Arbetsplenum - Riksrevisionens rapport om miljömässig hållbarhet vid statlig upphandling - 2023-06-07

Fru talman! Vi ska nu debattera regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport om miljömässig hållbarhet vid statlig upphandling, där man riktar en del kritik mot upphandlande myndigheter.

Som ordförande i Riksdagens råd för Riksrevisionen vill jag först framhålla betydelsen av vår riksdagsmyndighet Riksrevisionen som gör ett väldigt viktigt arbete med att granska både årsredovisningar och effektiviteten hos våra myndigheter.

För den som följer denna debatt kan det vara av intresse att jag också berättar lite grann om hur riksdagen brukar hantera dessa granskningar.

Den sedvanliga hanteringen av Riksrevisionens rapporter är att regeringen i en skrivelse ger sin syn på Riksrevisionens uttalanden och rekommendationer. Sedan redogör man i denna skrivelse för vad man avser att göra i den aktuella frågan. Sedan skickas detta över till riksdagen, och då tar vi ställning i lämpliga utskott beroende på vad frågorna gäller till regeringens skrivelse. Och det är alltså detta som vi gör i dag.

Riksrevisionens rapport om miljö-mässig hållbarhet vid statlig upphandling

När det gäller denna konkreta fråga om krav på miljömässig hållbarhet vid upphandling har riksdagen tidigare uttalat att statens myndigheter bör vara ett föredöme. Det är därför viktigt att ta Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer på allvar. Det gör också regeringen.

I betänkandet från finansutskottet nämns bland annat ett antal punkter där regeringen redan bedriver ett arbete i linje med Riksrevisionens rekommendationer.

Fru talman! I en motion föreslås att riksdagen ska uppmana regeringen att ändra lagen så att det föreskrivs att just hållbarhetskrav vid upphandling ska följas upp. I sammanhanget kan nämnas att myndigheter och andra offentliga aktörer, exempelvis kommuner och regioner, ofta har ett betydande antal viktiga krav inom olika områden som villkor vid upphandlingar. Att lagstifta om att just en av dessa parametrar, alltså hållbarhet, ska följas upp på ett speciellt sätt skulle bli lite konstigt.

Man måste rimligen kunna förutsätta att alla som gör upphandlingar sedan följer upp alla de krav och villkor som är del av ett träffat avtal. Tyvärr ser det inte alltid ut så, vilket Riksrevisionen konstaterar. Men då bör frågan rimligen ställas till den som upphandlar: Vad det är för mening med villkor vid en upphandling om man sedan inte följer upp om villkoren i ett träffat avtal verkligen efterlevs? Det är välkommet om Riksrevisionens rapport får igång en viktig diskussion om detta. Här kan vi själva som politiker bidra genom att lyfta frågan i olika politiska sammanhang.

Till skillnad från motionären anser finansutskottet däremot inte att resultatet av Riksrevisionens granskning motiverar att riksdagen gör tillkännagivanden om ändringar i själva regelverket. Som framgår av skrivelsen bedriver regeringen alltså ett aktivt arbete när det gäller miljöhänsyn vid upphandling, och utskottet förutsätter att regeringen vid behov själva återkommer med eventuella förslag till nödvändiga förändringar av regelverket.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag att avslå motionen och lägga regeringens skrivelse till handlingarna.

Fru talman! Precis som ledamoten Ericson sa debatterar vi i dag det betänkande i vilket finansutskottet behandlar regeringens skrivelse om sina bedömningar och åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport Miljömässig hållbarhet vid statlig upphandling - på rätt väg men långt kvar. Riksrevisionen har tittat på hur statliga myndigheter arbetar med miljöhänsyn vid upphandling och vilka effekter som detta åstadkommer.

I Riksrevisionens rapport lyfts det fram att staten, regionerna och kommunerna betalade drygt 913 miljarder kronor till privata och offentliga aktörer under 2020. Av dessa stod de statliga myndigheterna för 226 miljarder kronor, och offentlig upphandling är en viktig del av många myndigheters verksamhet.

Riksrevisionen konstaterar att kunskapen om hur de statliga myndigheterna arbetar med miljöhänsyn är begränsad och att det finns stora skillnader mellan myndigheterna när det gäller arbetssätt. Riksrevisionen gör bland annat bedömningen att arbetet med miljöhänsyn vid upphandling på många sätt inte är ändamålsenligt utformat. Man pekar på att det finns brister avseende styrning och organisation, kompetens och analysunderlag samt uppföljning.

