Interpellationssvar - Brister inom sis verksamhet - 2023-03-14

Herr talman! Gustaf Lantz har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med platsbristen och missförhållandena inom Sis verksamhet.

Det är mycket bekymmersamt att barn och unga inte får den vård och behandling de har rätt till. Det är angeläget att barn och unga som bedöms behöva ungdomsvård, sluten ungdomsvård och missbruksvård ges den möjligheten och att de får det skydd och stöd som behövs mot våld, hot om våld, sexuella övergrepp och droger.

Statens institutionsstyrelse, Sis, befinner sig i en ansträngd situation med platsbrist för de ungdomar som placeras enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Myndigheten har de senaste åren fått flera stora ekonomiska tillskott för att möjliggöra kvalitets och kapacitetsförbättringar i myndighetens verksamhet.

Sis har en skyldighet att ta emot de ungdomar och klienter som kommunerna beslutar ska placeras inom Sis. Myndigheten har inte någon utskrivningsrätt. Enligt Sis är många av de ungdomar som för närvarande vårdas inom Sis färdigbehandlade och bör gå vidare till andra sociala insatser, men kommunerna har i många fall svårigheter att hitta andra lämpliga placeringar. Kommunerna har alltså en möjlighet att påverka tillgången på platser inom Sis genom att se till att de ungdomar som är färdigbehandlade erbjuds placering i öppnare former.

Enligt Tidöavtalet ska ansvaret för de tyngst kriminella unga personerna flyttas från kommunerna till kriminalvården. Särskilda ungdomsfängelser ska inrättas med Kriminalvården som huvudman. De nya särskilda ungdomsfängelserna ska ersätta de avdelningar på särskilda ungdomshem som Sis i dag ansvarar för och där domar på sluten ungdomsvård verkställs.

Det är en svår avvägning för Sis att anvisa plats så snart som möjligt samtidigt som platsen bör vara anpassad för den unges behov. Sis har nyligen beslutat att tillfälligt göra ett uppehåll i en del av de kvalitetssatsningar som Sis genomfört de senaste åren, bland annat mindre gruppstorlekar på flera flickavdelningar. Jag avser att följa upp att satsningarna återupptas så fort platssituationen tillåter. Det är mycket angeläget att fortsätta den särskilda satsningen på flickors vård.

Jag välkomnar Inspektionen för vård och omsorgs, Ivos, redovisning av regeringsuppdraget om förstärkt granskning av Sis särskilda ungdomshem som vårdar flickor. Det är mycket allvarliga uppgifter, och jag reagerar starkt på de brister och missförhållanden som redovisas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I myndighetens regleringsbrev för 2023 har Sis fått ett nytt mål och en rad återrapporteringskrav som tar sikte på att åtgärda de kvalitetsbrister som har uppmärksammats. Sis har sedan tidigare fått i uppdrag att utveckla sitt våldsförebyggande arbete, som har särskilt fokus på de barn och unga som löper hög risk att bli föremål för fysiska ingripanden från medarbetare.

Sis har gjort flera satsningar för att bättre möta flickors behov. Flera flickavdelningar har fått förstärkt bemanning och mindre gruppstorlekar, vilket både skapat en bättre vårdmiljö och minskat antalet avskiljningar.

Regeringen har även gett Statens beredning för medicinsk och social utvärdering i uppdrag att genomföra en förstudie i syfte att utvärdera alternativa metoder till tvångsåtgärder inom Sis verksamhet, den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården. Uppdraget syftar till att stärka rättssäkerheten och vårdkvaliteten för barn och unga som vårdas med tvång och minska antalet avskiljningar.

Kvaliteten i verksamheten ska givetvis upprätthållas även under den ansträngda situation som nu råder. Jag kommer att förstärka och förtäta dialogen med Sis för att följa hur myndigheten arbetar med sitt uppdrag och säkerställa att utvecklingen går åt rätt håll och att myndigheten har det stöd som den behöver.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag läste för en tid sedan i Svenska Dagbladet ett reportage om Alexander Ojanne, trygghetsborgarråd i Stockholm. Han larmade och var orolig och beskrev hur Stockholm beslutar om placering av personer som har ett visst beteende i gängmiljö. Stockholm har gjort bedömningen att dessa personer måste vara inlåsta. De måste bort från gator och torg, för annars riskerar andra människor bli utsatta för deras ofta våldsamma brottslighet, en otäck brottslighet som sätter spår för resten av livet. Men dessa personer kan inte placeras, för ingen kan ta emot dem. Sis har fullt; det är platsbrist.

