Arbetsplenum - Kriminalvårdsfrågor - 2023-04-19

Herr talman! Södertälje i förra veckan: En 17-åring dömd för mord rymmer efter en fritagning. Händelsen sätter mycket av det som inte fungerar i Sverige i blixtbelysning.

Vi talar om de stötande låga straffen. I dag kan ingen dömas till längre tid i sluten ungdomsvård än fyra år, inte ens vid mycket grova brott som mord.

Vi talar om att grovt kriminella tonåringar i dag placeras på statliga ungdomshem, där de har tillgång till mobiler och datorer och därför kan fortsätta att planera brott på distans eller, för den delen, sin egen rymning.

Vi talar om att det inte är brottsligt att rymma.

Vi talar om att grovt kriminella kan bli svenska medborgare. I detta fall ska 17-åringen enligt uppgift ha blivit svensk medborgare förra sommaren, under tiden som han var efterlyst för mordet. Svenskt medborgarskap borde vara något man förtjänar, inte något man anmäler.

Och till sist, herr talman, talar vi om säkerhetsbrister vid fångtransporter. Efter två fritagningar på kort tid i samband med vård- och tandläkarbesök är det uppenbart att säkerhetsrutinerna brister på ett allvarligt sätt. I ett enda enskilt fall blir behovet av ett paradigmskifte i rättspolitiken så tydligt.

Regeringen har nu inlett den största offensiven mot brottsligheten i svensk historia. Det handlar om skärpningar av enskilda straff men också om en fullständig översyn av hela strafflagstiftningen. Vi flyttar fokus från gärningsmannen till brottsoffret.

Straffen ska spegla brottens allvar. Regeringen avser att införa dubbla straff för brott som utförs i gängkriminella miljöer. Dagens form av mängdrabatt ska avskaffas, och reglerna om villkorlig frigivning ska skärpas. Fängelsestraffet syftar till att ge brottsoffret upprättelse och att ge förövaren möjlighet att efter straffet återinträda i det öppna samhället som en laglydig individ. Men fängelsestraffet syftar också, och inte minst, till att skydda samhället från gärningsmannen.

För att klara alla dessa ambitioner som regeringen har behöver kriminalvården byggas ut kraftigt de kommande åren. I budgetpropositionen för 2023 bedömdes Kriminalvårdens budget öka med 5 miljarder från 2022 till 2025. Det motsvarar en ökning av budgeten med 30 procent på tre år. Men utbyggnaden kommer att behöva fortsätta därefter för att möta alla aviserade straffskärpningar.

Kriminalvårdsfrågor

I Kriminalvårdens regleringsbrev för 2023 gav regeringen myndigheten i uppdrag att beräkna vilken kapacitet som behövs i anstalt, häkte och frivård för att Tidöavtalets föreslagna reformer ska kunna genomföras. Kriminalvårdens rapport redovisades i går. Kriminalvården bedömer att de kan behöva upp till 4 900 ytterligare fängelseplatser. Man talar om 11-16 nya anstalter.

Var och en här inne och i hela vårt land inser magnituden i den utmaningen. Det handlar naturligtvis om den fysiska utbyggnaden i sig men också om kriminalvårdens kompetensförsörjning. Men, herr talman, att det är svårt förändrar inte det faktum att det är nödvändigt. Sverige behöver ett paradigmskifte i rättspolitiken, och det kommer att kräva fler platser i häkten och anstalter.

Vi behandlar i dag ett motionsbetänkande där motionsyrkanden om kriminalvården från den allmänna motionstiden behandlas. I många av motionerna framförs kloka synpunkter som det går att känna stor sympati för. Utskottsmajoriteten föreslår emellertid att samtliga motioner avslås, i de flesta fall därför att det redan finns tillkännagivanden från tidigare riksdagsår, att arbete pågår i Regeringskansliet eller att det finns med i Tidöavtalet, som reglerar det arbete som vi bedriver framåt i regeringssamarbetet.

Jag vill därför ta tillfället i akt att säga något om allt det regeringen avser att göra inom Kriminalvårdens område, utöver de straffskärpningar som jag tidigare har berört.

En stor del av de intagna i Sveriges fängelser är utländska medborgare. Utgångspunkten ska vara att dessa personer ska avtjäna sina straff i sina hemländer. Arbetet med överföring av straffverkställighet kommer därför att intensifieras.

Rymningar från anstalt, häkte och andra frihetsberövande åtgärder ska kriminaliseras. Det ska inte vara lagligt att rymma.

Reglerna om permission ses över, där det bland annat ska tas större hänsyn till brottsoffrens utsatthet.

