Herr talman! Riksrevisionens rapporter brukar alltför sällan leda till längre anföranden i Sveriges riksdag. Men som ordförande för riksdagens råd för Riksrevisionen tycker jag att fler av de utmärkta rapporterna från Riksrevisionen borde uppmärksammas mer.
Riksrevisionen är en av de myndigheter som lyder direkt under riksdagen, och att ha en kompetent och självständig riksrevision som både granskar ekonomi och utfall av politiska beslut är oerhört viktigt för oss folkvalda politiker.
I dag tänker jag uppmärksamma en rapport från Riksrevisionen som har den minst sagt uppseendeväckande rubriken På skakig grund. Detta är nog den mest allvarliga rapport jag sett under mina år som riksdagsledamot, och den riktar kritik mot regeringar av olika färg. Redan rubriken antyder att granskningen inte direkt fallit väl ut, och att Riksrevisionen väljer rubriken På skakig grund efter en granskning av stora politiska reformer är faktiskt alarmerande.
Vad är det då Riksrevisionen har granskat? Jo, den har granskat om ansvariga regeringars förslag till beloppsmässigt stora reformer har varit välgrundade och väl analyserade. Granskningen har avgränsats till 25 stora reformer som genomfördes 2000-2017. Granskningen omfattar därmed fem olika regeringar av olika politisk färg - tre socialdemokratiskt ledda regeringar och två alliansregeringar.
Riksrevisionen har granskat hur väl regeringarnas propositioner beskriver olika frågeställningar med betoning på vilka samhällsproblem som ska åtgärdas, vilka mål och effekter man har eftersträvat, vilka konsekvenser som förslagen kan förväntas få, vilka kostnader som reformerna kan beräknas medföra samt hur målen är tänkta att utvärderas.
"Den generella slutsatsen är att reformförslagen för ovannämnda områden alltför sällan uppfyller de krav man kan ställa för att underlaget ska kunna anses vara välgrundat och väl analyserat. I mer än hälften av fallen bedömer vi att det saknas en tillfredsställande beskrivning av reformernas förväntade effekter eller mål."
Det är rimligt, enligt Riksrevisionen, att regeringen i möjligaste mån redogör för en reforms förväntade effekter eller dess mål i kvantitativa termer. Det är centralt att det finns tydliga mål och förväntade effekter inför en framtida utvärdering.
Detta är Riksrevisionens slutsats, och den är svår att säga emot.
Riksrevisionens uttalanden är faktiskt en riktigt rejäl sågning. Man säger alltså rakt ut att det läggs fram politiska förslag om beloppsmässigt stora reformer utan att det finns någon tydlig konsekvensanalys och inte heller några förväntningar på effekter eller uttalade mål med reformerna. Dessutom görs alltför sällan utvärdering i efterhand av reformernas effekt. Jag tycker att det är en närmast häpnadsväckande hård kritik.
Jag vill återigen påpeka att det här inte är någon kritik mot någon specifik regering eller mot ett specifikt politiskt parti. Rapporten avser alltså fem olika regeringar av olika färg från 2000 till 2017. På en direkt fråga från finansutskottet när Riksrevisorn föredrog rapporten svarar man att man inte ser någon större skillnad mellan olika regeringar, oavsett politisk färg, och inte heller någon större förändring över tid.
Faktum är att jag som riksdagsledamot skäms lite grann över det som Riksrevisionen skriver. Det borde helt enkelt inte vara så här. Men tyvärr ser vi hela tiden resultat ute i samhället som beror på bristfälliga politiska beslut utan konsekvensanalys.
Ett aktuellt exempel är energipolitiken, där man ju är nyfiken på hur konsekvensanalysen såg ut inför beslutet att avveckla kärnkraft i förtid och ersätta den med väderberoende elproduktion. Vi har också sett stora brister i konsekvensanalys på fler områden genom åren, exempelvis inom migrationspolitiken, klimatpolitiken, arbetsmarknadspolitiken och kriminalpolitiken. Effekter av dåligt genomtänkta beslut syns hela tiden i vår vardag.
Även när det gäller infrastruktur syns problemen. Tågtunneln Västlänken i Göteborg är ett aktuellt exempel. Delsträckan förbi Liseberg, inklusive stationen vid Korsvägen, budgeterades till 3,7 miljarder kronor. Det var det vinnande anbudet. I dag är 40 procent av sträckan färdigbyggd, och redan har entreprenören fakturerat ut 5,7 miljarder kronor. Det är alltså en kostnadsökning på 2 miljarder eller över 50 procent. Då återstår 60 procent att bygga. Hur kan det ens bli så här illa? Vad gjorde man för konsekvensanalyser innan?
Herr talman! Jag kan räkna upp en massa exempel, men jag ska inte ta fler nu. Jag tycker att det räcker.
Det positiva är att regeringen tar Riksrevisionens kritik på stort allvar. I regeringens utmärkta skrivelse om rapporten från Riksrevisionen instämmer man i bedömningen att arbetet med konsekvensutredningar och utvärderingar kan förbättras. I skrivelsen redovisar regeringen också ett antal åtgärder.
Riksrevisionens rapport om besluts-underlag inför stora reformer
Bland annat föreslås att konsekvensutredningar ska tas fram tidigare i processerna, och man ger också Ekonomistyrningsverket ett uppdrag att försöka att koordinera det här och att utveckla metoder, vägledning och utbildning när det gäller att göra konsekvensutredningar. Det föreslås också att konsekvensutredningar ska innehålla kriterier och indikatorer för uppföljning och utvärdering, vilket borde vara en självklarhet, samt att man också ska ange vilken aktör som så småningom ska göra utvärderingen av reformerna.
Jag passar därför på att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Herr talman! Riksdagen tar ut nästan världens högsta skatter av svenska folket. De har i sin tur rätt att förvänta sig att vi värnar om skattepengarna. I detta ligger att alla politiska beslut måste föregås av en grundlig konsekvensutredning, att beslut är väl genomtänkta och har ett tydligt mål som man kan följa upp och att man verkligen utvärderar väntade effekter av ett beslut. Om inte effekten blir den önskade måste man rimligen också kunna ändra det aktuella beslutet.
Av denna anledning ville jag särskilt lyfta fram denna rapport. Vi måste bli bättre - mycket bättre. Det ansvaret har vi mot våra väljare, oavsett parti.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 21.)
Ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt
