Arbetsplenum - Justitieombudsmännens ämbetsberättelse - 2023-01-25

Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Herr talman! När jag först såg detta ärende på listan var min första tanke: En rapport - detta är väl inget märkvärdigt? Men så fel man kan ha! JO:s ämbetsrapport är fängslande läsning när man inser vilka variationer det finns i de anmälningar som kommer till JO.

Herr talman! JO har fått ett kraftigt ökat antal ärenden. Ökningen avser främst anmälningar som gäller Försäkringskassan, Kriminalvården, polisen och utlänningsärenden. Det som är problemet är att dessa myndigheter inte har någon ordinarie tillsyn. Detta gör att medborgarna skickar sina anmälningar direkt till JO. På detta sätt blir också tillsynen extraordinär. Jag har dock sett anmälningar som JO inte borde användas till. Men kommer det in en anmälan behöver JO givetvis göra någonting åt den, även om svaret är att klagomålet inte rör JO:s område. Jag såg på sociala medier att en medborgare hade anmält sin arbetsgivare till JO för att man på arbetet infört stämpling vid in- och utpassering. Det är en partsfråga, men den hamnade på JO:s bord.

Herr talman! Givetvis har JO försökt att lösa frågan om det ökade antalet ärenden, bland annat genom att delegera ärenden till byråcheferna. Det finns även en plan framöver att delegera ärenden till vana handläggare.

Konstitutionsutskottet tar upp följande i sitt ställningstagande: "En grundläggande förutsättning för att JO ska kunna fullgöra sitt extraordinära tillsynsuppdrag . är att det finns en välfungerande ordinär offentlig tillsyn och ett adekvat klagomålssystem." Vidare noterar utskottet att "2020 års JO-utredning gör bedömningen att det bör tillsättas en utredning med uppdrag att göra en bred översyn av den offentliga tillsynen". På det sättet kan man se vilket behov det finns av reformer och föreslå de ändringar som behövs när det gäller den ordinära tillsynen och klagomålssystemet inom respektive verksamhetsområde.

Fru talman! Detta är säkert att gå händelserna i förväg. Konstitutionsutskottet har precis fått den tjocka luntan om översynen av JO-ämbetet. Men när vi hanterar frågan och det man kommer fram till i översynen blir uppdraget att ta ställning till om det behövs en sådan utredning. När det gäller JO-ämbetet kommer arbetet att fortsätta.

Fru talman! Vilken funktion fyller riksdagens ombudsmän? Denna anrika institution instiftades 1809. Om man läser JO:s ämbetsberättelse, som vi i KU har gjort, och dessutom även den översyn av JO-ämbetet som presenterades i december blir syftet tydligt.

Ämbetet har till funktion att skydda den enskilde mot myndighetsövergrepp och att förhindra maktmissbruk. Allmänheten kan skriva till justitieombudsmännen och klaga på hur de blivit behandlade av myndigheter och deras befattningshavare.

Vid JO-utfrågningen i höstas, när ämbetsberättelsen presenterades, gjordes ett par nedslag i olika ärenden som hade väckt konstitutionsutskottets ledamöters intresse lite extra.

För egen del var jag intresserad av det faktum att vi alla i dag är publicister och kan göra våra röster hörda i olika sammanhang. Det kan uppfattats negativt, och det kan sedan få följder. Det var fallet för den polisman som i en insändare kritiserade sina överordnade eller för den lantbruksstudent som kritiserade hanteringen av grisslakt.

Inte mindre än 10 474 ärenden nyregistrerades 2021/22. De områden som ökade mest var klagomål som rörde hälso- och sjukvård, kriminalvård samt polis. Just det stora antalet ärenden från personer som är intagna och som rör Kriminalvården kanske är någonting som vi bör se över. Borde kanske i stället dessa ärenden hanteras av en egen myndighet? JO flaggar i sin ämbetsberättelse för att de står inför stora utmaningar när antalet ärenden kontinuerligt ökar.

Vi får se vad som händer framöver. Men till dess kan jag inte annat än att imponeras av den enorma kunskap och handlingskraft som våra fyra justitieombudsmän besitter.

Fru talman! Lite historienörd som jag är kunde jag inte låta bli att se vad som stod i 1809 års regeringsform.