En utredning ska tillsättas om att hyra anstaltsplatser utomlands. Det är inte minst viktigt i den diskussion vi har nu om platskapacitetsbristen inom kriminalvården.

Reglerna för villkorlig frigivning ses över. Villkorlig frigivning bör endast beviljas om det föreligger särskilda skäl, till exempel gott uppförande och låg risk för fortsatt brottslighet. Övervakningsperioden efter avtjänat straff bör också förlängas för att den som sitter av hela sitt utdömda straff på anstalt inte ska slippa övervakning efter avtjänat straff.

Kriminalvården ska ta över ansvaret för verkställigheten av påföljder enligt lagen om sluten ungdomsvård, och särskilda ungdomsfängelser ska inrättas för ändamålet.

Jag vill också nämna en utvidgad användning av kontaktförbud och införande av vistelseförbud, som kommer att vara uppgifter för frivården

Sammantaget är det ett mycket högt reformtempo på Justitiedepartementet, och det kommer att vara så under återstoden av mandatperioden. Effekterna på kriminalvårdens verksamhet kommer att komma successivt vartefter olika reformer sjösätts och får genomslag.

Kriminalvården och dess medarbetare kommer att ha en krävande tid framför sig. Men, herr talman, det är en effekt av en nödvändig omläggning av rättspolitiken.

Herr talman! I det här betänkandet om Kriminalvården har Socialdemokraterna flera viktiga reservationer. För tids vinning väljer jag att yrka bifall till reservation 14, som innehåller ett yrkande från vår kommittémotion, yrkande 68, om fler anstalts- och häktesplatser.

Kriminalvården har till uppgift att både verkställa straff och minska återfall i brott. De senaste årens straffskärpningar tillsammans med att fler dömts till fängelse och att brottsligheten har förändrats har gjort att Kriminalvården har ställts inför svåra utmaningar. Platsbrist är ett ständigt återkommande problem. Kriminalvården har fått stora tillskott för att kunna bygga ut, men det är ett arbete som tar lång tid.

Kriminalvården är också en myndighet som har gjort en imponerande resa de senaste decennierna. Säkerheten har ökat markant, och att fler fängelser har byggts ut i hela landet har bidragit till fler jobb. Kriminalvårdens arbete med Bättre ut har visat sig vara framgångsrikt och världsunikt.

Målet är att klienterna under sin fängelsetid ska få verktyg för att klara av att leva ett liv fritt från kriminalitet och kunna bidra till samhället efter avtjänat straff. När jag tidigare i år besökte anstalten i Gävle delades riktiga solskenshistorier om Kriminalvårdens framgångsrika behandlingsprogram och om människor som avtjänat sitt straff, gjort sin läxa och fått behandling för sitt missbruk och sedan kunnat fungera fullt ut och bidra i samhället och arbetslivet.

Herr talman! Nyckeln för att Kriminalvården ska kunna lyckas med sitt samhällsviktiga uppdrag är självklart medarbetarna. Det är inte ett enkelt jobb att vara kriminalvårdare. Kriminalvårdens anställda behöver ha gott omdöme, mycket god säkerhetskompetens och stark personlig integritet. Men det krävs också god pedagogisk förmåga, ett motiverande förhållningssätt och en humanistisk människosyn.

Seko skriver i sin rapport Satsa på personalen - En rapport om krisen i Kriminalvården att var tredje anställd på anstalt ser det som helt uteslutet eller inte särskilt troligt att man arbetar kvar inom kriminalvården om två år. Detta är en oerhört oroande statistik som kräver handling här och nu - inte om två år eller om tre år utan här och nu.

Ett citat från rapporten som jag vill lyfta i sammanhanget är:

"Personalbrist och personalomsättningen. Det måste bli personaltätare. Platsbristen tär på både personal och intagna. Då är det svårt att göra ett kvalitativt arbete för att de intagna ska komma bättre ut. Lönevillkoren gör det också svårt att behålla arbetskamrater. Trots det viktiga samhällsuppdraget och de risker vi varje dag utsätter oss för bara genom att gå till jobbet betalar sig helt enkelt inte i plånboken."

Kriminalvården har alltså inte bara stora utmaningar med de fysiska lokalerna. Det finns också väldigt stora och allvarliga rekryteringsbehov, och av allt att döma kommer de behoven bara att öka.

