Fru talman! Det var intressant att följa det tidigare replikskiftet. Jag kan bara konstatera att företag startas av olika skäl.
Men som företagare behövs det en dos passion och även en tanke kring vad jag får för avkastning på en krona beroende på var jag investerar den. Det är precis som när vi själva väljer pensionsfonder: Vi väljer dem där vi tror att vi får bäst avkastning givet de förutsättningar som en viss investering eller fond ger.
Jag tänkte börja med att säga att företagsklimatet har blivit så mycket bättre i Sverige under de senaste 20 åren. Det finns mycket som fattas. Det är inte vårt utskott som hanterar skattefrågor, men jag måste ändå nämna kostnaden för att anställa och att vi fortfarande har en straffskatt på anställningar i arbetsgivaravgiften som gör att 220 miljarder som finns i arbetsgivaravgifterna är en ren skatt på anställning. Det är klart att det spelar roll när man väljer var man lokaliserar sin verksamhet. Allt annat skulle vara en lögn.
Svenska företag har omfamnat digitalisering och globalisering. Större företag visade vägen redan på 1800-talet för hur man skulle ge sig ut i världen och göra affärer. Familjeföretag och startups har i dag följt efter. Plötsligt har nischad, nästan nördig, kunskap kunnat sälja produkter på en global marknad tack vare digitala plattformar. Jag har själv kallat det här för nördekonomi.
Jag tänker på de här killarna som var i garaget på Frösön hemma i Jämtland och ville tillverka en bättre snowboard. De höll på där och fixade i garaget, precis som vi vet att företag gör. Det är garageföretag från början. I dag är detta Åre skidfabrik, som såklart är belägen i Åre. De har successivt utvecklats och säljer i dag nischade produkter med rätt hög marginal. De har en global marknad för en mycket hållbar produkt.
Kunskapen om hållbarhet och insikten om hållbarhetens potential och möjligheter finns inte bara i en skidfabrik i Åre. Den finns också på våra universitet och företag. Det handlar om material, energieffektiviseringar, nya typer av batterier, solceller eller cirkulär uppskalning, det vill säga hur man kan tillsätta nya ämnen i det vi återvinner för att på så sätt få upp kvaliteten på det vi återvinner.
All denna kunskap finns i såväl små som stora företag. I de stora bolagen jobbar man med innovation, forskning, demonstration och piloter. Det är en del av deras affärsidé. De nya bolagen, startups, klarar inte riktigt pilotfasen utan att ha hjälp av våra fantastiska stora bolag. Vi har en unik möjlighet i Sverige eftersom vi har världsledande företag inom så många områden där våra startups kan arbeta. De är helt beroende av att det finns inkubatorer och acceleratorer där de kan mötas. Det är inte lätt att ta sig in i de stora företagen.
Men konkurrensen hårdnar, fru talman. Jag kommer tillbaka till IRA, den amerikanska Inflation Reduction Act, med 4 000 miljarder kronor som går till företag som vill ställa om. Det är som en injektion av kapital för efterfrågan av teknik för energi- och klimatomställning. Vi ska inte delta i det racet, men vi måste förstå att det pågår och fundera på vad vi gör smartast för att säkerställa investeringar så att stora såväl som små företag fortsätter att växa och blomstra i Sverige - för vi har förutsättningarna.
Även om tillståndsstilleståndet är det som företagen, framför allt de stora, upplever som det största problemet i sina tillväxtkurvor i dag är kapital i vissa faser fortfarande ett problem. Organisationer och myndigheter som Vinnova, Almi Invest, Industrifonden och Energimyndigheten är viktiga i vissa faser, i tidiga skeden och i uppskalning. Det gäller särskilt i tuffa tider som nu, när väldigt få är intresserade av att sätta sitt kapital i startup-bolag eftersom man i dag får rätt bra avkastning på kapital på annat håll - särskilt i investeringar som inte är så kallade Saas-funktioner, det vill säga mjukvara på prenumeration, enkla affärsmodeller som man kan tjäna väldigt bra med pengar på.
