på många områden. Jag vill nämna några av dessa.

Kvinnor kan utsättas för dödligt våld efter det att de signalerat att de vill lämna förövaren, vilket också har påpekats av tidigare talare. I det skedet ska det räcka med en kontakt för att snabbt få det skydd som behövs. Regeringen bör därför arbeta för att en kvinna som lämnar en våldsam relation får en samlad ingång till samhällets stöd.

Det är också viktigt att våldsutsatta får stöd när det gäller eftervåld. Mäns våld mot kvinnor slutar nämligen inte när den våldsutsatta lämnar relationen utan kan i stället övergå i det som nu brukar benämnas eftervåld. Eftervåldet kan bestå av fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, materiellt eller juridiskt våld.

Regeringen bör tillsätta en bred utredning som kartlägger eftervåldets uttryck och lämnar konkreta förslag på lösningar. Utredningen bör omfatta de vanligaste formerna av eftervåld, med särskilt fokus på ekonomiskt eftervåld. I utredningen bör även ingå att göra det möjligt för våldsutsatta att hitta en trygg lösning för sina husdjur. Som allt fler aktörer har betonat på senare år är det vanligt att också djur utsätts för våld av samma förövare.

Våldsutsatta kvinnor som lever med skyddade personuppgifter bör erbjudas en kontaktperson av kommunen. Kontaktpersonen ska bidra med stöd och vägledning både vid myndighetskontakter och i praktiska vardagsfrågor. I nuläget är det ofta civilsamhällets organisationer som står för detta stöd, ofta på helt ideell basis. Jag misstänker att vi är flera här inne som har träffat många av dessa civilsamhällesorganisationer och sett hur de kämpar för att hjälpa personer som har hamnat helt utanför samhället och inte vet vad de ska göra härnäst för att få bästa stöd.

En kontaktperson skulle även kunna ansvara för att hjälpa kvinnan att hitta ett tryggt och stadigvarande boende. Kontaktpersonen ska finnas så länge skyddsbehovet kvarstår.

Stödet från kommuner och myndigheter ser olika ut beroende på var våldsutsatta kvinnor och barn med skyddade personuppgifter bor. För att garantera samma höga nivå av skydd och stöd i hela landet och minska risken för misstag behöver nationella riktlinjer för hur myndigheter och andra aktörer kan arbeta med målgruppen utarbetas.

Att leva med skyddade personuppgifter ger ofta negativa ekonomiska konsekvenser för våldsutsatta personer. Många får extra kostnader på grund av till exempel dubbla boenden och att de kan bli tvungna att säga upp sig från sitt arbete i samband med att de flyr. Det bör därför inrättas ett särskilt stöd för personer som lever med skyddade personuppgifter som ska kunna sökas av den enskilda personen. Det är också viktigt att det inte förekommer att man tar ut avgift för skyddat boende. Den avgiften bör tas bort i hela landet.

Herr talman! De bidrag som kvinnojourerna får i dag är inte tillräckliga. Det behövs ett permanent och statligt stöd för att säkerställa kompetensen och uppnå stabila verksamheter som kan ge våldsutsatta kvinnor och barn möjlighet till hjälp och stöd av god kvalitet oavsett var i landet de bor. Regeringen bör därför verka för att kvinnojourerna finansieras långsiktigt genom statligt stöd. Det bör också finnas stöd för jourer som har andra målgrupper, till exempel våldsutsatta hbtqi-personer.

I dag krävs inget tillstånd för att tillhandahålla insatsen skyddat boende. Avsaknaden av enhetliga krav medför uppenbara risker för berörda barn och vuxna och försvårar dessutom utvecklingsarbete i verksamheterna. I promemorian Ett fönster av möjligheter - stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende föreslås bland annat att insatsen skyddat boende ska omfattas av särskilda kvalitetskrav och tillståndsplikt. Detta förslag tycker vi är bra, och det bör genomföras skyndsamt.

Jag vill också nämna något om en särskild grupps utsatthet. Myndigheters och huvudmäns medvetenhet om våld mot äldre behöver öka. Åtgärderna för att motverka våld i nära relation bland äldre bör därför ingå som en viktig del i ett nationellt äldrehälsovårdsprogram. Även förebyggande insatser för att förhindra våld och övergrepp när det gäller äldre personer bör omfattas av programmet. Regeringen bör se över hur ett nationellt äldrehälsovårdsprogram där detta ingår lämpligast kan etableras.