Man tycker att Upphandlingsmyndigheten tillhandahåller ett väl utformat stöd för att ta miljöhänsyn vid upphandling. Men Riksrevisionen gör bedömningen att det saknas uppföljning som ger en rättvisande bild av vilken ambitionsnivå myndigheterna har i sitt arbete med miljöhänsyn, fru talman, samt att den nuvarande uppföljningen av de statliga myndigheternas miljöhänsyn inte är ändamålsenlig. Man pekar på att många myndigheter inte har tillräckligt välorganiserade inköpsprocesser och tillräcklig miljökompetens och att detta gör att de inte lever upp till den ambitionsnivå som vi här i riksdagen har uttryckt att vi vill att de ska uppnå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om miljö-mässig hållbarhet vid statlig upphandling

Fru talman! Riksrevisionen har rekommenderat regeringen att vidta åtgärder som leder till att rapporteringen om miljöhänsyn vid upphandling inom miljöledningssystemet förbättras och att ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att följa upp den nationella upphandlingsstrategin regelbundet. I regeringens skrivelse, som finansutskottet har behandlat, lyfter man fram de åtgärder man tänker vidta med anledning av Riksrevisionens rapport.

Bland annat säger man att man ska påbörja en översyn av den nationella upphandlingsstrategin samt att man via regleringsbrevet har gett ett uppdrag till Upphandlingsmyndigheten att uppdatera sitt befintliga verktyg för analyser av de offentliga inköpens miljö- och klimatpåverkan. Detta är bra, men det är absolut inte tillräckligt.

För snart ett år sedan, den 16 juni 2022, beslutade den dåvarande socialdemokratiska regeringen om en lagrådsremiss gällande skyldighet att beakta vissa samhällsintressen vid offentlig upphandling. Den lyfte fram att det ska införas en skyldighet att vid offentlig upphandling beakta klimatet, miljön, människors hälsa, djuromsorg samt sociala och arbetsrättsliga aspekter.

Detta skulle innebära att den som vill göra affärer med offentlig sektor i framtiden kan förvänta sig en ökad efterfrågan på varor och tjänster som uppfyller höga krav när det gäller bland annat klimat och miljö. Lagrådsremissen ligger nu som sagt färdig på regeringens bord. Det är bara för regeringen att skriva ihop en proposition och lämna till riksdagen.

Vi socialdemokrater vill se att man använder offentlig upphandling som ett kraftfullt verktyg för att främja miljömässig hållbarhet och styra mot en hållbar samhällsutveckling. Vi har tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet en reservation i dagens betänkande då vi anser att regeringen bör återkomma med förslag som innebär att lagen om offentlig upphandling förtydligas så att det framgår att hållbarhetskrav ska följas upp. Jag yrkar bifall till reservationen.

(Applåder)

Fru talman! I Sverige är vi ganska medvetna konsumenter. Vi är många som vill göra klimatsmarta och etiska val när vi handlar, till exempel ta tåget i stället för flyget och handla ekologiskt och närproducerat. Visst borde väl våra gemensamma skattepengar användas lika ansvarsfullt?

I dag debatterar vi den offentliga upphandlingen och huruvida styrningen mot mer hänsyn till hållbarhet är tillräckligt bra eller inte. Riksrevisionen har gjort ett bra och gediget arbete utifrån frågeställningen om statens arbete för att uppnå en miljömässigt hållbar upphandling är effektivt. Man har kommit fram till att det inte är det utan att åtgärder måste vidtas.

Noteras bör att frågeställningen alltså inte är om statens arbete med hållbarhet faktiskt leder till större hållbarhet utan om det finns brister i hanteringen och styrningen för att nå målet.

Granskningen visar att det är komplicerat att arbeta med hållbarhetskraven och att det måste till mer stöd, hjälp och resurser. Detta ser även Upphandlingsmyndigheten. Riksrevisionen konstaterar också att det saknas en heltäckande bild av storleken på de offentliga inköpen och att kunskapen om hur de statliga myndigheterna arbetar med miljöhänsyn i praktiken också är begränsad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om miljö-mässig hållbarhet vid statlig upphandling

Så här kan vi ju inte ha det. Mer än 800 miljarder svenska skattekronor används varje år till inköp till det gemensamma - det offentliga. Självklart ska de pengarna användas på ett sätt som gör att vi når andra mål som vi har föresatt oss, som nationella miljömål, Agenda 2030 och Parisavtalet om minskade utsläpp. Det måste bli en självklarhet att den samlade kraften i de här pengarna ska göra nytta i den gröna omställningen, inte bidra till att smutsa ned och släppa ut. Men det är alltså långt ifrån en självklarhet nu.

