Interpellationssvar - Anmälningsplikt för offentligt anställda - 2023-04-11

Herr ålderspresident! Frida Tånghag har frågat mig om regeringen avser att gå fram med en lagstiftning trots den kritik från berörda yrkesgrupper som har beskrivits i interpellationen och om jag avser att gå vidare med en lagstiftning som enligt vad som beskrivs i interpellationen skulle riskera att göra offentligt anställda till lagbrytare.

För att skapa en hållbar asyl- och migrationspolitik prioriterar regeringen bekämpandet av det så kallade skuggsamhället. Målsättningen är att förhindra att personer vistas och lever i Sverige utan att ha rätt till det och att komma till rätta med de problem det medför.

Det är en fråga om förtroendet för svensk migrationslagstiftning, rättvisa och likhet inför lagen. Har man fått ett beslut som säger att man inte har rätt att stanna i Sverige ska det följas. Det är även viktigt att myndigheterna har kännedom om vilka som befinner sig i Sverige.

En rad åtgärder har vidtagits och ska vidtas för att öka återvändandet och motverka ytterligare framväxt av skuggsamhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En pågående utredning om åtgärder för att stärka återvändandeverksamheten har bland annat i uppdrag att utreda och ta ställning till om informationsutbyte mellan myndigheter kan ske i större utsträckning än i dag för att stärka arbetet med verkställighet. Det är angeläget att ett utökat informationsutbyte kommer på plats.

Det pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att ta fram tilläggsdirektiv till utredningen, bland annat gällande frågan om informationsutbyte mellan myndigheter.

Utgångspunkten måste vara att våra myndigheter ska samarbeta med varandra, inte motarbeta varandra. Den som fått ett avlägsnandebeslut har haft möjligheten att få sitt ärende prövat i inte bara en utan flera instanser.

Som framgår av Tidöavtalet behöver undantag från informationsplikten, exempelvis för situationer inom sjukvården, utredas närmare, och jag vill inte föregripa resultatet av det arbetet.

Regeringen kommer att fortsätta att göra allt den kan för att komma till rätta med problemen med det växande skuggsamhället, och jag kommer att agera för att våra gemensamma åtaganden i Tidöavtalet efterlevs.

Herr ålderspresident! Jag tackar statsrådet för svaret.

För att bekämpa skuggsamhället vill högerregeringen införa en informationsplikt, eller med andra ord en angiverilag, ämnad för Sveriges välfärdspersonal.

Jag har valt att fråga statsrådet om hon ämnar gå fram med en utredning om en angiverilag för anställda inom hela välfärdssektorn trots att det är en lag som ingen vill ha.

Strax efter att förslaget presenterats valde många inom de berörda yrkesområdena att öppet kritisera förslaget, och inte lite heller. Lärarförbundet gjorde en markering i oktober 2022, fackförbundet Dik i november 2022, anställda inom vården i december 2022 och Västra Götalandsregionen i december 2022 - något som de också följde upp och stod fast vid i mars. Den nationella kampanjen Vi anger inte kom också i mars och även den debattartikel där Sekos samtliga 21 medlemsförbund kraftigt markerade mot förslaget.

Detta visar tydligt vad det handlar om. Jag citerar ur debattartikeln: "Det kan handla om professioner inom vård och omsorg som behöver ange patienter, bibliotekarier som får agera informanter och socialsekreterare som tvingas anmäla människor i behov av stöd och hjälp. Professioner som i högsta grad bygger sitt arbete på tillit och förtroendefulla relationer."

Herr ålderspresident! Åsikterna går inte på något sätt isär. Det är en samstämmig och tydlig bild som kommer från dem som lagen föreslås gälla: ett kompakt och tydligt motstånd. En angiverilag strider mot all etik och moral som gäller de berörda yrkesgrupperna och kolliderar med redan befintlig lagstiftning som är tvingande.