Ett stort orosmoln är också att Kriminalvårdens senaste statistik gällande återfall i brott visar att den mångåriga positiva utvecklingen nu har avstannat. Detta är kanske inte särskilt förvånande med tanke på både plats- och personalbrist, men det är oerhört viktigt att regeringen här agerar snabbt för att verksamheten ska kunna fortsätta vila på vetenskaplig grund och för att medarbetarna ska ha förutsättningar att utföra sitt samhällsviktiga uppdrag.

Herr talman! Den som vill lämna den kriminella livsstilen ska få hjälp att göra det. Ofta krävs mycket omfattande insatser, och därför måste samverkan mellan alla inblandade aktörer fungera. Avhopparverksamheten behöver stärkas, och Kriminalvården behöver ha förutsättningar att arbeta långsiktigt och strukturerat med bland andra Arbetsförmedlingen, socialtjänsten och det viktiga civilsamhället.

Här är det alltså inte bara av vikt att regeringen inte lämnar Kriminalvården i sticket. Hela samhället hänger ihop, och det är ett stort svek att regeringen nu utsätter välfärden för ett stålbad. Vi socialdemokrater menar att det måste gå att ha flera perspektiv samtidigt. Det förebyggande och det jämlikhetsskapande arbetet är helt avgörande för att färre ska välja en kriminell livsstil. Det återfallsförebyggande arbetet inom Kriminalvården måste prioriteras, och för den som avtjänat sitt straff och vill välja en annan bana i livet och bidra i samhället måste det finnas sådana förutsättningar. Det vinner hela samhället på.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, vilket innebär ett avslag på alla motionsyrkanden inom området kriminalvård.

Att människan är ofullkomlig är nog inte svårt att hålla med om när vi ser oss om både i vår närhet och runt om i vår värld.

De senaste åren har våldet ökat på många olika sätt i vårt samhälle. Brottslighet har alltid förekommit, och det är en huvuduppgift för ett land att sträva efter att begränsa brottsligheten så långt det är möjligt och att skipa rättvisa. Rättspolitiken har som uppgift att sätta upp lagar och gripa och döma dem som begår brott, och sedan får den som begått ett brott sona sin gärning genom en straffpåföljd. Straffpåföljden har också syftet att ge brottsoffret upprättelse.

Vi debatterar i dag kriminalvårdsfrågor här i kammaren, och det bör ske i ljuset av att det ska finnas tillräckligt med platser för att täcka det ökade platsbehov som uppstår när rättssystemet ser till att fler brottslingar grips och döms. Platsbehovet är en konsekvens av skärpta straff och också av de utökade möjligheter och resurser som rättssystemets olika funktioner fått för att motverka våld och brottslighet i vårt samhälle.

Men tiden i kriminalvården måste också för varje individ som placeras där bli en tid då en brottslig bana kan brytas och den dömde får stöd och motivation att ändra och lämna ett brottsligt livsval.

Tiden då straffet avtjänas ska användas på ett meningsfullt sätt. Om man som intagen har alkohol- eller narkotikamissbruk måste dessa beroenden brytas genom målinriktade program. För att den intagne ska ha möjlighet att finna en ny väg i livet måste utbildning och arbetsträning erbjudas. Naturligtvis ska anstalterna hållas drogfria. Frigivningen måste förberedas i god tid. För oss kristdemokrater är också de resurser som civilsamhället kan erbjuda i form av insatser och stöd viktiga. Naturligtvis lever inte heller människan av bröd allena, så möjligheten till andlig vård och verksamhet inom anstalterna måste också finnas som ett sätt att bryta ett destruktivt livsval.

Herr talman! För att undvika återfall bör den frigivne få hjälp att skaffa bostad, arbete eller annan typ av meningsfull sysselsättning. Det är även viktigt att det sociala kontaktnätet stärks. Satsningar på Kriminalvården, inte bara för att skapa platser, måste ses som ett sätt och inriktas på att minska brottsligheten i framtiden.

Herr talman! Som talare före mig har nämnt har platsbristen inom Kriminalvården varit ett stort problem under många år. Den har sin grund i en ökad brottslighet, främst inom grova brott, men också i lagförändringar och utökade resurser för rättssystemet som gjort att fler döms och också i många fall får längre straff.

Kriminalvården har under senare år, inte minst genom budgetar som den dåvarande oppositionen lade fram och som riksdagen biföll under förra mandatperioden, fått utökade resurser för att skapa fler anstalts- och häktesplatser. Trots det är situationen ansträngd både i häkten och på anstalter. I dag finns, efter ett antal kapacitetsökande åtgärder, cirka 8 000 tillgängliga platser.

Tidigare planer visade ett behov på cirka 11 000 platser under en tioårsperiod. Som också nämndes av tidigare talare kom det i går nya planer som kräver mellan 10 och 16 nya anstalter.