Där står i 100 §: Justitieombudsmannen åligge att vid varje riksdag till riksens ständer aflämna en allmän redogörelse för sin förvaltning af det honom förtrodda ämbete samt däruti utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka lagarnas och författningarnas brister och uppgiva förslag till deras förbättring. Var han ock skyldig att emellan riksdagarna årligen ett utlåtande över dessa ämnen genom trycket kungöra.

Det är en viss tradition vi har när vi tar del av ämbetsberättelsen. Den finns tydligen sedan 1810. Det är i år en rätt tjock bok i den serien.

Fru talman! Man kan fundera över varför vi införde en JO. Jag tror att vi kan konstatera att det allra viktigaste är att det är någon sorts sista utpost. Det är en möjlighet att föra fram synpunkter på ett sätt som når riksdagen i dag.

Det är en möjlighet att få synpunkterna prövade inte i sak men i form. JO kan inte fatta ett beslut i stället för en domstol eller en myndighet. Men JO kan påpeka att det inte har gått rätt till eller att man borde ha kunnat göra annorlunda. Det kan för den delen påpekas att det har gått rätt till och att den som klagar är i ogjort mål.

Framför allt tror jag att det allra viktigaste är att vi alla vet att vi har rätt att få en saklig, oväldig och respektfull hantering av de synpunkter vi har och att vi kan lämna dem till JO. Det tror jag är den allra största rollen för JO.

Om man ser på de drygt 10 000 eller nästan 11 000 ärenden som varit föremål för behandling är en del av dem naturligtvis rätt så rutinartade. Men ett antal förtjänar att man tittar på djupet. För egen del var det ett ärende gällande avvägningen mellan politisk åskådning och åsikt i regeringsformen som kom utifrån ett klagomål gällande frågeställningar inför mönstring. Det väckte frågor för mig.

Man kan säkert hitta andra exempel i boken. Den är fördjupande och saklig. Samtidigt är den också en väldigt tydlig temperaturmätare. Klagomål kommer på de områden där medborgarna nu upplever att de har anledning att föra fram synpunkter.

På en gång är det både en möjlighet till fördjupning och därmed också eventuellt förslag till förändringar och förbättringar och en möjlighet att stämma av temperaturen och göra samma bedömningar.

Vi kommer i ett senare ärende om den JO-utredning som är genomförd att bland annat behöva ta ställning till om det ska göras några organisatoriska förändringar. Här har också nämnts behovet av eventuellt en första instans i fler ärenden än vad som är för handen just nu. Vi får återkomma till det.

Fru talman! När vi nu står med JO:s ämbetsberättelse är det med tacksamhet för den genomlysning det ger av det svenska samhället. Det är precis som det stod i 1809 års regeringsform. Det är också ett underlag för vårt framtida agerande.

Det är lätt att anbefalla läsning av ämbetsberättelsen. Det ger en väldigt trovärdig och genomarbetad bild av situationen som den är.

Fru talman! Det är för mig enkelt att ställa mig bakom utskottets förslag att ämbetsberättelsen läggs till handlingarna.

Fru talman! Det finns väldigt många myndigheter i vårt land. Men det är bara ett fåtal som lyder under riksdagen. En av dem är JO. Det är en riktig institution som jag uppskattar alltmer för varje år som går.

När Justitieombudsmannens årliga ämbetsberättelse kommer släpper jag nästan allt annat. Denna årliga bok är nog den viktigaste temperaturmätningen vi har på hur Myndighetssverige fungerar och har en minst sagt stolt historia. Jag får nog erkänna att det inte enbart är Ulrik Nilsson som är lite av en historienörd. Nu kommer jag att grotta ned mig lite grann - till utskottets förtjusning, antar jag.

Det är en minst sagt stolt historia. JO-ämbetet var en svensk uppfinning när det inrättades 1809. Även om mycket givetvis har förändrats sedan dess - det är ändå över 200 år sedan - är det ganska mycket i uppdraget som är sig likt än i dag.

Precis som då granskar man att lagar följs och att myndigheter och deras tjänstemän sköter sitt arbete. Precis som då gör man inspektioner och kan föreslå förändringar och förbättringar. Precis som då kan man väcka åtal, även om den rätten mest användes på 1800-talet. Framför allt handlar det om att ta emot klagomål från enskilda och genom sina beslut ge dem upprättelse när den offentliga makten har gjort fel.