Vilka lagar är det tänkt att angiverilagen ska trumfa? Vad ska konsekvenserna bli? Vad tänker sig regeringen för straffvärde - böter, fängelse eller avsked? Statsrådets samarbetsparti Sverigedemokraterna har tydligt sagt att konsekvensen ska bli avsked. Ska lagstiftningen verkligen diktera villkoren på arbetsmarknaden?

Tidigare har statsrådet genomgående svarat att hon inte vill föregripa utredningen, och nu tillägger hon att myndigheterna behöver samarbeta och inte motverka varandra. Är det statsrådets bild att det händer i dag? Är det därför hon håller fast vid en utredning som ingen vill ha och som riskerar att göra anställda inom välfärden till lagbrytare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet har även sagt att utredningen ska utreda närmare om det kan finnas situationer där en anmälan strider mot ömmande värden.

Herr ålderspresident! Låt mig åter citera debattartikeln: "Det räcker inte att det i Tidöavtalet står att det kan finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden, exempelvis i sjukvården, och att ett sådant undantag ska utredas närmare. Undantagen kan inte begränsas till enskilda situationer utan måste omfatta många av våra yrkesområden."

Med ett flertal lagstiftningar i ryggen, etiska koder och sekretess borde undantag inte gälla enskilda situationer utan inkludera samtlig personal inom vård och omsorg. Vem är lagen till för?

Herr ålderspresident! Frida Tånghag pratar om anmälningsplikt för offentligt anställda men verkar tyvärr varken ha läst Tidöavtalet eller lyssnat till mitt svar. Undantag från anmälningsplikten behöver utredas närmare, och det kommer att göras. Jag kan inte föregripa resultatet av denna utredning.

Det är ingen angiverilag. Det handlar om offentligt anställda som i sin tjänstemannaroll förväntas verka för att beslut fattade av domstol eller myndighet också efterlevs.

Frida Tånghag nämner till exempel socialsekreterare, och utan att föregripa utredningen förstår jag att det i deras yrkesutövning är en svår situation. Men samtidigt är det problematiskt när exempelvis socialtjänsten i Malmö väljer att betala ut försörjningsstöd till personer som inte har rätt att vistas här. Då sänder samhället de facto två olika signaler: En domstol eller myndighet säger att en person ska lämna landet medan en annan myndighet betalar för samma persons uppehälle här i landet. Därför tycker vi att det är viktigt att utreda hur man bättre kan säkerställa att myndigheter jobbar i samma riktning.

I allt lagstiftningsarbete ingår givetvis att säkerställa att det sker i enlighet med de internationella konventioner och den EU-rätt vi är bundna av. Det kommer vi givetvis att göra även i detta arbete.

Jag är övertygad om att det här inte är en lag som ingen vill ha, som Frida Tånghag säger. Vi är många som menar att den är nödvändig för att bekämpa skuggsamhället, som Vänsterpartiet dessvärre har varit med om att låta växa de senaste åren då Socialdemokraterna har suttit vid makten.

Vi måste komma ihåg att det inte ligger i någons intresse att ha ett skuggsamhälle. Vi får framför allt inte glömma bort att många, inte minst kvinnor och barn, far väldigt illa i skuggsamhället. Därför borde det, för alla som är demokratiskt aktiva, som jag ser det vara en självklarhet att försöka skapa ett regelverk som inte uppmuntrar och göder skuggsamhället, där så många far så illa.

Man glömmer ofta, vilket också framkommer i Frida Tånghags anförande, att det handlar om personer som i många fall har fått sin rätt till uppehållstillstånd här prövad i inte bara en utan flera instanser. I de fall myndigheter träffar på personer som inte har fått sin sak prövad kan man undra varför de personerna inte har försökt legalisera sin vistelse här. Är det kanske för att de har något att dölja? Alldeles oavsett är det bra när vi träffar på personer som vistas här illegalt, dels för att det kan innebära risker för Sverige och för enskilda, dels för att de människorna ofta riskerar att fara väldigt illa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige har nu en regering som vågar se problemen och som vågar presentera lösningar, som inte alltid är bekväma men nödvändiga. Det som behövs är ordning och reda i migrationspolitiken. Sverige behöver få kontroll över vilka som befinner sig i landet. Ytterst är det en fråga om landets säkerhet.