Det pågår byggprojekt på ett stort antal platser runt om i landet. Förutom lokaler behövs också personal för att hantera denna kapacitetsökning.

Kriminalvården lämnade så sent som i mars i år ett äskande om tilläggsbudget, och det är glädjande att regeringen kunde möta upp detta med ett tillskott på 300 miljoner i den vårbudget som lämnades till riksdagen vid starten av denna vecka. Detta är ett behov som inte fanns i tidigare äskande från Kriminalvården för de år vi talar om just nu, och det finns i mina ögon anledning att ha en fortsatt nära dialog och analys, så att kommande behov inkluderas i de kommande budgetprocesserna, både i höst och senare, och så att Kriminalvården får de resurser som behövs för att möta de krav och behov som finns de kommande åren.

Herr talman! I dagens Sverige ger det inget ytterligare straff att göra ett rymningsförsök eller att rymma under anstaltstiden. Vi kristdemokrater har dock sedan länge ansett att rymning och försök till rymning från kriminalvårdsanstalt bör kriminaliseras. Sanktionsmöjligheterna efter rymning är i dag begränsade, och konsekvenserna för den enskilde blir därför små.

Rymningar innebär att stora resurser tas i anspråk från olika delar av det i dag hårt ansträngda rättsväsendet. Dessutom handlar det i många fall om personer som dömts till långa fängelsestraff för allvarliga brott och kan vara farliga ute i samhället.

Den som rymmer från ett fängelsestraff signalerar att han eller hon inte ställer upp på rättssamhällets grundvalar och inte tar det straff som hör till de skador och det lidande som drabbat brottsoffren. Det är ett klandervärt beteende som vi bör markera tydligt mot, precis som andra klandervärda beteenden i vårt samhälle, och det kan ske genom kriminalisering i lag.

Varje rymning från anstalt eller sluten rättspsykiatrisk vård är ett misslyckande som måste tas på största allvar. En riksdagsmajoritet har i tidigare beslut, senast under 2022, angett att rymning och försök till rymning från kriminalvårdsanstalt och avvikelse från permission ska beläggas med fängelsestraff. En utredning har startats. Jag är glad över att det i Tidöavtalet aviseras att rymning från anstalt, häkte och övriga frihetsberövande åtgärder ska kriminaliseras. Vi kristdemokrater välkomnar dessa steg och ser fram emot utredningens förslag.

I Tidöavtalet aviseras dessutom att dagens regler om villkorlig frigivning ska ses över i syfte att ersätta dem med ett nytt system som innebär att villkorlig frigivning ska kunna beviljas endast när det föreligger särskilda skäl.

Herr talman! För oss kristdemokrater handlar det också om att se andra möjligheter för att lösa den akuta situationen. För att avlasta Kriminalvårdens beläggning bör Kriminalvården också få i uppdrag att hyra platser utomlands. Även här anges i Tidöavtalet att man ska undersöka möjligheten att hyra anstaltsplatser utomlands. Det kommer att vara en metod för att skapa möjlighet att möta det ökade behovet.

Herr talman! Vi anser också att utländska medborgare som döms för brott i Sverige som regel ska avtjäna sina straff i sina hemländer. I dag är cirka 30 procent av de intagna i svenska fängelser medborgare i andra länder. Sverige bör därför prioritera att skriva avtal med andra länder som tillgodoser att dessa medborgare avtjänar sina straff i sina hemländer. Även här anger Tidöavtalet en tydlig inriktning.

Herr talman! Som dagens debatt visar finns det behov av ytterligare aktivitet vad gäller platsbristen på dagens anstalter, och det finns också ett behov av metoder och behandlingsupplägg för att bryta en destruktiv livsstil och ett drogberoende.

Som jag sa inledningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motionsyrkanden.

Herr talman! Den här debatten handlar om kriminalvårdsfrågor. Den senaste rymningen i samband med en transport i Södertälje visar att det finns en hel del att göra.

Låt mig först som så många andra konstatera att Sverige har kraftig brist på fängelser, såväl anstaltsplatser som häktesplatser. Detta har uppmärksammats och påpekats av såväl Kriminalvården själv som fackförbund och Riksrevisionen, bland andra. Det har rapporterats om denna farliga situation en längre tid.

I går kunde vi ta del av Kriminalvårdens kapacitetsbehov till följd av Tidöavtalet. Kriminalvården kan som sagt behöva upp till 16 nya stora anstalter. Bristen på anstaltsplatser med hög säkerhetsklass orsakar överbeläggning på landets häkten.