I år precis som tidigare år har jag haft förmånen att arbeta i konstitutionsutskottet. Vi har i samband med överlämnandet också haft möjlighet att få träffa justitieombudsmännen och ställa frågor på både ett öppet och ett ordinarie sammanträde. Utskottet har dessutom nyligen besökt JO:s verksamhet. Vi kommer, precis som tidigare talare har sagt, även senare i år att behandla utredningsbetänkandet om översynen av JO-ämbetet.

Fru talman! Nyligen roade jag mig med att läsa gamla ämbetsberättelser. De finns tillgängliga på JO:s hemsida, men de allra äldsta finns på Kungliga bibliotekets hemsida.

Tidigare år när utskottet har behandlat ämbetsberättelsen har ledamöter, även jag, ibland funderat över vilket genomslag JO:s beslut egentligen får när exempelvis vissa myndigheter får återkommande kritik utan att förbättring verkar ske. Då är det en aning lustigt, eller kanske nedslående, att jag i den tidigaste ämbetsberättelse jag har hittat, från Carl Peter Törnebladh som överlämnades 1828, hittar ärenden som faktiskt liknar dem vi har kunnat läsa om de senaste åren. Eller vad sägs om att en herr Gren efter avkunnad dom år 1827 blev kvar i häktet i stället för att få komma i fängelse? Det är faktiskt precis som ett ärende i årets ämbetsberättelse där en intagen inte har förts över till anstalt inom den tid lagen anger.

Jag ska inte citera en massa 1800-talstext - dagens ämbetsberättelse är lite mer lättläst, och jag rekommenderar alla att läsa den - men en liten del av 1828 års inledning till JO:s ämbetsberättelse vill jag delge er andra. Jag ska försöka prata 1800-tal här; ni får visa förståelse: "Att om sådane förhållanden till Rikets Ständer, äfvensom till allmänheten afgifva berättelse; så visar sig deraf Lagstiftarens för samhällets bästa beräknade mening hafva varit, att väcka och underhålla uppmärksamheten hos Statens Embetsmän på deras pligters noggranna uppfyllande, genom medvetandet, att, till afvikelsernas beifran och kungörande, alltid emot dem står en annan lagligen constituerad Embetsmyndighet."

Jag tycker att detta lilla stycke fångar något som är minst lika giltigt i dag, nämligen att JO bara genom sin existens, men också givetvis genom sina granskningar, utifrån klagomål eller på eget initiativ, bevakar våra fri- och rättigheter, höjer rättssäkerheten i vårt samhälle och ytterst är en viktig aktör som är delaktig i att upprätthålla vårt demokratiska system. Om du eller jag skulle känna oss illa behandlade av det offentliga på något sätt finns det någon som vi kan vända oss till för att få vårt klagomål prövat och som står på vår sida, som bevakar dina och mina rättigheter. Det är något som vi bör värna om och vara rädda om.

Men då måste det också, precis som tidigare talare har sagt, och som också KU har sagt flera gånger tidigare, finnas ordinarie tillsynssystem så att JO:s resurser kan användas till den extraordinära tillsynen. Detta är väldigt viktigt till exempel vad gäller kriminalvården. Det är inte rimligt att JO ska behandla så många klagomål därifrån som hade kunnat granskas av en ordinarie tillsynsmyndighet om en sådan hade funnits. Det är hög tid att man ordnar detta. Precis som flera har varit inne på tidigare är det något som utskottet under många år har framhållit och även gör i år. Detta gäller särskilt med tanke på att antalet klagomål har ökat över tid, vilket i sig givetvis inte enbart är negativt, men det är viktigt att JO har goda förutsättningar att utöva sin granskning och tillsyn.

Fru talman! Jag vill ändå säga något om de ärenden som är med i årets ämbetsberättelse. Det är viktigt att komma ihåg att bakom varje klagomål till JO finns en person som känner sig felaktigt behandlad och där tilltron till det offentliga troligen har försämrats.

Det kan vara fråga om långa handläggningstider hos myndigheter för dem som berörs. För en del människor innebär det att hela livet står på vänt. Det kan innebära en ekonomisk katastrof när man inte får beslut om till exempel ekonomiska ersättningar.

