Interpellationssvar - Åtgärder för att skydda vargen - 2023-02-17

Herr talman! Rebecka Le Moine har frågat mig vad jag tänker vidta för åtgärder för att stärka skyddet av vargen.

Frågan ställs med anledning av den licensjakt som just har genomförts. I Naturvårdsverkets vägledning till länsstyrelserna inför vinterns licensjakt anfördes följande: "Utifrån vargstammens utveckling de senaste åren anser Naturvårdsverket att det nu kan finnas utrymme att besluta om större uttag vid licensjakten på varg än tidigare år."

Länsstyrelserna följde vägledningen och beslutade i september att 75 vargar får fällas vid kommande licensjakt. Detta är den största beslutade jaktkvoten på varg sedan licensjakten infördes. Som jämförelse beslutades det att 33 vargar skulle få fällas vid licensjakten 2022.

Vargen har i dag en stark skyddsklassning, och vargstammens utveckling i Sverige har under de senaste 20 åren haft en ökande trend när det gäller antalet individer. Vid den senaste inventeringen var vargpopulationen cirka 460 individer, vilket är betydligt fler än nuvarande referensvärde på 300 individer.

I sammanhanget vill jag även nämna att riksdagen i maj 2022 beslutade om ett tillkännagivande som handlar om att referensvärdet för vargstammen - det vill säga hur många vargar som krävs för att vargstammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus - bör vara mellan 170 och 270 vargar. Enligt tillkännagivandet bör det hållas i det nedre spannet om 170 individer, bland annat med tanke på att vargpopulationen förtätas.

Den tidigare regeringen gav samtidigt Naturvårdsverket i uppdrag att utreda referensvärdet för varg. Naturvårdsverket ska analysera om, och i så fall under vilka förutsättningar, vargens referensvärde i fråga om populationsstorlek för gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet skulle kunna vara inom intervallet 170-270 som angavs i propositionen En hållbar rovdjurspolitik som riksdagen beslutade om redan 2013.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag avser att följa utvecklingen noga. Vargen ska ha förutsättningar för att långsiktigt finnas i Sverige, och vi måste leva upp till våra EU-rättsliga förpliktelser. Men det behöver vara en betydligt mindre stam än i dag.

Herr talman! Vi debatterar vargen, en art som är upptagen på Sveriges rödlista och klassificerad som starkt hotad. Det här är en art som vi i Sverige från politikens håll har ett ansvar för att bevara. Vi har också bakom oss ett färskt globalt naturavtal som handlar om att vi ska stoppa utrotningen och vända trenden.

Om jag försöker hitta något glädjeämne i svaret skulle det vara att regeringen avser att vi ska leva upp till EU-rättsliga förpliktelser. Vargen ingår ju i art- och habitatdirektivet, och i och med vårt medlemskap i EU har vi också de här förpliktelserna att bevara arten varg.

Det finns många konflikter kring varg i Sverige, och där menar jag att det är vår uppgift som politiker att se till att det går att hitta vägar framåt. Det handlar om samexistens, och det handlar om förebyggande åtgärder för att se till att människor som på olika sätt drabbas av varg, som utsätts för upprepade attacker och som känner oro kan känna att de har stöd. Det ska finnas informationskampanjer, dialogprocesser, pengar att söka och ersättning att få.

Dessa frågor just kring de förebyggande åtgärderna och hur man kan få till en bättre samexistens är ofta Miljöpartiet ensamt om att lyfta i sammanhanget.

Det går inte att lösa problemet genom att skjuta bort vargen. Det bryter som sagt också mot våra konventioner och de olika mål som vi har antagit. Vargen är isolerad och inavlad. Det är en väldigt känslig population som vi har. Vi har i och med vårt EU-medlemskap också förpliktat oss att se till att vargen har en gynnsam bevarandestatus, något som kräver långsiktiga livspopulationer.