Det är ju så med kapital: Det strömmar dit där avkastningen är hög. Om risken är hög litar man till beprövade affärsmodeller och personer man känner. Det är helt logiskt att som tidig investerare göra så. Därför är det svårt med kapital till hårdvara, som har långa tider innan det kommer till vinst. Många startup-bolag har långa tider innan de kommer till vinst, men dessa bolag har ännu längre tid.
Därför finns dessa institutioner som vi har byggt upp i Sverige. Så länge de har god kontroll på vad pengarna går till fungerar de i dagsläget mycket bättre än vad de gjort under lång tid.
Det finns också vissa geografiska problem, och det finns problem och utmaningar när det gäller kapital mellan kvinnor och män.
När det gäller det geografiska är nätverken starka i storstäder. Det är där de flesta entreprenörer har sålt av sina bolag, och det är också där man investerar i bolag där man känner någon som har startat ett nytt bolag. Därför är det viktigt att Almi Invest finns i hela Sverige. Därför är det viktigt att universitetsinkubatorerna finns i hela Sverige. Därför är det också viktigt att exempelvis Norrlandsfonden finns för den typ av kanske inte så snabba uppskalningsföretag som de investerar i.
När det gäller kvinnor och män har det sagts att ungefär 3 procent av kapitalet går till kvinnor. Då kan man fundera på varför det är så, och då är vi tillbaka vid nätverken. De nätverk där man har träffat andra entreprenörer är de nätverk man investerar i, och kvinnor har inte på samma sätt varit i de nätverken.
Fru talman! Därför var det en väldigt driven entreprenör som heter Anna Omstedt som startade Pokerface. Namnet är mest känt som en låt med Lady Gaga, men Pokerface var ett nätverk för att lära kvinnor att spela poker. Då kan man undra: Vad har det egentligen med företagande att göra? Jo, hon insåg att kvinnorna inte kom till pokerborden eftersom de inte kunde spela poker, och det var där affärerna gjordes. Då startade hon Pokerface och lärde 140-150 kvinnor - företagare, vd:ar och investerare - att spela poker. De kom till pokerborden, och det gjordes affärer. Det har varit en hubb för investeringar i Stockholm.
Med det statliga riskkapitalet, framför allt när det gäller det som Almi har gjort, bör man absolut inte göra någon skillnad mellan kvinnor och män. Men man måste ha lite mer tålamod. Man måste leta lite längre, och man måste också förstå affärsmodeller som inte är lika lättförståeliga som andra.
Jag blev väldigt glad när energi- och näringsminister Ebba Busch bjöd in investerare och entreprenörer till samtal för att diskutera varför det fortfarande ser ut som det gör men också gav Tillväxtverket uppdraget att förstå vad som har gått fel. Vissa saker har förbättrats, men det är fortfarande färre kvinnor som startar företag, framför allt tillväxtföretag, och kapitalet hamnar inte på samma ställe.
Ett område där kvinnor driver många företag är besöksnäringen - ungefär 30 procent av företagen inom hotell och restaurang och över 60 procent inom personliga och kulturella tjänster. Det är viktigt. Turistnäringen är som ett helt eget ekosystem. Därför blir jag väldigt bekymrad över att länsstyrelserna på flera områden, framför allt när det gäller den besöksnäring som finns inom friluftslivet, nu verkar vara otroligt defensiva. På en yta i Jämtland som motsvarar halva Danmark finns det tio turiststationer, alltså STF-ställen, vilket nu kritiseras. Länsstyrelsen i Jämtland tycker att turismen nog måste maka på sig.
På en yta som halva Danmark borde det få plats 20 000 renar och de turister som faktiskt tar sig igenom myrar och längs ganska dåliga vägar. Länsstyrelsens jobb borde i stället vara att se till att man bygger parkeringsplatser och rustar upp leder för att göra området ännu mer tillgängligt. När vi nu äntligen kan ge möjlighet till så många att vara ute i friluftslivet borde man fortsätta driva den utvecklingen i stället för att stoppa den.
Jag avslutar med att säga att jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 1.