En hel del kan säkert göras med de rekommendationer Riksrevisionen ger och det Upphandlingsmyndigheten själv ser behöver göras, liksom med de processer som just nu pågår i Regeringskansliet. Men - och det är ett stort men - så länge det inte är ett absolut krav att välja den produkt eller tjänst som har minst negativ påverkan på miljö och klimat kommer det att vara fortsatt svårt att få ordentlig kraft och självklarhet i detta arbete. Det blir helt enkelt för mycket osäkerheter och överklaganden. Och trots att det nu finns ett bra utrymme att ta miljöhänsyn är det alldeles för ofta - nästan alltid, skulle jag våga säga - priset som styr.

Som vi ser det från Miljöpartiets sida finns det bara en sak som skulle förenkla och förtydliga tillräckligt, och det är att lagen om offentlig upphandling uppdaterades till att all offentlig upphandling ska beakta miljöhänsyn och klimatpåverkan så att så låg påverkan som möjligt blir styrande.

Vi har inte tid att vänta. De offentliga inköpens klimatpåverkan uppgick 2019 till 23 ½ miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är väldigt stora utsläpp. De måste ned.

Vi vet också från Upphandlingsmyndigheten att det finns stor potential i att använda den offentliga upphandlingen som verktyg för att ställa krav på cirkularitet och klimathänsyn, så att vi når våra miljö- och klimatmål och målen i Agenda 2030. Det är ju detta vi måste ta fasta på och använda oss av. Coronapandemin och Putins förödande krig i Ukraina kommer att göra det betydligt svårare att uppnå målen än vad vi trodde för ett par år sedan.

Nu måste vi se till att alla verktyg vi har kan användas. Då måste våra gemensamma pengar gå till att göra världen bättre - inte till att lämna fattigdom och klimatskuld efter oss.

Miljöpartiet vill införa ett mål om att offentlig sektor ska gå före i omställningen och nå nettonollutsläpp till 2030. Detta är ett enkelt och uppföljbart mål, och det kan enklast nås genom att lagen om offentlig upphandling ändras så att det ska tas hänsyn till klimat och miljö. Det håller inte längre att göra kortsiktiga upphandlingar utan hänsyn till hållbarheten. Miljöpartiet anser att den som vill göra affärer med staten, kommuner och regioner i framtiden måste vässa sitt hållbarhetsarbete och minska sitt klimatavtryck.

Med detta vill jag yrka bifall till reservationen.

Fru talman! Som vanligt gör Miljöpartiet det väldigt enkelt för sig. Hållbarhetskraven ska ställas över allting annat. Jag har två frågor till Janine Alm Ericson.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om miljö-mässig hållbarhet vid statlig upphandling

I rapporten från Riksrevisionen och skrivelsen från regeringen framgår det att det är många olika krav som ställs vid upphandlingar och att dessa krav ibland kan strida mot varandra. Till exempel vet vi att klimatkrav kan strida mot miljökrav. Det kan vidtas klimatåtgärder som skadar miljön och tvärtom. Vi kan ha säkerhetspolitiska krav som står i strid med miljökrav. Vi kan ha en massa olika viktiga samhällsfrågor där saker står i strid med varandra. När Miljöpartiet föreslår att ett krav ska överordnas alla andra undrar jag om man över huvud taget har tänkt igenom vilka konsekvenser detta kan få. Det var min första fråga.

Min andra fråga är: Finns det någon som helst begränsning för Miljöpartiet när det gäller hur mycket det får kosta att ett krav om hållbarhet ska överordnas alla andra anbud? Någonstans finns det ju också en ekonomisk prislapp på detta. En sund bedömning säger att det helt enkelt inte är realistiskt eller rimligt om myndigheten - eller, som Miljöpartiet pratar om, kommunen - ska kunna få sin ekonomi att gå ihop. Finns det över huvud taget någon begränsning hos Miljöpartiet för att ta ekonomiska hänsyn till vad som är rimligt för skattebetalarna och vad en kommun eller myndighet har råd med?

Fru talman! Jag tackar Jan Ericson för frågan - uppenbarligen är han inte medveten om vad det egentligen är som Miljöpartiet föreslår.

Vi vill inte ta bort hela grundidén med den offentliga upphandlingen, nämligen att man ska lägga konkurrerande anbud för att det ska bli så billigt som möjligt för det offentliga. Detta är ju grunden. Vi ser också att det i stort sett är det enda som styr i dag, förutom möjligtvis säkerhetsaspekterna - försvaret har ju sitt veto i väldigt många olika delar när det gäller dem.