Herr ålderspresident! Statsrådet adresserar skuggsamhället. Att befinna sig i det så kallade skuggsamhället och leva som papperslös innebär att leva i otrygghet. Papperslösa tillhör samhällets mest utsatta. Men att vara papperslös är inte detsamma som att sakna giltigt pass eller id-handling.

Ingen människa är illegal. Man har enligt lag rätt till sjukvård, och barnen har rätt att gå i skola. Det är rättigheter som i många fall även i dag är svåra att förverkliga, på grund av rädslan att bli upptäckt. Därmed blir varje kontakt med myndigheter för att söka hjälp, ta del av det offentliga eller anmäla ett brott förknippad med risk. Det är en rädsla som kommer att öka. Fler kommer att hålla sig undan i större omfattning. Man kommer att avstå från att söka nödvändig vård, och barn kommer att hållas hemma från skolan.

Det skuggsamhälle som statsrådet ska bekämpa kommer att växa. Fler människor kommer att löpa större risk att bli utnyttjade över hela skalan. Det handlar om alltifrån prostitution till att bli lätta byten i arbetslivskriminalitet eller organiserad brottslighet.

Herr ålderspresident! Många av dem som kommer att få betala för regeringens förslag är barn. Det är barn som har fötts och vuxit upp som papperslösa. Det börjar bli tjatigt att säga att barnkonventionen nu är lag i Sverige. Men det behöver tydligen upprepas. Barnkonventionen tar inte hänsyn till om man är asylsökande, papperslös eller bofast och svensk medborgare. Om man bor i Sverige och är barn har man rätt till utbildning. Men ju längre tiden går desto mer verkar det som att barnkonventionen ska underordnas all annan lagstiftning i Sverige.

Linjen som går ut på att skrämma i väg asylsökande från Sverige genom att ge otrygga och otillräckliga levnadsförhållanden, låg ersättning och undermåligt boende uppmuntrar inte till återvandring. Detta har Röda Korset slagit fast genom långvarigt arbete med frågan. Det förverkar bara förtroendet för samhället och myndigheterna. Skuggsamhället kommer inte att stävjas av detta. Det kommer att växa och bli ännu djupare.

En annan parameter som måste belysas är att alla inte kan utvisas. Det handlar om statslösa och andra personer som saknar land att utvisas till eller tas emot av. Det visar rapporter från både Delmi och Riksrevisionen.

Att vara papperslös är ett tillstånd som vi som land har skapat och som vi kan avhjälpa. Men det gör man inte med lagar som vänder människor mot varandra och som skapar strukturer där förtroende och tillit rivs sönder. Ett sådant samhälle är bara rättslöst och otryggt.

Med anledning av det skulle jag vilja veta vilka fakta statsrådet har som stöd för att lagen kommer att få den effekt som statsrådet säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Nu blandas många olika begrepp ihop. Jag tror att vi måste reda ut det lite.

Återvandring handlar om personer som har tillstånd att vistas här men som känner att de inte kommer till sin rätt och därför vill återvända till sitt hemland. Det finns stöd att få för det. Men det gäller personer som har rätt att vistas här.

Om vi i stället pratar om personer som inte har rätt att vistas här är det bland annat personer som inte har legaliserat sin vistelse, det vill säga kommit hit utan att ge sig till känna. Det är i sig problematiskt, inte minst ur ett säkerhetsperspektiv, vilket jag lyfte upp inledningsvis. Men det handlar också om personer som gett sig till känna, fått sin asylansökan prövad men fått beslut om att de inte har skyddsskäl.

Man ska inte blanda ihop det med personer som fått beslut om hinder för verkställighet, som Frida Tånghag också var inne på. Om man av olika skäl inte kan utvisas till exempelvis ett hemland finns det möjlighet att beviljas uppehållstillstånd på grund av hinder för verkställighet. Då har man också rätt att vistas här i landet.