Överbeläggningen gör att häkten i vissa fall tvingas låta intagna dela cell eller använda besöksrum och andra rum som celler. Det har hänt att ungdomar placeras med vuxna, och det har hänt att häktade helt enkelt har fått sitta kvar i polisens arrester på grund av platsbrist.

Beläggningsgraden är tidvis över 100 procent. Detta är inte mina ord utan något som Justitieombudsmannen har rapporterat.

Enligt Kriminalvården var beläggningsgraden förra året i snitt 107 procent i häkte och 113 procent i anstalt. Detta är som alla förstår helt ohållbart för personalen och deras arbetsmiljö, för verksamhetsinnehållet, för de intagna och för säkerheten.

Det finns en majoritet både i riksdagen och hos svenska folket som vill se fler och även längre straff för brottslingar. Detta kommer att genomföras. Men det tar tid att bygga nya anstalter och häkten. Förutom processen med kommuner, tillstånd och upphandlingar ska det även anställas personal - utbildad personal med konkurrenskraftiga löner.

Därför vill Sverigedemokraterna göra en rad saker.

Vi måste se över ägandeformerna för anstaltsbeståndet. Nu hyr Kriminalvården sina lokaler främst av ett statligt bolag, Specialfastigheter. I detta akuta läge vill vi att riksdagen låter utreda huruvida större flexibilitet för myndigheten skulle ge högre kapacitet, fler platser och lägre kostnad för byggnation och drift.

Vi är heller inte främmande för att se över möjligheterna att hyra anstaltsplatser i andra länder för att snabbt komma till rätta med överbeläggningen. Dels kan detta vara mer kostnadseffektivt då kostnadsläget är högt i Sverige, dels är en stor del av de intagna på våra svenska fängelser utländska medborgare med utvisningsbeslut. Det är inte en mänsklig rättighet att få sitta i ett svenskt fängelse som utländsk medborgare. Dels kostar dessa individer pengar, svenska skattepengar som behövs på annat håll, dels tar de plats och resurser och förhindrar adekvat kriminalvård för svenska medborgare som är intagna.

Sverigedemokraterna vill också i samband med det faktum att en så stor del av de intagna är utländska medborgare - omkring en tredjedel, och den andelen ser ut att öka - se en betydligt förbättrad statistik när det gäller detta. Andelen intagna svenska medborgare med utländsk bakgrund har vi ingen exakt siffra på.

Kriminalvården registrerar inte intagnas ursprungliga nationalitet. Detta skapar hinder för mer kunskap och förståelse för samhällets utveckling och därmed för hur vi ska kunna vända utvecklingen till det bättre.

Herr talman! Begår man brott ska det ge konsekvenser. Vill man slippa dessa konsekvenser finns ju möjligheten att inte begå brott från första början. Det finns många möjligheter till uppskov med verkställighet, till exempel arbete eller studier. Detta vill vi se över.

Vi vill att det ska ge konsekvenser om en dömd uteblir vid inställelse i anstalt. Vi vill att det ska bli mer restriktivt med oövervakade besök för att minska mängden narkotika, som tyvärr är alldeles för stor på våra anstalter.

Vi vill vidare utreda ett generellt rökförbud på häkten och säkerhetsanstalter.

Vi vill att häktesförhandlingar ska kunna genomförs via videolänk om behov finns.

Vi vill se över möjligheterna att tillåta viss kameraövervakning i cellerna för att förhindra narkotika, hot och misshandel.

Vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 15 om ägandeformerna för Kriminalvårdens lokaler.

Herr talman! Regeringen genomför nu en omfattande omläggning av kriminalpolitiken. Det är ett stort perspektivskifte som handlar om att sätta brottsofferperspektivet i första rummet. Det betänkande om kriminalvården som vi nu debatterar spelar en viktig roll.

Kriminalvårdens roll är dubbel. Dels ska den dömde avtjäna sitt straff. Dels ska den som begått brott ges möjligheter att komma tillbaka till en vanlig tillvaro utan kriminalitet. Straffet är även en viktig upprättelse för brottsoffret.

En väl fungerande kriminalvård stärker människors möjlighet att utveckla sina egna resurser och skapa ett laglydigt liv. Att få människor att bryta med en kriminell livsstil är därför en viktig brottsförebyggande uppgift.

Kriminalvården står i dag inför stora utmaningar, inte minst på grund av platsbristen. När straffen skärps, polisen byggs ut och fler brottslingar kan dömas kommer behovet av anstaltsplatser att fortsätta öka. Det får inte accepteras att personer som dömts till fängelse får vänta lång tid på att avtjäna sina straff därför att det saknas möjlighet att ta emot dem.