Jag yrkar bifall till reservation 15 men står självklart bakom samtliga reservationer från Miljöpartiet. Jag vill naturligtvis också önska alla en glad sommar och så vidare och hoppas att midsommarfirandet blir trevligt.

Herr talman! Det här betänkandet handlar ju om väldigt många olika ämnesområden som är väldigt intressanta, och det finns mycket att säga. Men jag kommer som hittills att fokusera på det dödliga våldet mot kvinnor.

Kvinna hittat död i frysbox - man häktad. Kvinna i Halmstad avliden, polisen utreder misstänkt mord. Gravida Soliana död efter fall från balkong. Kvinna död i Örebro - man anhållen för mord. Kvinna hittat död i Luleå, man anhållen misstänkt för mord. Man anhållen för mord och mordförsök på mor och dotter.

Detta är några rubriker i tidningarna under årets tre första månader. Med ungefär lika många till som jag har utelämnat blev det ungefär tolv mördade kvinnor på tolv veckor. Samtliga är misstänkta relationsbrott, alltså kvinnor mördade av män som de hade eller hade haft en relation med. Samtliga hade ett namn, en familj och en vardag, och kvar finns bara en trasig vardag i dessa kvinnors närhet.

Och om tolv kvinnor på tolv veckor inte var nog kan vi fortsätta in i den trettonde veckan:

Kvinna hittat död i lägenhet i Falkenberg - förundersökning om mord. Kvinna hittat död i husvagn i Dalsland, misstänkt mord. Misstänkt mord på kvinna i Fagersta. Man misstänks ha mördat sin fru i Falkenberg. Kvinna hittat död i skogen utanför Filipstad, misstänkt mord. Äldre man misstänks för mord på kvinna i Ljusdal.

Det här var en dokumentation över sex mördade kvinnor på sju dagar. Som vi har hört var vi redan i april månad uppe i nästan 20 kvinnor, det vill säga de senaste årens snittsiffra för antalet misstänkta mord i parrelation bara fyra månader in på året.

Herr talman! Jag undrar också vad de stora rubrikerna är om den här frågan. Jag undrar också vad regeringens krisplan är, för det här är förstås en kris. När kommer inbjudan till krissamtal med riksdagens samtliga partier? Vad är regeringens förslag för att åtgärda detta på kort sikt?

Att prioriteringarna är olika har vi fått höra mycket om här i kväll. Motsvarande händelseutveckling i gängkriminella kretsar, vilket vi nyligen har upplevt, följs av pressträffar från regeringen med information om åtgärder. Det är bra, men det är katastrof att de uteblir med anledning av att kvinnor mördas.

Centerpartiet har kallat ministrar till utskotten för att få information om regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor och vad man ska göra för att stoppa morden. Vi har hört om förebyggande åtgärder, och vi har läst debattartiklar i tidningar. Jag vet inte om vi blev så mycket klokare av det.

Vi hör om förebyggande åtgärder. Vi hör om repressiva åtgärder, vilket är lite symptomatiskt för Tidöavtalet. Det är bra. Vi behöver skärpta straff också, men det räddar inga liv.

Om vi ska sätta stopp för mord på kvinnor i år hjälper ju inte arbetet med nya åtgärdsprogram, vilket vi också har hört om. Då hjälper inte skärpta straff, för vi utdömandet av straff har ju våldet och morden redan skett.

Det enda som räddar liv är att få kvinnor att lämna den våldsamma relationen tidigt, och för att de ska klara det behöver samhället finnas där med ett samlat, strukturerat stöd som inte är avhängigt om det finns eldsjälar på arbetsplatsen, i polisen, i socialtjänsten eller i ideella organisationer. Det ska vara ett stöd som funkar i hela landet, oavsett om man bor i Nordmaling, i Trelleborg eller i Stockholm.

Det behöver finnas en kontaktperson som följer kvinnan. Kvinnan ska inte behöva söka något slags bidrag. Hon ska få ersättning för det lidande och den katastrof hon utsätts för. Det handlar om anmälan, skyddat boende, skola, arbete, bostad och finansiellt stöd. Det är precis sådant som det jobbas med i till exempel Igor-projektet i södra Stockholm, som ju har varit ganska uppmärksammat på senare tid. Det finns andra projektverksamheter som jobbar på liknande sätt, men de är just projektverksamheter. Hur bra är det?