I övrigt ser vi gång på gång - och får vittnesmål på vittnesmål om - att man i de upphandlande myndigheterna och på både lokal, regional och statlig nivå skulle vilja ta mer hänsyn, men man kan inte det. I Riksrevisionens granskning ser vi att man inte har tillräcklig kompetens och känner att man skulle behöva mer, men framför allt vågar man bara gå på pris. Det är ju detta som vi menar är fel. Det är därför vi måste lyfta upp hållbarhetskravet till att ligga sida vid sida. Sedan måste det naturligtvis alltid göras en bedömning.

Jag är också väldigt glad att ledamoten tog upp frågan om kostnader. Det blir ju oerhört uppenbart att Moderaterna inte har förstått någonting av klimatförändringarnas effekter eller vad som kommer att hända när vi har utarmat hela planeten. Då blir det dyrt. De kostnader som nu kommer med den miljöförstöring som vi ser, med torka och bränder omväxlande, är jättestora. Vem ska ta dem? Varför ska inte de räknas in i dessa kalkyler?

Det är typiskt att det är miljö och klimat som det inte ska tas ökad hänsyn till när Moderaterna tar upp detta. Allting annat ska gälla väldigt mycket mer, men det kommer inte att fungera i längden. Då blir det dyrt.

Jag skulle vilja fråga Jan Ericson hur han ser på de ökade kostnader som kommuner, regioner och staten kommer att få på grund av de klimatförändringar som vi är med och skapar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om miljö-mässig hållbarhet vid statlig upphandling

Fru talman! Det är lite märkligt att en miljöpartist står i talarstolen och pratar om att andras politik leder till samhällsproblem. Det var Miljöpartiets politik som ledde till att Sverige kastades ut i en energikris med skenande energikostnader samtidigt som utsläppen ökade. Inte ens en miljöpartist kan slå sig för bröstet och tycka att det var jättebra.

Det finns många olika aspekter som man ska ha med när man gör en upphandling. Som jag nämnde kan en del av dessa aspekter faktiskt strida mot varandra. Jag tog som exempel att miljöaspekten och klimataspekten kan strida mot varandra. Ett väldigt känt exempel är konflikten mellan vindkraft och energiproduktion - miljöaspekter kan vara ett problem, samtidigt som vindkraften i sig kan medföra klimatfördelar. Den konflikten finns, och det finns många andra sådana konflikter. Det finns sociala aspekter som man också vill lyfta in i sådana här avtal. Det är inte säkert att dessa sociala aspekter går hand i hand med hållbarhetsaspekterna i övrigt. Vi har som sagt också den ekonomiska aspekten.

Det är väldigt enkelt att raljera om att man inte behöver ta hänsyn till det här och att man alltid ska göra en bedömning av vad som är rätt och fel, men ni i Miljöpartiet vill ju ställa vissa krav som ska vara överordnade allting annat. Då går det inte längre att göra en sådan bedömning, för hur ska man bedöma detta?

Jag tycker att det är en väldigt allvarlig väg som Miljöpartiet vill gå. Den vägen innebär också att man går mycket längre än det som föreslås i denna motion, för här pratar vi ju bara om uppföljning. Jag ser med väldigt stor oro på hur Miljöpartiet ser på dessa frågor, framför allt när det gäller hur kommunerna ska ha råd med detta.

Fru talman! Uppenbarligen svarar Jan Ericson inte på hur han vill tackla den kostnadskris som kommer att drabba oss i takt med att klimatförändringarna blir allt värre. Det gör ju Moderaterna väldigt sällan.

Det som vi ser och kritiserar - och det som är ett stort hinder för att man ska kunna använda pengar i offentlig upphandling på ett sätt som leder till mer hållbarhet - är inte att det finns olika bedömningar att göra utan att det är en enda bedömning som gäller nu, och det är priset. Ingen vågar göra någonting annat. Hur miljödåligt, utsläppsalstrande och dödande för biologisk mångfald det än kan vara handlar det fortfarande om att priset är lägre någon annanstans och att man då inte får göra den bedömningen. Det får man - det finns ett sådant utrymme - men kunskapen är för dålig.

Jag vet, som Jan Ericson hörde mig säga i mitt anförande om han inte bara lyssnade på det som gjorde honom rädd, att det pågår saker i Regeringskansliet och att Upphandlingsmyndigheten jobbar med detta. Men vi tror inte att det räcker, för man nedprioriterar systematiskt någonting som vi tror att man systematiskt måste prioritera upp. Om vi inte kommer till rätta med klimatförändringarna och utarmningen av den biologiska mångfalden kommer allting att bli mycket dyrare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)