Regeringen föreslår att Kriminalvården ska få ytterligare 300 miljoner kronor i år. Pengarna finns med i regeringens vårändringsbudget för 2023. En ytterligare satsning kan komma i höst.

Situationen när det gäller beläggningen i häkte och anstalt är ansträngd. Platsbristen har förvärrats trots att antalet platser har ökat kontinuerligt de senaste åren. I dag har Kriminalvården 8 000 tillgängliga platser, och det inkluderar dubbelbeläggning. Kriminalvården bedömer att det inom en tioårsperiod behövs 11 000 platser.

Det behöver finnas stöd för den som vill lämna det kriminella livet. Här är det viktigt med förutsättningar för studier och jobb samt delaktighet i det civila samhället.

Vidare framgår det i Tidöavtalet att socialtjänstlagen behöver reformeras. Det handlar om det brottsförebyggandet arbetet för att förhindra att unga rekryteras in i kriminalitet och om arbetet för att de barn som är i kriminalitet ska ta sig ur det. Det är otroligt viktigt att det förebyggande arbetet nu är lagfäst.

Kriminalvårdens generella insatser är av stor betydelse. Till det bör läggas den särskilda så kallade avhopparverksamheten, som riktar sig till den som vill lämna en kriminell livsstil. Det är viktigt att stoppa rekryteringen av barn och unga, att lagföra dem som begår brott samt att uppmuntra fler att lämna den kriminella miljön. Liberalerna anser att avhopparprogram spelar en viktig roll i det arbetet och har sedan länge krävt ett nationellt avhopparprogram.

Polismyndigheten, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen har sedan 2021 i uppdrag att förstärka och utveckla arbetet med stöd till avhoppare från kriminella, våldsbejakande extremistiska och hedersrelaterade miljöer i landet. Myndigheterna ska utarbeta former för uppföljning. Även Brå ska stödja uppföljningen och utvärderingen. Det uppdraget fortsätter och ska slutredovisas i februari 2024.

I Sverige är det inte brottsligt att rymma från fängelse eller sluten ungdomsvård. En sådan ordning är helt orimlig. Att rymma måste i sig vara straffbart. Samhällets signaler ska vara entydiga, och konsekvenserna för den som rymmer måste bli ännu mer kännbara. Därför är det bra att regeringen kommer att återkomma i närtid till den frågan.

Inom kriminalvården måste även barnperspektivet stärkas. Jag har själv varit engagerad i Bufff, en verksamhet för barn och unga med frihetsberövade föräldrar eller familjemedlemmar. Jag har tagit del av skammen som barn känner när de har en förälder i fängelse, den ensamhet som de känner och rädslan för att klasskamraterna ska få reda på att pappa sitter i fängelse. Jag har även varit med barn på besök på anstalt och sett kriminalvårdens oförmåga att möta barnen.

Framför allt har jag kämpat för barn som inte vill träffa sin pappa, barn som tvingats till umgänge med en dömd förälder och barn som reagerat oerhört starkt när de tvångshämtats av socialtjänsten.

Insikten om detta allvarliga problem fick jag för många år sedan. En pojke hade bevittnat hur pappan misshandlade mamman så allvarligt att hon blev medvetslös. Pappan lämnade sedan sonen och mamman, låste och gick. Pojken, som bara var fem år, kunde efter några timmar till slut få hjälp genom brevinkastet. Det är ett enormt trauma. Trots det tvingades pojken till umgänge med pappan i fängelset, med två socialsekreterare som han inte kände.

Jag kommer aldrig att glömma hur han grät och gjorde allt för att få vara kvar hos mamman och hur vi kämpade för att han inte skulle tvingas besöka sin våldsutövande pappa. Men domslutet skulle följas, och pojken bars iväg. Den pojken är ett av alla de brottsoffer som finns bakom statistiken, ett av alla de svikna barn som jag kämpar för.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Vi debatterar i dag kriminalvård. Det är viktigt att vi aldrig glömmer bort vad som är själva syftet med kriminalvården. Det handlar om att både förebygga och minska brottslighet. Den som har begått ett brott ska självklart åtalas och dömas till ett straff som står i proportion till brottets art. Grovt kriminella måste självklart få kännbara straff. Men att tro att hårdare straff är den enda lösningen för att komma till rätta med brottslighet är att göra det mycket lätt för sig.

Kriminalvården handlar inte bara om att markera och straffa utan främst om att se till att den som begått ett brott inte återfaller i brott. Den som hamnat i kriminalitet måste ges en möjlighet att komma tillbaka till samhället. Det är vår skyldighet och vårt ansvar om vi vill förändra på riktigt. Kriminalvården måste försöka ge bästa möjliga insatser för att den som är fälld för ett brott ska kunna leva laglydigt i framtiden efter att straffet avtjänats. Det är viktigt både för den dömdes egen del och för vårt samhälle i stort. Här finns mycket kvar att göra, och utvecklingen går tyvärr åt fel håll.

I Sekos rapport om krisen i Kriminalvården står detta att läsa:

"Brist på personal och brist på platser har gjort att Kriminalvårdens vårdande uppdrag blivit lidande. Möjligheterna att erbjuda de intagna olika former av program- och utbildningsverksamhet har varit begränsade. Kriminalvården har blivit en plats för förvaring där det handlar om att få verksamheten att fungera från dag till dag."

Detta är naturligtvis helt oacceptabelt.

Den stora platsbristen på våra anstalter är akut. Bristen på platser får stora konsekvenser både för de intagna och för personalen. Miljön blir mer utsatt, och säkerheten hotas. För de anställda leder det till ökad stress och press. Det är hög tid att lyssna på Seko och att satsa på personalen genom att införa tryggare arbetsvillkor, bättre utbildning och löpande kompetensutbildning och att göra en översyn av arbetstider samt lönesatsningar.

Vänsterpartiet har många förslag som handlar om både behandling i fängelse och rehabilitering, som vi motionerat om tidigare. Det handlar om att fler måste motiveras till att delta i olika behandlingsprogram men även om att utveckla dessa samt om att förbättra möjligheten att delta i olika former av utbildningsinsatser.

I detta betänkande har Vänsterpartiet en reservation som går ut på att den som dömts för sexköp ska vara skyldig att delta i undervisning som syftar till att skapa medvetenhet om orsaker till och konsekvenser av prostitution. Vänsterpartiet anser att den svenska sexköpslagen bör utvecklas så att en dom om sexköp kan innehålla villkor om att den dömde ska delta i obligatorisk undervisning om sexhandelns och prostitutionens orsaker och konsekvenser. Vi tror att det är en viktig förebyggande åtgärd som kan minska risken för återfall. Jag yrkar därför bifall till reservation 12, som handlar om detta.

För att den som frigivits från en anstalt inte ska återgå till brott måste det finnas en väl fungerande inslussningsverksamhet i hela landet som är permanent och som har ett långsiktigt fokus på återanpassning till ett liv utan kriminalitet och missbruk. För en väl fungerande inslussningsverksamhet krävs ett nära samarbete mellan kriminalvård, socialtjänst och arbetsförmedling. Den som släpps ur fängelset med bara en bussbiljett och en plastpåse i handen löper stor risk att återfalla i brott.

Vill vi på allvar komma till rätta med brottsligheten måste samhället intensifiera det brottsförebyggande arbetet och avsätta de resurser som krävs för det. Det handlar om brett samarbete mellan olika samhällsaktörer främst på lokal nivå - polis, socialtjänst, skola, civilsamhälle, näringsliv, bostadsföretag, fritidsgårdar med mera. Det handlar om att bygga ett starkt välfärdssamhälle och minska de ekonomiska klyftorna. Ett samhälle som håller ihop, där barn och unga får växa upp och utvecklas i trygga miljöer, är det bästa vaccinet mot kriminalitet.

En del av det brottsförebyggande arbetet är avhopparverksamheten. Vänsterpartiet står därför tillsammans med Socialdemokraterna bakom reservation 2, som jag härmed yrkar bifall till.

Vi vill se ett nationellt program för avhopparverksamhet. Andelen personer som vill lämna den kriminella miljön ökar, men samhällets förmåga att stödja dessa ofta unga personer är tyvärr inte tillräckligt bra i dag. Fler insatser behövs för att motivera dem som vill hoppa av från kriminella gäng och lämna de extremt våldsamma miljöer de rör sig i, samtidigt som också myndigheternas kunskaper om dessa miljöer behöver förbättras.

Möjligheterna att få stöd behöver bli mer likvärdiga över landet. På såväl nationell som regional och lokal nivå behöver insatserna från samhället samordnas mellan olika aktörer, och arbetet måste även bli mer strukturerat och långsiktigt. Vi vill därför att regeringen ger Kriminalvården, Polismyndigheten, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen ett uppdrag om att gemensamt ta fram ett nationellt avhopparprogram.

Programmet ska bidra till att förstärka samhällets stöd till individer som vill lämna kriminella eller våldsbejakande extremistiska miljöer och grupperingar. I uppdraget ingår även att bedöma om grupper som agerar mot bakgrund av hedersrelaterade motiv ska inkluderas i programmet.