Att lämna en våldsam relation är det farligaste. Det är inget man gör lättvindigt. Barn, husdjur, boende och skola har vi pratat om. Den farligaste perioden är ju precis när hon lämnar. Ändå finns det inget strukturerat och likartat stöd över landet för detta, trots att det finns där för män som lämnar våldsamma miljöer som de själva har valt att gå in i.

Jag tycker att den jämförelse som Jämställdhetsmyndigheten slog fast är frapperande. Jag finner inte riktigt rätt ord för att beskriva den skevhet som vi faktiskt accepterar. Detta måste vi göra något åt.

Vi röstar ju faktiskt om detta i den här kammaren i morgon. Det är ett tips. Ni kan fundera på det över natten.

Slutligen vill jag säga några ord om detta med att skifta fokus. Det hör vi ju ofta från både Tidöpartierna och den övriga oppositionen, och det är bra. Självklart är det inte kvinnan som ska få sitt liv och sin frihet begränsad, utan det är mannen som slår som ska få sin frihet begränsad. Men det är svårt att nå dit, jag vet det, men vi måste försöka tänka om i våra hjärnor.

Ett tips är att tänka på vem det är som ska betala det som en förövare ställer till: Är det förövaren själv eller är det kvinnan, barnet och det övriga samhället som ska betala? En tanke kan vara att låta förövaren faktiskt betala för sina brott så småningom. Tänk om förövaren fick en faktura av kommunen för varje våldstillfälle, i stället för att kvinnor och barn och samhället ska betala våldet.

Tänk så här: Han bryter hennes arm och puttar in henne i en vägg. Hon flyr med barnen till ett boende. Tänk om det kommer en faktura till mannen:

Traumaterapi, tiotusentals kronor.

Akutvård, 1 200 kronor.

Läkemedel mot smärta, 500 kronor.

Arbetsterapeut när armen läkt, 1 400 kronor i timmen gånger tio.

Förlorad inkomst, sjukskrivning, förlorad pensionsavsättning.

Polisutryckning med två poliser, tiotusentals kronor.

14 dygn för kvinnan och deras barn på skyddat boende i väntan på kontaktförbud.

Handläggning av kontaktförbud. Återigen är vi uppe i tiotusentals kronor bara där.

Skyddslarm, 5 000 kronor, får kvinnan betala själv.

Ny telefon, för hennes gick sönder vid misshandeln. Det får kvinnan betala själv, 10 000 kronor.

Mat och akuta kläder till barnen.

Skjuts till och från sjukvård och skola under 14 dagars skyddat boende.

Vi är uppe i hundratusentals kronor, som samhället får betala när mannen, eller förövaren, utövar våld. Dessa räkneexempel kan man naturligtvis använda när det gäller alla former av brott.

När man tänker på kostnaderna för våldet, specifikt mäns våld mot kvinnor, ter det sig lite fånigt, tycker jag, att det är männen som får stöd i ett exitprogram men inte kvinnor. Då tycker inte jag att det funkar att, som i detta betänkande, föreslå att socialtjänsten ska utreda brottsofferstöd, att kvinnor ska få ansöka om bidrag eller att vi ska förbättra statistiken. Vi behöver få till ett samlat program som ser likadant ut över hela landet för att förhindra att fler kvinnor dör.

Därmed vill jag tacka för i dag och önska alla en trevlig kväll och en trevlig sommar. Tack, kammarens personal, för ett mycket väl utfört arbete!

Herr talman! Tack, Helena Vilhelmsson, för ditt anförande! Det var mycket i det som jag kan instämma i. Som jag tidigare nämnde är just det förebyggande arbetet av oerhört stor vikt, och det är något som jag lyfter i nästan varje anförande jag har här när det gäller socialtjänstens arbete.

Ni pratar mycket om kvinnor och om att de ska ha möjlighet att ta sig någonstans när de har blivit utsatta för våld, vilket borde vara en självklarhet. Men jag tänker också på att våld föder våld. Många som utsätter andra för våld i nära relationer har själva bevittnat eller blivit utsatta för våld. Vad har Centern för förslag på förebyggande åtgärder för att detta inte ska ske? Det handlar inte bara om åtgärder när det redan har skett, utan det handlar också om åtgärder för att det inte ska ske.