Om samhället bedömer att en person ska vara inlåst är det en central uppgift för staten att verkställa detta. Det handlar i slutändan om förtroendet för hela staten och det gemensamma. Det handlar också om att de personer som ska ges vård också ska få vård och en chans att lämna en kriminell bana. Det handlar också om att de som har självskadebeteenden och som har råkat illa ut i livet tas om hand.

Därför kände jag mig upprörd och uppgiven för en stund när jag läste reportaget.

Statsrådet företräder ett parti som gick till val på att bekämpa brottsligheten och få ordning och reda. Jag tror att väljarna förväntar sig att de som samhället har fångat upp och sagt ska vårdas också får den tänkta vården. Därför är det viktigt att man gör en ordentlig satsning på Sis och löser dessa problem i grunden. Det är akut.

Vi har också diskuterat de problem som finns inom Sis. På flera hem har man inte hållit sig till lagstiftningen vid till exempel avskiljning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi på allvar ska komma till rätta med detta är det viktigt att vi också uppmärksammar arbetsmiljön. Vi socialdemokrater har nyligen i utskottet väckt en följdmotion om att inte tillåta ensamarbete inom Sis. Bland de mest komplexa barn och ungdomar vi har bör man som anställd ha en kollega nära till hands. Men framför allt handlar det om dem som är i behov av vård som sker bakom låsta dörrar. De ska vara trygga med att veta att det finns minst två personal i vården.

Hur ställer sig socialtjänstministern till förslaget i vår motion?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en angelägen interpellation.

Detta område bekymrar mig mycket och har bekymrat mig under lång tid. Det var också den första generaldirektör jag kallade till socialutskottet under min första tid där 2017 eftersom jag såg att det fanns omfattande problem.

Det var en ganska stor del av vårt oppositionsarbete att få den tidigare regeringen att förflytta sig och göra insatser när det gäller Sis. Men det är många regeringar bakåt i tiden som inte har lagt det engagemang och den kraft på Sis de borde ha gjort. Det innebär att det är ett gemensamt ansvar för en ledamot som inte minst är företrädare för ett tidigare regeringsparti och för mig att ta detta vidare på ett ansvarsfullt och kraftfullt sätt.

Jag vill också säga att det inte är acceptabelt att barn och ungdomar får vänta på sin vård. Precis som ledamoten underströk har man rätt till vård och behandling, och man ska få vård och behandling av hög kvalitet. Därför är det oerhört angeläget att de pauser som nu har gjorts till exempel när det gäller särskilda satsningar på flickor varar så kort tid som möjligt, för vi vet att de har spelat en stor roll. Där finns också kopplingar till att man arbetar två och två och aldrig har ett ensamarbete.

Jag följer Sis verksamhet väldigt noga, och ett av problemen är liksom i så många andra välfärdsyrken att man har svårigheter med att rekrytera personal till Sis verksamhet. Det gör att detta blir ännu mer komplicerat. Men det är viktigt att kvaliteten i verksamheten upprätthålls, även under den akuta situation som vi just nu ser.

Vi har någonting i Sverige som kommunerna ofta understryker, nämligen kommunalt självstyre. Det innebär att en stor del av behandlingskedjan när det gäller barn och unga som är på glid av olika orsaker är kommunernas ansvar. Detta säger jag inte för att på något sätt skjuta bort statens ansvar, men det blir ett problem när inte hela behandlingskedjan hanteras på vägen till Sis, som ju ska vara den sista delen i en behandlingskedja för dessa utsatta barn och ungdomar.

I dag är situationen att de ungdomar som är färdiga att skrivas ut från Sis är ungefär lika många som de som står på kö på väg in till Sis. Det innebär också att kommunerna har ett ansvar i att kunna ta emot. Men när jag möter kommunerna och diskuterar med dem förstår jag deras bekymmer. De är oroliga för att de inte är tillräckligt väl förberedda och pekar på oron över att en nyutskriven ung man som har vistats i kriminella miljöer ska sugas upp igen i kriminell verksamhet på direkten eller åtminstone på väldigt kort tid.

Detta betyder - det blir min slutsats - att vi måste hitta nya former. Detta måste vi göra mellan kommun och stat, för det kommer aldrig att fungera om man skyller på varandra, utan vi måste se de här barnen och ungdomarna. I dag placeras så unga som åttaåringar på Sis för att kommunerna inte hittar former för att möta dessa unga. Så kan vi inte ha det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag har också träffat kommunala företrädare som är lite brydda över det svar som statsrådet har gett. För de ser att när barn eller ungdomar måste placeras akut för att det finns överhängande risk för att barnet skadar sig själv eller andra så finns det inga akutplatser. Det statsrådet redogör för är platser vid utskrivning. Är det inte lite att blanda äpplen och päron? Akutplatserna är en annan typ, en som måste till direkt, och sedan finns det de platser där man behandlas. Det är vad jag har hört från kommuner. Det vore bra med ett klargörande i den delen.

Det kan också vara så att man gör olika bedömningar. Statsrådet är själv inne på att det måste till ett samspel. Det kan väl kanske också bli bättre, det vill säga att om kommunen faktiskt inte gör bedömningen att det finns en bättre insats än den som Sis kan ge är detta något man måste ta in i ekvationen och se att det kanske är så att Sis måste kunna erbjuda bättre behandling.

Det finns en enorm potential här. Till exempel går det inte att frikoppla diskussionen om Sis-hemmen från diskussionen om ungdomspsykiatrin, bup. Vad händer med en vårdkontakt när en person från till exempel Uppsala plötsligt placeras i Boden, när man ska ta över vården och vården ska ske inom den slutna formen av Sis-hem?

Jag tror att det finns anledning att överväga hur man ska underlätta en kontinuerlig behandling. Både i den förra diskussionen och den här interpellationsdebatten har jag uppfattat det som att statsrådet är intresserad av att ha en fortsatt dialog. Det här är svåra frågor, och det ska man ha respekt för. Men det är också väldigt viktiga frågor, för inom Sis finns nycklarna till att de ungdomar som har råkat värst ut i vårt samhälle kan få en chans, kan må bättre och kan komma tillbaka till bra liv, men också risken att personer kan drabbas av ett vårdmisslyckande. Det kan vara ett misslyckande med personer som finns i en gängkriminell miljö och som kommunen beslutar att tvångsomhänderta och placera i en sluten miljö, men som när vi inte har platser hamnar i öppna HVB-hem där de går som de vill. Det är djupt tragiskt, och det är nog också väldigt provocerande för dem som råkar ut för gängbrottsligheten att samhället är så tandlöst i handling. I tanken finns en idé om vård i sluten miljö, men sedan blir det inte så för att man inte har resurserna.

Jag tror, avslutningsvis, att det är väldigt viktigt att vi tar ett helt nytt grepp, att vi är inriktade på framtid i den här diskussionen. Vi måste tala minst lika mycket om de här ungdomarna som om Kriminalvårdens uppdrag: Oavsett vem som i framtiden kommer att behandla dem måste vi ha en lösning, och den måste finnas här och nu, och vi måste adressera de här frågorna för de är så pass viktiga. Jag hoppas på att kunna få några klargörande svar här och att vi kan fortsätta diskussionen även när den här interpellationsdebatten är slut.

Herr talman! Tack, ledamoten, för vad jag uppfattar som ett helhjärtat engagemang i att försöka vara konstruktiv framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror också att vi har en situation som vi måste lösa här och nu, och jag kan försäkra ledamoten om att det pågår ett arbete med att skyndsamt få fram dessa platser. För oavsett hur kommunernas beredskap ser ut när det gäller att ta emot de ungdomar som nu är utskrivningsklara måste vi få fram fler platser. Jag vet att det pågår ett hektiskt arbete med att lösa detta. Vi vet också att den resa som Sis är ute på nu innebär att vi får fler platser om några månader. Detta är alltså långsiktiga platser som fortfarande inte löser situationen här och nu.

Men det är klart att det finns ett visst antal platser på Sis, och när färdigbehandlade ungdomar skrivs ut därifrån är Sis en myndighet som har lärt sig att vara flexibel och som kan ställa om. Det innebär också att när ungdomar skrivs ut blir det platser över som man kan fylla.