De ärenden som berör mig mest är när minderåriga, alltså barn, far illa. Även i år finns det tyvärr ett antal sådana fall där barn antingen själva eller genom att vara närvarande när en anhörig utsätts blivit vittne till eller offer för felaktig behandling av vår offentliga makt. JO lyfter fram flera ärenden, och jag ska nämna några.

Ett ärende gäller en pojke som först blev kroppsvisiterad utomhus för att sedan bli kroppsbesiktigad i ett trapphus - trots att sådant av integritetsskäl ska ske inomhus och avskilt.

Ett annat ärende gäller hur polisen beslutade att en flicka skulle förhöras, men när hon inte var hemma utan i stället i en butik åkte polisen dit och höll förhöret i butiken - trots att platsen och formerna för förhöret var i direkt strid med principer och bestämmelser.

I ett ärende omhändertog polisen en 13-åring utan grund, och efter att pojkens föräldrar berättat om detta i medier gjordes en orosanmälan av poliserna. JO:s utredning ger inte något stöd till att det fanns en särskild anledning för polisen att göra en orosanmälan.

Det har hänt att barn i socialtjänstens vård misstänkts ha utsatts för sexualbrott, men att socialtjänsten, trots vetskap, inte agerat.

Det är sådana ärenden som faktiskt stannar kvar ett tag. Givetvis är alla ärenden i JO:s ämbetsberättelse viktiga och berör människor, men just i ärenden som gäller utsatta barn är det inte svårt att fundera över vilka följder som uppstår för framtiden. Vilken tilltro kommer man att ha till vårt samhälle i framtiden när man har blivit utsatt för ett övergrepp i ung ålder?

Fru talman! Våra myndigheter har makt gentemot enskilda. En myndighetsperson kan besluta om åtgärder som är högst ingripande för den enskilda. Och en myndighet kan komma fram till att du är eller inte är berättigad till en viss förmån, ibland efter hyfsat kort tid, emellanåt efter lång väntan. Hur våra myndigheter ska agera bygger på de lagar vi beslutar om i den här kammaren. Så följer då våra myndigheter de lagar som vi har klubbat igenom? När du som enskild individ kommer i kontakt med myndigheter, får du en lagenlig och i övrigt korrekt behandling? Att se till att så sker är vad Riksdagens ombudsmän, JO, har ögonen på.

Under senare år har vi världen över tyvärr sett en tydligt negativ utveckling, en utveckling där allt fler stater går i auktoritär riktning och där allt färre av oss i världens befolkning lever i en fullvärdig demokrati. I dessa tider kan inte värdet av att värna rättsstatens principer nog betonas, det vill säga att värna rättssäkerheten och den enskildes grundläggande fri och rättigheter.

I Sverige går vår historia med en ombudsman som ska utöva tillsyn över myndigheternas efterlevnad av lagarna långt tillbaka, närmare bestämt till år 1809, då vi var först i världen med att inrätta en justitieombudsman. Den traditionen kan vi med rätta vara stolta över. Och den traditionen är något vi alla bör se till att värna. Att värna JO som institution är att värna den enskildes grundläggande fri- och rättigheter - något som JO har i uppgift att vaka över. Det är en uppgift som i tider när det blåser auktoritära vindar blir alltmer angelägen.

Fru talman! Ämnet för dagens debatt är den ämbetsberättelse som JO varje år presenterar. Berättelsen innehåller bara en bråkdel av de beslut som JO fattat under året som gått. Under den tid jag har till förfogande i talarstolen har jag möjlighet att beröra bara en bråkdel av det som finns med i ämbetsberättelsen - det finns stoff för att prata i timtal - men jag väljer att ta upp några saker som oroar.

Det senaste året har allvarlig brottslighet legat högt upp på den politiska dagordningen. Allvarliga våldsbrott som sprängningar och skjutningar får stora rubriker i medierna, och polisens möjligheter att hantera situationen diskuteras. Att drivkraften i den organiserade brottsligheten stavas pengar är välkänt, och ofta nämns narkotikamarknaden som den viktigaste inkomstkällan. Men verkligheten är inte så endimensionell. Kartläggningar som gjorts visar att bedrägerier drar in lika mycket pengar till kriminella som narkotikaförsäljning. Därför är det högst bekymmersamt att JO konstaterar att förundersökningar om framför allt ekonomisk brottslighet har handläggningstider som ofta är oacceptabelt långa. I många fall finns det risk att brotten preskriberas innan utredningen är klar.