I det underlag som Naturvårdsverket tog fram 2015 bedömdes att en långsiktigt livskraftig vargstam skulle behöva omfatta minst 1 700 djur. Det nuvarande svenska referensvärdet på 300 vargar sattes för att motsvara en kortsiktig vargstam. Det här är en viktig skillnad mellan det kortsiktiga och det långsiktiga bevarandet av vargstammen. Även om man kan tänka sig att Sverige skulle kunna dela en långsiktigt livskraftig vargstam med Finland skulle rimligen Sveriges andel bli betydligt större än 300 vargar.

Min fråga till landsbygdsministern är därför: Hur ser ni på detta? Hur menar ni att tillkännagivandet om att sänka referensvärdet skulle kunna förenas med att uppnå en långsiktigt livskraftig vargstam?

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Herr talman! I senast publicerade data gällande status på varg i Europa framhålls en generellt sett positiv trend för vargen. Vargen på europeisk nivå bedöms vara livskraftig enligt Internationella naturvårdsunionens rödlistekriterier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vår bedömning är därför att det även är rimligt att sänka vargens skyddsstatus på europeisk nivå. Om vargen listas i bilaga 5 kommer vargen att ha samma skydd enligt art- och habitatdirektivet som exempelvis våra svenska sälarter och bävern. Vargen är dessutom redan listad i bilaga 5 i ett antal medlemsstater, däribland Estland, Lettland, Litauen, Slovakien och Polen. Även delar av vargpopulationerna i Finland, Spanien och Grekland är listade i bilaga 5.

Regeringen anser inte att det är bra att skyddsnivån för varg skiljer sig mellan olika medlemsländer på det här sättet. Skillnaderna kan ifrågasättas länderna emellan och på ett negativt sätt påverka synen på direktivet och i förlängningen även negativt påverka en långsiktig, hållbar förvaltning av varg.

Den förra regeringen lämnade som sagt ett uppdrag till Naturvårdsverket som syftar till att se under vilka förutsättningar vargens referensvärde i fråga om populationsstorlek för gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet skulle kunna vara inom intervallet 170-270.

Det uppdraget ligger kvar, det pågår och vi kommer att följa det när det återkopplas. Men just nu ligger det hos vår expertmyndighet. Uppdraget innebär också att myndigheterna ska titta på riktlinjer kring att kunna flytta genetiskt viktiga vargar och hur skyddsjakt ska kunna utvecklas för att bidra till de övergripande målen vi har i rovdjurspolitiken.

Jag kommer att fortsätta att verka för att sänka vargens skyddsstatus i EU:s regler genom att föreslå att vargen flyttas från bilaga 4 till bilaga 5. En sådan ändring kan öka möjligheten till exempelvis skyddsjakt för att minska konflikterna mellan människor och varg. Då skulle också Sverige i större utsträckning självt kunna bestämma hur vargen ska förvaltas.

Herr talman! Det där är någonting som många fortfarande upprepar som en typ av sanning: Ju fler vargar vi får skjuta i licensjakten, desto färre kommer vi att skjuta illegalt och desto större kommer acceptansen för varg att vara.

Jag tror att det här är helt fel fokus. Ska vi öka acceptansen för varg behöver vi bättre stötta de människor som bor på landsbygden i eller nära reviren. Vi behöver jobba förebyggande, vi behöver höja ersättningar, vi behöver över huvud taget se över och lägga fram politik för samexistens.

Min ursprungliga fråga var på vilket sätt landsbygdsministern ämnar skydda vargen och stärka skyddet. Svaret jag får är att vi ska sänka skyddsstatusen för varg, och vi ska också minska populationen. Det är i alla fall ett väldigt ärligt svar - inte ett svar jag hade önskat, men det är mycket ärligt, och det kan man i alla fall vara tacksam för.

Det finns en del siffror som det brukar refereras till - 170, 270, 300 vargar. Har vi nått den gränsen, som ofta refereras som någon typ av smärtgräns, så har vi uppnått gynnsam bevarandestatus. Det här handlar återigen om den kortsiktiga livskraften.

Jag är bevarandebiolog. Vi pratar ofta om den långsiktiga livskraften, och det är också det som finns med i det rättsliga begreppet gynnsam bevarandestatus, som vi har att förhålla oss till i alla fall så länge vi är med i EU. Vi får se om det här blir en swexitfråga eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Gräver man lite grann i de här studierna och siffrorna kan man också snabbt få fram att studiens huvudförfattare har skrivit att det är "abuse of science", alltså missbruk av vetenskap, att använda siffrorna på det här sättet eftersom man bara pratar om det kortsiktiga i de här modelleringarna och scenarierna. I verkligheten har vi andra faktorer som också spelar in, men de tas inte med när man tar fram dessa siffror. Därför behöver vi omvärdera och titta på andra siffror så fort vi pratar om långsiktiga, livskraftiga populationer.

Ett annat hot mot vargen är just den illegala jakten. Det har visat sig att ju fler vargar vi skjuter legalt, desto mer verkar den illegala jakten på varg öka. Det skjuts i våra nationalparker, något som det råder stor tystnadskultur kring. Det finns också organisationer som har uttalade nollvisioner kring varg. Nu har ju Kristdemokraterna själva inte sagt att man har en nollvision, utan man har sagt att man vill halvera vargstammen och sänka statusen. Vi är alltså inte riktigt i det radikala att vi ska fasa ut och totalt utrota en art.

Sådana organisationer finns dock, och en sådan organisation har också fått miljonbelopp från Naturvårdsverket. Det här tycker jag är väldigt skrämmande eftersom det direkt bryter mot de miljömål vi har och de konventioner som vi precis har skrivit under som handlar om att vi verkligen ska bevara vargen, stoppa utrotningen och vända trenden.

Jag har följande frågor till landsbygdsministern: Hur kommer ni att se till att minska den illegala jakten? Vilka verktyg har ni och vilka åtgärder kommer ni att vidta för att få bukt med den illegala jakten av rödlistade arter?

Herr talman! Jag tror att jag och Rebecka Le Moine kan slå olika organisationer som får bidrag av svenska staten i huvudet på varandra resten av hela den här debatten och flera andra interpellationsdebatter. Därför tänker jag inte kommentera de organisationer som Rebecka Le Moine stöder.

Jag, Kristdemokraterna och regeringen anser inte att vi ska utrota vargen i Sverige. Det handlar om att ha en kontrollerad jakt och om att man vill skydda sin egendom, sina djur och ytterst sig själv från ett rovdjur, som inte är någon sagofigur, som är ett rovdjur med kapaciteter som rovdjur har, som kan vara oerhört skrämmande, framför allt i områden med hög vargkoncentration, där problemet blir påtagligt. Det är påtagligt för den lantbrukare som inte längre vågar hålla sina djur på lite avstånd från den direkta gårdsmiljön för att man är rädd för vargattacker. Det kan vara antingen för att djuren de facto rivs eller för att de skräms ut i skogen och blir borta för alltid.

Det här har gått så långt i vissa delar av Sverige att det påverkar bönders företagande oerhört negativt. Det påverkar i sin tur den livsmedelsförsörjning som vi behöver stärka i vårt land av en mängd anledningar, inte minst det säkerhetspolitiska läget.

Jag funderar ibland över när det är nog för Miljöpartiet. De senaste 20 åren har vargpopulationen ökat med närmare 700 procent i Sverige. I Europa anser naturvårdsinstitutioner att vi har en hyfsad utveckling vad gäller vargen. I flera EU-länder ökar populationen av varg. Här pratar Rebecka Le Moine om tusentals vargar. Är då beskedet från Rebecka Le Moine i dag att vi ska ha varg i renskötselområden? Ska det vara fullständig utbredning av varg i Skåne och i Mälardalen? Den börjar komma nu men inte på samma sätt som i Dalarna och Värmland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tätheten mellan djurgårdarna i Skåne är en helt annan än vad den är i exempelvis mitt hemlän Värmland. Vi har förvisso ibland stora problem med skador på tamdjur och så vidare, men i fråga om att leva sida vid sida bävar jag faktiskt för den dag det finns än fler revir och än högre täthet av varg i södra delarna av Sverige. Där håller bönderna djuren betydligt tätare än på andra ställen där vargen finns.

Vi kommer att få stora problem om vi inte kan hålla vargstammen på en hanterbar nivå. Det kommer annars att få konsekvenser för svensk livsmedelsförsörjning, och det är inte jag beredd att ställa upp på.

Birgitta Karstensson och Karl-Erik Keck från Torsby har insett vikten av en generös skyddsjakt på varg. De skriver i ett gemensamt uttalande: Skyddsjakten borde bli mer generös allteftersom vargstammen växer. Snart borde vi kunna komma dithän att varenda varg som angriper tamdjur tas bort snabbt och effektivt genom skyddsjakt i någon form. Då kan vi minska angreppen på både hundar och får.

Herr talman! Det är ju skillnad på skyddsjakt och licensjakt, vilket jag hoppas att landsbygdsministern är medveten om. Skyddsjakten är Miljöpartiet för, och licensjakten är vi emot.

Vid skyddsjakt bedriver man jakt mot de individer som har orsakat problem. Det kan vara upprepade rivningar eller ett oskyggt beteende. Det kan vi absolut se som en sista åtgärd när man inte kan hitta andra lösningar.

Däremot är licensjakten inte lika specifik, utan den är uttalat för att öka acceptansen för varg. Vi ser det som ett stort misslyckande att den illegala jakten faktiskt ökar, trots en generös licensjakt. Vi har haft den största jakten i modern tid, och efter det att den har avslutats har 57 vargar, det utrotningshotade djuret varg som vi har ett ansvar för, skjutits i licensjakt. Vi vet inte heller vilka av dessa individer som var genetiskt viktiga vargar som har fällts i jakten. Det är alltså stor skillnad på skyddsjakt och licensjakt.

Jag vill återkomma till frågan om den illegala jakten. Jag hoppas att vi kan ha en samsyn. Det är fråga om organiserad brottslighet som breder ut sig där människor tar lagen i egna händer och skjuter djur utan att ha tillstånd.

Ministern får gärna rabbla upp de organisationer som jag är med i. Jag nämnde faktiskt inte någon organisation vid namn, utan jag beskrev deras visioner, som handlar om en nollvision på en art. Jakten öppnar för att aktivt utrota en art ur de svenska ekosystemen.

Jag vill gärna höra landsbygdsministerns uppfattning om hur vi ska få bukt med den utbredda illegala jakten.

Herr talman! Jag har inget till övers för vare sig tjuvfiskare eller tjuvjägare i något sammanhang. Jag tycker att man ska följa lagen. Jägare eller inte jägare ska man följa de lagar och regler som finns. Det är inget snack om något annat. Så är det med det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det finns indicier på att man i något jaktlag jagar varg har vi sett att polisen uppenbarligen prioriterar de brotten. Jag har inte sett sambandet mellan licensjakt och att tjuvjakten skulle öka, så långt som det låter som att Rebecka Le Moine har belägg för.

Vi kan återigen konstatera att på 20 år har den svenska vargstammen ökat med närmare 700 procent. Om det skulle råda den enormt omfattande tjuvjakt som beskrivs borde inte vargstammen ha ökat så relativt kraftigt som den har gjort den senaste tiden. Då är det kanske tvärtom så att både skyddsjakt och licensjakt förhoppningsvis bidrar till en större acceptans för vargen, det vill säga en större acceptans för att vi måste leva sida vid sida.

Vår politik syftar till att skapa trygghet och frihet för alla som bor och lever i Sverige, men vi lever också i en tid där vargen smyger sig allt närmare in på människors trygghet och frihet. Vi måste se den ökande trenden av att vargstammen de senaste 20 åren inte har påverkats mer påtagligt än tidigare.

Vi ska ha varg i Sverige, och den ska finnas långsiktigt i Sverige. Men regeringens politik är att stammen bör vara mindre än vad den är i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.