Jag har rest runt och besökt jag vet inte hur många Sis-hem. Om ledamoten inte har gjort det kan jag rekommendera det, för det ger en väldig insikt. När jag började att resa runt 2017 var det skrämmande att se de lokaler jag möttes av. En del av dem är som gamla sommarstugor från 50talet. Nu är det lätt att säga att det inte är lokalerna som är det viktigaste utan innehållet, och det är jag den första att hålla med om, men lokalerna säkerställer ändå att man kan göra en differentiering mellan tjejer som skär sig, som skadar sig själva, och de fall där vi har svåra problem med droger och de där vi har kriminella ungdomar. Dessa behov är väldigt olika, och det fungerar sällan att placera dem tillsammans. Till detta har väldigt många av våra unga NPF-diagnoser, vilket visar på ett annat misslyckande i vårt samhälle.

Där är inte minst skolverksamheten inom Sis något som jag vill lyfta fram som en positiv del. Inte sällan har dessa barn och unga misslyckats i skolan, och inom Sis möter man ibland ungdomar som tyvärr inte kan vare sig läsa eller skriva och som behöver mycket stöd och hjälp för att lyckas i livet utanför. Detta är otroligt viktigt.

När det gäller exemplet med Uppsala och Boden är det en av de delar som jag förtvivlat under flera år har lyft upp till den tidigare regeringen, nämligen att vi behöver se över hur vi kan arbeta på ett samlat sätt i Sverige. Detta är en fråga där olika regioner väljer att svara Sis på olika sätt när det gäller den viktiga psykiatrin. Det föranleder diskussioner som vi behöver ha i närtid om hur vi på ett bättre sätt ska kunna tillhandahålla denna viktiga vård och en behandling av hög kvalitet. Sis har ett uppdrag att göra detta men är beroende av den regionala hälso- och sjukvården.

Sammantaget finns det många saker som vi behöver göra, men jag kan försäkra ledamoten att det är en resa som har börjat med full kraft.

Herr talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaret. Där fanns en passus om att regeringen har satsat på att rabattera Sis-platserna för kommunerna. Situationen är nu så pass allvarlig att det kanske finns anledning att titta på om det inte vore lämpligare att fokusera resurserna på att Sis ska ha platser till dem som vill placera.

Enligt Alexander Ojanne är det stora problemet inte först och främst kommunens kostnad för placeringen utan att kommunen förvägras att placera i Sis. Nu har vi en extrem situation med en extrem våldsspiral, och vi har många unga i gängmiljöer som är en fara både för andra och för sig själva. Att samhället inte kan erbjuda dem plats är vårt gemensamma ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste gratulera statsrådet till valvinsten, men med denna vinst kommer också ansvaret i regeringsställning. Jag hjälper gärna till med goda råd, men i slutändan är det regeringen som ansvarar för att det fungerar.

Som jag började mitt anförande med att säga är detta en central uppgift för staten. Oavsett vad man anser att staten ska pyssla med eller inte tror jag inte att det finns någon väljare som inte tycker att det är regeringens ansvar att se till att de som samhället utifrån lagparagrafer har bedömt ska vara inlåsta också ska bli det och att de ska få den vård som de förtjänar - den bästa möjliga vården.

Avslutningsvis: Tack för en bra interpellationsdebatt! Jag önskar all lycka med det arbete som måste till för att lösa situationen.

(Applåder)

Herr talman! Stort tack, ledamoten, för debatten! Om det är något jag kan försäkra är det att jag, oavsett om jag är i opposition eller i regeringsställning, tar ett stort ansvar för att föra utvecklingen framåt i fråga om Sis. Så är det.

När det gäller de rabatterade platserna är det möjligt att Stockholm tycker att priserna inte är ett stort problem. Jag reser dock runt i landet och kan försäkra ledamoten att för små kommuner kan ett fåtal placeringar kullkasta en hel ekonomi och en hel budgetsituation. Detta är viktigt, men med det sagt kan vi se att den rabattering som både den tidigare och den nuvarande regeringen har haft inte helt och hållet har fått de effekter som vi skulle önska.

Det finns tendenser att man inte tar ansvar för alla delar i vårdkedjan, och därför behöver vi titta på alternativ som är mer balanserade och placeringsneutrala, för att få ett mer rimligt utfall. Bara misstanken att man på grund av rabatterade Sis-platser väljer att inte hantera hela behandlingskedjan, där till exempel HVB är en viktig del, är naturligtvis väldigt olycklig.

Det är mycket som behövs, och många saker är på väg att ramla på plats. Jag är bekymrad över rekryteringssituationen, men vi följer Sis väldigt noga och kommer också att fortsätta att stötta Sis på deras resa. Men vi kommer också att återkomma med fler förslag, och jag hoppas att det blir i närtid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.