Att en avgörande inkomstkälla för den organiserade brottsligheten inte beivras är ett dåligt betyg för brottsbekämpande myndigheter. Om miljarder fortsätter att rulla rätt in i grov kriminalitet näst intill riskfritt och utan att det får några konsekvenser för den som begår sådant som storskaliga bedrägerier - mot äldre, till exempel - kan vi nog tyvärr räkna med fortsatt starka muskler för de kriminella, och då kan våldsspiralen fortsätta.

Fru talman! När vi pratar om brottslighet och vikten av att förebygga och beivra den allvarliga brottslighet vi ser i samhället i dag fokuserar vi ofta på polisen och dess resurser. Det är visserligen inte så förvånande - det är ju med polisens ingripande som arbetet att beivra brott vanligtvis inleds. Men för att beivra brott krävs inte bara poliser. Det krävs åklagare som kan åtala och domare som kan döma, och tyvärr är det alltför ofta så att staten pumpar in resurser i något av leden men inte tar ett helhetsgrepp om rättskedjan.

För egen del är jag just nu klart bekymrad över satsningar eller snarare avsaknad av satsningar på domstolsväsendet, för hos domstolarna är läget minst sagt ansträngt. Det hör jag själv från olika håll.

Det här konstaterar även JO i den senaste ämbetsberättelsen, där fokus bland annat legat på den grundlagsskyddade rättigheten att en rättegång ska genomföras inom skälig tid. Detta eftersom klagomålen som rör långa handläggningstider i domstolar blir allt fler. Allmänna domstolar får allt fler brottmål att handlägga och har svårt att hålla jämna steg med inflödet. Här finns tecken på att prövningen av mer komplexa mål har skjutits fram i tiden och att omloppstiderna - alltså från att målet kommer in till att det avslutas - blir längre, framför allt vid hovrätterna. Det här är inte godtagbart, konstaterar JO.

Under det öppna sammanträdet här i riksdagen i november, när vi i konstitutionsutskottet hade möjlighet att ställa frågor till ombudsmännen, uttalade sig JO Katarina Påhlsson om läget vid de allmänna domstolarna. Hon framhöll att trycket där är högt till följd av att antalet brottmål som kommer in dit har ökat, straffen har skärpts för många brott och gränsen för obligatorisk häktning har sänkts. Det här har lett till att de häktade målen blivit fler. De häktade målen är så kallade fristmål - de går före i kön och måste tas först. Men det finns ju många andra brottmål som också är högst angelägna att handlägga - särskilt för den som drabbats - såsom bedrägerier, misshandel och rattfylleri.

Om det tar för lång tid att handlägga ett mål går det ut över rättssäkerheten, konstaterade JO. Vittnen glömmer vad de har sett, och man får inte tag i människor som har flyttat. Med det stora tryck som ligger på landets allmänna domstolar i dag finns det absolut risk för rättsförluster, framhöll JO.

Det förekommer att domare vid allmän domstol sitter i förhandling fyra dagar i veckan. Det är förhandlingar som ska förberedas och förhandlingar som ska ledas, och sedan ska man ha överläggning och skriva dom. Att sitta och avgöra mål på löpande band - det säger sig självt att det går ut över rättssäkerheten. Ja, det utgör faktiskt ett direkt hot mot den. Så uttryckte sig JO, detta därför att en domares roll är att göra en grundlig genomlysning av ett mål. Det måste få ta tid att döma, att fatta ett avgörande beslut. Det måste finnas utrymme för reflektion och kritisk analys.

Mot den bakgrunden vill jag verkligen understryka hur viktigt det är att vi värnar domstolarnas resurser och möjligheter att avgöra mål på ett rättssäkert sätt.

Med detta vill jag tacka riksdagens ombudsmän för det arbete som utförts gångna år. Jag yrkar i enlighet med KU:s förslag att JO:s ämbetsberättelse läggs till handlingarna.