Programmet ska även omfatta en plan för personer som har ett sådant omfattande skyddsbehov att det kräver byte av bostadsort eller kommun. Utskottet har tidigare lämnat ett tillkännagivande om detta, men nu har vi en ny regering, och vi anser därför att det finns anledning att på nytt göra ett tillkännagivande om behovet av att upprätta ett nationellt avhopparprogram. Det skulle ha oerhört stor betydelse och bidra till att minska kriminalitet och rekrytering till de kriminella gängen.

Herr talman! När kriminalvården tar över i rättskedjan är det ofta efter en laga kraft-vunnen dom. Det brottsförebyggande arbetet har misslyckats, men det lagförande arbetet har lyckats. Polis och åklagare har redovisat för Sveriges domstolar de bevis som funnits, vittnen har berättat och brottsoffer har kommit till tals och förhoppningsvis fått upprättelse. Nu börjar en ny fas för alla inblandade.

Målsägandena, brottsoffren, behöver fortsatt vara ett mycket viktigt fokus. De behöver få fortsatt respekt och, om de så önskar, få den information de behöver från kriminalvården.

Ett annat brottsofferfokus är att verka för kortare tid mellan dom och verkställighet i bland annat relationsvåld när den dömde inte är frihetsberövad, detta både av respekt för den som drabbats och för att inte återfall i brott ska ske. Detta är något av det som Centerpartiet arbetar för.

För den dömda personen börjar, efter dom, en tid av frihetsberövande av olika slag och olika lång tid. Framför allt börjar det återfallsförebyggande arbetet - för den dömde, för kriminalvården och för samhället.

Regeringen gav häromåret Kriminalvården i uppdrag att vidareutveckla det återfallsförebyggande arbetet och skrev följande: "Vare sig det handlar om korta eller långa fängelsestraff ska målet vara att straffet markerar slutet på den dömdes kriminella bana." Jag tycker det var mycket väl formulerat och något vi borde lyfta fram oftare.

Herr talman! Som jag har sagt förut här i talarstolen, och förmodligen kommer att säga igen, förstår jag inte hur brottsförebyggande arbete kan ha så dålig klang i vissa kretsar. Den största vinnaren på brottsförebyggande arbete kommer ju alltid att vara den som slipper att utsättas för ett brott som kan förebyggas och förhindras.

Brottsförebyggande arbete kommer alltid att vara det bästa brottsofferarbetet. Därför bör vi arbeta för att rusta den dömde på lämpligt sätt så att straffet ska bli slutet på den dömdes kriminella bana. Vi behöver arbeta med avhopparverksamhet ute i samhället och inom kriminalvården. Vi ska göra trösklarna för unga in i kriminalitet höga men trösklarna ut låga. När motivationen, oavsett anledning, finns där måste även vi finnas där. Allt annat är en förlust för samhället, för presumtiva brottsoffer och för den enskilde. Jag vill särskilt i dag lyfta fram frivårdens viktiga roll, uppgift och arbete i den här frågan.

Vi har alltså avseende kriminalvårdsfrågor ett brottsofferfokus och ett återfallsförebyggande fokus. Men vi ska såklart även ha ett stort fokus på hög säkerhet och robusta system inom kriminalvården under den tid som påföljden avtjänas. Tro inget annat!

Vi har alla läst om - och nu tror jag till och med att vi alla har nämnt - den fritagning som skedde i Södertälje häromveckan när en person som är dömd för ett grymt mord här i centrala Stockholm avvek. Det som hände är helt oacceptabelt. Centerpartiet har i en motion som är uppe till behandling här i dag yrkat på att gps-sändare ska användas oftare än vad som sker i dag, detta för att öka tryggheten för brottsoffer och anhöriga men främst för att avskräcka från både spontana och planerade fritagningar och rymningar och för att på ett så snabbt och effektivt sätt som möjligt åter frihetsberöva den dömde och återföra denne till anstalt.

Kriminalvårdsfrågor

Kommande år kommer Kriminalvården att behöva öka sin kapacitet enormt. Det är ett otroligt viktigt uppdrag för att skapa trygghet och ökad säkerhet för oss alla i samhället. Men det får inte ske i en alltför repressiv anda, där det viktigaste blir att straffa och inte att se till att nya brott inte begås. Vi kommer att följa utvecklingen noga.

Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer men vill yrka bifall endast till reservation 11, som rör just ökad användning av gps-sändare vid transporter och permissioner.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)