Fru talman och ministern! Tack så mycket för svaret! Jag ska bara göra en liten recap av varför vi över huvud taget tillsatte utredningen hösten 2021.
Syftet var att föreslå ett kvotpliktssystem för energieffektivisering för att åstadkomma ett marknadsbaserat och kostnadseffektivt styrmedel som kan öka energieffektiviseringstakten i Sverige och underlätta en snabb, smart och samhällsekonomiskt effektiv elektrifiering av samhället.
Utredningen fick tyvärr inte chansen att slutföra sitt arbete. Två dagar före julafton meddelade regeringen att utredningen skulle avsluta sitt arbete senast den 31 december, nio dagar senare. Utredningen skulle ha arbetat till den 31 mars 2023 och hade redan då arbetat i ungefär ett år och tre månader innan dess. Det är ganska anmärkningsvärt att avsluta en utredning i förtid, tre månader före planlagd avrapportering.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Varför menar jag att det är besvärande för regeringen att göra så? Jo, i slutskedet av utredningar brukar slutliga förslag tas fram, till exempel författningsförslag och konsekvensanalyser utifrån de förslag som läggs fram. När förslag och slutrapport sedan lämnas till regeringen blir de ofta föremål för en remiss, till exempel, där man ytterligare kan vässa förslagen och eventuellt sedan gå vidare med en proposition.
Allt detta valdes bort. Utredningen fick inte möjlighet att jobba klart och slutföra sitt arbete. Inga beslutsfattare fick möjlighet att ta del av förslagen. Ingen remissinstans fick möjlighet att tycka till om förslagen. Ministern överprövade helt enkelt frågan om kvotpliktssystemet innan utredningen fick chansen att göra sitt jobb. Det är anmärkningsvärt.
På vilka grunder lade man då ned utredningen i förtid? Först vill jag säga att det är mycket glädjande att regeringen också ser vikten av energieffektivisering. Där tycker vi lika. Det är mindre glädjande att se orsakerna till att utredningen lades ned.
Ministern anger att Sverige i dagsläget uppfyller energisparkrav genom ett slags räknesnurra - vi kan kalla det så - som baseras på energi- och koldioxidskatt. Men den här räknesnurran kommer inte att räcka för att uppfylla kraven till 2030 - om man inte kan tänka sig att höja energiskatten till 50 procent eller så. Och det var faktiskt en av orsakerna till att utredningen om vita certifikat tillsattes.
Ministern säger i klartext i svaret att expertmyndigheten ett flertal gånger har kommit fram till att ett kvotpliktssystem inte är det mest verkningsfulla styrmedlet. Men det stämmer inte riktigt. I den första utredningen 2006 sa Energimyndigheten att man tyckte att det var intressant, men för tidigt, att införa ett marknadsbaserat system. Man ville avvakta andra erfarenheter, till exempel från elcertifikathandeln.
Den andra utredningen, från 2010, dömde ut systemet. Därefter gjorde man en tredje utredning 2015. Då var man positivt inställd och sa att omständigheterna hade förändrats. Nya elmätare hade installerats löpande, vilket hade förändrat förutsättningarna. Andra länder hade också infört denna typ av system. Man sa att politiker behövde ange mål och att det fanns bättre förutsättningar att omvärdera slutsatserna från 2010.
Ministern menar i svaret att ett av huvudskälen till att lägga ned utredningen är att regeringen anser att statens roll gällande politiken för energieffektivisering i huvudsak bör bygga på energimarknader där styrmedel syftar till att korrigera marknadsmisslyckanden. Med anledning av detta vill jag ställa en fråga till ministern.
Det framgår av svaret att regeringen tänker satsa 400 miljoner kronor på energieffektivisering i årets budget. Vad är det för marknadsmisslyckande man vill rätta till med denna satsning?