Fru talman! 10 747 ärenden anmäldes till Justitieombudsmannen under verksamhetsåret 2021/22. Det är ärenden där enskilda personer upplevt sig felaktigt bemötta eller utsatta för felaktiga beslut. Varje ärende har naturligtvis sin egen berättelse, men ärendemängden i sig vittnar om hur vanliga samhällsmedborgare kan söka rätt och rättvisa gentemot stundom anonyma och kanske okänsliga myndighetsbeslut.

För 212:e gången behandlar nu Sveriges riksdag tjänsteberättelsen från Justitieombudsmannen. Denna institution är jämngammal med konstitutionsutskottet. Båda utgör en del av riksdagens kontrollmakt och inrättades genom 1809 års regeringsform, som flera varit inne på här tidigare.

När utskottet i förra veckan besökte JO:s kansli berättade chefs-JO om bakgrunden: det faktum att Sverige i början av 1800-talet var ett av de allra mest korrumperade länderna, där det inte var lag och rätt som styrde utan pengar och förbindelser. Den förste ombudsmannen - L.A. Mannerheim, som finns avbildad både i konstitutionsutskottets sessionssal och hos JO - reste land och rike runt. Hans granskningar av hur makt utövades gentemot medborgarna ledde till hundratals åtal mot korrupta tjänstemän inom statens förvaltningar.

I dag hör Sverige tack och lov till de minst korrumperade länderna, mycket tack vare den kontrollmakt som finns: Justitieombudsmannen som granskar myndighetsutövning inom statlig, regional och kommunal förvaltning, konstitutionsutskottet som granskar att Regeringskansliet och statsråden följer lagar och förordningar och Riksrevisionen och Justitiekanslern som bär sina respektive delar. Detta sammantaget bidrar till den allmänna tillit och tilltro till rättssäkerhet och allas likhet inför lagen som på det stora hela präglar vårt land.

I den ämbetsberättelse som dagens betänkande behandlar finns omfattande redogörelser för de i dag fyra ombudsmännens granskningar av att rättsväsendets olika delar och myndigheter som Migrationsverket, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, socialtjänsten, hälso- och sjukvården och skolan följer lagen, att deras beslut är sakliga och opartiska och att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter inte kränks. Genom dessa granskningar har JO enorm betydelse för den lilla människan som upplever sig illa eller oriktigt behandlad av en myndighet. Genom ett brev eller en anmälan via e-post till JO kan en utredning inledas, och de beslut som JO fattar är vägledande för liknande situationer i hela landet.

Något som jag vill lyfta fram i det här sammanhanget är samhällets skyldighet att vara tillgängligt även för dem som inte är digitaliserade. Under pandemin uppmärksammades svårigheten på vissa håll att boka tid för provtagning eller vaccination eller att begära ut vaccinationsbevis från Ehälsomyndigheten för grupper som saknade e-legitimation, vilket utestängde stora grupper. Så ska det inte vara, och jag vill tro att JO:s kritik var en ögonöppnare för många myndigheter om nödvändigheten att vara tillgänglig för alla, oavsett så kallad digital mognad eller tillgång till erforderliga digitala redskap.

Fru talman! JO tar upp en rad frågekomplex som utifrån den enskildes perspektiv belyser olika samhällsfunktioner. Som beslutsfattare och lagstiftare har vi en skyldighet att ta del av de problem som kommer i dagen och ta fram lösningar, exempelvis när det gäller de brister som påtalas inom rättsväsendet med långa häktningstider, långa väntetider till domstolsbehandling och därefter överfulla fängelser. Det påverkar i högsta grad den enskilda person som är föremål för brottsutredning och kriminalvård - men jag vill också påminna om brottsoffrets perspektiv.

Utskottet framhåller att en grundläggande förutsättning för att JO ska kunna fullgöra sitt extraordinära tillsynsuppdrag på ett ändamålsenligt sätt är att det finns en välfungerande ordinär tillsyn och ett adekvat klagomålssystem. Som exempel kan nämnas den ordinära tillsyn som Ivo utövar över hälso- och sjukvården och den som Skolinspektionen utövar över skolan. Men motsvarande granskningsmyndighet saknas inom rättsväsendet: polis, åklagare, domstolar och kriminalvård. Där är det JO som granskar.