Herr talman! Jag tackar för en jätteviktig fråga. Jag vill understryka att vi naturligtvis tycker, som jag tror att jag nämnde i något replikskifte, att det arbetet är precis lika viktigt. Det handlar om det förebyggande, om det operativa och om det finansiella stödet efteråt för att ta sig ur detta. Allt är lika viktigt. Det jag har valt att fokusera på just nu är det dödliga våldet, eftersom det är extremt omfattande i år.

Jag tror att man måste börja tidigt för att kunna förebygga våld. Vi har en fantastisk verksamhet som heter ungarelationer.se. I början var denna regering faktiskt lite svävande med sitt stöd. Ungarelationer.se har funnits ett par år. Unga människor kan ringa. De har en fantastisk verksamhet som möter jättemånga killar men också unga tjejer.

Jag kommer ihåg vad som träffade mig mest när jag läste deras redovisning. Den vanligaste frågan de fick var: Måste man ha strypsex?

Alltså det tog.

Det är jätteviktigt att man ger alla möjligheter att prata om detta. Vi tycker också att vi har kommit en lång bit på väg i och med att vi har en ny sexualundervisning i skolan. Jag tycker att man måste börja prata normer och värderingar redan i förskolan. Vi måste framför allt utbilda alla som jobbar med barn och ungdomar, för det är där vi ska börja. Man börjar inte slå när man går in i ett förhållande när man är 25 eller 30 år, utan det är precis som ledamoten säger: Man har sett detta tidigare.

Det handlar om en kraftfull och fortgående fortbildning och utbildning för personal som möter barn och unga för att de ska se signalerna och för att man ska sätta stopp för unkna normer och språk. Språket är otroligt viktigt.

Herr talman! Digitalisering i all ära, men det är också så att allting blir väldigt tillgängligt. I dag möter vi ungdomar som själva säger att de är en porrskadad generation. Det är våldsamt sex - du nämnde detta med strypsex. Det är våld som kommer inpå barn tidigt. De nås av det i digitala forum.

Jag tänker att alla vuxna har ett ansvar för hur de uppför sig, hur de beter sig, hur de pratar med varandra och vad de själva gör för någonting.

Jag tänker på radio och tv. Vi har pratat om gangsterrappen, där man glorifierar våld, och så vidare. Det finns mycket som påverkar barn och unga och som vi behöver hantera.

I utredningsbetänkandet Att bryta ett våldsamt beteende nämns möjligheten att införa en frivillig stödboendeform för potentiella våldsverkare för att de ska få hjälp att bryta sitt beteende. Hur ser Centerpartiet på det?

Herr talman! Jag ska börja med att nämna något som jag faktiskt glömde förut. Jag räknade inte upp det, men ledamoten och många andra från regeringspartierna gjorde det. Det gäller stödet till föräldrarna, vilket naturligtvis är jätteviktigt. Vi kan inte säga att allt ansvar ligger hos de tjänstepersoner som möter barn och unga. Det handlar förstås också om föräldrarna. De behöver allt stöd de kan få, inte minst när det gäller digitaliseringen.

Jag är glad att ledamoten tar upp frågan om den våldsamma pornografin. Den unga generationen i dag kan betraktas som en experimentgeneration. Jag är glad att vi har fått vårt parti att ta steg för steg mot förflyttning. Numera talar vi om webbfilter. Vi talar till och med om ett slags bank-id eller verifikation för att man faktiskt ska kunna titta på material. Det har man i andra länder. Vi kan titta på det här också.

Jag har personligen, tillsammans med ledamöter från de gamla allianspartierna, haft jättefruktbara samtal med teleoperatörerna, vilka också har ett ansvar. Man ska inte glömma näringslivets ansvar här. Vi ställde dem mot väggen och frågade: Marknadsför ni era webbfilter i telefonerna när föräldrar köper telefoner till sina barn? Är det kostnadsfritt? Det är ju ingen stor summa för dem. Det var jättebra samtal.

Avslutningsvis lyfter ledamoten den otroligt viktiga frågan om hur vi ska se till att våldsutövarna faktiskt aldrig slår igen. Ja, jag tycker självklart att man ska titta på olika behandlingsformer. I den mån vi tror att det är värdefullt får det naturligtvis också kosta samhällets resurser, för det är värt allting att våldsutövarna aldrig slår igen. Jag välkomnar alla former av verksamhet för detta. Det finns också kommuner som har testat detta med att det är våldsutövaren som får flytta. Det är också intressant att titta på det och att lyfta upp det vidare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 21 juni.)