Det som informationsplikten tar sikte på är personer som inte har rätt att vistas här och som är en del av ett växande skuggsamhälle. Den här regeringen och samarbetspartiet kan inte bara stå bredvid och titta på medan det växer och människor far illa.

Jag och Frida Tånghag håller egentligen med varandra om en stor del av problembeskrivningen. Sedan landar vi i diametralt olika uppfattningar. Så är det kanske när man är moderat respektive vänsterpartist. Jag instämmer helt i Frida Tånghags beskrivning av att människor far väldigt illa i skuggsamhället. Men jag förstår inte slutsatsen när det gäller ett barn som har fått sina asylskäl prövade och där man har landat i att barnet inte har asylskäl. Varför ska myndigheterna då stötta en illegal uppväxt här i landet, i skuggsamhället? Är det verkligen för barnets bästa? Jag betvivlar verkligen det.

Jag tror att det absolut bästa för barnet är att man följer det beslut som har fattats i en rättssäker process av myndigheter, ofta även av domstol, och återvänder till det land som man ska utvisas till för att bygga upp ett nytt liv där. Föräldrarna har en mycket långtgående skyldighet att följa det beslutet, för att värna sitt eget barns bästa.

Herr ålderspresident! Jag instämmer i att vi håller med varandra när det gäller problematiken. Men om vi hade tyckt lika hade vi varit med i samma parti. Nu är vi inte det.

Jag vill ändå adressera det som jag började med. Genom att man enträget fortsätter att driva förslaget kommer det att bli otryggt hela vägen. Man har redan skapat en oro bland Sveriges läkarkår, socialsekreterare och vård- och omsorgspersonal. Den kommer att förstärkas, eftersom det är yrkesgrupper som lider av stor samvetsstress. Det är ett omfattande arbetsmiljöproblem. Röster ur fackföreningsrörelsen vittnar om hur stort problemet är i dag men även hur otroligt mycket större det kommer att bli om lagen blir verklighet. Det handlar om tillit mellan arbetskamrater, svikna förtroenden från allmänheten samt oro för repressalier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Har inte regeringen annat att oroa sig över i tider av skenande inflation och en orolig omvärld? Den har dessutom redan gjort sig ovän med stora delar av Sveriges befolkning. När jag säger att det är en lag som ingen vill ha innefattar det stora delar av Sacos över 1 miljon medlemmar i samtliga förbund.

Att införa en så kallad informationsplikt är inte en enskild, isolerad åtgärd. Det är ett beslut som kommer att få konsekvenser för hela samhället. Den grund som en rättsstat bygger på är ändå tillit och förtroende mellan människor. Det är inget som en angiverilag kommer att uppmuntra till. Repressiv politik får negativ effekt i hela samhället, över hela skalan.

Herr ålderspresident! Till att börja med vill jag verkligen framhålla att det här inte är lätta frågor, men regeringen har landat i att det är nödvändiga åtgärder för att få bukt med skuggsamhället som tyvärr har tillåtits växa och inte minst för att människor inte ska fara illa. Det finns målkonflikter, och dem ska man erkänna. Därför är det viktigt att en utredning får jobba i lugn och ro och göra de svåra avvägningar som måste göras.

Jag är som sagt övertygad om att det behövs ett offentligt Sverige där samtliga myndigheter drar åt samma håll och där man gör vad man kan för att säkerställa att domstolsbeslut följs. Jag har stor respekt för de yrkesgrupper som känner oro för detta och upplever att det skulle vara väldigt svårt i deras yrkesroller. Det är därför regeringen tar frågan och behovet av en utredning på mycket stort allvar.

Mot bakgrund av att det är en sådan svår målkonflikt vill jag också tacka Frida Tånghag för att hon lyfter den här frågan i den här interpellationen, för jag tycker att det är viktigt att den debatteras.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.