Inom dessa områden, liksom inom hälso- och sjukvården, har ärendemängden ökat kraftigt. Detta kommer utskottet att ha i åtanke när vi senare under våren bereder ärendet om översyn av JO-ämbetet.

Fru talman! Jag är sist ut, och en hel del bra saker har sagts. Detta är ett ärende som vi är överens om ska läggas till handlingarna. Jag har några små reflektioner kring saker som kanske inte har sagts tidigare.

Fru talman! Utskottet föreslår att riksdagen lägger Justitieombudsmännens ämbetsberättelse 2021/22 till handlingarna. Bakom den sakliga och aningen torra formuleringen finns en 200-årig tradition och tusentals och åter tusentals timmars arbete av en dedikerad och särdeles kompetent grupp människor, med de fyra justitieombudsmännen i ledningen. Vi är dem ett stort, varmt och hjärtligt tack skyldiga.

Det är de som har vårt uppdrag att utöva offentlig tillsyn och, inte minst viktigt, tillhandahålla ett system för klagomål, öppet för alla som på ett eller annat sätt uppfattar sig som missförstådda eller som helt enkelt inte har fått något tillfredsställande svar från andra myndigheter. Detta system har numera förenklats så att det är möjligt att skicka klagomål via ett formulär på hemsidan.

Samtidigt har antalet klagomål ständigt ökat, till och med kraftigt. Detta kan ha flera orsaker. En är förstås att det, som jag precis nämnde, har blivit avsevärt enklare att skicka in ett klagomål. Ett annat är pandemin och senare vaccinationskampanjerna, som utlöste en lång rad likartade klagomål.

Det är alltså inte alls säkert att ett ökat antal klagomål faktiskt speglar ett stigande missnöje med hur saker och ting sköts i det offentliga Sverige. Det är naturligtvis viktigt att i efterhand söka klarhet i vad det egentligen är som fler anmälningar uttrycker.

Fru talman! Jag vill uppehålla mig ett par minuter vid en typ av ärenden som är särskilt intressanta och viktiga ur rättvisesynpunkt.

I ämbetsberättelsen finns ett specifikt ärende som rör ett LSS-boende, en brukare och brukarens syster, som vid två tillfällen uppfattat att hennes bror blivit inlåst och att han även för övrigt hade stora begränsningar i sin rörelsefrihet. JO uppmärksammade fallet och genomförde en undersökning av hur Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, agerat utifrån de klagomål som brukarens syster lämnat in.

En frågeställning för min del rör det förhållande att Justitieombudsmannen genomför en utredning avseende den granskning som Inspektionen för vård och omsorg gjort av det specifika boendet, alltså det som sker när granskaren granskas. JO konstaterade, vilket framgår av ämbetsberättelsen, att Ivo brustit i sin granskning såtillvida att de protokoll som upprättades egentligen inte gjorde det möjligt att avgöra om granskningen varit rimlig.

Fru talman! Detta leder mig tillbaka till min första mening om att utskottet föreslår att ämbetsberättelsen läggs till handlingarna. Det är självfallet helt korrekt och rimligt, och jag har inga andra förslag eller synpunkter på detta.

Men det finns en inneboende risk i att rapporter läggs till handlingarna. Jag har tidigare sett på kommunal nivå att relevanta och välformulerade iakttagelser av verksamheter, till exempel på särskilda boenden, blir till rapporter som också läggs till handlingarna. I de fallen är det förstås oftast de kommunala revisionsnämnderna som utfört arbetet, men principen är densamma.

I förlängningen finns det alltså som jag ser det en uppenbar risk för att brukare på våra olika boenden helt enkelt inte får det de har rätt till. Och när detta eventuellt påpekas av föräldrar, syskon eller andra leder det inte alltid någonvart. Saker och ting består helt enkelt, trots genuina ambitioner och regelverk. Rapporter läggs till handlingarna, och ingen har längre något ansvar för vad som sker.

Ingen skugga ska falla på Justitieombudsmannen i frågan. JO gör det som JO ska göra. Men ingen undersöker om Ivo, som i det nämnda fallet, gör sitt eller om kommunen som äger boendet har gjort sitt.

Med detta sagt, fru talman, är ämbetsberättelsen en guldgruva som fler borde ta del av, och det är ett nöje att föreslå att den läggs till handlingarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)