Fru talman! Jag vill börja med att säga att Sverigedemokraterna yrkar bifall till reservation nummer 4 i betänkandet.
Ämnet för betänkandet är som sagt offentlig upphandling, ett område som ofta är både komplicerat och tidskrävande. Som vi hörde från talarstolen här tidigare handlar det ofta om miljarder kronor årligen.
Innan jag tog steget in i Sveriges riksdag var jag regionpolitiker, och jag vet hur svårt det kan vara att få till en bra upphandling. Många företag, i synnerhet småföretag, har ofta en stark vilja att ge sig in i en upphandling men klarar inte av uppgiften. Det är inte nödvändigtvis därför att viljan saknas utan därför att det blir för komplext.
I slutändan blir det myndigheten som förlorar på detta då det blir en mindre effektiv eller mindre konkurrenskraftig leverantör. Detta kan vara ett resultat av alltför tuffa särkrav i en upphandling som ställer till det för bolaget och som kan leda till att nya, obeprövade aktörer kommer in och vinner upphandlingen och direkt missköter sin uppgift.
Ett färskt exempel på detta som jag fick uppleva strax innan pandemin bröt ut var när min hemregion Uppsala bytte leverantör av sjukvårdsmateriel. Övergången fungerade dåligt, och detta gick ut över både personal, patienter och vårdkapacitet i regionen.
Sverigedemokraterna har ett yrkande i en kommittémotion som belyser just detta, att det bör finnas undantag vid behov av ändrade inköp i händelse av kris. Jag är övertygad om att detta hade underlättat krisen för oss lokalt eftersom det hade funnits mer flexibilitet att agera.
Ett problem vid offentlig upphandling är att i synnerhet mindre företag och små myndigheter ibland kan stöta på problem då de inte har en specifik person som kan sätta sig in i de omfattande regelkrav som finns.
Med detta sagt har lagen om offentlig upphandling varit bra för att upprätthålla en god transparens för det offentliga och bidragit till att vi som land har förhållandevis lite korruption i förhållande till andra länder.
Gällande just ämnet korruption genomför organisationen Transparency International årligen undersökningar där man tittar på detta, och dessvärre har vi som land tappat positioner och gjort det ända sedan 2015. Jag hoppas verkligen att den nya regeringen kommer att ta denna fråga på största allvar.
Fru talman! I förra veckan talade jag med en upphandlingsexpert som är väl insatt i ämnet offentlig upphandling och som tryckte på problematiken att det finns företag där ute som har kapaciteten men inte möjligheten att delta i en upphandling. Vidare lyfte han upp ett exempel om en upphandling som var så pass omfattande att det inte fanns en enda aktör inom Sveriges gränser som levde upp till kraven. Givetvis ska det offentliga främja våra inhemska företagare om så är möjligt.
Han nämnde även att det finns specifika krav vid upphandlingar som inte ens följs upp av beställaren. Detta visar att myndigheter och andra offentliga aktörer kan vara hårt pressade att ta med krav i en upphandling bara för syns skull.
Ett annat problem kan vara att ett företag ska inneha en särskild certifiering trots att man redan arbetar med frågan på annat sätt. Då faller företaget bort på grund av en teknikalitet, just för att de saknar en specifik certifiering.
Han lyfte även upp ett exempel från vårt grannland Danmark, som arbetar väldigt annorlunda än Sverige när det kommer till offentlig upphandling. På nivåer som underskrider EU:s tröskelvärden för offentlig upphandling har man ganska fria tyglar att utforma sina avtal.
Detta har också lett till att Danmark har väldigt få offentliga upphandlingar där det inte inkommer några anbud alls. För visst är det så att om man gör en upphandling och inte får in några anbud är denna upphandling helt onödig?
Precis som jag har nämnt här finns det förbättringspotential för upphandling. Det pågår även ett aktivt arbete bland intresseorganisationer för att öka medvetenheten och kunskapen hos företagen om hur en upphandling går till. Givetvis får jag inte glömma att nämna Upphandlingsmyndighetens bidrag i detta fall med både kunskap och hjälp att reda ut svåra frågor. I slutändan ska vi ändå komma ihåg att 99 procent av alla företag där ute är just småföretag och bidrar både med skatt och med att få fler i arbete och naturligtvis med en levande landsbygd.
Fru talman! Avslutningsvis handlar de kommittémotioner som vi fortsatt står bakom till stor del om att man i högre grad ska främja svenskproducerade varor vid offentliga inköp. Det är för Sverigedemokraterna en självklarhet att vi ska öka vår grad av självförsörjning. Vi tycker också att det ska finnas tvingande krav på att livsmedel som importeras ska vara producerade i enlighet med svensk miljö- och djurskyddslagstiftning när det är möjligt. Givetvis ska det kött som serveras i det offentliga komma från djur som har bedövats före slakt. Och här ligger Sverige före en stor del av andra länder.
I detta anförande instämde Charlotte Quensel (SD).
